Zombie skrev:Social fobi kan "ingå i" Asperger, men man ska fanimig akta sig för att utgå från eller nöja sig med det.

Själv märker jag till exempel en tydlig genomgående skillnad mellan mig och de flesta andra aspergare jag vet tillräckligt mycket om, både irl och på forumet, i social frimodighet och reellt handlingsutrymme, som rimligen bara kan bero på att jag uppfyller kriterierna för SF så att säga ovanpå aspergern (hur än sambandet må se ut inne i kroppen).

Jag har annars uppfattat dig som utåtriktad de gånger vi träffats IRL.

Det är bonus om man upptäcker att mobilen är borta innan den laddat ur.

Inger skrev:Jag en tendens att tappa bort mina datorglasögon och min tekopp hela tiden. Många gånger per dag. Just av orsakerna ni nämner. Man går på muggen och ställer ifrån sig muggen i handen på vägen. Går tillbaka till datorn och upptäcker att den inte är där. Inte brillorna heller.

Min specialgren är att leta efter läsglasögonen bara för att efter mycket svärande upptäcka att jag så har dem uppskjutna på skallen.

Vilken klassiker!

HGJ skrev:

Zombie skrev:Social fobi kan "ingå i" Asperger, men man ska fanimig akta sig för att utgå från eller nöja sig med det.

Själv märker jag till exempel en tydlig genomgående skillnad mellan mig och de flesta andra aspergare jag vet tillräckligt mycket om, både irl och på forumet, i social frimodighet och reellt handlingsutrymme, som rimligen bara kan bero på att jag uppfyller kriterierna för SF så att säga ovanpå aspergern (hur än sambandet må se ut inne i kroppen).

Jag har annars uppfattat dig som utåtriktad de gånger vi träffats IRL.

Jag har tydligen en sådan utstrålning, fast jag brukar vara jämförelsevis tyst. Och den stämmer såtillvida att jag tycker om människor och så.

Men du har bara sett mig när jag för en sällsynt gångs skull faktiskt har kommit iväg på något. Och så vidare.

Grejen med social fobi, i alla fall som den yttrar sig för mig, är att systemet inuti är trasigt, sönderslaget, och inte fungerar för att uppfylla de behov den man egentligen är har av (sådant som innefattar) social kontakt. Praktiska eller känslomässiga. Och i solklar grad "även från en aspergerutgångspunkt".

Eller för att uppfylla de behov närstående har av kontakt med en själv och som man skulle, förutom "behöva", kanske också vilja uppfylla. Vilket på många sätt är det riktiga helvetet, kan jag tala om.

Nåja. Kanske OT här, jag vet inte. Här finns den senaste tråden med SF i ämnet:
as-och-soci ... 38-24.html

vadloink skrev:Så här, Inger, tänk dig att du har bestämt exakt hur du ska göra. Var du ska lägga mobilen, vad du ska göra med räkningar och var du ska hänga nycklarna. Hela ditt hem är är genomorganiserat.

Så kommer du hem efter jobbet. Tömmer brevlådan. Möts av en katt som vill ha mat och ser att det har hamnat kattmat på golvet, lägger ifrån dig nycklarna på diskbänken för att kunna sopa, medan du tänker på en sak som någon har sagt på jobbet. Du får ett SMS och svarar. Kommer ihåg att du skulle ge katten mat, öppnar kylen och lägger ifrån dig mobilen i kylen.

Och så vidare. Rutiner hjälper lite, men det skiter sig hela tiden. Räkningarna hamnar inte i korgen.

Precis. Ett lite blommigare sätt att uttrycka vad jag försöke säga.

Och om man inte kan förstå att andra har problem med räkningar eller nåt annat logistiskt så är det lätt att därifrån säga att man inte kan förstå att andra inte står ut med säg.. parfymdoft för att dra till med det första jag kom på som du Inger inte gillar eller tål.

Med detta vill jag säga att man ska nog vara extrem försiktig när man går in på andras svårigheter och tillkortakommanden. Andra är för det mesta plågsamt medvetna redan om att det de har svårt med nåt som andra finner lätt. Onödigt att spä på den självbilden tänker jag mig.

Inger skrev:Låter rysligt. Skulle nog göra mig av med katten eller låta den vänta i 20 sekunder så räkningarna hamnar i rätt korg. Blir matte vräkt p g a missad avi så får inte kisse heller tak över huvudet ('mat över huvudet' höll jag på att skriva, lol). Mess kan oftast också vänta några sekunder. Det gäller att göra en sak i taget liksom. Men det kanske man inte kan om man har ADHD också?

Jag häpnar faktiskt lite här. Menar du på allvar att du inte förstår att det du säger att man BARA SKA är nåt man inte KAN och att det är DET som är ADHD eller en sån del av AS?

Zombie skrev:...
Grejen med social fobi, i alla fall som den yttrar sig för mig, är att systemet inuti är trasigt, sönderslaget, och inte fungerar för att uppfylla de behov den man egentligen är har av (sådant som innefattar) social kontakt. Praktiska eller känslomässiga.

Trasig var en bra symbollik. Även om du nog har lättare eller svårare beroende på vem/vilka du träffar. Så är det för mig iaf. Men även om man har lättare för vissa så är det inte desto mindre trasigt därinne? De man har lättare för kanske också är lite "trasiga"?

Zombie skrev:Eller för att uppfylla de behov närstående har av kontakt med en själv och som man skulle, förutom "behöva", kanske också vilja uppfylla. Vilket på många sätt är det riktiga helvetet, kan jag tala om.
...

Ojojoj. Tell me something I don't know.

Parallellen med stycket före. Ofta - i vanliga fall - har man ju "lättare för" närstående än okända eftersom man känt de närstående länge eller hela livet. Men - trots det - är det svårt för mig att uppfylla behoven och viljan av kontakt med närstående (för att låna dina ord).

alfapetsmamma skrev:

Inger skrev:Låter rysligt. Skulle nog göra mig av med katten eller låta den vänta i 20 sekunder så räkningarna hamnar i rätt korg. Blir matte vräkt p g a missad avi så får inte kisse heller tak över huvudet ('mat över huvudet' höll jag på att skriva, lol). Mess kan oftast också vänta några sekunder. Det gäller att göra en sak i taget liksom. Men det kanske man inte kan om man har ADHD också?

Jag häpnar faktiskt lite här. Menar du på allvar att du inte förstår att det du säger att man BARA SKA är nåt man inte KAN och att det är DET som är ADHD eller en sån del av AS?

Jag förstår rent teoretiskt att många har problem med sånt och att de uppenbarligen inte KAN göra vissa saker pga AS/ADHD, men då jag har AS också så jag har jag faktiskt svårt att leva mig in i hur det är att inte kunna låta katten vänta i 20 sekunder, lägga räkningarna på ett ställe eller vad det nu må vara. Det närmaste jag kommer ett sånt tillstånd är väl när jag blir stressad eller distraherad av att det händer för mycket på en gång, eller när jag förlägger brillorna för att jag tänkte på nåt annat.

Hela mitt vuxna liv har varit en övning i att förenkla, eftersom jag lätt blir överväldigad och förvirrad så fort det blir för rörigt eller för mycket av något. Därför har jag t ex inga krävande husdjur. Har haft, men varför göra livet mer besvärligt än man måste?

Menade inte att dissa nån som har andra problem än jag, bara tycker folk överlag (med eller utan npf) rör till sina liv i onödan och fattar inte hur de står ut. Jag skulle bli galen direkt.

Inger skrev:
Menade inte att dissa nån som har andra problem än jag, bara tycker folk överlag (med eller utan npf) rör till sina liv i onödan och fattar inte hur de står ut. Jag skulle bli galen direkt.

De kanske inte står ut, och de kanske blir galna, men kan likväl inte göra nåt åt det, av tusen sinom tusen olika skäl. Det är lika svårt att få fram klarsyn, handlingskraft, stringens, skärpa, ork, urskiljningsförmåga och vad du vill som att få fram sånt man inte har pga sin AS.

Det vill säga, kunde de göra nåt åt det så kanske de inte skulle kvala in för de diagnoser de har. Det är väl där som haben och vården har ett jobb att göra, med att hjälpa folk att hitta kompensatoriska strategier i den mån det går att hitta.

alfapetsmamma skrev:Med detta vill jag säga att man ska nog vara extrem försiktig när man går in på andras svårigheter och tillkortakommanden. Andra är för det mesta plågsamt medvetna redan om att det de har svårt med nåt som andra finner lätt. Onödigt att spä på den självbilden tänker jag mig.

Japp... Håller med till hundra procent...

Men allvarligt, hur svårt kan det vara?

Jag måste faktiskt hålla med a-mamma och Peter här.

Och jag orkar inte ens längre bli galen av att inte klara den enklaste ordning hemma. Okej, har aldrig lagt mobilen i kylen och har "alltid" lagt på mig kadaverdisciplin med räkningar på ett ställe, men då finns det också nog av skäl till det där sista...

Det heter inte neuropskiatriska funktionshinder för att man är lite vimsig eller borde skärpa sig. Jag tycker diskussionen börjar blir lite märklig. Som att diskutera om en rörelsehindrad människa bara behöver lite struktur för att kunna gå.

vadloink skrev:Det heter inte neuropskiatriska funktionshinder för att man är lite vimsig eller borde skärpa sig.

Precis. Det är inte fräknar man har diagnos på. Ingen som inte är svårt martyrisk och självdestruktiv skulle utsätta sig för det obehag och det fördömande som man utsätts för om den kunde göra annorlunda. Ross Greene, en av mina husgudar på området, har uttryckt det väldigt bra i citatet

"Children do well if they can. If they can't, we need to figure out why, so we can help." Det gäller vuxna också, hävdar jag, i de fall det inte handlar om diverse sjukdomar och personlighetsstörningar och personlighetsdrag som vi inte går in på här...

Ross Greene skrev:Children do well if they can. If they can't, we need to figure out why, so we can help.

Det, och A-mammas tillämpning på vuxna, borde hänga på varje socialkontorsvägg, fängelse- och behandlingshemsfikarumsvägg och motsvarande i landet. (Där diktatorsporträtten hänger i sådana stater.)

(För den som är osäker: jag skämtar inte helt.)

*undrar om jag kommer att komma ihåg att kolla upp Ross Greene...*

Zombie skrev:

Ross Greene skrev:Children do well if they can. If they can't, we need to figure out why, so we can help.

Det, och A-mammas tillämpning på vuxna, borde hänga på varje socialkontorsvägg, fängelse- och behandlingshemsfikarumsvägg och motsvarande i landet. (Där diktatorsporträtten hänger i sådana stater.)

(För den som är osäker: jag skämtar inte helt.)

*undrar om jag kommer att komma ihåg att kolla upp Ross Greene...*

Spanx för credden! Ross Greene är så värd att kolla upp. Hans bok Explosiva barn rekommenderar jag ALLA att läsa, vare sig de är eller har explosiva barn eller har barn öht.

Den handlar om ett "smartare sätt att vara med barn som har svårt för motgångar, förändringar och krav". Han går inte i på specifika diagnoser direkt utan talar bara om ett bättre sätt att handskas med dessa barn. GULD är det.

Så tagen var jag efter läsning att jag hade velat gå runt och tvångsdela ut den till läkare, bup-folk, soc-folk osv. Så småningom märkte jag att jag är långt ifrån ensam om min avgudadyrkan, han är skitstor inom genren, och alla som kan nåt om npf och ungar brukar rekommendera den boken till nybörjare, i första hand.

Hade jag haft möjlighet hade jag gått och hört på honom för ett tag sen, men det var för dyrt. Han tycker rejält annorlunda om många saker som det råder tråkkonsensus om på området, men jag minns inte nåt jag kan referera till just här och nu, borde fråga kompisen som var och hörde på honom...

vadloink skrev:Det heter inte neuropskiatriska funktionshinder för att man är lite vimsig eller borde skärpa sig. Jag tycker diskussionen börjar blir lite märklig. Som att diskutera om en rörelsehindrad människa bara behöver lite struktur för att kunna gå.

Hoppas ingen tolkade det jag skrev så. Jag fattar som sagt att andra uppenbarligen inte kan vissa saker, precis som jag inte kan andra saker. Ville bara ge tips på hur man kan förenkla. Helt fritt att följa dem eller hitta på egna strategier, eller ta hjälp med det man inte kan själv. Har man en sambo som är bra på det man själv är dålig på och tvärtom så kan man ju dela upp uppgifterna t ex.

Inger jag är väldigt noggrann på vissa saker men min noggrannhet är selektiv. Ja tycker ibland inte att jag gör annat än ordnar och systematiserar och har fläckvis stenhård koll men hinner liksom aldrig med det övergripande eller att följa upp saker. Det finns inte den tiden i världen att hålla det lika ordnat överlag. I så fall känns det som jag skulle behöva släppa på ordningen på det jag verkligen vill ha ordning på.

Jag kan ju inte tala för dem här som faktiskt har AS (jag blir ju lätt off-topic bara jag skriver om mina egna erfarenheter i den här forumdelen:) Jag kan bara tala utifrån mig själv och för mig fungerar det exempelvis inte att ha kravet på mig att mitt hem ska se ordnat och välstädat ut och att saker ska stå på sin plats. Då skulle jag inte ha någon tid kvar att hinna leva.

Jag har försökt hur många gånger som helst att bygga ett system som fungerar men det fallerar alltid.

Jag måste bara acceptera hos mig själv att jag är som jag är och sedan utgå och arbeta mig upp från det läge jag befinner mig i just för tillfället. Gång på gång. Och där ingår ständiga provisorier och ad-hoc-avgöranden.

Förresten pratade jag i telefon med exet härom dagen och råkade nämna att det var en på det här forumet jag är med på som hoppades att han skulle få hjälp med att hålla ordning på sina räkningar.

Han suckade bara och sade:
- Vilken bokstavskombination måste man ha för att få hjälp med det där?



Under mitt och exets gemensamma tid dock en del andra anledningar till vår gemensamma nedprioritering av hemmet som jag trodde skulle "lösa sig" när vi separerade. (Allt för stort och expansivt gemensamt engagemang utanför.)

Det har det dock inte gjort....

Bjäbbmonstret skrev:Han suckade bara och sade:
- Vilken bokstavskombination måste man ha för att få hjälp med det där?

Kan han inte bli bankdirektör? De kan ju slarva bort hur mycket pengar som helst utan att det blir bråk.

vadloink skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Han suckade bara och sade:
- Vilken bokstavskombination måste man ha för att få hjälp med det där?

Kan han inte bli bankdirektör? De kan ju slarva bort hur mycket pengar som helst utan att det blir bråk.

Jag tror att han skulle ha lite svårt med klädkoden? Jag har fått intryck av att bankdirektörer helst ska komma ihåg att ha strukna skjortor!

Bjäbbmonstret skrev:

vadloink skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Han suckade bara och sade:
- Vilken bokstavskombination måste man ha för att få hjälp med det där?

Kan han inte bli bankdirektör? De kan ju slarva bort hur mycket pengar som helst utan att det blir bråk.

Jag tror att han skulle ha lite svårt med klädkoden? Jag har fått intryck av att bankdirektörer helst ska komma ihåg att ha strukna skjortor!

Bankdirketörers klädkod passar perfekt för en aspie. Det är ju exakt lika kläder varje dag. Samma rutin. Känner nu att jag valt fel yrke

r00t skrev:Jag tror att jag redan har fått nytta av dom faktiskt, på det mentala planet. Och stödåtgärder är på gång. Jag måste bara ta mig i kragen och ringa det där samtalet till LSS-handläggaren. Trolsk kanske borde tjata lite mer på mig så att jag får tummen ur .

Inger skrev: Ville bara ge tips på hur man kan förenkla. Helt fritt att följa dem eller hitta på egna strategier, eller ta hjälp med det man inte kan själv. Har man en sambo som är bra på det man själv är dålig på och tvärtom så kan man ju dela upp uppgifterna t ex.

Det är bra. Det är nåt annat än att inte fatta att det kan vara svårt. För även för de personer som har svårt för nåt så kan det vara svårt att förstå att det är så svårt, och då blir det extra skämmigt när nån här inne oförstår. Att andra ute i Entistan inte förstår, det är ju standard procedure, men att du som brukar vara så klok och resonlig inte gör det, det känns bara för jobbigt. Tänkte jag.