Zombie skrev:Hur gör alla stackars svenskar som härstammar från spansk-, katalansk- och portugisisktalande områden då? Där har man alltid två efternamn: ett från mödernets och ett från fädernets fäderne, eller för en gift kvinna sitt eget och mannens fädernenamn (har inte hört talas om någon emancipation där, men jag är ingen expert).

post56837.html#p56837

Ja, där måste väl andra regler gälla? Jag har lärt mig att om Angela Lopez och Tomas Martinez gifter sig och ger barnen förnamn efter sig så blir det:

Tomás Martinez López och Ángela Martinez López. Det är då Martinez som är det viktigaste efternamnet, eftersom det är faderns. När dottern Angela gifter sig och får barn försvinner moderns efternamn (Lopez) och barnen får faderns efternamn som huvudnamn och morfars efternamn som andra efternamn. Och när sonen Tomas får barn ärver de Martinez efter honom, men det sista namnet kommer från modern, dvs Tomas fru (Lopez försvinner i nästa generation).

Jfr Gabriel Garcia Marquez, där en förkortad version enligt spansk sed skulle bli Gabriel Garcia, inte "Gabriel Marquez".

Sen har jag läst att i Portugal är det tvärtom, så faderns efternamn ("huvudefternamnet") kommer sist i stället. Då blir ju det "moderliga efternamnet" precis som ett vanligt svenskt mellannamn.

Sen kan man ju ha med efternamn från långt tillbaka som general Franco:
Francisco Paulino Hermenegildo Teódulo Franco y Bahamonde Salgado Pardo de Andrade

Jag tror att många förkortar sina efternamn när de emigrerar. I USA tycks det vara ristat i sten att ens namn består av: Given name - middle name (kan vara förnamn el efternamn) - surname, trots att de har så många latinamerikanska invandrare.

Alien skrev:Fast islänningar har ju inga efternamn,

Enligt Wikipedia bärs efternamn av cirka 27 000 personer på Island, vilket motsvarar cirka en tiondel av befolkningen:

https://is.wikipedia.org/wiki/%C3%86ttarn%C3%B6fn_%C3%A1_%C3%8Dslandi

Som synes är många av de vanligaste efternamnen danska.

Alien skrev:bara patronymikon, dvs sin fars namn + son el dóttir.

Och faderns namn står i genitiv. De flesta mansnamn slutar på -s i genitiv, men det förekommer också att sådana namn har genitiv på -ar, -a eller -u. Således slutar även det första ledet i ett patronymikon på dessa bokstäver: Jónsson/Jónsdóttir (Jón i nominativ, Jóns i genitiv), Sigurðarson/Sigurðardóttir (Sigurður i nominativ, Sigurðar i genitiv), Indriðason/Indriðadóttir (Indriði i nominativ, Indriða i genitiv), Sturluson/Sturludóttir (Sturla i nominativ, Sturlu i genitiv). Sturla är nästan det enda mansnamnet med -a i nominativ och -u i oblika kasus. I Sverige kallas Snorri Sturluson för övrigt Snorre Sturlasson, där faderns namn alltså har -s i genitiv.

Son och dóttir i ett patronymikon kasusböjs enligt följande:

N son
G sonar
D syni
A son

N dóttir
G dóttur
D dóttur
A dóttur

(Edda Snorra Sturlusonar = Snorre Sturlassons edda o.s.v.)

regnif skrev:Ja, son/dóttir kommer jag ihåg, är ganska häftigt! Får alla de namnen bara efter pappan? Trodde förut det var dotter efter mamma, son efter pappa.

Det förekommer också att man uppkallas efter modern, men det är mindre vanligt. Jag tror inte att det har någon betydelse om det är en son eller en dotter.

Moderator Alien: Flyttat från denna tråd: namnsdagstraden-del-1-vintern-t12292.html

HGJ skrev:

Alien skrev:Fast islänningar har ju inga efternamn,

Enligt Wikipedia bärs efternamn av cirka 27 000 personer på Island, vilket motsvarar cirka en tiondel av befolkningen:

https://is.wikipedia.org/wiki/%C3%86tta ... 3%8Dslandi

Som synes är många av de vanligaste efternamnen danska.

Alien skrev:bara patronymikon, dvs sin fars namn + son el dóttir.

Och faderns namn står i genitiv. De flesta mansnamn slutar på -s i genitiv, men det förekommer också att sådana namn har genitiv på -ar, -a eller -u. Således slutar även det första ledet i ett patronymikon på dessa bokstäver: Jónsson/Jónsdóttir (Jón i nominativ, Jóns i genitiv), Sigurðarson/Sigurðardóttir (Sigurður i nominativ, Sigurðar i genitiv), Indriðason/Indriðadóttir (Indriði i nominativ, Indriða i genitiv), Sturluson/Sturludóttir (Sturla i nominativ, Sturlu i genitiv). Sturla är nästan det enda mansnamnet med -a i nominativ och -u i oblika kasus. I Sverige kallas Snorri Sturluson för övrigt Snorre Sturlasson, där faderns namn alltså har -s i genitiv.

Son och dóttir i ett patronymikon kasusböjs enligt följande:

N son
G sonar
D syni
A son

N dóttir
G dóttur
D dóttur
A dóttur

(Edda Snorra Sturlusonar = Snorre Sturlassons edda o.s.v.)

regnif skrev:Ja, son/dóttir kommer jag ihåg, är ganska häftigt! Får alla de namnen bara efter pappan? Trodde förut det var dotter efter mamma, son efter pappa.

Det förekommer också att man uppkallas efter modern, men det är mindre vanligt. Jag tror inte att det har någon betydelse om det är en son eller en dotter.

Shit, vad intressant.

Moderator Alien: Flyttat från denna tråd: namnsdagstraden-del-1-vintern-t12292.html

Zombie skrev:Ska man vara petig så var det åtminstone till för inte så länge sedan bara sitt förnamn man hette (om man inte hade släktnamn). Sin fars son eller dotter var ju bara något man var. Hann hét Snorri og var Sturluson. Eller Hann hét Snorri og var Sturlusonar, Þórðarsonar, Gilssonar, om man ville räkna upp några förfäder till.

..Ikon eller inte, men jag har räknat som att det man är heter man osv. . Man är ju även här dotter/son till sina föräldrar, som ju själva har ett namn man får själv...
Fast sättet att få efternamnet är kanske inte samma. När slutade man bara ha förnamn där då? För det där med -son/-dottir räknar iaf jag som efternamn, och inget fusk liksom. Det är väl ett efternamn om något? Man har en förälder man uppkallas efter ju..
Tycker inte några andra namn påhittade på annat vis är egentligen mer efternamn. Kanske enligt hur man räknar i historien, men iallafall..efternamn som efternamn fast på olika sätt?

Edit: Hah, där är man iaf tydlig med vad man har för typ utav barn i efternamnet

Moderator Alien: Flyttat från denna tråd: namnsdagstraden-del-1-vintern-t12292.html

Jag antar att det först var så att man kallades Karl, Anders son, och Karin, Anders dotter. Sen blev det som ett efternamn: Karl Andersson och Karin Andersdotter. Men inte ärftligt, Karls son Lars blev Lars Karlsson. Och om Karin Andersdotter gifte sig med en Johan Eriksson bytte hon inte till "Karin Eriksson". En kvinna kunde ju aldrig bli någons son.

Senare fick adeln släktnamn, t ex Vasa. Men Gustav Vasa kallades aldrig så, utan Gustav Eriksson.

Först på 1800-talet började allmogen också använda ärftliga efternamn, och då fick vi alla Andersson, Johansson, Eriksson etc.

Först då började kvinnor ta mannens efternamn vid giftermålet. Så att kvinnan självklart ska byta efternamn är inte alls någon urgammal sed, som folk tycks tro. (Här kommer min käpphäst fram. )

När Noomi Norén och Ola Norell gifte sig tog ingen den andras namn, i stället tog de ett nytt gemensamt, Rapace. (Nore hade passat bra, eftersom det ingick i bägges efternamn, men Rapace låter väl häftigare.)


Moderator Alien: Flyttat från denna tråd: namnsdagstraden-del-1-vintern-t12292.html

Alien skrev:Jag antar att det först var så att man kallades Karl, Anders son, och Karin, Anders dotter. Sen blev det som ett efternamn: Karl Andersson och Karin Andersdotter. Men inte ärftligt, Karls son Lars blev Lars Karlsson. Och om Karin Andersdotter gifte sig med en Johan Eriksson bytte hon inte till "Karin Eriksson". En kvinna kunde ju aldrig bli någons son.

Senare fick adeln släktnamn, t ex Vasa. Men Gustav Vasa kallades aldrig så, utan Gustav Eriksson.

Först på 1800-talet började allmogen också använda ärftliga efternamn, och då fick vi alla Andersson, Johansson, Eriksson etc.

Först då började kvinnor ta mannens efternamn vid giftermålet. Så att kvinnan självklart ska byta efternamn är inte alls någon urgammal sed, som folk tycks tro. (Här kommer min käpphäst fram. )

Så sant, så sant! Kvinnor med släktnamn som gifte sig med män med släktnamn skrevs aldrig heller med mannens namn utan med sitt flicknamn. Det var inte förrän med 1901 års namnlag som det plötsligt blev en norm att alla i en familj skulle heta likadant som familjefadern i efternamn.

Om släktnamn och patronymikon förr: En bondson som blev borgare eller läste till präst antog i de flesta fall ett släktnamn. När någon blev adlad fick han, eller tog han sig, som regel ett lite "finare" namn.

Och omvänt - om en son till en präst, borgare eller adelsman blev bonde så förlorades ett befintligt släktnamn. I bästa fall fortsatte han själv bli skriven med sitt bördsnamn, men hans barn blev definitivt skrivna med patronymikon.

Alla Pemer i Sverige höll på att försvinna när min farfars farfars far och hans bröder blev enkla bönder och torpare och inte längre blev bröderna Pemer utan bröderna Davidssöner (jo, så brukar man faktiskt skriva om personer med patronymikon i pluralis). Bara min farfars farfar Nils Svensson blev snabbt "tillräckligt borgerlig" för att ta upp Pemer igen, och även om hans bror Carl behöll Svensson (eller kanske snarare, dog ganska ung och inte hade hunnit komma till skott och ta tillbaka Pemer) tog sedan dennes söner och sonsöner tillbaka Pemer under 1900-talet efter hans död.

Och bara härom året upptäckte jag alltså att min mamma som är född Jansson bara hade förfäder på raka fädernet som hette Jansson och dessförinnan hade patronymikon tillbaka till bonden Jakob Jansson, 1737-1817. Men att han var son till smeden Johan Dewall, och att det är samma släkt som Anders de Wahl är av.

När Noomi Norén och Ola Norell gifte sig tog ingen den andras namn, i stället tog de ett nytt gemensamt, Rapace. (Nore hade passat bra, eftersom det ingick i bägges efternamn, men Rapace låter väl häftigare.)

Jag trodde Noomi hade tagit Rapace innan de gifte sig. Ola verkade ju heta Norell Rapace ett tag. Men han kanske bara skrev sig så som en övergång. Han hade gjort roller som Ola Norell först, inte minst den återkommande som Hoffa i "Tusenbröder". Där hette han väl Norell i säsong 1, stod som Norell Rapace i säsong 2 och bara Rapace i säsong 3.

Moderator Alien: Flyttat från denna tråd: namnsdagstraden-del-1-vintern-t12292.html

Apropå efternamn, så läste jag att man inte får byta till ett vanligt son-namn om man vill.

De flesta byter för att de vill ha ett ovanligare/vackrare namn el för att de vill ha ett svenskare. Och då blir det ett nypåhittat namn (om man inte hittar ett bra namn bland sina anfäder).

Men om man är förföljd, så vill man ha just ett supervanligt efternamn, som Johansson. Men då får man inte det, då skulle man behöva fråga alla som heter Johansson först och det går ju inte. Alltså får man i stället ett nytaget efternamn, som är superovanligt.

Det gäller alltså folk som är förföljda (av galen misshandlande ex-partner el för att de är vittnen el fd brottslingar, som riskerar att dödas av brottsliga organisationer).

Moderator: Flyttat från denna tråd: namnsdagstraden-del-1-vintern-t12292.html

Förut hade ju alla sådana "efternamn" som Johan Eriksson och Anna Eriksdotter. Alla hade farsnamn och inte ärftliga efternamn.

Gustav Eriksson Vasa var alltså son till en Erik. Vasa var däremot ärftligt men frågan var om han kallades Gustav Vass under sin livstid.

Moderator: Avdelad från denna tråd: tilltal-du-ni-t10623.html

Vass kallades han nog definitivt inte. Även om han kanske var det ibland.

Troligen inte Vasa heller.

Iridia skrev:Vass kallades han nog definitivt inte. Även om han kanske var det ibland.

Om han hade kallats det hade det rimligen skrivits (och på 1500-talet också uttalats) med ett H i början (såvida inte vattenväxten åsyftats).

Alien skrev:Förut hade ju alla sådana "efternamn" som Johan Eriksson och Anna Eriksdotter. Alla hade farsnamn och inte ärftliga efternamn.

Gustav Eriksson Vasa var alltså son till en Erik. Vasa var däremot ärftligt men frågan var om han kallades Gustav Vass under sin livstid.

Det gjorde han. Alltså kallades för Vasa.

Gustav Vasa var under sin tid känd som Gustav Eriksson. Det adliga namnet var Vasa. Symbolen på vapenskölden är en vasakärve. Gustav började använda namnet Vasa långt senare efter att han blivit vald som kung.

http://www.algonet.se/~hogman/namnskick_sv.htm

Jaha, ok.

Vad är egentligen en vasakärve (jo, jag vet hur den ser ut men inte varför den kallas just vasa)? Det kanske var lite vass i alla fall?

EDIT: Googlade själv: http://sv.wikipedia.org/wiki/Vase

Intressant likhet med det fascistiska spöknippet: http://sv.wikipedia.org/wiki/Fasces

slackern skrev:

Alien skrev:Förut hade ju alla sådana "efternamn" som Johan Eriksson och Anna Eriksdotter. Alla hade farsnamn och inte ärftliga efternamn.

Gustav Eriksson Vasa var alltså son till en Erik. Vasa var däremot ärftligt men frågan var om han kallades Gustav Vass under sin livstid.

Det gjorde han. Alltså kallades för Vasa.

Gustav Vasa var under sin tid känd som Gustav Eriksson. Det adliga namnet var Vasa. Symbolen på vapenskölden är en vasakärve. Gustav började använda namnet Vasa långt senare efter att han blivit vald som kung.

http://www.algonet.se/~hogman/namnskick_sv.htm

Knappast som efternamn, vilket Högman också skriver, om än otydligt:

Hans Högman skrev:Gustav Vasa var under sin tid känd som Gustav Eriksson

Jag vet inte på rak arm om han någonsin kallade sig "Gustav [Eriksson] Vasa", men inte ens om han så gjorde är det säkert att han uppfattade tillägget "Vasa" som mer än just ett tillägg till namnet, som han i så fall gjorde eftersom han var intresserad av att inpränta sin släkts "rätt" till tronen. Vanligtvis dröjde det till sextonhundratalet innan efternamn började bli självklara ens bland adeln.

Det är också synd att Högman inte kan eller respekterar den självförklarande termen fadersnamn för det grekiska patronymikon. Inget skulle hindra att han nämnde båda. Även den svenska termen är etablerad som fackterm, men yngre generationer tenderar att kalkera sin svenska på engelskan, och där är "patronymic(-on)" det enda etablerade ordet.

Skulle tro det finns fler sådana tveksamheter på sajten. Sådant brukar vara en nackdel med den amatörism som nätet har fått att blomstra, hur bra den än må vara på andra sätt. Man ska alltid ta lekfolk (inklusive doktorer, men i annat än det de skriver om) med ännu fler nypor salt än man ska med folk som är doktorer i det de skriver om.

Iridia skrev:Jaha, ok.

Vad är egentligen en vasakärve (jo, jag vet hur den ser ut men inte varför den kallas just vasa)? Det kanske var lite vass i alla fall?

EDIT: googlade själv: http://sv.wikipedia.org/wiki/Vase

Vase har inte börjat på hv och förefaller således inte vara besläktat med (h)vass.

Jag skojade bara, men det var ju bra att få det utrett ändå.

Iridia skrev:Jaha, ok.

Vad är egentligen en vasakärve (jo, jag vet hur den ser ut men inte varför den kallas just vasa)? Det kanske var lite vass i alla fall?

EDIT: Googlade själv: http://sv.wikipedia.org/wiki/Vase

Intressant likhet med det fascistiska spöknippet: http://sv.wikipedia.org/wiki/Fasces

Inte ett dugg likt till formen. Det ända som är likt är väll att det är en knippe ris. Symbolen facisterna använde i Italien kommer ifrån liktorernas fasces och bila som visade att de fick prygla eller avrätta någon. Eller det var deras herre som utdömde straffet, de verkställde det.

Zombie skrev:engelskan, och där är "patronymic(-on)" det enda etablerade ordet.

patronym(-ic) ska det vara.

slackern skrev:

Iridia skrev:EDIT: Googlade själv: http://sv.wikipedia.org/wiki/Vase

Intressant likhet med det fascistiska spöknippet: http://sv.wikipedia.org/wiki/Fasces

Inte ett dugg likt till formen. Det ända som är likt är väll att det är en knippe ris. Symbolen facisterna använde i Italien kommer ifrån liktorernas fasces och bila som visade att de fick prygla eller avrätta någon. Eller det var deras herre som utdömde straffet, de verkställde det.

Varför finns det även på svenska polisens vapen? Har de också rätt att prygla eller avrätta någon?

Iridia skrev:Har de också rätt att prygla eller avrätta någon?

Misstänker att det är en koppling till det som kallas för våldsmonopol.

Iridia skrev:

slackern skrev:

Iridia skrev:EDIT: Googlade själv: http://sv.wikipedia.org/wiki/Vase

Intressant likhet med det fascistiska spöknippet: http://sv.wikipedia.org/wiki/Fasces

Inte ett dugg likt till formen. Det ända som är likt är väll att det är en knippe ris. Symbolen facisterna använde i Italien kommer ifrån liktorernas fasces och bila som visade att de fick prygla eller avrätta någon. Eller det var deras herre som utdömde straffet, de verkställde det.

Varför finns det även på svenska polisens vapen? Har de också rätt att prygla eller avrätta någon?

I länken du länkade till står det att det ofta symboliserar statsmakten. Det är väll samma sak med rättvisan som symboliseras med Justitia med vågen. Bägge är mer än 2000 år gamla symboler som hänger kvar och symboliserar den civiliserade världen.

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/c ... _mayer.jpg

Har en känsla av att vi skrivit om efternamn förr men hittar ingen allmän tråd om det, däremot dessa:

hur-vanligt-efternamn-har-du-omrostning-t16268.html

den-stora-fantastiska-traden-om-efternamn-och-namnbyten-t13484.html

en-slakt-t4070.html

Bump!

I Spanien är det alltså lag på att alla måste ha två efternamn. Detta lär gå tillbaka till 1500-talet. Därigenom visade man att man inte hade några judiska el muslimska förfäder.

Om en kvinna inte vet vem som är fadern (t ex ONS el insemination) får hon hitta på ett andra efternamn.

Sydsvenskan skrev:I privatlivet har det förstås alltid varit fritt att använda det efternamn som man trivs bäst med. Det vanligaste är att bara ha pappans namn som till exempel skådespelerskan Penélope Cruz och regissören Pedro Almódovar. Men några få väljer mammans, mest känd är Pablo Picasso som var son till José Ruiz Blasco och María Picasso López. Redan vid tio års ålder började han signera sina målningar med sin mors släktnamn Picasso. Men hans officiella namn var Pablo Ruiz Picasso.

https://www.sydsvenskan.se/2010-11-24/e ... mstalldhet

Min mors förfäder i Finland är nedtecknade till 1662 och först 1887 kom efternamnet hon hade som ogift, från hennes farfar och farmor. Innan hette alla dotter- eller son fast på finska. Fadern hade dock kvar sitt son-namn också.

Mitt efternamn kom in i släkten med en kvinna på 1700-talet. Tack för infon Alien tidigare i tråden att det inte var standard förr att bara mannens namn ärvdes.

Min granne som kommer från Finland berättade att under svenskt styre skulle alla i Finland även ha ett försvenskat namn av sitt efternamn. Jag har inte sett det så det kanske var valfritt om man ville använda sig av det eller inte.

Menar du en försvenskad form av sitt farsnamn? Det svenska styret upphörde ju redan 1809, så då var det ännu inte så vanligt med släktnamn, iaf inte bland bönderna.

Mitt efternamn kommer från ett gårdsnamn. När farfarsfar flyttade från gården så ändrade han inte sitt "efternamn/gårdsnamn" till det nya gårdsnamnet utan behöll det som ett s a s riktigt släktnamn.