Intensiva intressen
By korkteori

The escape

Jag var hos min arbetskonsulent på socialtjänten här om dagen och vi pratade om min arbetsoförmåga. Jag förklarade för henne att om arbetsuppgiften för mig anses irrelevant så förlorar jag fokus och börjar tänka på intressanta företeelser. Hon introducerade mig för begreppet ”svagt belöningssystem” ett ord som jag inte hört förut. Jag har skrivit en uppsats om dopamin och belöningssystemet hur det fungerar i biokemin men inte hört talas om på detta sätt. Efter lite sökande så fann jag det även på engelska ”reward-seeking”.

Det har verkligen öppnat till en ny förståelse om mig själv. Jag har så länge jag kan minnas haft riktigt intensiva intressen som jag tänker på hela dagarna och som är omöjliga att släppa taget om. Om jag inte får utföra uppgifter på mitt sätt eller om uppgifterna inte är intressanta nog så får jag starka känslor av obehag och jag till sist sätter mig i ett hörn och gråter och flyr in i fantasin med mina intressen. Jag förstår att detta är biokemiska händelser som äger rum i min hjärna och de är helt deterministiska.

Jag kan inte på egen hand ha en arbetsuppgift som är irrelevant (för mig ointressant). Obehagskänslorna blir så starka att de blir outhärdliga. Jag kommer ihåg när jag gjorde arbetsutredning på arbetsrehab hur jag skulle stå en hel dag och kapa metallstänger och efter 15 minuter av denna tortyr så sprang jag ut gråtande i omklädningsrummet och satte mig mot ett hörn.

Det råder inga tvivel om att jag har Aspergers syndrom med dessa starka intensiva intressen. Intressena för en Aspergare är som heroin för en narkoman. Och det finns ännu ingen medicin att ta bort de starka känslorna av tillfredställelse när jag pysslar med dem och ingen medicin att ta bort de starka obehagskänslorna att utföra monotona och ointressanta uppgifter.

De senaste dagarna sedan jag besökte arbetskonsulenten har ökat min förståelse för mitt handikapp. Om jag skall bli ”produktiv” för samhället så skulle jag behöva en personlig assistent som är med mig och motiverar mig att genomföra ointressanta uppgifter och föra mig tillbaka till verkligheten när jag tappar kontakten och fastnar i min bubbla. Har mycket svårt att tänka mig att FK skulle ställa upp på det.

Mina intressen i kronologisk ordning

* lego
* ninja turtles
* bumbibjörnarna
* UFO och arkiv X
* häxor och druider (ämne för mitt specialarbete på gymnasiet), läste även kurs i växtmedicin
* sagan om ringen
* religion
* evolutionen
* mossor
* statistik
* myror i synnerhet (i nuläget) och djur och växter i allmänhet

Utnyttja ditt funktionshinder till något du kan tjäna pengar på. Utbilda dig till biolog sök forkartjänster då kan du studera myror och andra djur. Dina intressen borde även innebära att du borde kunna bli en bra fantasyförfattare. Se dina specialintressen som en möjlighet i livet i stället för något som hindrar dig.

Jag känner igen mig msitua.. väldigt mycket.

Jag är arbetsnarkoman. Men då har jag bara gjort saker som varit givande. Sen har jag varit sjukskriven vilket var det hemskaste jag varit med om, eftersom jag inte kunde hitta ut.

Visst är det jobbigaste stressen och kraven på att man måste skynda sig ut i något,vadsomhelst? (vad som helst i samband med jäkt får mig att rysa)

Jag känner också igen mig.

Handlar det om att dopamin "slår på" för lite, eller vad?
Jag undrar eftersom de flesta säger "AD/HD" när man talar om lågt dopamin, medan problemet som beskrivs ovan verkar väldigt typiskt för både AS och AD/HD (fast en "ren" AD/HD-person skulle kanske tröttna fortare och byta fokus oftare).

Och i så fall, hur diskuterar man detta utan att hamna i "men det handlar nog om AD/HD"?

T.ex. jag tror att jag har "svagt belöningssystem" samtidigt som jag inte har intresse av riskfyllda saker.

Jag tror att både AD/HD-are och aspergare har mycket svårt att fungera med uppgifter de finner tråkiga, irrelevanta, ointressanta o.s.v.

För min del så har jag fått höra hur lat jag är, och jag har även själv svårt att förstå hur jag kan ha sådant problem, när "alla andra" uppenbarligen bara gör saker som de inte gillar eller som de finner ointressant/irrelevanta.

Jag kan få ont i huvudet, känna uppgiften totalt övermäktig, inte veta vad jag ska börja och känna mig helt slut.
Även mycket frustrerad och svårt att hålla koncentration.
Inlärningsförmågan verkar nollad när jag ska lära mig t.ex. ämnen i skolan som jag inte var intresserada av. Alltså på en annan nivå än andra - "NT" när de ej var intresserade.

Roligt att ni tycker om min artikel.

för att svara narran:
Mitt mål är att skriva c-uppsats och ta examen i biologi men i dagsläget går det inte få ihop. Vad som inte framgår i artikeln är att jag blir snabbt utmattad och skulle enbart kunna studera ca 40% studietakt vilket ingen biologi utbildning håller idag. Men längtan om en c-uppsats finns i framtiden. Dessutom är det svårt att flytta till annan stad med tanke på boendestöd och det skyddsnät jag har är i Jönköping. Det är helt enkelt för mycket av min trygghet på spel för att kunna studera i nuläget.

Dopamin är belöningsmolekylen som är involverad vid nikotin intag, alkohol, sex, choklad, spelande. Opiater kidnappar dopaminets roll och sätter dopaminreceptorer ur spel.

msitua skrev:Dopamin är belöningsmolekylen som är involverad vid nikotin intag, alkohol, sex, choklad, spelande. Opiater kidnappar dopaminets roll och sätter dopaminreceptorer ur spel.

Menas med svagt belöningssystem, liknande tillstånd som hos de som har risk att fastna i missbruk?

Mycket intressant läsning och jag känner igen mig på många punkter. Jag hoppas verkligen att du så småningom får göra din c-uppsats.

En bild till dig och ditt intresse. Vet att den inte är mycket att ha, dina bilder är mycket bättre. Men jag hoppas att den hjälper dig att hålla modet och hoppet uppe för framtiden.

Viggen skrev://bild

Snygg bild!!, men myran var lite konturlös. Skulle behövt lite bakljus..

carl skrev:

Viggen skrev://bild

Snygg bild!!, men myran var lite konturlös. Skulle behövt lite bakljus..

Detta var under de första gångerna jag provade makro läget på objektivet. Myran hamnade lite utanför focus dessutom. Kvicka små rackare!

Msitua: Jag kom att tänka på en sak angående det du skrev om dopamin. Som jag uppfattar det, så behöver vi mer dopamin jämnfört med "vanliga" människor för att kunna funka?

Bror Duktig skrev:

msitua skrev:Dopamin är belöningsmolekylen som är involverad vid nikotin intag, alkohol, sex, choklad, spelande. Opiater kidnappar dopaminets roll och sätter dopaminreceptorer ur spel.

Menas med svagt belöningssystem, liknande tillstånd som hos de som har risk att fastna i missbruk?

i kort svar ja

man vill ha omedelbar tillfredsställelse och även att man logiskt kan se vilket handlande är bäst på lång sikt så är frestelsen för stor för att hoppa över njutningen på kort sikt

Viggen skrev:
Msitua: Jag kom att tänka på en sak angående det du skrev om dopamin. Som jag uppfattar det, så behöver vi mer dopamin jämnfört med "vanliga" människor för att kunna funka?

Det vågar jag inte svara på.

http://journals.lww.com/neuroreport/Abstract/2004/04090/Increased_presynaptic_dopamine_function_in.3.aspx skrev:Abstract

The etiology of Asperger syndrome is essentially unknown, but abnormality of the dopamine system has been shown in clinically overlapping disorders. The present study was designed to investigate the presynaptic dopamine function in Asperger syndrome. Eight healthy, drug-free males with Asperger syndrome and five healthy male controls were examined with positron emission tomography using 6-[18F]fluoro-L-DOPA ([18F]FDOPA) as a tracer. In the Asperger syndrome group, the [18F]FDOPA influx (Ki) values were increased in the striatum, i.e. in the putamen and caudate nucleus and in the frontal cortex. The results indicate that the dopamine system is affected in subjects with Asperger syndrome. Partially similar results have also been obtained in schizophrenia, suggesting an overlap not only of the clinical features but also of pathogenesis.

Myran är en skogsmyredrottning som har parat sig och tappat vingarna.

msitua skrev:

Bror Duktig skrev:

msitua skrev:Dopamin är belöningsmolekylen som är involverad vid nikotin intag, alkohol, sex, choklad, spelande. Opiater kidnappar dopaminets roll och sätter dopaminreceptorer ur spel.

Menas med svagt belöningssystem, liknande tillstånd som hos de som har risk att fastna i missbruk?

i kort svar ja

man vill ha omedelbar tillfredsställelse och även att man logiskt kan se vilket handlande är bäst på lång sikt så är frestelsen för stor för att hoppa över njutningen på kort sikt

Känns som att varenda människa drabbats av det där i dagens samhälle.

Äldre filmer brukar va långsamma och harmoniska medans lite modernare filmer ofta är mer klimaxfokuserande med mkt drama, med kassa scener emellan som resultat.

Saninaé skrev:

msitua skrev:

Bror Duktig skrev:[quote="msitua"]Dopamin är belöningsmolekylen som är involverad vid nikotin intag, alkohol, sex, choklad, spelande. Opiater kidnappar dopaminets roll och sätter dopaminreceptorer ur spel.

Menas med svagt belöningssystem, liknande tillstånd som hos de som har risk att fastna i missbruk?

i kort svar ja

man vill ha omedelbar tillfredsställelse och även att man logiskt kan se vilket handlande är bäst på lång sikt så är frestelsen för stor för att hoppa över njutningen på kort sikt

Känns som att varenda människa drabbats av det där i dagens samhälle.

Äldre filmer brukar va långsamma och harmoniska medans lite modernare filmer ofta är mer klimaxfokuserande med mkt drama, med kassa scener emellan som resultat.[/quote]
Ja, och allt ska lukta gott, smaka sött, ha glassiga färger och blinka & glittra, inget får vara neutralt och vilsamt bara.

Men det där med 'lågt belöningssystem' var ju ett intressant ord. Jag förstår verklgen inte vad andra får ut av att sitta och vända papper (eller virtuella papper i datorn) på ett kontor t ex. Många säger 'arbetskamraterna', 'att känna att man gör nytta' o s v, det skulle inte räcka för att motivera mig.

Jag behöver som msitua att uppgifterna känns roliga och meningsfulla för mig, annars möglar själen av tristess. Samma i skolan. När jag var yngre lyckades jag iofs att få uppgifterna på vanliga jobb att bli roligare genom att skapa system och sortera saker men det skulle inte räcka idag. Jag sysselsätter mig bäst själv och har alltid något kul eller intressant att göra.

Mina intressen driver mig att göra roliga, bra och nyttiga saker istället för att ha tråkigt. Dessutom övar jag upp koncentrationsförmåga, uthållighet, logik, språk, matte (som jag annars är urdålig på), finmotorik, fackkunskaper, sociala färdigheter, urskillningsförmåga mm. Ser inte vad som skulle vara dåligt med det.

Två av de tre huvudsakliga intressen jag haft det här decenniet innebär inte alls någon njutning utan är mer som ett arbete, men ett jag själv valt och utför när jag själv orkar och vill.

msitua skrev:

Bror Duktig skrev:

msitua skrev:Dopamin är belöningsmolekylen som är involverad vid nikotin intag, alkohol, sex, choklad, spelande. Opiater kidnappar dopaminets roll och sätter dopaminreceptorer ur spel.

Menas med svagt belöningssystem, liknande tillstånd som hos de som har risk att fastna i missbruk?

i kort svar ja

man vill ha omedelbar tillfredsställelse och även att man logiskt kan se vilket handlande är bäst på lång sikt så är frestelsen för stor för att hoppa över njutningen på kort sikt

Ok, då förstod jag rätt då, så jag inte hakar upp mig på något p.g.a. felaktig förståelse.

Jag har oftast hört att "men det är ju AD/HD och inte AS", så därför är det ju intressant att diskutera. Det du beskriver i första inlägget låter nämligen rätt typiskt för AS (enligt min erfarenhet av de som jag har träffat).

Kanske aspergare har andra egenskaper som gör att "svagt belöningssystem" uttrycker sig något annorlunda än hos andra. Alltså att det som motiverar inte alltid är lätt att förstå för "NT-arna"/proffsen.

Mycket intressant tråd.

Inger skrev:Men det där med 'lågt belöningssystem' var ju ett intressant ord. Jag förstår verklgen inte vad andra får ut av att sitta och vända papper (eller virtuella papper i datorn) på ett kontor t ex. Många säger 'arbetskamraterna', 'att känna att man gör nytta' o s v, det skulle inte räcka för att motivera mig.

Jag behöver som msitua att uppgifterna känns roliga och meningsfulla för mig, annars möglar själen av tristess. Samma i skolan. När jag var yngre lyckades jag iofs att få uppgifterna på vanliga jobb att bli roligare genom att skapa system och sortera saker men det skulle inte räcka idag. Jag sysselsätter mig bäst själv och har alltid något kul eller intressant att göra.

Jag tycker du har både fel och rätt när det gäller dina förväntningar och krav på ett jobb.

Å ena sidan kan jag också tycka att ett jobb ska vara roligt och nyttigt för att jag ska stå ut (och jag tror många av framtidens jobb kommer att vara roliga och nyttiga).

Å andra sidan har jag börjat tycka att "ett jobb är ett jobb" och det finns ju även nåt som heter fritid som man skulle kunna göra något av. Att jag har glidit hitåt beror på att jag i sex år satsat allt på att försöka hitta ett jobb (pga arbetslöshet), har vart tvingad att lägga allt krut på detta och därmed inte hunnit skapa en bra fritid. Jag är nog mer "tvingad" är du i dagsläget att hitta ett jobb eftersom jag har försörjningsansvar för fler än "bara" mig själv. Du känner dig kanske inte lika stressad som jag över att vara arbetslös (eller "fritidsforskare" som jag kallar det) och har kunnat fokusera mer på din fritid.

Ganska många NT tycker jag verkar ha en ganska vettig syn på balansen mellan arbete och fritid. Tänk vad mycket idéelt arbete som läggs ned i idrottsföreningar, socialt hjälparbete, föräldrar på stan, insamlingar, fritidspolitiker osv.

De jobbar sina timmar och sedan går de hem och gör något annat. Eller är det just denna livsstil som vi aspergare känner att vi inte skulle klara? Är vi arbetsnarkomaner hela bunten? (Paradoxalt nog eftersom de flesta inte jobbar )

Inger skrev:Mina intressen driver mig att göra roliga, bra och nyttiga saker istället för att ha tråkigt. Dessutom övar jag upp koncentrationsförmåga, uthållighet, logik, språk, matte (som jag annars är urdålig på), finmotorik, fackkunskaper, sociala färdigheter, urskillningsförmåga mm. Ser inte vad som skulle vara dåligt med det.

Två av de tre huvudsakliga intressen jag haft det här decenniet innebär inte alls någon njutning utan är mer som ett arbete, men ett jag själv valt och utför när jag själv orkar och vill.

That's all well and good. Det fattas bara en sak: inkomst. Den där lilla mekanismen - vad den nu är - som skulle förvandla det från en givande men privat verksamhet till att bli en givande inkomstbringande - kalla den gärna "kommerciell" - verksamhet. Detta är något som jag funderar mycket på.

Så fort det blandas in pengar i ekvationen så tappar jag lusten. Jag funkar bäst när jag har min försörjning och kan göra saker efter ork och lust. För den varierar så drastiskt från ena dan till den andra att det tyvärr är omöjligt för mig att binda upp mig på något sätt så att det drabbar någon annan om jag inte hinner bli klar i tid, eller mig själv om jag då inte får mat för dagen. Dessutom har jag blivit stressallergisk och går i baklås vid minsta krav eller tvång.

Och nej, jag har inga "krav" på arbete, jag är inte dummare än att jag fattar att såna jobb inte finns längre, även om jag haft jobb som passat mig så pass bra att jag stått ut (bäst gick det som egen företagare).

Det där med tydlig uppdelning mellan arbete och fritid är ett påfund sen industrialismen och har vad jag vet ingen tradition i historien förutom att många religioner påbjudit en vilodag (då man inte fick vila utan skulle gå i kyrkan/synagogan och sen socialisera med varandra typ).

I oindustrialiserade samhällen har väl det det normala varit att man blandat arbete och lek på ett naturligt sätt, alltefter hur mycket det funnits att göra, och att alla hjälps åt med det de kan. Vissa kulturer har varit bättre än andra på att göra arbetet roligt med sång och rytm, medan vi i den lutherska delen av världen accepterar arbete som något tråkigt så att man måste försöka kompensera med att festa sig redlös så fort man är ledig.

Samma syn präglar skolan: man ska ha tråkigt, för att vänja sig i tid. Att bara göra och lära sig saker efter lust, intresse och inspiration, hur skulle det se ut? De som vill ha kontroll över medborgarna kan inte ens tänka tanken.

barracuber skrev:Ganska många NT tycker jag verkar ha en ganska vettig syn på balansen mellan arbete och fritid. Tänk vad mycket idéelt arbete som läggs ned i idrottsföreningar, socialt hjälparbete, föräldrar på stan, insamlingar, fritidspolitiker osv.

De jobbar sina timmar och sedan går de hem och gör något annat. Eller är det just denna livsstil som vi aspergare känner att vi inte skulle klara? Är vi arbetsnarkomaner hela bunten? (Paradoxalt nog eftersom de flesta inte jobbar )

Jag håller med om att NT människor har en väldigt vettig syn på arbete. Det är iallafall så samhället är byggt till vissdel. Man ska få tid till att utöka sociala kontakter på fritiden för att kunna gå vidare privat och professionellt. Nu går ju samhället mer mot effektivisering vilket inte gynnar det sättet.

Jag har aldrig någonsin kunnat skilja på arbete och fritid. Jag har istället ockuperat hela livet i perioder till arbete.(en del är säkert bipoläriteten)
jag förstår inte varför jag ska försöka hitta på en tråkigare fritid om det finns något mycket roligare i arbetet.

Det finns några problem med samhällets metoder för att få människor att vilja passa in i arbetet och vilja fortsätta arbeta. Dessa gör att jag inte kan passa in.

1.Det ekonomiska lockbetet har jag aldrig någonsin känt. Jag måste nog svälta och bli ganska obekväm innan det ska kännas som prio ett.

2.Karriärlockbetet fungerar dåligt. Visst gillar jag att bli bättre och få utvecklas, men samhällets krav på en är att man ska börja med att göra tråkiga saker.

3. Social status känns väldigt tråkigt. MAn får olika titlar och status efter var man är i karriären. Om man smörjer rätt personer så kan man få mer status. Väldigt tråkigt och obegripligt. Det enda jag kan räkna in är hur duktig man är som status, men inte ens det är särskilt viktig faktor.

Bra sammafattat, Carl. Jag delar din syn där. Jag motiveras inte alls av det du räknar upp, vilket har varit ett problem för mig i yrkeslivet.

Jag motiveras av:

1. När makthavare ljuger eller fattar beslut som är korkade. Då vill jag protestera.

2. När någon påstår saker som är bevisbart felaktiga. Då vill jag korrigera.

3. När något är nästan bra inte är helt optimalt. Då vill jag optimera.

4. När något är rörigare än det skulle behöva vara. Då vill jag sortera.

5. När någon jag känner eller känner frändskap med lider. Då vill jag hjälpa till och lösa deras problem.

Hej!

Jag tycker att det var härligt att läsa era inlägg om att bli utråkade av tråkiga och enformiga arbetsuppgifter på arbetsplatsen.

Jag jobbade under 1980- och 1990-talen fram till i början av 2000-talet där jag blev sjukskriven och senare förtidspensionerad. Jag kan inte skriva namnet på arbetsplatsen här i en öppen forum men jag minns att jag var nog den enda arbetstagaren som blev lätt utråkad av de tråkiga och enformiga arbetsuppgifterna på arbetsplatsen bl.a. adressera kuvert och sortera papper m.fl. De gånger då det blev arbetsbrist och mina arbetskamrater var rastlösa men inte jag för jag ägnade tiden åt att läsa böcker och tidningar och skriva för min egen del som jag tyckte var roligare i väntan på arbetsuppgifterna. När jag var på jobbet då längtade jag hem till mina roliga intressen härhemma. Nu kan jag ägna mig åt mina intressen hemma om dagarna.

I maj 2002 hade Aftonbladet en artikel med rubriken "Livsfarligt att ha tråkigt på jobbet" som jag höll med och tyckte att den var så bra så jag har sparat på den artikeln sedan dess. Där står bl.a. " Jobbvillkor som förkortar livet, omständigheter Jobb som inte kräver utbildning. Mycket enformiga jobb. Ingen möjlighet att påverka".

Under augusti 2002 kom jag på en egen tanke som jag skrev på en lapp som lyder så här:

"Den bästa sysselsättningen är den sysselsättning som man själv har hittat på och skapat och som man själv har tagit initiativ till, än den sysselsättning man blir beodrad att göra av andra människor som t.ex. arbetsledare, chefer, arbetsgivare och myndigheter m.fl."

mvh Noli

Artikeln låter intressant. Håller helt med din devis.

Jag har haft arbetsplatser där det funnits för lite att göra.

Då har jag hittat på "pseudouppgifter eller smugit in egna intressen på jobbet".
(Gäller framför allt situationer där min uppgift har varit att bemanna, finnas till hands utan att det kommit tillräckligt många kunder för att hålla mig sysselsatt.)

Jag har också haft arbetsplatser där jag haft alldeles mycket att göra av olika slag och fått motstridiga bud från mina arbetsledare.

Då har jag antagligen gått i väggen under mina försök att klara av det ändå eller i taket under mina försök att protestera.

Till största delen så har jag lagt ner mest energi och intresse i min fritid där jag gjort saker och sysslat med projekt jag själv har valt. När det projekten har blivit alltför många så har jag blivit för stressad av dem men i allmänhet inte av jobbet. Jobbet tar det mig dessvärre tid att varva ner ifrån men jag tar inte med mig det hem i någon större utsträckning.

De perioder alltför mycket av min mentala energi har gått åt till jobbet eller annat som jag själv inte har riktig kontroll på har jag känt mig uppäten och ganska tom. Det brukar sluta med att jag sträckläser dåliga romaner eller spelar dataspel.

Tack till alla er som kommenterat. Era svar har bidragit till en större förståelse om mitt handikapp.

Det gör ont i kroppen när jag inte får hålla på med mina intressen. Mina intensiva intressen är min drog. Ibland önskar jag att jag inte kände så starkt för intressen men vad hjälper det att önska, det förändrar inte något.

Min hjärna skulle förmodligen komma till lösningen att begå självmord framför att stå på en industri och kapa metallrör.

msitua skrev:Min hjärna skulle förmodligen komma till lösningen att begå självmord framför att stå på en industri och kapa metallrör.

Men om du ställde dig på en industri och kapade metallrör skulle du får bättre ekonomi. Och då skulle du behöva bekymra dig mindre över din ekonomi. Och då tror jag du skulle få ännu mer energi till att utveckla intressena på fritiden.

Det svåra tycker jag är att hitta ett jobb...

barracuber skrev:

msitua skrev:Min hjärna skulle förmodligen komma till lösningen att begå självmord framför att stå på en industri och kapa metallrör.

Men om du ställde dig på en industri och kapade metallrör skulle du får bättre ekonomi. Och då skulle du behöva bekymra dig mindre över din ekonomi. Och då tror jag du skulle få ännu mer energi till att utveckla intressena på fritiden.

Det svåra tycker jag är att hitta ett jobb...

Nej, jag skulle oroa mig MYCKET mer över min ekonomi för att jag skall bli sjuk eller arbetslös, dessutom vara orolig för social situationer med arbetskamrater och ta mig till arbetet om det är lång resväg. Ersättningen från FK är låg men den är iallafall stabil.