Och innan du ger upp söker du upp de som håller i de stöd man kan erbjudas som funktionshindrad student och LYSSNAR åtminstone på vad de har att säga.

http://www.lu.se/o.o.i.s/325

Begrips

Kvasir skrev:... det är många av oss här på forumet som har tagit oss igenom universitetsutbildningar

Va? Ska man ta examen och sånt där också? Då tar ju studierna slut.... än så länge finns det för många spännande kurser olästa

nallen skrev:

Kvasir skrev:... det är många av oss här på forumet som har tagit oss igenom universitetsutbildningar

Va? Ska man ta examen och sånt där också? Då tar ju studierna slut.... än så länge finns det för många spännande kurser olästa

Det är väl inget roligt att ruttna på skolbänken?

Jag har ju en civilingenjörsutbildning som jag är väldigt glad för att den är avklarad och inte pågående.

Jag har knappt 300p i det gamla systemet, ingen examen och så djävla mycket jobb att jag inte har tid att plugga nåja, det är mening det ska bli mindre av skogen och mer av Götlaborg inom snar framtid, så det ordnar sig förhoppningsvis.

Studera var intressant. Jag skulle gärna ta färdigt lite kurser som jag inte blev klar med om jag hade tid och råd och skriva en uppsats till. (Studielånsmöjligheterna är förbrukade sedan länge.)

KrigarSjäl skrev:* Vad är det som avgör vilken nation folk väljer? Vilken info ska man gå på när man väljer?

Välja nation, usch. Varför söker du inte till Stockholms universitet istället, så slipper du allt krångel, där går man bara till kårhuset och betalar sin avgift, och så är det klart.

Gå in på nationernas hemsidor och läs vetja.
Jag vet att min syster är med Kalmar Nation och jag tror att hon tycker den är bra.
Annars kanske Krischansta Nation är en idé?
Vad du än gör så inte med i Malmö Nation, den är gräslig.

Förövrigt, så får du lycka till med plugget.

Att välja nation var pest. Att betala för att vara med var ännu värre. Fattar inte varför de som inte var intresserade av "festlivet" ändock skulle tvingas betala dylik verksamhet??

Vet inte hur det är i Lund. I Uppsala spelade det inte så stor roll vilken nation man var med i (om man bortser från att vissa nationer hade större möjlighet att hyra ut bostäder till sina medlemmar). Kan tänka mig att det är liknande i Lund.


Resten tror jag är ganska bra besvarat här i tråden.

Första kursen är värst att inleda. Då är allt nytt och förvirrande. Till den andra vet du hur du ska ta reda på saker, vad som ger poäng, hur examinationen går till.

Se dock till att fixa kårleg och nationsmedlemskap innan det är dags för tenta. Annars får du inte skriva tentan...


Mitt förslag är att du:
- börjar med att läsa igenom kursplanen. I den står det vad det är som ger poängen i just din kurs, hur examinationen går till och vilka moment där det krävs närvaro för att bli godkänd. Då vet du vad som förväntas av dig och var du ska lägga krutet för att få dina poäng och vad som är viktigt.
- fixa nationsmedlemskapet. Om du inte är så intresserad, skit i att engagera dig till max i ditt val. Välj någon som tycks ha stort antal medlemmar. Då måste det finnas någon slags kvalité i alla fall.
- kolla igenom litteraturlistan.

nallen skrev:

Kvasir skrev:... det är många av oss här på forumet som har tagit oss igenom universitetsutbildningar

Va? Ska man ta examen och sånt där också? Då tar ju studierna slut.... än så länge finns det för många spännande kurser olästa

Bara för man har tillräckligt med poäng så behöver man ju inte ta ut examen och sedan sluta . Då går det som det gick för mig, dubbla examen.

Krigis, hur går det?

Krigis, vilken nation blev det?

Jag har inte fått tummen ur, men tänkte skriva in mig på ngn nation nu i veckan. Valet står mellan två-tre olika.

Hur det går?
Tja, jag känner mig som en vilsekommen grottmänniska ungefär.

Jag går på Alnarp nu, och trodde att nationer var frivilliga. För oss är de det iaf. Vi får gå med i en nation om vi vill gå på nations-pubbarna i Lund, eller var de nu finns.
Är det inte bara kåren som är obligatorisk? Så är det här, och på Göteborgs universitet iaf.

Fattar inte riktigt grejen med nationer heller, men jag läste på och det verkar mest vara så att de som är sociala monster som knyter kontakter med människor bara av att peta på dem, och gillar att festa i stor, svettig grupp tycker att sådan samhörighet är viktig.

De personerna tror även att alla som går på deras universitet är en enda stor familj som har kul och super tillsammans, eftersom de bara ser varandra och inte fattar att Spex, Pubkvällar, förnedringslekar och krig mellan kårerna bara uppskattas (och förstås) av just den lilla klicken de ingår i.


Jag funderar på att starta en anti-festkommité på min skola.
Hälften (eller mer) av skolans elever är seriösa människor som är där för att studera, och som nog hoppas träffa likasinnade som de kanske kan bli vänner med, men eftersom alla fritidsaktiviteter ordnas av de som skriker högst och super mest så kommer de aktiviteterna aldrig att tilltala andra än sina kloner i de olika årskurserna.
Intellektuellt utbyte på fritiden verkar nästan vara tabu.

Om du vill ha tillgång till en bok gratis så kan du låna den av någon som läste den kursen förra året. Svårare om man är kursare än om man går ett program kanske, (andraårselever på ett program läser ju fortfarande i grupp och går att finna) men det är värt ett försök.

KrigarSjäl skrev: Valet står mellan två-tre olika.

Är Krischansta nation något av de alternativen?

KrigarSjäl skrev:Hur det går?
Tja, jag känner mig som en vilsekommen grottmänniska ungefär.

Det blir bättre. Håll ut!
Se till att hålla studietakten och läs på, så ska du se att allt annat runt omkring fixar sig med tiden. Det brukar göra det.

I Lund är inte nationerna frivilliga. Så heller inte i Uppsala.

Störande

Bjäbbmonstret skrev:I Lund är inte nationerna frivilliga. Så heller inte i Uppsala.

Det finns en nation i Uppsala där medlemsskapet är runt 20 kr per termin. Har glömt vad den heter men när jag har läst småkurser i Uppsala och inte har för avsikt att ta det av nationernas verksamhet då har jag alltid varit med i den.
Kåren informerar om den.

Juddy skrev:

Bjäbbmonstret skrev:I Lund är inte nationerna frivilliga. Så heller inte i Uppsala.

Det finns en nation i Uppsala där medlemsskapet är runt 20 kr per termin. Har glömt vad den heter men när jag har läst småkurser i Uppsala och inte har för avsikt att ta det av nationernas verksamhet då har jag alltid varit med i den.
Kåren informerar om den.

Skånelandens nation.

Hur är det egentligen att läsa litteraturvetenskap? Det måste vara fullt med gruppdiskussioner och muntliga redovisningar?

Spelar det någon roll vilken nation man tillhör då? Om det bara är så att man måste tillhöra kåren via en nation så kan man väl välja någon godtyckligt och så inte ha mera med den att göra än att betala sin kåravgift?

Pan S skrev:Hur är det egentligen att läsa litteraturvetenskap? Det måste vara fullt med gruppdiskussioner och muntliga redovisningar?

Jodå, det är seminarier och gruppindelningar. Men det är inget jätteproblem för mig, har blivit rätt härdad av alla år på folkhögskola.

Problemet är snarare min perceptionsöverkänslighet (ljud, ljus, massa folk, stora perspektivfönster etc) och min taskiga organisationsförmåga.
Just nu lutar det åt att jag lägger ner och hittar på nåt annat.
Korridorer & institutioner har aldrig varit min grej.

KrigarSjäl skrev:Problemet är snarare min perceptionsöverkänslighet (ljud, ljus, massa folk, stora perspektivfönster etc) och min taskiga organisationsförmåga.
Just nu lutar det åt att jag lägger ner och hittar på nåt annat.
Korridorer & institutioner har aldrig varit min grej.

Taskig organisationsförmåga ska du kunna få hjälp med - kolla med stvl. Inte för att jag vet vad du menar riktigt, vad är det i studierna du inte kan organisera?

Perceptionsbiten är däremot svårare att göra något åt. Föreläsningssalar är tyvärr gjorda för massor av folk, ljud och ljus. Under diskussionsseminarier kan man dock ganska lätt kunna sätta sej i en mer anpassad miljö - som krigare får du väl helt enkelt dra på dej vikingahatten och styra iväg din flock till ett lämpligt rum? Så gjorde jag. Jag har även gjort mej känd genom att vara den som drar för eventuella gardiner och stänger fönster vid behov. Man kan alltså, om man är lite diskret men samtidigt bestämd, anpassa hyfsat mycket efter eget huvud.

weasley skrev:

KrigarSjäl skrev:Problemet är snarare min perceptionsöverkänslighet (ljud, ljus, massa folk, stora perspektivfönster etc) och min taskiga organisationsförmåga.
Just nu lutar det åt att jag lägger ner och hittar på nåt annat.
Korridorer & institutioner har aldrig varit min grej.

Taskig organisationsförmåga ska du kunna få hjälp med - kolla med stvl. Inte för att jag vet vad du menar riktigt, vad är det i studierna du inte kan organisera?

Det känns rörigt i största allmänhet och jag har inte alltid hittat de böcker jag ska ha. Men största problemet är nog att alla syn- och hörselintryck snor det mesta av min uppmärksamhet. Det blir för lite energi kvar att fokusera på studierna. Hade samma problem på högstadiet. Stora institutioner med folk som springer omkring i korridorerna är inte min grej. Min "radar" registrerar allt och hjärnan processar _all_ oväsentlig information från omgivningen.

När föreläsningarna är slut vill jag bara därifrån - först när jag kommit ifrån lokalerna kan jag andas ut ungefär. Det här är inget jag kan träna bort direkt, antingen så hittar jag strategier för att minimera obehaget av alla intryck eller så hittar jag på något annat.
F.ö kan jag bara djupfokusera på läsningen hemma, i mörkret.

Du ska gå till handikappsektionen på Lunds universitet och se vilken hjälp du kan få därifrån innan du kastar in handduken. Så det så.
Man kan få rätt omfattande hjälp för att få studera på lika villkor. De kan inte ta bort perceptionssvårigheterna men de kan kanske erbjuda dig annan hjälp. Ju högre upp i studierna man kommer desto mindre grupper brukar det bli, det skulle kanske bli enklare. Jag har pluggat andra saker och har sökt mig till sådant som passar mig. AS-diagnosen fick jag först nyligen och då fattade jag varför jag tyckte att de initiala stegen i min utbildning med enorma folkmassor och sjok med information som skulle intas bara var för jävligt. Att ta in informationen, den lästa var inte så svårt utan just allt kringtjafs. Ljud, ljus, dofter. Till slut inget mer än en kakofoni.