Det blir en hel del frågor i dag, misstänker jag.

Nu har jag inte sovit på mer än ett dygn. Det snurrar i skallen, kroppen skriker på sömn, men jag är inte trött. Jag fått propavan utskrivet men det hjälper inte. Det enda som händer är att det pirrar som fan i fötterna och att jag blir yr.

Jag fick några imovane en gång under en liknande kris, men de är väl släkt med benzo? Jag är inte så förtjust i att äta något som är vanebildande.

Någon som har koll på något som kan hjälpa? Jag ska prata med min vårdcentral idag, tänkte jag.


Moderator mnordgren: ändrade rubriken.

Brukar du ha sömnproblem eller är det bara just nu?

Kan det ha med din omtumling av diagnosen att göra? Att det snurrar så mycket tankar i huvet att du blir uppspeedad av det?

Annars var det fullmåne i söndags, den brukar störa åtminstone min sömn ganska rejält.

Inger skrev:Brukar du ha sömnproblem eller är det bara just nu?

Kan det ha med din omtumling av diagnosen att göra? Att det snurrar så mycket tankar i huvet att du blir uppspeedad av det?

Annars var det fullmåne i söndags, den brukar störa åtminstone min sömn ganska rejält.

Jag har haft sömnstörningar sedan jag var barn, men det är först i vuxen ålder som det blivit plågsamt. I synnerhet sedan jag fyllde fyrtio. Flera gånger i veckan bara kan jag inte sova. Ibland sover jag bara några timmar på två-tre dygn. Självklart är jag uppvarvad och omtumlad på grund av diagnosen, men jag var för det mesta uppvarvad och omtumlad redan innan.

Jag sov AS-dåligt i 30 år, nu sover jag bra i cirka fem timmar. Sportar dock typ hela tiden och tar viss medicin.

Kan jag inte sova så dricker jag kaffe, det låter konstigt men jag sover helbra på kaffe.

Sport, regelbundenhet och bön* funkar för mig (plus kaffet då).

*Hej Gud, nu ska jag sova. Tar du hand om mig även imorgon? Vägled mig livet så det inte blir katastrof hela tiden... Älska alla andra galningar också.

vadloink skrev:Jag fick några imovane en gång under en liknande kris, men de är väl släkt med benzo? Jag är inte så förtjust i att äta något som är vanebildande.

Jag är rätt beroende i min personlighet, men sova måste du ju, annars blir du ju tokig på riktigt Ibland kan medicin vara till stor hjälp en tid.

I detta fall får du nog ta oss andra som vägledare på grund av våra egna erfarenheter och de professionella som rådgivare. Om du till exempel är benzoberoende så är det ju helt galet om vi skulle sitta här och uppmuntra det, för det skulle ju din hjärna nappa på direkt (oj, oj - jag har inte sovit - behöver medicinera). Internet är ju trots allt ganska begränsat i antal dimensioner även om vi är ärliga med varandra.

Hör med dina kontakter idag, de vet säkert vad som kan vara till stor hjälp! Försök känna hoppfullhet i stället för hopplösheten, nu kan livet äntligen vända till det bättre

Tack. Nej, jag har bara ätit tre tabletter imovane för någon månad sen, så jag kan nog inte säga att jag är benzoberoende, men är lite skraj.

Just nu bara snurrar det i skallen efter att jag käkade propavan i natt utan att kunna sova. Vet inte om det är så mycket bättre, när jag tänker efter.

Problemet är att jag egentligen inte har några kontakter. Att jag liksom famlar i luften. Men jag kör på. Fördelen med att ha en diagnos har jag upptäckt är att folk lyssnar lite bättre. Jag är inte bara en gnällig gubbe, jag är en gnällig gubbe med papper på att han har rätt att vara gnällig.

Jag tycker du gör väldigt rätt nu, frågar andra som upplevt samma tidigare. Vet inget som funkar bättre än andras erfarenheter. Överlägset professionalism. Identifikationen och förståelsen ligger på ett djupare plan här, hur välvillig omgivningen än är. Lycka till idag!

Du har kontakter, du har ju oss

Och det är förbannat skönt!

Att empatistörda människor kan vara så varma!

Hejdu!

Sömnstörningar är tydligen vanligt bland oss empatistörda. Det beror ofta på att utsöndringen av melatonin inte funkar som hos de där med spegelneuroner på alerten. Det finns ett melatoninpreparat man kan få på licens mot problem att somna. Det finns även ett licensfritt preparat men det används mot problem att hålla sej sovande, så det är ett annat användningsområde.

Det var rätt befriande att få reda på detta tycker jag. Själv har jag provat ALLT samt förhandlat med fan och hans moster för att få ordning på sömnen. Inget har funkat - förutom melatoninet. Det funkar inte VARJE gång så det bästa är att ta det 2-3 kvällar och sen göra ett lika långt uppehåll.

Jag får melatonin. Det är som sagt det enda som har hjälpt. Någonsin. Min doktor har sagt att de håller på att förändra förskrivningsreglerna kring en del mediciner och det finns indikationer på att om man har en ASD-diagnos så ska man kunna få melatonin UTAN att behöva tröska igenom apotekets sortiment av benzo- och andra mystiska preparat.

Jo. Melatonin har jag testat och jag tror att det funkade. Men jag fick bara några tabletter av en vän.

Jag har i och för sig lyckats klara mig från svårare depressioner de senaste fem åren genom att föda nervsystemet. Se till att äta mat som innnehåller främst tryptofan.

Det kan vara något att tänka på i framtiden. Just nu försöker jag bara hålla ihop.

vadloink skrev:Tack. Nej, jag har bara ätit tre tabletter imovane för någon månad sen, så jag kan nog inte säga att jag är benzoberoende, men är lite skraj.

Beroende behöver inte vara så farligt. För mig innebär det bara att jag får abstinens en kort period när jag slutar (upp till en vecka, värst de första dagarna). Befinner mig faktiskt i en period av imovaneabstinens just nu (iofs dämpad av Sobril).

Du ska i första hand rådfråga en läkare förstås, men tyvärr kan de inte alltid säga/göra vad de egentligen tycker, för de har riktlinjer att följa. Inte sällan är det riktlinjer som är antibenso (och derivat). En viss vårdenhet kan t ex ha som målsättning att halvera utskrivandet av benso, och då har läkarna inget annat val än att bli hårdare, och de brukar motivera sina beslut medicinskt även om det egentligen är byråkratiska riktlinjer som ligger bakom.

Notera att jag inte säger att läkemedel är rätt väg att gå. Folk är olika och för en del är starka läkemedel fel.

vadloink skrev:Jo. Melatonin har jag testat och jag tror att det funkade. Men jag fick bara några tabletter av en vän.

Hrrm, hrrm, prata med din doktor. Beroende på vilket ditt problem är kan du behöva det licensbelagda (om du har problem med insomningsfasen) eller det licensfria (om du har problem att hålla dej sovande).

vadloink skrev:Det blir en hel del frågor i dag, misstänker jag.

Nu har jag inte sovit på mer än ett dygn. Det snurrar i skallen, kroppen skriker på sömn, men jag är inte trött. Jag fått propavan utskrivet men det hjälper inte. Det enda som händer är att det pirrar som fan i fötterna och att jag blir yr.

Jag fick några imovane en gång under en liknande kris, men de är väl släkt med benzo? Jag är inte så förtjust i att äta något som är vanebildande.

Någon som har koll på något som kan hjälpa? Jag ska prata med min vårdcentral idag, tänkte jag.

Jag har använt Imovane typ ett år och är inte beroende. Jag tar dem inte varje natt, längesedan jag alls tog dem senast. Att ta dem enskilda gånger är de för svaga för att skapa beroende av.

Vad har du svårt med? Somna in eller, bibehålla sömnen eller en kombination?

Jag har haft grava sömnproblem. Det bara snurrade i skallen på mig. Fullt med tankar och bilder som saknade sammanhang...

Jag har fått bukt med mina sömnproblem genom att lägga om mina rutiner, har blivit mer fysiskt aktiv och tillåter mig aldrig att ta en tupplur på dagen. Med andra ord är jag alltid riktigt trött när jag ska sova. Jag använder heller aldrig sängen till något annat än att just sova i (eller ha sex i). På det sättet förknippar hjärnan sängen med just sömn. Skulle jag vakna en natt går jag upp ur sängen och gör någon lugnande aktivitet tills jag är så pass trött att jag kan återvända till sängen.

Jag använder mig även dagligen av stilnoct för att somna in och nitrazepam för att bibehålla sömnen. I princip är mina sömnproblem helt borta nu, om det inte hänt något extremt under dagen.

12312qw skrev:Vad har du svårt med? Somna in eller, bibehålla sömnen eller en kombination?

Bägge. Inte varje natt men de flesta. När jag väl somnar vaknar jag efter en och en halv timme och får liksom börja om.

12312qw skrev:Jag har fått bukt med mina sömnproblem genom att lägga om mina rutiner, har blivit mer fysiskt aktiv och tillåter mig aldrig att ta en tupplur på dagen. Med andra ord är jag alltid riktigt trött när jag ska sova. Jag använder heller aldrig sängen till något annat än att just sova i (eller ha sex i). På det sättet förknippar hjärnan sängen med just sömn. Skulle jag vakna en natt går jag upp ur sängen och gör någon lugnande aktivitet tills jag är så pass trött att jag kan återvända till sängen.

Vill bara säga att min sömn blir radikalt försämrad om jag använder mig av ovanstående sömntekniker, och jag vet att det är så för en del andra också.

Jag har också noterat att det är himla olika vad som funkar för vissa och definitivt inte för andra... När jag hör 'drick inte kaffe försent' och sånt så kommenterar jag det inte ens

Min hjärna var som en torktumlare hela nätterna tidigare. Det är för jävla jobbigt, bara att gå upp och göra nåt annat. Ligga kvar hjälper inte

När kroppen ryckt till några gånger eller tankarna bara hakar upp sig och drar åt helt olika osammanhängande håll kombinerat med ångest över allt som hänt så är det bara att kapitulera och testa alternativa lösningar. Det här är en viktig tråd, en kontakt jag träffade idag sa att fem-sex timmar per natt är för lite

Altus, hur gör du om du har svårt att sova? Jag frågar av nyfikenhet.

AAA skrev:Altus, hur gör du om du har svårt att sova? Jag frågar av nyfikenhet.

Jag måste leva ett väldigt lugnt liv med få ansträngningar och påfrestningar. Fysisk aktivitet gör t ex mitt tillstånd (även sömnen) sämre.

Sedan så väntar jag helt enkelt med att försöka sova tills jag tror att jag kommer att somna, oavsett när på dygnet det är. Slet i åratal med att försöka sova på regelbundna tider, men det går inte. Min sömn (och mitt tillstånd i allmänhet) blir värre för varje morgon jag tvingas upp sammma tid, trots att jag också blir mer och mer trött (en slags trötthet som tyvärr inte gör det enklare för mig att somna nästkommande kväll).

Äter även sömnmedel (Imovane/Zopiklon) och benso, men inte så mycket som jag egentligen har behov av (vilket är dagligen), och det fungerar bara om mitt tillstånd är relativt bra (för att vara mig). Är tillståndet riktigt dåligt, som det t ex snabbt blir om jag försöker sova regelbundet, så märker jag inte effekten av dessa läkemedel alls såvida jag inte tar väldigt höga doser, vilket jag inte vill.

Alla inbokade tider (tandläkare etc) sätter käppar i hjulen för mig och skapar kaos och försämrat tillstånd dagarna (ibland veckorna) omkring sig.

Om jag är för trött för att vara uppe men ändå inte kan somna så ligger jag i sängen och halvlyssnar på föreläsningar, ljudböcker eller musik.

Jag har inte upplevt att jag blivit beroende av Imovane och jag har ändå haft den i snart 12 år. Det finns dock en risk för tillvänjning men preparatet blir i princip verkningslöst i doser om 15mg och uppåt. På den tiden då jag försökte tvinga fram sömn kunde jag i ren frustration ta 25-40mg under en period av 2-3 timmar men som mest tog jag nästan 70mg under 4-6 timmar utan att jag somnade; De där proven kunde jag senare tillskriva okunnighetskontot.

Det som hände i början var att jag kom igång och skrev väldigt mycket men det blev obeskrivligt sentimentalt och i stort sett värdelöst för vidare bearbetning.

Edit; Blev något fel med den här posten.

Altus skrev:

AAA skrev:Altus, hur gör du om du har svårt att sova? Jag frågar av nyfikenhet.

-"Jag måste leva ett väldigt lugnt liv med få ansträngningar och påfrestningar. Fysisk aktivitet gör t ex mitt tillstånd (även sömnen) sämre."

Sedan så väntar jag helt enkelt med att försöka sova tills jag tror att jag kommer att somna, oavsett när på dygnet det är. Slet i åratal med att försöka sova på regelbundna tider, men det går inte. Min sömn (och mitt tillstånd i allmänhet) blir värre för varje morgon jag tvingas upp sammma tid, trots att jag också blir mer och mer trött (en slags trötthet som tyvärr inte gör det enklare för mig att somna nästkommande kväll).

Äter även sömnmedel (Imovane/Zopiklon) och benso, men inte så mycket som jag egentligen har behov av (vilket är dagligen), och det fungerar bara om mitt tillstånd är relativt bra (för att vara mig). Är tillståndet riktigt dåligt, som det t ex snabbt blir om jag försöker sova regelbundet, så märker jag inte effekten av dessa läkemedel alls såvida jag inte tar väldigt höga doser, vilket jag inte vill.

Alla inbokade tider (tandläkare etc) sätter käppar i hjulen för mig och skapar kaos och försämrat tillstånd dagarna (ibland veckorna) omkring sig.

-
-

Bortsett från textsnutten inom citationstecken så är det en ypperlig beskrivning av min situation; Jag har aldrig lyckats att beskriva det för läkarkåren.

atoms skrev:Jag har inte upplevt att jag blivit beroende av Imovane och jag har ändå haft den i snart 12 år. Det finns dock en risk för tillvänjning men preparatet blir i princip verkningslöst i doser om 15mg och uppåt.

Får man tillvänjning så skulle jag kallad det beroende. Det och abstinensproblem är typiska fall av beroenden. Men det går förstås definiera termen på lite olika sätt.

Sedan får man väl skilja på beroende och missbruk också (inte riktat till någon särskild). Man kan vara djupt beroende utan att missbruka.