Jag tycker att det här är trams. Visst, vissa människor kanske inte är tillräckligt intelligenta för att ens reflektera över och förstå de problem som finns och konsekvenserna av olika saker. Men det finns också väldigt intelligenta människor som inte bara ser och förstår allt negativt i samhället, utan också inser sin egen roll, sitt eget ansvar och sina egna begränsningar. Riktigt intelligenta människor går inte omkring och lider över saker de funderat på och tycker är dåliga, de tar tag i saken och gör sitt bästa för att förändra situationen.

Charley? skrev:Riktigt intelligenta människor går inte omkring och lider över saker de funderat på och tycker är dåliga, de tar tag i saken och gör sitt bästa för att förändra situationen.

Det räcker inte med intelligens, man måste vara driftig också.

Får inte heller ha allt för stora problem med de exekutiva
funktionerna om man ska kunna "ta tag" i saker och ting.

Intelligenta människor är inte mer benägna än andra att ta tag i saker.

Charley? skrev:Jag tycker att det här är trams. Visst, vissa människor kanske inte är tillräckligt intelligenta för att ens reflektera över och förstå de problem som finns och konsekvenserna av olika saker. Men det finns också väldigt intelligenta människor som inte bara ser och förstår allt negativt i samhället, utan också inser sin egen roll, sitt eget ansvar och sina egna begränsningar. Riktigt intelligenta människor går inte omkring och lider över saker de funderat på och tycker är dåliga, de tar tag i saken och gör sitt bästa för att förändra situationen.

Ja du, om nu inte en människa "kan ta tag i saken" eller inte "kan ta sitt eget ansvar", vad gör man med den människan?

Precis som oxymoronen Erik säger så kan en människa ha begränsningar i sina exekutiva funktioner.

Jag vet att jag är lite extrem i tanken om determinism, "läran att alla händelser har en fysisk orsak" men det går inte att komma ifrån att vissa brister hos människor är förutbestämda.

Hur kommer det sig att vissa människor får mindre straff än andra så de räknas "non compos mentis" när vi alla människor är styrda av tidigare orsaker?

MVH
Robert

dragonslayer skrev:Tror kombinationen hög IQ och utanförskap eller hög IQ och känslighet är de farliga kombinationerna.

Think you are on to something here... IQ i sig borde knappast förorsaka depression alt. nedstämndhet därimot kan troligen hög intelligens orsak utanförskap speciellt i kombination med drag av autism, situation förbättras knappast inte av att en begåvad individ drar slutsatsen att det är utanförkapet som är boven i dramat vilket leder till slutsatsen att inget kan förändras då det är ett medfött handikapp.

En del intelligens har jag, och den använder jag ofta för att konstruera idéer om samhälleliga förbättringar. Sedan tonårstiden (nu är jag i femtio års åldern) har jag upplevt en total brist i min förmåga att hitta rätt forum för dessa idéer. Flera av mina depressioner har kommit direkt efter jag upptäcker att senaste idéen inte gick att aktualisera.

b22ru

missbutterfly skrev:Kort och gott: Vad är det som gör att alla de jag känner med högt intellekt tycks ha en större benägenhet att bli deprimerade?
Någon annan som har märkt av den här "regeln" -dvs ju högre IQ dessto mer (/oftare förekommande inslag av) psykisk ohälsa.
Teorier?

Vi lever i en samhällsvärld där man inte gynnas av hög IQ. De som fungerar bäst i samhällsvärlden är personer med lägre IQ. Jag brukar säga att jag när jag försöker vara mer social försöker vara mer korkad.

Vet inte om det just beror på att alla är högintelligenta (för att jag vet intelligent folk som verkar högst livliga och glada med livet) men som flera var inne på så verkar en viss sorts person ofta reflektera över sin vardag mm. Det är dessa som ofta upptäcker hur det står till med vardagen. Vissa verkar faktiskt inte ha en enda originell tanke om sig själv och hur dom beter sig. Och det gäller väl visserligen oss alla ibland men vissa verkar bara lalla genom livet och tror att hela världen är deras lilla lekplats...

F ö tycker jag att det 'msitua' och 'evilmaster' skriver var av bra rang. Thumbs up!

Jag tror att uppväxtörhållandena spelar en avgörande roll.

Var det oroligt när man växte upp och man som liten insåg problemen långt innan föräldrarna gjorde det så tror jag man blir väldigt otrygg av det. Ett svagbegåvat syskon mår förmodligen bättre.

Å andra sidan, om man haft en trygg barndom men misslyckats med skola och jobb pga svag begåvning är risken är stor för att man får dåligt självförtroende. Ett begåvat syskon mår förmodligen bättre.

Debbido skrev:Så jag är FÖR specialskolor för överintelligenta människor. Det skulle spara mycket lidande. Men den tanken är ju inte populär i det här Jantelagslandet.

Precis, det går utmärkt att ha specialskolor för fotbollspelare, friidrottare eller förståndshandikappade, men inte för intellektuellt högpresterande.
Konstigt att de tillåter musikskolor överhuvudtaget?

Den förfärlige snömannen skrev:

Debbido skrev:Så jag är FÖR specialskolor för överintelligenta människor. Det skulle spara mycket lidande. Men den tanken är ju inte populär i det här Jantelagslandet.

Det är just att folk blandar in jantelagen som är problemet. Hög IQ är inte samma sak som högpresterande. De enda specialklasser som föreslagits i praktiken är specialklasser för "högpresterande" = lydiga, tävlingsinriktade och arroganta. Såna klasser är en katastrof för högintelligenta, och jag vill påstå att de förmodligen är avsedda att skada gruppen högintelligenta barn. Överheten vill undanröja högintelligenta idealister och ersätta dem med måttligt intelligenta strebers, som passar bättre in i kontrollsamhällets överklass. Underklassernas revolutioner har alltid initierats av olydiga element ur överklassen, det vill överheten undvika i framtiden. Som med alla frågor finns det ett klassperspektiv på intelligensfrågan..

Allvarligt talat... Du skriver mycket vettigt här och jag håller ofta med, men nu går du väl lite väl långt åt konspirationsteorihållet va... Folk är korkade. Det mesta som är fel i samhället är fel för att någon är för korkad för att göra rätt eller för att någon gjort ett allvarligt misstag. Övergripande konspirationsteorier verkar hålla mindre och mindre ju mer man granskar dem. Konsekvenserna kanske är konsistenta med konspirationsteorin, men den medvetenhet och avsikt som krävs hos åtminstone någon för att konspirationsteorin skall hålla går bara inte att hitta. Om det inte finns någon som ligger bakom konspirationen, som haft just den avsikt som konspirationsteorin hävdar, finns det helt enkelt ingen konspiration.


För övrigt är jag inte säker på att den beskrivna problematiken i tråden har med intelligens att göra. Jag håller med IndividualThou... att det verkar finnas en viss typ av personlighet som är extra benägen att analysera och ifrågasätta sig själv och sin omgivning, vilket ofta går hand i hand med en depressiv personlighet (oavsett hönan/ägget-frågan). Jag skulle gissa att denna typ av personlighet inte alltid är extra intelligent även om det (möjligtvis) är vanligt. Jag tror dessutom att det finns väldigt gott om intelligenta människor som inte har den personligheten, men om inte annat så är det kanske inte så uppenbart att dessa är intelligenta alls. Jag tror överhuvudtaget att det är lättare att komma i kontakt med intelligenta och högutbildade människor som är öppet deprimerade än ointelligenta och lågutbildade, så det är möjligt att det delvis bara är en representationsfråga. Alltså att vi uppfattar att intelligenta är mer deprimerade eftersom vi stöter på fler intelligenta som öppet erkänner det.

snyggsmartosexig skrev:

missbutterfly skrev:Kort och gott: Vad är det som gör att alla de jag känner med högt intellekt tycks ha en större benägenhet att bli deprimerade?
Någon annan som har märkt av den här "regeln" -dvs ju högre IQ dessto mer (/oftare förekommande inslag av) psykisk ohälsa.
Teorier?

Vi lever i en samhällsvärld där man inte gynnas av hög IQ. De som fungerar bäst i samhällsvärlden är personer med lägre IQ. Jag brukar säga att jag när jag försöker vara mer social försöker vara mer korkad.

Jag tvivlar starkt på att det är riktigt. Den optimala intelligensnivån i samhället är antagligen inte den maximalt möjliga intelligensnivån, men den ligger antagligen en bit över medelintelligens. Så det är möjligt att de som fungerar bäst i samhällsvärlden har lägre intelligens än vad du har, men det är inte samma sak som att man inte gynnas av hög IQ. Det finns bara inget linjärt samband där högre IQ är nödvändigtvis bättre.

Dessutom, även om man gynnas av att agera som om man var mindre intelligent än man faktiskt är, så är ju inte det samma sak som att man gynnas av att vara mindre intelligent. Bara att man gynnas av ett visst beteende som man, åtminstone som mer intelligent, uppfattar som överensstämmande med en lägre IQ.

Ibland har jag misstänkt/trott att jag på nått sätt är överintelligent, även om jag samtidigt har svårt för att tro att just jag verkligen skulle vara det.

När jag var barn, så var jag totalt besatt i teknologi och jag tänkte bara på framtiden, maskinerna och hur männskligheten skulle se ut.

Först älskade jag det, men jag fördjupade mig så mycket i det, så jag började inse hur fruktansvärd framtiden är, och började tänka på meningen med livet. Jag tänkte, VARFÖR utvecklar man teknologi? Jo, det är för att allting ska bli effektivare! Men blir vi verkligen lyckliga av att allt ska vara effektivt? Om vårat ända mål är att göra allt effektivt, så kan vi lika bra "programmera" bort våra känslor när man tillverkar människor och bara bli arbetande robotar.

Det ledde också till att jag började tänka på andra saker, som varför naturen finns och hur den skapades från första början och om döden och annat otrevligt.

Mina tanker gick mer och mer åt det hållet och jag blev faktiskt deprimerad p.g.a det :S

Efter det blev jag ett fan av fantazy, medeltid och sånt, för det är precis tvärt imot vad teknologi och effektivehet innebär, och önskade att världen vore så istället. Jag blev glad av det.


Är det normalt att människor tänker så som jag gör? Eller är det jag som är speciell på det? Kanske beror på mina asperger-tendenser?

Jag har snuddat vid dessa ideer och tänker mig först att lösa problem med de få som är ute efter att vara elaka, bygga långsiktigt hållbara samhällssystem som naturligt ger snällhet och där alla tjänar på att man hjälps åt istället för att konkurrera.

missbutterfly skrev:

Debbido skrev:Så jag är FÖR specialskolor för överintelligenta människor. Det skulle spara mycket lidande. Men den tanken är ju inte populär i det här Jantelagslandet.

Det finns privatskolor för högintelligenta barn. Anledningen att jag vet detta är att min dotter ska börja på en sådan om ett år.
Mer sådant här kommer komma framöver, tack och lov.

Jag tycker det vore bättre att inrätta speciella klasser på skolor som även tar emot vanliga elever. Är ganska skeptisk mot en intellektuell elit som redan från början lever avskiljt från vanliga dödliga.

Det var prat om att jag skulle få hoppa över en klass i grundskolan, men jag ville inte eftersom jag kände mig tillräckligt ensam som det var. Dessutom tyckte jag att det var väldigt jobbigt att min mamma skröt om mig och levde på att jag var bra saker och ting så hon slapp ta ansvar för sitt eget liv.

Debbido skrev:Blev inte slagen eller så i skolan men avundsjukan kunde ibland bränna under fötterna på mig och på en klassutflykt tror jag de andra planerade att knuffa mig utför ett stup. Det verkade så, så jag sökte skydd hos läraren.

De HATADE mig för att alltid min uppsats var bäst, min teckning var bäst osv. Gud, vad de hatade mig! Och jag hatade lärarna som läste upp mina uppsatser. De borde insett att det kunde trigga mobbning.

Jag tror inte att detta handlade om att de var avundsjuka på dina prestationer, utan det handlade om att de var avundsjuka på att lärarna behandlade dig annorlunda än dem.

Jag trodde på att allvar några i en paralellklass försökte dränka mig i badhuset genom o försöka trycka ner mig under vattnet och jag agerade därefter.
Jag visste att jag kunde ge högljudda pipande skrik ifrån mig så det gjorde jag, de fick ont i öronen.
Jag hade vunnit en tävling i vem som kunde skrika högst inför en decibelmätare i min förra skola, jag utklassade de andra med råge

För mig var det en funktion av hur nära de lyckades trycka mig mot vattenytan medans jag var i vattnet.
Jag berättade för lärare och mamma o pappa, de trodde mig inte men det hela togs upp med lärare och de anda inblandades föräldrar.
De försökte inte ens med det minsta busstreck efteråt.

Det var nog egentligen en fråga om att de tyckte det vore kul o trycka ned mig under vattnet för att jag inte ville ha huvudet under vattnet.
Inte på något sätt ok och det agerade lärare och allas föräldrar däremot på.

Är frågan ens relevant? Finns det någonting som tyder på att intelligenta människor tenderar att bli mer deprimerade än andra?

Jag har, åtminstone i mitt yrkesliv, träffat på bra puckade personer som har varit väl så deppiga.

Vad är det som säger att intelligens har något med deppighet att göra? Är det inte bara en figur, en kulturell konstruktion?

Jag, som gillar att ha fel, lyssnar gärna på argument för tesen att smarta är mer ledsna än andra, men åtminstone i mitt fall är min intelligens mitt sista problem. När det gäller detta i alla fall.

Skulle vilja höja kraven från argument till faktiska undersökningar. Finns det verkligen ett samband, eller diskuterar vi en ogrundad tes?


Om det ä sant tror jag det mest beror på indirekta faktorer, som att intelligenta får sårare att passa in och lättare hamnar i ensamhet, att de blir understimulerade i skolan etc. Tror faktiskt inte mående är så kopplat till ens omvärldsanalys som man kan tro, kanske om man ältar allt dåligt, men det behöver man ju inte göra mer för att man är intelligent. Man behöver ju inte direkt 130 i IQ för att kunna se på nyheterna och förstå att det finns dåliga saker i världen. Men är man då ensam eller utttråkad mycket, ja då har man redan en negativ hormonbalans och tid att reflektera.

Jag har funderat på det där i åratal... och jag har kommit fram till en teori att det kanske har med en sorts understimulans att göra (för min egen del i alla fall ).

Att vilja förstå omvärlden, men inte kunna, som en effekt av att... hmm... att hjärnan får för många intryck på samma gång, eller i alla fall på för kort tid, tankar och reflektioner inifrån, och alla signaler den tar in utifrån. Någon som hänger med på hur jag menar där?

Av geocache *tröttvirrig på grund av fullmånen och annat*

Om man tillhör den del av mänskligheten som leker en bit utanför sandlådan, där alla andra sitter, och konstant kläcker lösningar på diverse världsproblem men har svårt att formulera dessa tankar till en vettig framställning så att sandlådebarnen kan förstå det fantastiska, är det väl inte konstigt om man känner sig lite deppig ibland.

Eller, när man kommit fram till hur man ska rädda världen har man oftast också kommit fram till att den inte är värd att räddas.

sgtbaker skrev:Om man tillhör den del av mänskligheten som leker en bit utanför sandlådan, där alla andra sitter, och konstant kläcker lösningar på diverse världsproblem men har svårt att formulera dessa tankar till en vettig framställning så att sandlådebarnen kan förstå det fantastiska, är det väl inte konstigt om man känner sig lite deppig ibland.

Eller, när man kommit fram till hur man ska rädda världen har man oftast också kommit fram till att den inte är värd att räddas.

Så sant, så sant!

Skrev geocache, från en plats "utanför sandlådan"

Tvärt om, den är värd att räddas, men den behöver också putsas på.
Vi har dåliga saker vi har för oss men vi har så grundligt mycket mer positivf för oss
Annars hade vi ju snarare levt i en skogshög och käkat svamp o kantareller för jämnan.
Vi klarar att påverka oss själva att sträva efter det som är bra
Vi har en förmåga att resonera.
Jorden blir ännu bättre i framtiden

nano skrev:Tvärt om, den är värd att räddas, men den behöver också putsas på.
Vi har dåliga saker vi har för oss men vi har så grundligt mycket mer positivf för oss
Annars hade vi ju snarare levt i en skogshög och käkat svamp o kantareller för jämnan.
Vi klarar att påverka oss själva att sträva efter det som är bra
Vi har en förmåga att resonera.
Jorden blir ännu bättre i framtiden

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Aaaaaah, härligt att du finns här nano.