AAA skrev:Visst ska tas om hand om
kan vara en bra start

JAAAAAAA!!!!!!!!!!

Pemer, skaffa en cykel! Och en cykelhjälm, och behåll för Guds skull glasögonen på, när du ger dig ut så du inte kör på nån sten eller stock och ramlar omkull.

Jossan skrev:Man säger ofta åderförfettning inom sjukvården idag. Förr kallade man detta för åderförkalkning men eftersom det ordet är så missvisande, så är det bättre att säga åderförfettning.

Äkta åderförkalkning (Mönckebergs arterioskleros) är väldigt vanligt bland äldre (speciellt diabetiker). Man ser tydligt på bild A att lårartären fått ilagringar av ett material som är betydligt kompaktare än fett, tätheten är jämförbar med ben:

Eftersom kalken lagras i kärlväggen och inte i kärlet blockeras inte blodflödet som det gör vid åderförfettning. Så detta är inte en lika farlig sjukdom. Men de förbenade kärlen kan göra att man får svårt att röra sig.

Bjäbbmonstret skrev: Jag tror inte din förmåga att attrahera vettiga tjejer som skulle stå ut med dig vare sig stärks eller försämras ifall du byter glasögon. Inte heller tror jag att det har någon avgörande betydelse vad du väger. Vad det påverkar är första intrycket. Däremot vore det bra om du gick ner lite för hälsans skull.

Det är givetvis inte det enda som har betydelse för de flesta människor. Första intrycket är det viktigaste, ja men utseendet spelar en viss roll oavsett om man vill eller ej samt beteendet och personligheten inte minst.

Okej tveskägg - tack för klargörandet

sommar skrev:...ja men utseendet spelar en viss roll ...

Läs vad vad jag skriver för Guds skull!

Bjäbbmonstret skrev:

sommar skrev:...ja men utseendet spelar en viss roll ...

Läs vad vad jag skriver för Guds skull!

Jag har inte kunnat tolka ditt inlägg helt rätt (läste inlägget flera ggr). men jag har As. och du behöver i inte använda den tonen utan tänka på att jag har As. och om du inte vet det borde du kunna ana med tanke på vilket forum vi är på och därav använda en mild ton. Kritiken i sig har jag inget problem med.

Sam skrev: Pemer ta kontakt med din Vårdcentral/husläkare så kan du få hjälp med en remiss till en dietist. Vilket iaf kan vara en början.
Livet ska trots allt vara gott att leva och så enkelt som möjligt, så att börja en hysterisk om läggning av kosten för att jaga kilon tror jag inte riktigt på.
Så en början är att dra ner på portionerna, äta regelbundet , och träna/röra på sig, (motion kallas det vist för).

Jag håller med Sam om att du ska vända dig till din vårdcentral, men inte för att få en remiss till en dietist, utan i första hand för att få råd och stöttning av din distriktssköterska. Jag tycker du ska börja med att göra en hälsokontroll hos din distriktssköterska, prata med henne/honom om vikten av bra kost och vilken motionsform som kan vara lämplig för dig.

Sam skrev: Hör med Kristofer om inte han kan hjälpa dig med att lägga upp ett träningsprogram på ett gym).

Jag tycker inte Pemer ska träna på gym. Det är alldeles för dyrt, och är inte något som jag tror ger honom så mycket i nuläget. Det viktigaste för Pemer tror jag, är att han väljer en motionsform som är lindrig för lederna och som det finns möjlighet att anpassa intensiteten i, så att inte motionen blir så jobbig att han riskerar att tröttna. Exempel på sådan motion är simning och cykling.

Nufötiden får distriktssköterskor skriva ut motion på recept, om det anses medicinskt motiverat. Det innebär att man får köpa kort på vissa träningsanläggningar och simhallar till ett subventionerat pris. Så det finns all anledning för Pemer att ta kontakt med sin distrktssköterska på vårdcentralen.

Ett gym kort behöver inte vara så dyrt , beror mer på vilket ställe man väljer att träna på och hur ens ekonomi ser ut.
Att träna på gym innebär inte alltid att man lyfter tungt, med tunga vikter. Vad som är "bäst" för Pemer låter jag var upp till honom.

Dock tror jag inte att Pemers önskan att hitta en partner och få ett fungerande förhållande , handlar om hans kroppsform eller val av glasögon. (jag gillar hans brillor).

Visst kan det vara så att att en vältränad kille fångar mångas uppmärksamhet i det första skedet, men är killen en "ärthjärna" så kommer det inte att funka i längden iaf.

Ja, det är ju där många, många genom åren har peppat mig och underblåst min stora undran med uppriktigt förvånade uttalanden typ "menar du att du har svårt att möta någon, jag trodde killarna med IQ och EQ gick först???"

Simhall och diverse gymredskap har jag trevligt nog tillgång till, i anslutning till en viss möteslokal i ett angränsande hus här, där en och annan här på forumet varit på träff någon gång eller två...

Kan du inte ragga upp nån och bara försöka hångla lite? Gör det enkelt å gå på nåt hak med lite villiga brudar, finns väl gott om såna i Stockholm? Du är ju socialt kompetent, har jag förstått.

Sikta in dig på en puss eller dans och blir det sen nåt mer så är det väl bara att betrakta som bonus...

Det är inte fel att känna åtrå, det är en känsla det med. Längtan likaså.

Det är inte fel att ha en önskan om giftermål heller, håll det som en förhoppning bara så blir du extra glad om det inträffar. Orimliga förväntningar leder lätt till besvikelse.

Jag kan lova dig att ungefär sådana varianter har övervägts och diskuterats för länge sedan. Det är inget som är aktuellt.

Jag är inte intresserad av krogliv eller de brudar man kan möta där, varje tjej som över huvud taget gillar utgång i den bemärkelsen är en tjej jag inte skulle vara intresserad av. Hon är inte min typ. Nej tack.

Du vill ha en oskuld som sitter hemma och löser korsord?

Man får inte vara för bitter på kvinnorna.,. de måste väl få gå ut också.. även om de inte är några partyprinzessor.. om det är såna som du inte skulle vilja vara tillsammans med.. (?) fast det kan ju vara en period i ens liv också

Pja, det verkar osannolikt att alla i hela västvärlden utom bara jag och någon eller några oskulder som bara sitter hemma och läser korsord är lika maniskt präglade på "BOING! Nu är det HÄLG, nu ska man GÅ UT och SUUUPA!!!"

Mysiga hemmakvällar tillsammans och att gärna gå ut och äta ute ibland, visst, men det här "jag går inte ut säschillt mycket, bara en eller två häljer i månan" står mig upp i halsen. Jag kan inte tro att det är det normala att alla är sådana, det om något känns som otroligt NT-mässigt i min bok i alla fall.... det har jag alltid tyckt.

Jag skulle utgå ifrån att det fanns många, många stadier mellan sådana partypök och "en oskuld som sitter hemma och löser korsord".

Men det kanske inte gör det?

Jag tror att attityden måste gå ut och supa är många gånger kulturellt grupptryck.. inget människor önskar

Äh, era dönickar.

När folk känner sig sociala går de till sociala mötesplatser. Alla utom absolutister tycker det är kul att ta ett järn då och då, snacka lite skit, träffa nytt folk, ragga, slänga käft.

Sen är inte tjejer horor bara för att de går på krogen ibland. Men det borde man inte behöva påpeka så här långt efter 1950.

carl skrev:Jag tror att attityden måste gå ut och supa är många gånger kulturellt grupptryck.. inget människor önskar

Jepp, det är exakt så jag ser det också. Och jag är en aning förvånad att det är såpass många aspies som är lika fast i många sådana här kulturella grupptryck. Grupptryck är i min världsbild överlag något som gäller NT:s och det är en stor del av skillnaden mellan dem och oss att vi har en helt annan förmåga att stå emot.

Min uppfattning av AS-tjejer sedan jag kom hit och började lära känna sådana är ju inte att de är nämnvärt annorlunda än NT-tjejer totalt sett... de har inte nämnvärt svårare att möta och givetvis redan ha partners, det känns inte som att det är på långt när någon särskilt mycket större andel som inte är krogtypen än bland NT-tjejer...

Och mina avvikelser som kille att kunna se och bli attraherad av verkade ju inte alltför aspergerbetonade i den bemärkelsen att aspergertjejer hade nämnvärt större förståelse och gemensamhetskänsla och att det fanns en påtaglig naturlig större möjlighet att nå fram till AS-tjejer än det gjorde till tjejerna ute i NT-världen.

Sedan mina sociala kontakter mest har kommit att handla om andra med AS har statistiken varit i princip densamma, att det har börjat bli pirrigt och kommit en bit på väg med någon ungefär en gång per år. Och då har i gengäld AS-kontakterna de senaste snart tre åren nu varit betydligt intensivare och öppnat en mycket STÖRRE kontaktyta än försöken med nätdejting har gjort.

EDIT - lade till orden "till tjejerna" i sista meningen i tredje stycket.

KrigarSjäl skrev:Äh, era dönickar.

När folk känner sig sociala går de till sociala mötesplatser. Alla utom absolutister tycker det är kul att ta ett järn då och då, snacka lite skit, träffa nytt folk, ragga, slänga käft.

Jojo, jag går själv med mina vänner och käkar tacobuffé och tar gärna några stora stark var fjärde tisdag. Men jag tycker den verkliga "gå ut"-kulten är något till stor del annat. Det ska vara på förbannat bullriga ställen med hög musik, man förstår inte hur de ens själva hör vad de tänker... det ska vara i princip varenda helg och helst onsdagen också... och man ska grunda hemma först, hela kvällen, innan man väl går ut.... framåt nio... tio.... elva....

Sen är inte tjejer horor bara för att de går på krogen ibland. Men det borde man inte behöva påpeka så här långt efter 1950.

Nej, det menade jag verkligen inte heller.

KrigarSjäl skrev:Äh, era dönickar.

När folk känner sig sociala går de till sociala mötesplatser. Alla utom absolutister tycker det är kul att ta ett järn då och då, snacka lite skit, träffa nytt folk, ragga, slänga käft.

Sen är inte tjejer horor bara för att de går på krogen ibland. Men det borde man inte behöva påpeka så här långt efter 1950.

Jo fast jag tror det finns i vissa kretsar ett slags 'måste' i att gå ut och supa för att i flocken hitta en partner. Sen är det ju lustigt med de som har en partner som aldrig går ut för att de redan hittat vad de sökte.. det känns väldigt likriktat och nyanslöst.. överfokusering på att gå ut och supa känns det som.. ett kulturellt uttryck som känns väldigt svenskt och tråkigt.

Sitt hemma och drick te istället då. Brudarna kommer ramla över dig...

carl skrev:Jo fast jag tror det finns i vissa kretsar ett slags 'måste' i att gå ut och supa för att i flocken hitta en partner. Sen är det ju lustigt med de som har en partner som aldrig går ut för att de redan hittat vad de sökte.. det känns väldigt likriktat och nyanslöst.. överfokusering på att gå ut och supa känns det som.. ett kulturellt uttryck som känns väldigt svenskt och tråkigt.

Vi verkar tycka och tänka väldigt lika där.

Jag har sannerligen inte lidit brist på kvinnor i mitt normala sociala umgänge, hela mitt vuxenliv. Men först var det en trend som aldrig slog fel att aldrig någon kunde vara singel, nya kvinnliga bekanta var aldrig lediga och tillgängliga... det blev smått otroligt till sist, jag var över 30 innan jag någonsin fick en ny kvinnlig bekants bekant, eller jobb- eller kurskamrat som var singel. Den första var dessutom lesbisk, men i gengäld mötte jag "nummer två" kort efter. Men hon visade rätt öppet ointresse. Tyckte jag, förvisso. Det var ju långt innan jag visste något om något Asperger, hon kanske var jätteintresserad av mig utan att jag fattade det.

Och sedan har det ju stått mer och mer klart att nära nog alla möten jag är med om sker i "fel" miljö för de aktuella kvinnorna, och att de liksom inte har den sortens intresse för en man som man betraktad "påslaget".

Folk går ju omkring och tycker på allvar att sammanhanget där man möter någon i sig kan bestämma om han/hon skulle kunna vara intressant att lära känna närmare, och på just det viset, eller inte. Och har man ursprungligen träffats på ett tillräckligt felaktigt sätt är man för alltid utesluten.

Själv ser jag däremot livets möjligheter fullt ut, och utesluter ingenting med någon jag lär känna på så irrelevanta grunder. Jag råkar inte ha präglats på att det är en eller ett par specifika miljöer som "räknas", utan är kapabel att se alla tänkbara kvaliteter hos vilken kvinna som helst jag möter och börjar lära känna, oavsett hur vi möttes. Vad konstig jag är!

Å andra sidan kanske också massor av dessa kvinnor man uppenbart träffat från början i fel sammanhang har blivit intresserade längre fram, men inte visat det på sätt som aspergarn har märkt av då.

KrigarSjäl skrev:Sitt hemma och drick te istället då. Brudarna kommer ramla över dig...

Pja... väldigt nyanserat att det skulle handla enbart om antingen eller av de två ytterligheterna.

Fast.... två seriöst sökande nätdejtare skulle sannerligen kunna vara kapabla att mötas online, med varsin kopp te bredvid datorn.

Men så seriösa nätdejtare finns det inte [särskilt många av], för den stora, stora majoriteten användare av nätdejting är ju också fortfarande så mycket mer präglade på kroglivet och krogragg att de "inte riktigt tror" på dejtingsajterna, och vågar ge sig hän mer till någon de blir kåta på en kväll på krogen än de vågar låta sin själ förföras av en charmig romantisk tvillingsjäl de möter på en dejtingsajt.

Där på nätet är de som regel mest "för at se vad det är" och "ha lite trevligt en stund vid datorn också", och när helgen kommer är det inte direkt ovanligt att det är den här kategorin användare av dejtingsajter som har arrangerat att de träffar varandra på stans krog för att ses där. Så att dejtingsajter och communities till stor del blir mest bara krogfolkets filial de stunder de mot förmodan inte är ute på krogen och ses där.

Det är rätt komiskt, nätet räknas fortfarande som ett sammanhang man per definition ska akta sig lite extra för och mer eller mindre räkna med att alla man möter är psycho weirdos.... men på krogen, halleluja... bara för att man har mötts i verkliga livet har man tillräckligt god koll för att det ska vara helt normalt att A följer med B hem eller tvärtom, och så vidare....

Att det inte är direkt osannolikt att minst en av parterna är duktigt på lyset när man ses är inte heller så noga, bara en sådan sak...

Men, som sagt. man kan ju inte lika gärna möta sin tllkommande genom att ha social oblygsel nog att acceptera som något naturligt att ens bli tilltalad av någon annan i t ex en busskö, på ett pendeltåg, i snabbköpet, på biblioteket... nej, krogen till helgen ska det av någon anledning helst vara... för väldigt stora grupper...

Det är lätt... märkligt.... tycker faktiskt jag!

Jag krökar inte, jag har dragit i mig alldeles för mycket alldeles för ofta av alldeles fel orsaker.

Inte äter jag kött heller, men ragga i en taco-bar skulle jag definitivt kunna göra. Inga problem. Hångla också, jag ser inget dåligt i det. Tvärtom, så länge det inte stör nån.

Jag kan bli intresserad av nästan vilka personligheter som helst, det är nåt annat det hänger på än att de ska vara en viss typ och se ut på ett visst sätt.

Ålder, ras, religion, längd, intressen, bakgrund, skonummer, utbildning, dimensioner, intelligens, diagnos... Det är inte det det hänger på.

Jag gillar såna som har nyfikenhet i blicken, kreativt tänkande och inspirerande intressen (enligt mig förstås, jag har en hel del konstigheter för mig som andra säkert finner helt oinspirerande och ointressant).

Plus en hel del andra också, det är komplext med relationer. Och svårt, men intressant.

Om jag tänker efter tror jag faktiskt att jag gillat, och gillar, nästan alla sorters brudar. Utom elaka översittartyper, men de har jag aldrig haft en chans på heller, slacker som jag är.

Generellt är jag alltså mycket mer för en öppen attityd när det gäller att försöka hitta nån än att jag försöker sikta in mig på en viss personlighetstyp vid en viss given situation. Annars kan man ju missa nåt

Är alla är fulla och kåta på krogen nuförtiden? Det står nästan det i tidigare inlägg...

Vad väntar ni på då, ni som kan bli fulla - vill ni inte knulla?

Kom inte och säg att ingen enda här inte skulle ligga om de fick???

Det jag vill komma fram till är att det är väl inget fel med det? Inte att vilja ha en vacker kärleksrelation heller. Så länge det känns bra utan att vara skadligt så är det inte fel.

Jag är trött på att skämmas för mig själv och det jag känner. Får göra en sån där enkät med frågan om vilka utan partner som skulle säga nej om det stod en pudding där med *rosorna i handen och ville ha lite ku*

Ett alternativ: "Nej, jag vill inte för jag väntar på den stora kärleken!"

Lägg ned dubbelmoralen för fan, dubbel moral betyder inte dubbelt så mycket moral som alla andra.