Jag ska prata med den psykiatriska mottagningen jag tillhör tänkte jag.

Tips?

Vilka fällor ska jag inte gåi?

Ska jag förbereda mig på något sätt?

Skriv ner tankar och frågor, och ta med dig det som stöd.

Jag tänker mig att du liksom jag själv och så många andra som lider av AS kanske har ett extra stort behov av tydlighet - kan vara bra att förklara det för läkaren/psykologen.

Kräv respekt - har du oturen att få en otrevlig och eller okunnig läkare, så har du rätt att be om en annan, kom ihåg det.

Jag gör som Alexandra, skriver ner vad jag vill ha hjälp med, vad som fungerar bra, vad som fungerar dåligt, hur jag mått sedan förra gången jag var där... det hjälper läkaren och du blir mer delaktig i hur du behandlas. Enda svåra är att endel läkare inte gillar att man vet för mycket och ställer motfrågor, men jag tror det kan vara bra, så länge man talar respektfullt.

Se till att vara så förberedd som du kan vara, så att du vet vilka mediciner och dylikt du kan tänka dig ta och vilka som är absolut njet. Man kan behöva stå på sig, men det handlar i första hand om personen du träffar. Jag har träffat både stolpskott och ytterst duktiga psykiatriker, så i slutändan kan jag bara önska dig lycka till...

Be dem skicka ett mail med en sammanfattning av vad ni kom fram till. Då kan du kontrollera i efterhand att du fått fram det du ville, och om de missuppfattat nånting.

Försök, som de andra sagt, att gå dit förberedd på vad du vill ha ut av det på bästa sätt, inte vara för förstående och liksom mörka bekymmer du har (vi som har ojämn begåvningsprofil är svåra att förstå sig på har jag förstått och folk med AS ter sig ofta så kapabla på några områden att det helt fördunklar de svårigheter de ändå kan ha och ofta har).

Försök att vara tydlig med det du har problem med och som man kan få hjälp med, men samtidigt inte för på eller oresonlig (de kan inte trolla). Fast jag tror inte risken är så överhängande, du verkar sansad och så, på det jag sett här.

Bered dig på att många inom psykvården inte kan så mycket om npf, gärna letar efter andra förklaringsmodeller när man inte stämmer in på deras bild av vad AS är. Alltså, utgå inte ifrån att de inte kan förstå eller inte kan nåt, men BERED dig på det.

Jag vet ju inte vad du vill ha ut av besöket, och då är det svårt att råda, men det är väl vad jag skulle råda nån av oss i allmänhet, inför ett besök på psyk.

Flias tips var bra. Du kan även be om att få en recap redan där, om vad ni kommit fram till, om det ska göras nåt, tas reda på nåt, skrivas nåt och vem som ska göra vad och inom vilka tidsramar. Att få det skriftligt efteråt är ännu bättre, men en snabbrecap i ord kan vara på sin plats. Jag är ofta slarvig med att be om det tyvärr.

Mitt tips är att du ber att få prata med någon som kan NPF, för att få bättre förståelse. Vissa kanske inte kan någonting om NPF medan andra är väl insatta. Psykologens/läkarens kunskap/okunskap kring NPF spelar garanterat roll när det gäller att få rätt hjälp.

Du behöver aldrig ta ett beslut på plats , be om att få återkomma om du känner att du vill checka upp info innan du säger ja eller nej till olika förslag från vårdgivaren. Be om en ny tid så att du får betänketid om du känner dig osäker

MsTibbs skrev:Enda svåra är att en del läkare inte gillar att man vet för mycket och ställer motfrågor, men jag tror det kan vara bra, så länge man talar respektfullt.

Det är tyvärr säkert inte helt ovanligt. Jag upplever det hos några av mina prof. kontakter, bl.a. hos Af. och min läkare kan nog vara sådan så jag tonar ner mig lite när jag är hos henne för att inte hamna i för mycket diskussion för då kan det ev. bli problem med fortsatt sjukskrivning. Däremot tror jag inte min kurator är sådan.

Det jag tror hjälper är att våga stå på sig men inte vara otrevlig.