Jag berättade i en annan tråd om hur disträ jag kan vara. För att inte helt ta över tråden startar jag en ny. Jag är nyfiken på hur vimsiga andra kan vara.

I förmiddags var jag på vårdcentralen. Jag var lat och tog bilen dit. Träffade läkaren och fick ny medicin utskriven. Gick till apoteket och blev nyfiken på medicinen. Läste bipacksedeln. Hungrig. Köpte en macka och juice och började promenera hemåt.

När jag stod utanför dörren var det något som kändes fel.

Jävlar!

Bilen!

Så jag fick promenera tillbaka. Nyttigt, men frustrerande.

Men titta, de har öppnat en thailändsk restaurang i vår lilla förort. Jag ska nog gå in och prata med dem. Verkar trevligt. Personligt och snyggt.

När jag kom ut igen, funderade jag på när det skulle vara läge att bjuda familjen på restaurang. I morgon kommer ju frun hem från Mexiko. Undrar om hon har hittat någon kul chili åt mig.

Tittar upp. Står framför ICA. Halvvägs hem igen.

Suckar, vänder och hämtar bilen. Törs inte tänka någonting annat än:

HÄMTA BILEN. HÄMTA BILEN.

Hahaha... Jag har inga roliga exempel på lut så här, men det var återigen grym igenkänning. Sa de nåt om ADHD när du testades? Jag är ju inte så intresserad av avgränsningarna och diagnoskriterier som ändå ändras och missförstås, men kunde du få hjälp av centralstimulantia så vore det ju fint.

Själv fick jag ingen direkt hjälp med min professor Kalkylighet av medzen, men andra kan ju få det...

Förresten kom jag att tänka på nåt när jag läste Parvlons inlägg. Jag skulle städa min storas akvarium (eller sköldpaddornas akvarium snarare) för det var ack så bråttom med det sa hon. Råkade komma åt lysrörsrampen jag satt på högkant mot byrån.

Den ramlade på strömbrytaren som bland annat går till doppvärmaren jag lagt på golvet. Tänkte inte på det utan röjde vidare med jag vet inte hur många hinkar vatten och grus som skulle tas ut och kokas och fan och hans moster.

Plötsligt gick brandlarmet igång. Insåg att det luktade bränt som satan (jag som brukar vara så känslig för dofter hade inget märkt). Letade och letade och letade, tills jag slutligen såg att doppvärmaren gått igång och bränt hål i en ugnsvante jag hade lagt den på för att den var så varm när jag tog ut den från akvariet... Det var ett stort fult jädra hål i golvet.

Lite senare skulle jag städa pumpen och la in en del som det var små äckliga larver i (anledningen till bråttomstädningen) i frysen. Glömde helt bort det. När jag sen skulle städa pumpen på riktigt (förträngde det när jag skulle göra det första gången) så hittade jag inte delen som ju låg i frysen.

Fick åka till stan för att köpa ny pump, efter att ha köpt ny doppvärmare för den som förstördes av överhettning på land. Skitdyrt, och jag har ont om pengar, så jag svor över mig själv. Fixade akvariet... och några månader senare hittade jag den felande pumpdelen i frysen när jag nyss skällt på lillan för att hon stängt av frysen för att den tjöt, utan att berätta det för mig...

Ja, det finns måååånga såna här exempel, men det här var bland de dyrare på sistone. Förutom alla borttappade och bortglömda böcker jag missat att återlämna i tid osv då, men det är ju mer vardagsdefault, tyvärr.

Jag glömde pannan på spisen och medan jag var i andra rummet så tyckte jag det var lite varmt på ena benet. Tänkte inte mer på det. Känsliga ben..
Sen efter kanske 5 minuter gick jag in i köket och det var helt rökfyllt.
Denna gången verkar det inte som att brandkåren hann rycka ut iallafall.
Förra gången så kom de och knackade på med när jag var upptagen med annat.

*edit: jag glömde inte pannan. Jag lagade mat, fast maten var inte i pannan än. Bara olja.

Ha ha ha ha! Det kan bli dyrt att vara disträ.

Nej, jag har ingen ADHD. Det är både jag och vetenskapen ense om. Bara asperger och dystymi.

Och nu kom jag på att jag har mat i ugnen!

Jag tycker inte att jag är särskilt disträ men när jag läste om ICA kom jag ihåg en rolig händelse. Fast just då var det mest pinsamt.
Hade handlat i den lilla lokala ICA-butiken. Betalade och gick hemåt. Hörde hur någon gapade och skrek :
" - Hallå !! Hallå !!". Jag gick vidare , irriterad över ohyfsat folk som gapar och skriker ute. Gapandet fortsatte och till slut vände jag mig om för att se vad det var för idiot som störde friden.
Det var kassörskan på ICA , hon viftade med armarna och ropade : " - Du glömde varorna !!!"

Ja jo jag är också ganska mycket sådär faktiskt =P

Ibland glömmer jag så brutalt så det inte är klokt!

Underbara berättelser!

vadloink skrev:Och nu kom jag på att jag har mat i ugnen!

Här kommer vi in på det område som just kombinationen AS och lindrig ADD är synnerligen olycklig. P g a min otålighet har jag inte ro att stå och vakta maten på spisen utan "ska bara" skriva lite på datorn medan grytan kokar upp. Men p g a min aspiga hyperfokus och dåliga tidsuppfattning kan "5 minuter" framför datorn lätt visa sig vara en halvtimme i verkligheten (att gå in i datorrummet är som att bli bergtagen). Vet inte hur många kastruller jag bränt vid eller hur mycket mat jag fått slänga.

Finns det intelligenta spisar som själv drar ner värmen efter en stund, alt säger till när saker håller på att koka över eller brännas vid? Iofs brukar brandlarmet förr eller senare ge samma meddelande, men gärna lite innan...

Selma skrev:Jag tycker inte att jag är särskilt disträ men när jag läste om ICA kom jag ihåg en rolig händelse. Fast just då var det mest pinsamt.
Hade handlat i den lilla lokala ICA-butiken. Betalade och gick hemåt. Hörde hur någon gapade och skrek :
" - Hallå !! Hallå !!". Jag gick vidare , irriterad över ohyfsat folk som gapar och skriker ute. Gapandet fortsatte och till slut vände jag mig om för att se vad det var för idiot som störde friden.
Det var kassörskan på ICA , hon viftade med armarna och ropade : " - Du glömde varorna !!!"

Det har hänt måååånga gånger... Och ännu fler gånger har jag gått ner till ICA för att handla just en sak, och kommit hem med kassvis med grejer, men inte kaffet, eller mjölken till kaffet, eller fiskarnas mat... Gaaaah! Vissa dagar är jag i affärn tre fyra gånger...

Hej!

Jepp, jag kan också glömma att handla allt på ICA. Då kommer jag ihåg det mesta, men glömmer till exmpel toapapper och diskmedel. Så då får jag handla nästa dag också. Brukar få handla en 3-4 gånger i veckan, alltid är det nåt som tar slut som jag inte har haft koll på.

Hälsningar

Lilla Gumman

Oj vad det var länge sedan jag var inne här. Ja, sådant glömmer jag när jag har mycket annat att göra. Jag kan inte påstå att jag har särskilt lätt för att tappa mig själv mitt i allt vanligtvis, det beror nog mest på att jag planerar allt jag ska göra i minsta detalj innan jag gör det. Har jag inte fått en bild av det jag ska göra innan jag gör det så får jag panik.

De gånger som jag inte kunnat planera, för det kommer hela tiden oväntade situationer, så tappar jag oftast helt mig själv. Jag kan inte koncentrera mig på något, inte tänka, inte prata. Det är bara ett stort kaos.

Jag har ett exempel där jag skulle åka tåg mellan Umeå och Mora, jag hade väldigt noga skrivit ner alla tider på samma papper och dubbelkollat det massvis med gånger. Jag hatar att resa men jag hade inte så mycket val, allt gick bra till jag kom till Gävle och skulle byta tåg mot Sundsvall. Det var 15 min från det att tåget stannade i Gävle och till att nästa skulle gå. Lugnt tänkte jag, eller det var inte lugnt men man försöker väl vara lugn. Tåget skulle gå från en viss bokstav, jag tittade mig runt. Helt plötsligt kändes det som om världen snurrade i en vansinnig fart. Jag såg inte bokstaven jag sökte efter. KATASTROF! Paniken började krypa sig på, jag sprang upp och ner för att hitta avgången men ingenstans. Då det var endast 2 ynka minuter innan tåget gick så såg jag bokstaven. Den var RAKT framför mig, det hade den varit hela tiden. Jag förstod inte någonting!

Jag var så insnöad på att missa tåget, jag var trött och jag var på en främmande plats. Min teori var att jag började tänka på så mycket annat i sökandet efter bokstaven att hjärnan omöjligtvis kunde registrera och bearbeta det jag såg.

Väl hemma när jag går runt för mig själv kan jag känna att jag är hungrig och att jag borde laga mat, någonstans på vägen sätter jag mig vid datorn och kommer helt plötsligt på att jag borde bära ut soporna. Jag bär ut soporna, kommer tillbaka och sätter mig vid datorn. Går in på YouTube och ser ett klipp på en som spelar piano, kul tänker jag - den låten vill jag också kunna spela. Så jag sätter mig vid pianot och börjar klinka.

En stund senare(det känns som en stund), får jag för mig att jag vill ha juice och går till affären och handlar det utan att ha lärt mig låten på piano. Väl hemma igen sätter jag juicen i kylen för att jag inte gillar varm juice. I köket ser jag att jag borde diska så jag börjar diska undan när jag får en låt på hjärnan som jag vill lyssna på och sätter mig vid datorn igen. Det har gått en halv dag och jag har fortfarande inte ätit något. Efter två dagar upptäcker jag juicen i kylen, AHA, jag kommer på mig själv att inte ha lärt mig låten på piano och jag kan fortfarande inte ha ätit något, disken ligger fortfarande halvfärdig.. Hm. Var tog tankarna vägen? Var tog TIDEN vägen? Märkligt fenomen.

shibedibato skrev:
Väl hemma när jag går runt för mig själv kan jag känna att jag är hungrig och att jag borde laga mat, någonstans på vägen sätter jag mig vid datorn och kommer helt plötsligt på att jag borde bära ut soporna. Jag bär ut soporna, kommer tillbaka och sätter mig vid datorn. Går in på YouTube och ser ett klipp på en som spelar piano, kul tänker jag - den låten vill jag också kunna spela. Så jag sätter mig vid pianot och börjar klinka.

En stund senare(det känns som en stund), får jag för mig att jag vill ha juice och går till affären och handlar det utan att ha lärt mig låten på piano. Väl hemma igen sätter jag juicen i kylen för att jag inte gillar varm juice. I köket ser jag att jag borde diska så jag börjar diska undan när jag får en låt på hjärnan som jag vill lyssna på och sätter mig vid datorn igen. Det har gått en halv dag och jag har fortfarande inte ätit något. Efter två dagar upptäcker jag juicen i kylen, AHA, jag kommer på mig själv att inte ha lärt mig låten på piano och jag kan fortfarande inte ha ätit något, disken ligger fortfarande halvfärdig.. Hm. Var tog tankarna vägen? Var tog TIDEN vägen? Märkligt fenomen.

Sådär är mitt defaultläge, eller snarare ett av mina defaultlägen. Det andra är att pam pam pam göra saker slag i slag, men då har jag oftast visualiserat det i förväg eller är väldigt på det klara med vad jag har att göra eller vad jag vill uppnå under en viss tid. Om jag inte har tillräckligt med pejl eller driv så blir det där du beskriver.

Ibland är det lite charmigt att vara så fladdrig, och man lider inte för mycket av det, men ibland är det riktigt rôvjobbigt. Särskilt när nån frågar vad man gjort och man inte för sitt liv kan berätta, för det har bara varit en följd av små ingentingar.

alfapetsmamma skrev:
Sådär är mitt defaultläge, eller snarare ett av mina defaultlägen. Det andra är att pam pam pam göra saker slag i slag, men då har jag oftast visualiserat det i förväg eller är väldigt på det klara med vad jag har att göra eller vad jag vill uppnå under en viss tid. Om jag inte har tillräckligt med pejl eller driv så blir det där du beskriver.

Ibland är det lite charmigt att vara så fladdrig, och man lider inte för mycket av det, men ibland är det riktigt rôvjobbigt. Särskilt när nån frågar vad man gjort och man inte för sitt liv kan berätta, för det har bara varit en följd av små ingentingar.

Det går inte att berätta, alltså det finns inget att berätta om när frågan kommer om vad man gjort. Jag får ofta den frågan och till svar blir det oftast "Jag vet inte" eller "Inget särskilt". Små ingentingar..

shibedibato skrev:

alfapetsmamma skrev:
Sådär är mitt defaultläge, eller snarare ett av mina defaultlägen. Det andra är att pam pam pam göra saker slag i slag, men då har jag oftast visualiserat det i förväg eller är väldigt på det klara med vad jag har att göra eller vad jag vill uppnå under en viss tid. Om jag inte har tillräckligt med pejl eller driv så blir det där du beskriver.

Ibland är det lite charmigt att vara så fladdrig, och man lider inte för mycket av det, men ibland är det riktigt rôvjobbigt. Särskilt när nån frågar vad man gjort och man inte för sitt liv kan berätta, för det har bara varit en följd av små ingentingar.

Det går inte att berätta, alltså det finns inget att berätta om när frågan kommer om vad man gjort. Jag får ofta den frågan och till svar blir det oftast "Jag vet inte" eller "Inget särskilt". Små ingentingar..

Ja. Det är så för mig med.
Händer inget, då gör jag inget.
Händer något, då gör jag det.
Händer allt, då gör jag allt.

Mitt sinne är mycket lynnigt och jag litar inte på det. Får jag för mycket tid då försvinner jag in i ett läge där hela timmar är som sekunder. Det leder också till att saker jag gör blir av mycket dålig kvalité iom jag är på andra tankar.
Får jag däremot ingen tid alls så hamnar jag i ett mycket produktivt läge. Jag vet att jag trivs i en miljö med högt tempo och tidsbrist. Vid sådana tillfällen har jag ingen tid att låta hjärnan älta och fantisera.

Det var lite svettigt när ungarna var små och man glömde barnvagnen i nån butik eller när man trodde att man hade glömt dem fast det visade sig att man inte hade dom med sig. Jag känner så väl igen det alfapetsmamma skrev i sista stycket. Fruktansvärt jobbigt när någon frågar vad man gjort och man inte har en susning. Tillvaron känns som en massa ögonblick som inte hänger ihop. Oförutsedda händelser som staplas på varandra.

För kanske ett par år sedan hade jag avtalat ett möte med en handläggare "nere på stan", och samma dag hade jag satt på en kastrull med pasta.

Medan jag väntade på att den skulle bli klar kom jag på... jag ska ju vara på det mötet om tio minuter! Snabbt på med ytterkläderna, och så iväg.

När jag sedan kommit hem och var på väg uppför trapporna (jag bor i hyreshus, på översta våningen) kom jag på det... "pastan!" tänkte jag, och så tog jag tre trappsteg i taget. Och så hörde jag ett intensivt pipande ljud inifrån lägenheten... jag trodde det var brandvarnaren i hallen, så då tänkte jag "nu har någon granne ringt räddningstjänsten, så nu kommer jag att få betala utryckningen som säkert kostar femtusen kronor".

Men det som pep var inte alls brandvarnaren, utan en väckarklocka *puh*. Och pastan då... den var bara att slänga i soppåsen...

Efter den händelsen ser jag noga till att inte ha mat på spisen strax innan jag ska iväg ut på något...

På tal om barnvagnar så vet jag inte hur många gånger jag kommit hem och upptäckt att Shit, rissäcken/blöjorna/potatisen/whatever stort och åbäkigt man lagt på gallret under vagnen är ju kvar där och jag har inte betalat för den, för jag glömde den när jag stod i kassan. Oh no, jag ooooorkaaaaar inte gå tillbaks hela vägen till affärn med en unge som ska äta/bytas/what ever.

Fast oftast har jag gått tillbaks ändå.

Och jag har glömt maten eller kastrullen på så många gånger så jag skulle få pensionärstimer via haben om jag ville, men jag pallar inte att prata med min hyresvärd om det, för jag vet inte hur det låter och jag vill inte bli mer stigmatiserad, när jag redan är den som gnäller om ylande hundar och närsomhelst och idiothögt spelande salsadårar där ingen annan tycks ta sig för att ringa värden eller störningsjouren, fast de hatar oljudet nästan lika mycket som jag gör det.

Pasta behöver inte koka. Koka upp vattnet och lägg i pastan. Lägg på ett lock, stäng av plattan. När koktiden har gått är pastan ofta klar. Kan behövas någon minut till.

Laga mat är ett ganska så stort problem för mig också. Jag skulle nog verkligen behöva en såndär spistimer som stänger av plattan efter en timme för säkerhets skull. Än så länge har jag bara bränt vid en massa mat flertalet gånger, ofta hinner jag PRECIS i sista sekund (helt fantastiskt faktiskt). Datorn är livsfarlig så sätt, eller ja, över huvud taget när det handlar om att få något gjort.

Jag går in i ateljén, kanske tänker att jag ska skulptera. En kvart senare går jag till datorn för att kanske titta på en bild som inspiration, då kommer jag på att jag kanske skulle kolla mejlen när jag ändå kommer ihåg det. Sen har jag helt glömt att jag egentligen gjorde något annat och börjar kolla i bloggar, kanske läser om någon film, kollar youtube, hittar andra saker där. Sen kanske jag kommer på att jag borde klä på mig innan jobbet. Garderoben ser stökig ut, kanske skulle ta och städa den lite? Men mitt i städandet kanske man vill sätta på radion på datorn (webbradio) och då kanske man skulle kolla bara en blogg också för skojs skull. Vips sitter man här igen. Sen måste man ju laga mat, man börjar hacka lite lök, ska bara byta låt på datorn, kanske läsa webbtidningen lite och vips är man här igen... Blir tokig på detta! Jag måste lösa det här med datordiciplinen när jag ska börja plugga i vår, eftersom det kommer kräva MASSOR av koncentration från min sida...

Mina två hjälpmedel är:
1. Äggklocka vid matlagning.
2. Mobilpåminnelse när jag ska komma ihåg något annat.

Men hela tiden går man omkring med en sån STRESS eftersom man är rädd att det hela tiden är något man glömt... "Skulle jag inte? Borde jag? Är det något jag skulle ha gjort nu?".

ling0n skrev:Laga mat är ett ganska så stort problem för mig också. Jag skulle nog verkligen behöva en såndär spistimer som stänger av plattan efter en timme för säkerhets skull. Än så länge har jag bara bränt vid en massa mat flertalet gånger, ofta hinner jag PRECIS i sista sekund (helt fantastiskt faktiskt). Datorn är livsfarlig så sätt, eller ja, över huvud taget när det handlar om att få något gjort.

Jag går in i ateljén, kanske tänker att jag ska skulptera. En kvart senare går jag till datorn för att kanske titta på en bild som inspiration, då kommer jag på att jag kanske skulle kolla mejlen när jag ändå kommer ihåg det. Sen har jag helt glömt att jag egentligen gjorde något annat och börjar kolla i bloggar, kanske läser om någon film, kollar youtube, hittar andra saker där. Sen kanske jag kommer på att jag borde klä på mig innan jobbet. Garderoben ser stökig ut, kanske skulle ta och städa den lite? Men mitt i städandet kanske man vill sätta på radion på datorn (webbradio) och då kanske man skulle kolla bara en blogg också för skojs skull. Vips sitter man här igen. Sen måste man ju laga mat, man börjar hacka lite lök, ska bara byta låt på datorn, kanske läsa webbtidningen lite och vips är man här igen... Blir tokig på detta! Jag måste lösa det här med datordiciplinen när jag ska börja plugga i vår, eftersom det kommer kräva MASSOR av koncentration från min sida...

Mina två hjälpmedel är:
1. Äggklocka vid matlagning.
2. Mobilpåminnelse när jag ska komma ihåg något annat.

Men hela tiden går man omkring med en sån STRESS eftersom man är rädd att det hela tiden är något man glömt... "Skulle jag inte? Borde jag? Är det något jag skulle ha gjort nu?".

Om du kan klä ut dig till mig så skulle jag kunna ha dig som stand-in, det hör jag det!

alfapetsmamma skrev:Om du kan klä ut dig till mig så skulle jag kunna ha dig som stand-in, det hör jag det!

Hahaha!

Jag får inget gjort alls...

Folk kallar mig för lat.. men jag kan bara inte fokusera på att komma igång med sakerna... Jag har en stereoanläggning som är halvt upplockad.. och jag har haft den i ett år på samma ställe..

Har bott i min lägenhet nu i 1.5 år och jag har 2 hyllor på väggarna annars så är dom helt tomma... jag vet inte vad jag vill ha på väggarna och om jag väl skulle välja något så vet jag ju inte om jag vill byta ut det sen..

Jag har en stor kartonglåda sedan jag köpte min tv som jag borde bära ner till soprummet... men jag lyckas aldrig att börja med det...

Cera skrev:Jag får inget gjort alls...

Folk kallar mig för lat.. men jag kan bara inte fokusera på att komma igång med sakerna... Jag har en stereoanläggning som är halvt upplockad.. och jag har haft den i ett år på samma ställe..

Har bott i min lägenhet nu i 1.5 år och jag har 2 hyllor på väggarna annars så är dom helt tomma... jag vet inte vad jag vill ha på väggarna och om jag väl skulle välja något så vet jag ju inte om jag vill byta ut det sen..

Jag har en stor kartonglåda sedan jag köpte min tv som jag borde bära ner till soprummet... men jag lyckas aldrig att börja med det...

Men, du är ju fan lat!

vadloink skrev:

Cera skrev:Jag får inget gjort alls...

Folk kallar mig för lat.. men jag kan bara inte fokusera på att komma igång med sakerna... Jag har en stereoanläggning som är halvt upplockad.. och jag har haft den i ett år på samma ställe..

Har bott i min lägenhet nu i 1.5 år och jag har 2 hyllor på väggarna annars så är dom helt tomma... jag vet inte vad jag vill ha på väggarna och om jag väl skulle välja något så vet jag ju inte om jag vill byta ut det sen..

Jag har en stor kartonglåda sedan jag köpte min tv som jag borde bära ner till soprummet... men jag lyckas aldrig att börja med det...

Men, du är ju fan lat!

Har nu räknat ut att jag är ungefär dubbelt så lat som Cera