39 på systematisering och 8 på empatisering.
Svårt att inte kompensera och ett antal frågor, särskilt i sympatiserings testen, var lätta att svara fel på - jag vet inte hur många jag läste fel i.

Resultat - Empatiseringsförmåga:
Du fick 33 poäng av 80 möjliga.

Resultat - Systematiseringsförmåga:
Du fick 5 poäng av 80 möjliga.

Jag är totalt ointresserad av att systematisera.

Kan någon med större systematiseringsförmåga
än min hjälpa mig att uttyda detta?

Isabell skrev:Resultat - Empatiseringsförmåga:
Du fick 33 poäng av 80 möjliga.

Resultat - Systematiseringsförmåga:
Du fick 5 poäng av 80 möjliga.

Jag är totalt ointresserad av att systematisera.

Kan någon med större systematiseringsförmåga
än min hjälpa mig att uttyda detta?

Du är kvinna, 39 år.
Har ett autistiskt barn, bra på praktiserande multitasking. Teorin skiter sig dock.

Tack Parvlon!

Jag hade glömt hur underbar du kan vara.
Vill du ha mitt nummer också?

Varsego! Tyvärr så är risken att du har blivit lurad, ganska stor. Som du kan se så hade jag editerat posten innan du postade.
Jag tyckte att det fattades något..

E: Du fick 62 poäng av 80 möjliga
S: Du fick 42 poäng av 80 möjliga.

Jag fick 25E och 37S. Jag tycker att det är lite märkliga tester. Dels för att jag inte riktigt håller med om att bristande empati skulle vara ett nödvändigt asbergerdrag, dels för att de verkar bygga på idén om aspergianen som en manlig tekniknörd.

Jag känner enorm empati, alldeles för mycket, om jag bara får chansen att veta vad folk känner och varför. Jag är extremt systematiserande när det gäller saker jag är intresserad av eller har behov av, men struntar i mycket av ämnena i testet.

Så jag är skeptisk.

Jag fick extrem S igen.

Saker som jag tänkte på:
Jag försöker hänga med i de senaste trenderna och det senaste modet.
Det beror väl på varför man försöker hänga med?
Finns gott om systematiserande aspergare som vill försöka hänga med för att vara mindre utanför, speciellt bland tonåringar.

Det är alldeles för besvärligt med vänskap och relationer så jag försöker undvika sådant.
Tja, om man försöker undvika sådant som är besvärligt... Finns gott om aspergare som försöker trots att det är besvärligt och svårt. Och trots att de är systemhjärnor.

Jag skulle aldrig bryta mot en lag, oavsett hur obetydlig den är.
Är det inte mer en fråga om moral och självtänkande?
Fritänkande systemhjärnor kan väl gå efter sin egen systemhjärna och egen moral?

När jag var liten tyckte jag om att stycka maskar för att se vad som skulle hända.
Den som inte gillar detta har mindre systemhjärna? Konstigt i så fall.
Och tänk om man aldrig såg några maskar? Eller gillade att skruva isär grannens radioapparat.

Jag har lätt för att föreställa mig hur det är att vara i någon annans kläder.
Var det inte test för aspergare Bokstavstolkningsproblem för en del här kanske

Jag tycker om att göra saker spontant.
Problemfråga. Man kan vara oflexibel inför yttre fölrändringar, men spontan för egna idéer. Utifrån kan man ändå betraktas som ytterst oflexibel trots att man gör egna påhitt spontant. Enligt min erfarenhet så är det inte helt ovanligt att aspergare kan vara spontana med egna idéer.

Om jag säger något som någon annan tar illa vid sig av, är det deras problem och inte mitt.
Är det verkligen systemhjärna att inte bry sig? Att problemet finns, att man inte vet eller märker är en sak, men att inte bry sig om man vet att folk tar illa vid sig? Kan också bero på vad man talar om för ämne.

Om någon frågar mig vad jag tycker om deras frisyr, svarar jag ärligt även om de inte gillar svaret.
Om man vet att de tar illa vid sig, är det systemhjärna att ändå svara ärligt - med mening? Jag vet att det finns problem så att det blir fel även om man inte vill, jag har det problemet själv.

Jag förstår inte alltid varför någon tagit illa vid sig av en kommentar jag fällt.
Det här tycker jag å andra sidan är en bra formulerad fråga.

Andra säger till mig att de upplever att jag är bra på att förstå hur de känner och hur de tänker.
Här tror jag att det blir fel igen. Systemhjärnor och aspergare kan vara mycket bra på att hålla sig till rätt sak, och därmed förstå vad personen tänker och inte bara säga klyshor. Lite intresse i psykologi och det kan bli väldigt bra.
De som har förstått mig bäst har varit systemhjärnor av vad jag kan bedöma.
Och när jag har väl har satt mig in i och intresserat mig för någons problem, så har de sagt att jag verkar mer förstående och klarsynt än andra.

Om jag skulle köpa bil skulle jag först ta reda på mer exakt information om bilens motorvolym.
Är det ett skämt?
Det beror väl helt på vad man är ute efter.
Är man mindre systemhjärna om man istället tar reda på allt om bränsleförbrukning, fysiska yttermått, miljöpåverkan, typ av motor (utom cylindervolym), typ av material i chassi, rostskyddstyp, vad undersökningar har visat för siffror om en viss typ av rostskydd?
Att intresset styr har glömts i frågan, eller har jag fel?
Jag antar att jag skulle ta reda på motorvolym, men inte säkert. Det beror helt på vad som är intressant och viktigt för mig för tillfället.
T.ex. så bryr jag mig mindre om motorvolym på mina MC än jag bryr mig om motortypen i alla andra avseenden (rad, sida, långslagig m.m.).
Marschfart och maxfart är viktigt också för mig. Likaså att konstruktionen på motorn är hållbar.

När jag tittar på en tavla funderar jag sällan över vilken teknik konstnären använt sig av.
Va?! Vaddå teknik? Man ser ju om det är vattenfärg, kol eller oljefärg, men vad mer om teknik? Måste man inte känna till teknikerna för att undra? Är man mindre systemhjärna om man inte vet att man ska undra?
Är man mindre systemhjärna om man inte ens vill se tavlor och aldrig skulle fundera över dem?
Vad är teknik när det gäller tavlor, förresten..?

Om det blev fel på elledningarna hemma skulle jag kunna fixa felet själv.
Ja, men jag tror ändå att frågan är felställd. Det är fortfarande för specialintriktat. Som de två ovan.

Jag är intresserad av att lära mig mer om olika religioner.
Kan detta verkligen ha med empati och system att göra? Varför i så fall?
Beror det inte på varför man vill lära sig mer?

När jag ska berätta en historia utelämnar jag ofta detaljerna och återger bara kärnan i det som hände.
Kan någon förklara hur de tänker i denna fråga?
Kärnan som i att berätta en vits (=historia) genom att bara dra poängen och skita i kringsnacket, eller kärnan som i att återge det viktiga utan att fastna på detaljer?
De två olika sakerna jag beskriver, görs ofta av motsatser till egenskaper.
Jag kan nog inte svara på denna.

Om jag skulle köpa dator skulle jag vilja veta exakt hur stort hårddiskuttrymme det finns och vilken hastighet processorn har.
Samma som med bilen va... Fast lite bättre, mer relevanta uppgifter.
Men om man undrar om RAM-minnet? Eller om man helt vill ha en processor med två kärnor och inte just att den ska vara så snabb som möjligt (för att man vet att säljaren bara säljer tillräckligt snabba)?
Om man är helt ointresserad av datorer men systematiserar allt annat, blir man mindre systemhjärna då?

Jag försöker undvika hushållssysslor om jag kan.
Är det att vara lite systemhjärna?
Men om man har hushållssysslor som specialintresse?

När jag lär mig om historiska händelser, fokuserar jag inte på exakta årtal.
Precis. Jag kan inte fokusera på något eftersom jag har problem med att lära mig historia i alla aspekter LOL

Om jag skulle köpa stereo skulle jag vilja ha detaljerade tekniska beskrivningar.
Varför frågade de inte så här om bilen och datorn?

Jag har lätt för att samtala med någon jag just träffat.
Många aspergare vet inte om de har det eller ej.

När det är val intresserar jag mig inte för resultatet i varje valkrets.
Konstig fråga, för specifik. Måste man inte vara intresserad först?
"OM jag är intresserad av val, så..." borde det stå enligt mig.

När jag lånar ut pengar till någon förväntar jag mig att han eller hon ska betala tillbaka den exakta summan han eller hon är skyldig mig.
Ja, i mig själv. Men min erfarenhet gör att jag väntar mig att typ aldrig få gen något längre. Men jag tänker medvetet på det så att jag kan hindra mig från att bli av med pengar. Risk för fel svar på en sådan fråga, om man frågar vuxna, upprepat lurade personer.

Jag tycker det är svårt att förstå information från banken om olika spar- och investeringsformer.
Beror det inte på vem som ger informationen?

När jag läser något märker jag alltid om det är skrivet grammatiskt korrekt eller inte.
Är dyslexi motsatsen till systemhjärna?

Jag funderar ofta över hur det skulle vara att vara någon annan.
Jag misstänker att ja på denna fråga är mindre systematisering, har jag fel?
Brukar empatimänniskor gå runt och fundera på hur det skulle vara att vara någon annan?
Jag vet att många aspergare funderar över hur det skulle vara att vara enågon annan, typ hur det skulle vara att vara en normaling.

När jag ska äta på restaurang har jag ofta svårt att bestämma mig för vad jag ska beställa.
Vad innebär frågan, eller rättare sagt, vad innebär det att svara det ena eller det andra? Jag har extremt svårt för att bestämma mig, men har vissa strategier på senare år.

Jag tänker inte på aerodynamik när jag flyger.
Stämmer precis, eftersom jag inte vet vad aerodynamik är.

Jag är intresserad av vilken väg en flod tar från sin källa till havet.
När du frågar så... Annars är jag mer intresserad av hur en rännil vatten tar ut sin väg.
Jag har svårt att skapa en karta i huvudet, så en flod blir för stort.

Bror duktig's svar tycker jag beskriver huvudproblemen i detta test och kanske andra.

Det antar att personen man frågar är dels på ett speciellt sätt. Och dels antar det att personen är ett dumt fån som inte kan tänka själv.

Om frågorna istället för att lindas in i en massa exempel som är missvisande kunde bara skriva svart på vitt vad som gäller.

Jag är rädd för att en så stel uppfattning av en människorgrupp inte är särskilt bra undervisningsgrund för de som ska involveras med dessa.
Jämför om man hittade på en mängd olika frågor för att kolla om personen var svart.
-Gillar du trumrytmer?
-Gillar du att dansa till soul?
-Är du en bra löpare?...

det kan som bara bli fel..

Jag fick 57 poäng av 80 möjliga på empatitestet och 7 av 80 på systematiseringstestet. Tydligen har jag en "E-hjärna" med hög empatiförmåga och låg systematiseringsförmåga. Hmm... känns som att det stämmer. Det där med att systematisera är inte precis min starka sida och teknik begriper jag mig inte på för fem öre.

Kloka synpunkter från Bror Duktig. Jag ger inte mycket för detta test.

För många månader sen:
- Emp: 12
- Sys: 58

Idag:
- Emp: 14
- Sys: 60

Visst har BD rätt. Och mer kan också sägas (har kanske sagts, det är ju två trådar och jag orkar som vanligt inte läsa mycket).

Vad fan ska det vara så svårt för en kunnig expert att dyka upp nån gång för?

Klart den här sortens "expertis" ger utrymme för charlataner, idealiserare, "tanter" och "omhändertaganden".

Yxmördare, om jag får säga så utan att bli tillsagd. Att uttydas Yxiga förståelsemördare. (edit: atoms nedan, jag syftar på "experterna".)

Teknikfrågorna passar inte mig. Har inte körkort. Är flygrädd och flyger alltså aldrig. Det där med elektriciteten var lite intressant faktiskt för jag bytte elledningar (tvåfas) i lägenheten för många år sedan trots att jag egentligen inte vet hur man gör; Jag bytte bara. Och sedan hade jag ångest i flera år innan min farsa gjorde om arbetet.

Och varifrån kom frågan om maskar???

Yxmördare? Det fanns väl inga yxmördarfrågor??? Dem har jag visserligen alltid varit rädd för; Sådana där som Tore Hedin och Toivo Harald Koljonen. Huva!

(edit för förståelse av yxmördarinlägget)

Zombie skrev:Vad fan ska det vara så svårt för en kunnig expert att dyka upp nån gång för?

Kan vara så att en riktig expert inte tror på såna där tester.

Särskilt påläst är jag inte, men hade jag hört om någon väsentligt vidsyntare eller lyhördare så borde jag ha kommit ihåg det tycker jag.

Det är ju bara självskattningsfrågor om sig själv man svarar på, hur objektiv e man då? Om man dessutom sitter på Aspergerforum så är det ju ett mirakel att det går att få som MissNervvrak

Det här testet är omöjligt att ta på allvar, känns som ett längre Veckorevyn-test. En del frågor är fullständigt idiotiska.

carl skrev:Har postats tidigare.

http://www.aspergerforum.se/baron-cohens-tester-for-empatisering-och-systematisering-t4123.html?highlight=empatisering

Admin

Slog ihop två trådar om samma sak.

KrigarSjäl skrev:Det här testet är omöjligt att ta på allvar, känns som ett längre Veckorevyn-test.

Jag hoppas verkligen att du har rätt i det.
Jag fick nämligen NOLL i empatisering

51 i system... Vilket kanske stämmer okej, fast jag fastnade i en del av de frågorna Bror Duktig tog upp.

Men noll i empatiseringsförmåga... Det känns sådär.
Inte vad jag behövde just nu.

Godtyckligt är ordet. Jag vet med mig att jag hade fått betydligt mindre empatiseringspoäng för några år sedan bara för att hade dålig självförtroende ang sådant.

Minns inte poängen men jag hamnade mitt emellan medelvärdena hos neurotypiska män respektive kvinnor. Det är möjligt att jag var för optimistisk nu.

AAA skrev:Det är ju bara självskattningsfrågor om sig själv man svarar på, hur objektiv e man då? Om man dessutom sitter på Aspergerforum så är det ju ett mirakel att det går att få som MissNervvrak

Jag har just fått konstaterat att jag inte har AS så det förklarar väl saken i mitt fall. Gjorde testet bara för att det var intressant.

Ja, samma med mig. Fick omvänt mot dig liksom Fast jag känner igen mig i mycket du skriver för det Om empati är att sätta sig in i en annan människas situation och förstå den utan att ta över dess känsloliv (att känna med någon annan i stället för åt dem kanske) så är jag inte alls empatilös. Tycka synd om folk och vilja göra allt åt dem betecknar jag som medberoende, jag tror jag anses kall därför ibland. Lite störd är jag kanske, men inte helt borta för det. Empati förutsätter viss grundläggande koll på sig själv och det har jag inte än. Självkänsla, integritet och en tro på livet är ju inget som beställs helt enkelt, då hade jag gjort det för länge sen

AAA skrev:Ja, samma med mig. Fick omvänt mot dig liksom Fast jag känner igen mig i mycket du skriver för det Om empati är att sätta sig in i en annan människas situation och förstå den utan att ta över dess känsloliv (att känna med någon annan i stället för åt dem kanske) så är jag inte alls empatilös. Tycka synd om folk och vilja göra allt åt dem betecknar jag som medberoende, jag tror jag anses kall därför ibland. Lite störd är jag kanske, men inte helt borta för det. Empati förutsätter viss grundläggande koll på sig själv och det har jag inte än. Självkänsla, integritet och en tro på livet är ju inget som beställs helt enkelt, då hade jag gjort det för länge sen

`

Alla är vi olika