Forummedlem skrev:Alltså: Vem eller vilka menar Charley? när hon skriver "ni"? Är det Pemer, är det tvilling 99, är det Pemer och tvilling 99, är det vissa eller alla män, är det vissa eller alla män på forumet, är det vissa eller alla män på forumet som skriver om känslor och relationer?

Charley? skrev:jag orkar inte leta upp fler exempel på detta beteende, det var enbart på grund av att de där två kom lägligt som jag alls orkar med att kommentera fenomenet.

Det är ju lite synd att du orkar göra detta avancerade utspel, men inte orkar vara mer tydlig. Tillåt mig föreslå att du försöker sätta dig ner och noga tänka igenom vem eller vilka som är måltavla för din attack. Oprecis kritik är väldigt praktisk, för den som framför kritiken kommer alltid undan och behöver inte stå till svars. Men oprecis kritik kan såra djupt.

Nu är jag ju inte Charley?, men jag ger mig på att gissa ändå, Hon får väl rätta mig då, om det visar sig att jag har fel.

Jag skulle tro att det i första hand gäller Pemer, det var han som fällde kommentaren efter Md2Perpes inlägg.

Ospecificerad kritik kan såra, det har du alldeles rätt i. Men ospecificerade åsikter kan också såra, och sådana har vi som varit med länge på forumet sett många av ifråga om Pemers inlägg angående tjejer/kvinnor.

Den uppslutna s.k. kören bakom Charley?s inlägg kommer nog av att vi som har varit med länge, under lång tid har sett hur Pemer gång på gång har beskrivit sig själv i extrema positiva ordalag, och skrivit inlägg där han har beklagat sig över att han som trots att han är den "fantastiske" kille han är, inte har fått någon kvinna vid sin sida. En del här har varit snälla, (t.ex. Inger) och försökt att förklara för honom vad och varför som är anledningen till detta, och försökt att hjälpa honom med tips och ideér om vad han skulle behöva förändra. Men oavsett vad folk har sagt till honom så har han inte lyssnat och inte tagit till sig ett dugg av vad dessa personer har sagt.
Andra tjejer/kvinnor här, som inte är lika snälla, (nämner inga namn här) har helt enkelt bara ruskat på huvudet och kallat honom för "dum i huvudet". ( Nej, jag tänker inte tala om vilka som har gjort detta). Men jag kan säga att många av de kvinnliga medlemmarna här är trötta på Pemers åsikter om varför han inte får någon tjej, och har varit detta under lång tid. Dessutom är det oerhört provocerande med en människa (läs Pemer) som inte på något sätt har visat att han lyssnar på andra människors åsikter, eller ens verkar ha någon tanke på att ta till sig av vad andra skriver och ger för tips till honom. Jag skulle faktiskt vilja kalla ett sånt beteende för riktigt respektlöst.

Så kommer Charley? och skriver något som ingen av oss har vågat skriva förut. (Modigt gjort av dig, Strumpan! Du förtjänar en eloge, för det.) Såklart att vi sluter upp. Vad annat kan vi göra? Så vi sluter upp bakom Charley?s inlägg, och så skäms vi lite (iallafall, jag)för oss själva, för att vi inte har samma mod och civilkurage som Charley? har.

Forummedlem skrev:Jag är helt ny i dessa Aspergersammanhang. Om det inte kommer någon form av tillrättaläggande från Charley?, moderatorn weasley och administratorn Titti, då kommer i alla fall jag att överväga att avsluta mitt deltagande på detta forum, och mitt deltagande i övriga Aspergeraktiviteter.

Tråkigt att du tänker så, för jag hade börjat att gilla dina inlägg.
Men som sagt innan du dömer ut Charley?s, Tittis och Weasleys inlägg, tycker jag att du bör ha i åtanke att deras inlägg har sin grund i en mängd frekventa inlägg från Pemer, som sträcker sig långt tillbaka i tiden. Då pratar vi om en tidsperiod på nästan två och ett halvt år, och du är ju precis som du själv skriver ny här på forumet. Kanske hade du haft en annan syn på saken om du hade varit medlem lika länge som vi?

Forummedlem skrev:Jag funderade först på att starta en ny tråd med titeln "Charley?s attack mot män, men vilka?", men en ny tråd hade kanske inte varit så bra. Jag anser att Charley?s inlägg nedan är ett briljant exempel på ungdomligt oförstånd.

Ungdomligt oförstånd?
Okej, här kommer en 50+ som håller med om vartenda ord hon skrev, även om jag kanske inte orkar skriva lika mycket som hon gjorde.

Forummedlem, vad jag kan se specificerade Charley? ganska tydligt vilka medlemmar hon avsåg (i första hand de två namngivna, i andra hand eventuella övriga som också utger sig för romantiska mjukisar men ändå skämtar om kvinnor och sex på ett olämpligt sätt). Om du inte tillhör den specificerade gruppen finns ingen anledning att ta det personligt.

Titti och weasley skrev väl i egenskap av privatpersoner och inte som moderatorer. Man har rätt att ha en åsikt även om man har en ansvarsposition på forumet.

Därmed inte sagt att jag tolkar saken lika tillspetsat och allvarligt som Charley? - ser det mer som rätt oskyldiga kommentarer, om än lite omogna och knappast roliga - men det skadar inte att påpekas rent generellt för att öka medvetenheten så att man inte av ren slentrian eller skämtlynne uttrycker sig fördomsfullt om det andra könet. Gäller många kvinnor också. Har hänt att jag fått långa massmejl från kvinnor (oftast från England) med manshatande 'skämt'. Brukar då säga ifrån att jag inte uppskattar sånt.

Inger har korrekt uppfattat vilka inlägget var riktat till (Pemer, tvilling99 samt övriga som beter sig liknande, även nallen).

Tjurigheten i Forummedlem's statement känner jag då igen. Men att kräva att alla runt omkring en anpassar sig och ber om ursäkt är visserligen ett modigt retoriskt drag. Men brukar oftast inte fungera. (inte om andra är lika tjuriga iaf)

Tycker det är extremt icke sanningsenligt och respektlöst att hävda att jag aldrig skulle ha tagit till mig av något. Eller om inte annat att det är väldigt ouppmärksamt.

Det enda jag själv sedan lång tid tycker jag egentligen har brukat återfalla i är att kommentera då och då i sammanhang där jag funnit det relevant, just det faktum att mycket känslor verkar skrämma fasen så mycket mer än det lockar. Och på den specifika punkten känner jag mig verkligen inte överbevisad om motsatsen.

Att med ödmjukhet och självdistans tillstå att det finns mycket utöver det som jag själv kan påverka och jobba på har jag försökt visa så länge jag har diskuterat sådana här frågor. Att de försöken ofta har gått dåligt fram har jag tyvärr märkt hela den tiden.

Vid ett tillfälle tog jag i ordentligt i en tråd och skrev rent ut hur övertygad jag är om hur lycklig jag tror jag skulle kunna göra en hypotetisk livskamrat. Och jag står för det, jag har det bästa självförtroende att jag skulle kunna leva upp till det.

Kul paradox i det också, där är det jag som är självsäker, visar attityd och onekligen upplevs som elak... även allt det är bitar som så ofta i övrigt är just vad som de facto går hem...

Men att en del inte anser att jag har tagit till mig något av andras tips är helt otroligt, jag har försökt vara rejält tydlig under årens lopp med hur mycket jag faktiskt har tagit till mig av nya nyanser och tips från andra.

Men det verkar som om allt sådant från mig i det ämnet hamnar i någon totalt död vinkel för några. Det finns andra som noterat den utveckling jag haft i de här frågorna och gett mig cred och beröm för det. Jag utgår från att den skillnaden i att uppfatta min utveckling då måste handla om skillnader hos de respektive bedömarna.

På liknande sätt kan också förtjänas att påpekas att flera kvinnor jag lärt känna både via dejtingsajter/communities och några just härifrån Aspergerforum har nämnt uttryckligen vilken skillnad de tyckte det var att börja läsa text om mig och av mig på nätet mot att sedan träffa mig. Så den grundläggande skillnaden har jag ju länge varit medveten om, och stundtals även skrivit om som en del av problemet i relationstrådarna här...

Dessa har då kommenterat rent ut att det verkligen inte alls märktes just något särskilt att jag var någon särdeles charmig och mysig person när de läste foruminlägg av mig, men att de såg helt nya sidor IRL och verkligen tog till sig mig och vi kunde bli goda vänner (och i ett fall t o m antydan till lite mer för en tid, åtminstone). (Och en, sedan länge inte lika aktiv här på forumet längre, sade väl också rent ut, typ "du var ju lika charmig och gullig som du hade skrivit om att du var", om jag inte minns helt fel nu.)

Att kunna tillåta sig tycka så om någon när man väl ses IRL och lär känna varann, och kunna bortse från hur fel det kändes att läsa om honom först, borde väl vara rätt aspigt, och lite mer "NT" att inte fixa det?

Även detta gäller uppenbarligen inte heller alla som mött mig online först, och sedan träffat mig IRL på träffar och aktiviteter, och borde väl även där handla mest om skillnader hos respektive motpart?

En del är nog t ex väldigt naturligt begivna på att absolut hålla fast vid sitt eget ursprungliga förstaintryck av andra människor, och har oerhört svårt att ändra uppfattning om personen, även om de så egentligen märker till viss del att det kanske inte är riktigt lika illa, som deras förstaintryck sade dem...

Och i andra fall kan det säkert handla om helt andra förklaringar. Alla kan ju inte gilla alla, heller.

Men jag tycker de här frågorna är ett område där mycket av diskussionen känns oerhört mer NT-mässig än vad jag nog skulle ha velat tro om en målgrupp av andra aspergare, det måste jag verkligen säga...en aspekt jag nog aldrig tagit upp när dessa ämnen diskuterats?

tvilling99 skrev:Sedan när har det blivit förbjudet att skämta?
När har jag skrivit att jag är känslig?
Jag gillar inte att bli påhoppad på detta sättet.

Du kanske tycker att det var roligt, men en dålig kvinnosyn genomsyrar ditt 'skämt'. I egenskap av kvinna finner jag det föga roande.

Pemer skrev:

Charley? skrev:Det är otroligt oattraktivt med personer som tror sig ha bättre koll på ens känsloliv än vad man själv har.

Måste säga att jag känner mig otroligt sårad och förolämpad av alla insinuationer om vad jag egentligen har för kvinnosyn.

Och ett sådant drev av folk, som helt okritiskt sluter upp och lämnar stöd och sympati till ett inlägg som inte ens är skrivet med någon klar bild av vem eller vilka det riktar sig till, och framför allt inte utifrån någon sakkunskap om den person man kastar dynga på, utan bara känslomässigt baserade gissningar.

Fy fasen!

Inte alls meningen att såra dig. Men, det jag skrivit baseras på hur du och ett par andra har betett er, generellt. Det handlar inte om enstaka inlägg, det handlar om en attityd jag iakttagit både på forumet och irl.

Jag tycker att väldigt mycket i ditt beteende tyder på en direkt obehaglig kvinnosyn. Det står jag fast vid, tills vidare.

Viggen skrev:Så min fråga är nu. Vad klassas som signaler från kvinnor om att de vill inleda ett förhållande, romatiskt eller sexuellt? Varierar det från kvinna till kvinna eller har de ett gemensamt universiellt språk?

Jag skulle säga att om en tjej frågar "ska vi ha sex?" så vill hon troligen.
Fast hon har ju rätt o ändra sig eller avbryta när som helst, likaså har även killen.

Jag vet inte om jag skulle vilja be dig redovisa den kvinnosyn du byggt upp i ditt inre att jag har eller inte. Jag skulle antagligen bli så förbannad över den skändande förolämpningen.

Jag älskar, högaktar och respekterar kvinnor för allt gott ni står för, och allt fint det innebär att kvinnor och män kan ha tillsammans, och som väl är lite livets mening att vi ska sträva mot att hitta "varsin av varandra" för att få.

Jag vill inte tycka annat om gott om kvinnor, och lever utifrån maximen "älska och låt dig älskas." Har en bejakande och kärleksfull syn på hur könen bör mötas.

Och hoppas av hela mitt hjärta att om möjligt alla kvinnor har en motsvarande syn på både kvinnor och män, och att vi kärleksfulla bejakande av båda kön som vill älska och bli älskade generellt skulle ha lätt att känna igen varandra och att det i normalfallet skulle vara attraktivt i sig att ha just sådana sidor.

Om det förhoppningsvis stämmer har jag i varje fall inte märkt tillräckligt mycket av det själv än, för att ännu vid 40 års ålder aldrig ens ska ha kunnat belönas med att fått uppleva mer än några flyktiga förälskelser och aldrig upplevt något som kunnat kallas "relation".

Att konstatera detta faktum tar jag inte själv som intäkt för att börja anklaga någon kvinna för att ha taskig "manssyn". Och jag anser inte heller att det konstaterandet i sig utgör någon viss kvinnosyn.

Jag älskar kvinnor, ni är det bästa och finaste som finns, tycker jag som är man och hetero, och jag hoppas innerligt av hela mitt hjärta att jag ska få en alldeles egen i tidens fullbordan att älska allra mest, och som ska älska just mig allra mest. Det är min kvinnosyn.

Om elakhet, jag har inte kunnat uppfatta Pemer som elak på något vis, hans förmåga att snabbt lätt o smidigt att "gå hem" hos majoriteten av tjejer vet jag egentligen inget om.

Vet efter att ha observerat både tjejer o killar att tjejer sällan uppskattar sexistiska skämt.
Däremot har jag märkt att tjejer brukar gilla att kunna prata även med en kille utan att det skulle innebära någon attraktion för det.
Och att blir en tjej intresserad så blir hon ofta det långt senare än de flesta killar blir detsamma.
Fast såklart finns det även tjejer som blir intresserade nästan direkt om hon blir intresserad, men variationen vill jag mena att är bredare än jag uppfattat själv ännu.

Inger skrev:övriga som också utger sig för romantiska mjukisar men ändå skämtar om kvinnor och sex på ett olämpligt sätt).

Ja men här har vi det kort och koncist. Det läskiga. Den misogyna romantikern. Dessa två motpoler får jag inte att gå ihop.

Jag är säkert helt ute och cyklar, men när jag ser illa dold ilska och bitterhet utspelar sig följande scenario för min inre syn:



- Här vackra kvinnosjäl, har du ett fång rosor och en ask choklad. Jag skall nu läsa en dikt

[insert poem]....

Så, vill du nu bli min för evigt, vill du ha het ångande älskog och 2.3 barn? Ack den glöd som...

- Alltså, nej, jag hade tänkt att vi skulle vara vänner....

- Jamen far åt helvete då!!!. .

Här har jag verkligen bejakat mina romantiska sidor och ansträngt mig för att få dig på fall. Men du vill väll hellre ha en bad boy . Juha Rappakalja, Anders Eklund, Eller kanske en president i Hells Angels är det det du vill ha? . Patrask.

*Tar tillbaka blomsterkvasten och chokladen och stormar ut*

Inger skrev:Därmed inte sagt att jag tolkar saken lika tillspetsat och allvarligt som Charley? - ser det mer som rätt oskyldiga kommentarer, om än lite omogna och knappast roliga - men det skadar inte att påpekas rent generellt för att öka medvetenheten så att man inte av ren slentrian eller skämtlynne uttrycker sig fördomsfullt om det andra könet. Gäller många kvinnor också. Har hänt att jag fått långa massmejl från kvinnor (oftast från England) med manshatande 'skämt'. Brukar då säga ifrån att jag inte uppskattar sånt.

Coolt, jag brukar också säga ifrån på skarpen när jag ser sådana där listor. Bla varför är hundar bättre än män och sådana.

Jag brukar fråga om de hatar män och har sex med djur månne? För jag menar, den där manshatande attityden kan ju inte vara av godo när de söker någon att tycka om. Ofta är dessa kvinnor bittra singlar eller så har de män som porrsurfar och är otrogna. Och det tror jag det om de hellre har 6 med hunden än med sin man .

Edit: LOL åt sugis! Det där var väl en lätt överdrift men jag tycker den illustrerar tendensen rätt bra.

Pemer, om du nu har den kvinnosynen så hoppas jag vi slipper se fler inlägg där du ondgör dig över att "kvinnor inte tillåter sig" att falla för en romantisk man o dyl dumheter.

Jag har t ex tillåtit mig det och ångrar det verkligen inte! Borde inte jag bli förolämpad av att du slänger ur dig såna där saker då?

Om du har problem med att kvinnor ser dig mer som en kompis än en potentiell partner så kanske du borde fundera lite över varför. Förslag:

1. Gott självförtroende är bra, men det kan ibland slå över i självgodhet och blindhet för egna brister, eller sitta mer i huvudet och inte visa sig i fysisk handling. (Har nog själv haft såna tendenser.) Eller i att man lägger 100% av ansvaret på andra istället för mer rimliga 50%.

2. Den som inte är i kontakt med sin sexualitet eller inte sänder ut några sexuella signaler i umgänget med kvinnor, blir heller inte sedd på det viset - om vi nu ska snacka om instinkter. Visst är det samtidigt bra att kunna hålla hormonerna i styr där det inte är lämpligt - det borde somliga andra män lära sig! - så det är en fin balansgång där det gäller att inte visa för mycket men inte heller för lite. Att inte vara för påstridig, men inte heller för flat när man väl har chansen. (Sagt rent generellt till män i allmänhet.)

3. Har man en grabbig stil och drar skämt hela tiden istället för att visa sina känslor eller tala om djupare saker, kanske man också uppfattas mest som en rolig kompis men inte som en vuxen man.

Å andra sidan är det nog relativt sett ganska få män som varje kvinna kan tänka sig som potentiell partner (eftersom det är så mycket som ska stämma på så många plan) men desto fler man gärna har som kompisar, så det är inte alltid något man kan påverka själv. Eller som kvinnan heller kan påverka!!! Attraktion är som sagt inte ett val utan något som bara händer när förutsättningarna är de rätta.

4. Blir kvinnor avskräckta när man visar känslor, undrar jag vilka känslor, och på vilket sätt de uttryckts. Där kan problemet ligga antingen i hur de uttrycks (exempelvis som outtalade krav el dyl) eller i att det är kvinnor som inte kan hantera känslor, eller så är det ingen av er som gör något 'fel' utan det är bara personkemin som inte stämmer.

5. Och sen har vi det där med livsstilen, som sagt. Den skulle du behöva hjälp med, men du verkar inte själv se det som ett problem värt att prioritera på riktigt? Jag blir skitorolig när jag ser vad du äter, eftersom jag ju gärna vill att du ska leva tillräckligt länge för att hitta det du söker. Har funderat länge på att ringa TV3 om det inte vore för att den där Skipperhäxan är så jävla elak. Du skulle behöver nån som hjälper dig på längre sikt, och utan att vara onödigt grym. Har du själv funderat något på hur du ska komma tillrätta med problemet?

Inger skrev:övriga som också utger sig för romantiska mjukisar men ändå skämtar om kvinnor och sex på ett olämpligt sätt).

Jag vill påminna här om jag inte upffattar det som något "ändå", utan kanske snarare rentav ett rungande "just därför".

Det är ju som sagt visa de mjuka varma sidorna hela jämra tiden som är det mest oattraktiva man kan göra, och är det någonting man kan antas försöka våga sig på av lite annan art och grad så är det väl då att kunna använda en många gånger dessutom i grund och botten mest ironiskt menad humor.

Och... kvinnor kommer med skämt med andemeningen att män inte kan visa eller tala om känslor, varför choklad, hundar eller något annat är bättre än män, hur viktigt det är med en man som 1. har ett bra jobb, 2. är en bra älskare, 3. 4. 5. blablabla och slutligen hur viktigt det är att dessa olika män inte träffar varandra, och sådant här som att alla riktigt fina romantiska män sorgligt nog redan har............ pojkvän...

Jag har inga problem med det. Det som inte tål att skämtas om är inte värt att tas på allvar. Jag läser inte in förskräcklig "manssyn" i det.

Tror det mest "effektiva" är att prata med tjejer o se när någon blir intresserad.

Tycker det är helt ok att när man börjar bli intresserad själv att helt enkelt säga, "hödedu jag tror jag håller på o bli intresserad av dig, får jag det? " stort leende i samband med att man säger något sådant är nog bra.

Även om man har på vissa punkter konservativa åsikter behöver man inte ha en taskig kvinnosyn i den meningen att man inte respekterar kvinnor. Något sånt har jag inte märkt hos Pemer. Däremot gör han ibland uttryck för fördomar som i någon mån kan tänkas provocerande.

Anders jag tror att det är andra sidor hos dig än vad du själv tror som bidrar till att du har svårt att hitta någon. Men jag tycker inte att sådana gissningar är lämpliga att vräka ut på ett internetforum.

Forummedlem skrev:Det är beklämmande och enfaldigt att en (huvudsakligen kvinnlig) kör av instämmande röster okritiskt lovordar Charley?s mycket problematiska inlägg. Speciellt upprörande är att denna kör inleds av moderatorn weasley och administratorn Titti, som båda borde ha insett att Charley?s inlägg var onyanserat. Som moderator och administrator tillhör man de mest tongivande på forumet, och det innebär att man har ett speciellt avsvar, även när man debatterar och inte modererar. Det är lätt att gå i flock, och det är måhända kul att vara hejarklacksledare, men det är svårare att tänka självständigt.

weasley skrev:Charley? - jag har tänkt det där flera ggr men aldrig skrivit det i text..

Titti skrev:Sällan har jag varit beredd att så oförbehållsamt hålla med dig i något du skrivit som detta. Tack - det lyfte min dag!

Naturligtvis kan man välja att se det som "beklämmande och enfaldigt" att denna till antalet större mängd kvinnor väljer att "okritiskt lovorda" ett enligt din mening "problematiskt" inlägg.
Den andra sidan av myntet kan dock vara att tillerkänna den kvinnliga majoriteten lovord sin åsikt utan att kalla den för "beklämmande och okritisk". Snarare skulle man kunna tänka sej att det ur kvinnornas perspektiv var en betraktelse över hur man som kvinna kan uppleva de långa inlägg om hur hemska "kvinnor" är som beklämmande och onyanserade. Det finns ett flertal trådar i ämnet om hur "kvinnor" inte förmår uppskatta det-och-det hos den-och-den. Trådar, alltså. Inte enskilda inlägg.

Jossan, Inger och sugis hade alla tre väldigt bra inlägg om hur det är att vara på den sida som ständigt får höra hur "kvinnors" instinkter är felaktiga, irrelevanta, irrationella, etc osv mm.

Forummedlem skrev:Jag är helt ny i dessa Aspergersammanhang. Om det inte kommer någon form av tillrättaläggande från Charley?, moderatorn weasley och administratorn Titti, då kommer i alla fall jag att överväga att avsluta mitt deltagande på detta forum, och mitt deltagande i övriga Aspergeraktiviteter.

Som ny medlem antar jag att du inte har följt trådarna som återkommit sedan 2007 då jag blev medlem, och där det ständigt återkommande problemet är "kvinnors" inställning till den-och-dens förträfflighet. Det Charley? skrivit var bara en sammanfattning av den trend som genomsyrar alla dessa trådar - nämligen hur förfärligt det är med "kvinnor" som - i korta ordalag - inte släpper till. Denna trend är precis lika problematisk som, om inte värre än, den du anklagar Charley? och oss andra kvinnliga medlemmar för att förespråka.

Du kräver av Charley? att hon ska specificera vilka hon vänder sej till. Jag hoppas att du i liknande grad kräver av dina medbröder att DE specificerar vilka "kvinnor" de vänder sej till.

För visst är det intressant att så många kvinnliga medlemmar faktiskt höll med Charley? Vad är det som ska hända då, anser du? Skall dessa medlemmars röst tystas? Varför ska de tystas? För att Charley? kritiserar ett antal mäns attityder mot kvinnor? Jag kan hålla med om att Charley? vid ett antal tillfällen skriver ordet "ni". Det kan anses som ett generellt uttalande men kan i forumsammanhanget tolkas som att gälla bara ett visst antal. Charley? har ju sedan förtydligat vilka hon menade mer precist. Vad är problemet?

Är problemet det att män kritiseras? Är problemet att vissa män kritiseras?

Vad är det som ska läggas tillrätta?

För övrigt är moderatorer och admin inte belagda med åsiktsförbud. Jag anser att det finns en väldigt problematisk bild av kvinnor generellt sett hos en del av forumisterna. Det är min åsikt. Jag hoppas att den som är verkligt intresserad av att ha framgång hos kvinnor som grupp kan se till att vara öppen för detta istället för att envisas med den attityd som sugis så målande beskrev i sitt inlägg.

Pemer skrev:

Inger skrev:övriga som också utger sig för romantiska mjukisar men ändå skämtar om kvinnor och sex på ett olämpligt sätt).

Jag vill påminna här om jag inte upffattar det som något "ändå", utan kanske snarare rentav ett rungande "just därför".

Det är ju som sagt visa de mjuka varma sidorna hela jämra tiden som är det mest oattraktiva man kan göra, och är det någonting man kan antas försöka våga sig på av lite annan art och grad så är det väl då att kunna använda en många gånger dessutom i grund och botten mest ironiskt menad humor.

OK, du tröttnade på att vara så himla mjuk och varm och unnade dig en halvgrov och dålig vits för en gångs skull. Visst, inget att göra så stor affär av, själv lade jag ö h t inte märke till skämten (har nåt sorts tramsfilter som sorterar bort sånt). Klart det känns orättvist att bli så grillad för ett så pass obetydligt och inte särskilt elakt menat övertramp när andra regelbundet kommer undan med riktiga lågvattenmärken och kvinnosyn som får en att rysa.

Men jag tror ändå det finns en poäng i detta som Charley? m fl reagerat på och som nu Sugis lyckades sätta ord på: ilskan och bitterheten mot alla kvinnor som inte fallit pladask. Den bitterheten skiner igenom faktiskt, kanske lite mer än du är medveten om själv.

Och visst kan jag förstå den. Jag skulle säkert känna likadant i dina kläder: att vara så full av kärlek som inte får något utlopp, det kan vem som helst må dåligt av. (Själv har jag känt så karriärmässigt och tyckt att världen missat en jävla massa talang jag hade kunnat bidra med.)

Men en del av den beror på att du ändå lägger 100% av ansvaret på kvinnorna och 0% på dig själv. Du är redan perfekt och då är de dumma i huvudet/elaka/golddiggers/vet inte sitt bästa, om de inte fattar det direkt. (Medan jag - typ rätt nyligen - fattat att jag faktiskt saknar viktiga egenskaper som man behöver för att komma nånvart i arbetslivet och därför slutat anklaga omvärlden för det som är mina problem.)

Tja, den här mannen måste ju sälla sig till "kvinnolinjen" här. Ingen överraskning för dem som känner mig. Men om det kan bidra till att Forummedlem tänker ett varv till eller tittar efter i de urkunder weasley hänvisar till så blir jag glad, för det är en person som forumet skulle bli sämre utan.

I mina fall har det nog varit 80 % mitt fel, hur man nu räknar ut det är en gåta. Jag använder 80 % eftersom att jag vet att majoriteten av fel (med en fet betoning) är från mitt håll. Men det är något jag arbetar med, nu gäller det att försöka använda det i praktiken och se om jag gjort ett bra arbete.

Om personer stör sig på att jag skrev hur det kan vara och hur tjejer/kvinnor troligtvis kan känna sig så togs det in på fel sätt. Men risken för att det var hur jag skrev det är troligtvis större än föregående exempel.

Syftet var att ge Pemer en bild av att han inte är ensam i ensamheten och att det kan bero på olika saker. Men är övertygad om att ingen tycker om att bli kvävd, förutom personen som går igång på sådant. Nu hamnade det i samband med den här tråden, så om vilket kön det handlar om spelade egentligen ingen roll. Men både jag och Pemer är heterosexuella och därför skrevs det som det skrevs.

Det är som ni gnäller med nallen om, ingenting är 100 % säkert.

(Har märkt att jag ofta skriver som att allt är defintivt, jobbar på det. Tro mig.)

Två jättefina inlägg från Inger, som jag ska svara på och tacka för värdefulla synpunkter och kommentera i olika delar. Det första:

Inger skrev:Pemer, om du nu har den kvinnosynen så hoppas jag vi slipper se fler inlägg där du ondgör dig över att "kvinnor inte tillåter sig" att falla för en romantisk man o dyl dumheter.

Men... jag har ju t o m erfarenheter av kvinnor som själva mer eller mindre har erkänt rent ut att de just inte vill tillåta sig det... har jag aldrig uttryckligen nämnt det?

Det mesta i de här evighetsdiskussionerna är ju just för att det är egna faktiska erfarenheter jag relaterar till och utgår från, och får höra är fel...

Det är ju därför jag alltid blir så förnärmad och bjäbbar tillbaks om att jag väl för sjutton vet vad jag själv har varit med om. Faktiskt.

Vill bara säga det, för det känns som en helt förbisedd och okänd faktor.

Men självklart kan jag ändå anstränga mig att undvika kommentarer på det temat. För mig har det inte funnits någon självklar koppling att inte nämna det där resonemanget, eftersom jag aldrig bara gissat det, utan har varit med om att höra enskilda kvinnor tillstå rent ut att de resonerar just så.

Jag kan be alla andra kvinnor som inte kan tänka sig att det är sant om ursäkt för att jag påtalat det och förnärmat er, absolut! Jag kan till och med välja från och med nu att utgå ifrån att det inte har varit sant utan bara en skämtsam ironi de gånger (två) som jag fått sådana kommentarer, och jag som bara var störtkorkad som kunde tro att det skulle kunna vara sant. Man vill ju inte att det ska vara det, det gör ju inte jag heller...

Ena gången var det en tjej som hade nobbat att ses IRL, men gärna fortsatta chatta och gärna svarade på vad hon gillade och inte gillade hos mig och vad hon drogs till hos killar, den andra gången chattade jag bara med en redan upptagen tjej som bara sökte chatvänner. De lät faktiskt uppriktiga och trovärdiga.

Jag har t ex tillåtit mig det och ångrar det verkligen inte! Borde inte jag bli förolämpad av att du slänger ur dig såna där saker då?

Mja... i så fall är du ju inte en av dem som har att ta åt dig av det, då gäller det ju så uppenbart verkligen inte dig? Tycker jag?

Men vi släpper det, som sagt, jag ska sluta tro att det förekommer över huvud taget!

Om du har problem med att kvinnor ser dig mer som en kompis än en potentiell partner så kanske du borde fundera lite över varför. Förslag:

1. Gott självförtroende är bra, men det kan ibland slå över i självgodhet och blindhet för egna brister, eller sitta mer i huvudet och inte visa sig i fysisk handling. (Har nog själv haft såna tendenser.) Eller i att man lägger 100% av ansvaret på andra istället för mer rimliga 50%.

Tänkvärt, absolut. Svår balansgång, och givetvis beroende - dessutom - av bristen på egen absolut kontroll över de signaler man sänder ut. Jag har ju ingen aning om hur jag skulle sluta tänka på, eller sluta utstråla, just den attityden. Hoppas jag kan upptäcka det! Jag ska försöka!

2. Den som inte är i kontakt med sin sexualitet eller inte sänder ut några sexuella signaler i umgänget med kvinnor, blir heller inte sedd på det viset - om vi nu ska snacka om instinkter. Visst är det samtidigt bra att kunna hålla hormonerna i styr där det inte är lämpligt - det borde somliga andra män lära sig! - så det är en fin balansgång där det gäller att inte visa för mycket men inte heller för lite. Att inte vara för påstridig, men inte heller för flat när man väl har chansen. (Sagt rent generellt till män i allmänhet.)

Här är nog den enskilt viktigaste punkten, det är väl här ALLT brister. Jag har ju kunnat undra om den här jättetendensen att verka vara en så fin vän betyder att man har en utstrålning av bög eller kastrerad eunuck.

I attityden på nätet så fort jag pratar om relationer är utstrålningen uppenbarligen "åh gud, han vill alldeles för mycket, han är alldeles för mycket", och IRL är jag nog rädd att det rent sexuella på det sättet inte märks alls. Inte förrän om det romantiska verkligen funkar och vi hamnar tillsammans och gosar i soffan, då händer det definitivt desto mer, senaste gången jag inte själv hade väntat mig det bekräftade den trenden som förblir 100-procentig, men.... innan dess, som sagt....

3. Har man en grabbig stil och drar skämt hela tiden istället för att visa sina känslor eller tala om djupare saker, kanske man också uppfattas mest som en rolig kompis men inte som en vuxen man.

Å andra sidan är det nog relativt sett ganska få män som varje kvinna kan tänka sig som potentiell partner (eftersom det är så mycket som ska stämma på så många plan) men desto fler man gärna har som kompisar, så det är inte alltid något man kan påverka själv. Eller som kvinnan heller kan påverka!!! Attraktion är som sagt inte ett val utan något som bara händer när förutsättningarna är de rätta.

Det här återkom mer specifikt i ditt nästa inlägg, ja. Jag har alltså knappast någon sådan grabbig stil, om något visar jag mina känslor och försöker tala om djupare saker.

4. Blir kvinnor avskräckta när man visar känslor, undrar jag vilka känslor, och på vilket sätt de uttryckts. Där kan problemet ligga antingen i hur de uttrycks (exempelvis som outtalade krav el dyl) eller i att det är kvinnor som inte kan hantera känslor, eller så är det ingen av er som gör något 'fel' utan det är bara personkemin som inte stämmer.

Pja... jag försöker bara vara mig själv, och precis de känslor jag känner... vara charmig, mysig, romantisk, förförisk... försöker få dejten att känna sig uppskattad, omtyckt.... älskad, höll jag på att säga, men älska får det ju inte heta för tidigt... balansgång igen...!

5. Och sen har vi det där med livsstilen, som sagt. Den skulle du behöva hjälp med, men du verkar inte själv se det som ett problem värt att prioritera på riktigt? Jag blir skitorolig när jag ser vad du äter, eftersom jag ju gärna vill att du ska leva tillräckligt länge för att hitta det du söker. Har funderat länge på att ringa TV3 om det inte vore för att den där Skipperhäxan är så jävla elak. Du skulle behöver nån som hjälper dig på längre sikt, och utan att vara onödigt grym. Har du själv funderat något på hur du ska komma tillrätta med problemet?

Jag håller naturligtvis med dig i de stora linjerna, men jag tycker du får det att låta ännu mer läskigt och illa än jag riktigt tyckte själv. Men du har säkert rätt.

Att inte "vilja" falla för romantiska män kan ha med förtroende att göra. Det spelar ingen roll hur mycket du än försöker framhäva hur ärlig du är, det är djupt och att bli sårad är väldigt enkelt. Det gäller att vara ihärdig och "bevisa" det, men att inte ge upp det sedan när man fått som man vill. Det finns många gånger jag befunnit mig i en sådan situation och givit upp för att jag inte kunnat avgöra hur jag verkligen känner i tid. Så rädd för att såra så sårade jag ändå, det är en sak jag har arbetat mycket med. Det är helt sjukt viktigt att ha koll på hur och vad man gör.

Det finns inte mycket som gör ont så länge som när man har sårat någon. Även om avsikten aldrig har varit att såra någon så har man ändå gjort det, det är ganska svårt att se runt det, men när man väl gör det så inser man vad som är fel. Men det är inte mer än rätt, har man sårat någon så ska det kännas ända in i benmärgen, annars inser man ingenting.

Troooooor jag, tycker jag, anser jag etc. Super-personliga åsikter och inte alls definitivt.

Pemer skrev:Det enda jag själv sedan lång tid tycker jag egentligen har brukat återfalla i är att kommentera då och då i sammanhang där jag funnit det relevant, just det faktum att mycket känslor verkar skrämma fasen så mycket mer än det lockar. Och på den specifika punkten känner jag mig verkligen inte överbevisad om motsatsen.

Det är här som kvinnor har påpekat för dig att det är inte alla dina känslor som skrämmer bort dem, utan andra saker runt omkring.

Pemer skrev: Att med ödmjukhet och självdistans tillstå att det finns mycket utöver det som jag själv kan påverka och jobba på har jag försökt visa så länge jag har diskuterat sådana här frågor.

Det är ingenting som har märkts isåfall. För det har ju inte hänt något.

Pemer skrev: Vid ett tillfälle tog jag i ordentligt i en tråd och skrev rent ut hur övertygad jag är om hur lycklig jag tror jag skulle kunna göra en hypotetisk livskamrat. Och jag står för det, jag har det bästa självförtroende att jag skulle kunna leva upp till det.

Här kan jag bara hålla med det som Inger skrev angående att ha gott självförtroende. Tycker verkligen att du borde lyssna på henne.

Pemer skrev: Kul paradox i det också, där är det jag som är självsäker, visar attityd och onekligen upplevs som elak... även allt det är bitar som så ofta i övrigt är just vad som de facto går hem...

Det är ingen som har sagt att de tycker att du är elak. Jag tycker INTE att du är elak, tvärtom. Men jag tycker att du är oattraktiv. Men det beror inte på att jag tycker du är snäll utan som sagt på andra saker, och nej, Jag tycker inte att elakhet är något som är attraktivt hos en kille. Jag tycker killar ska vara snälla.

Pemer skrev: Men att en del inte anser att jag har tagit till mig något av andras tips är helt otroligt, jag har försökt vara rejält tydlig under årens lopp med hur mycket jag faktiskt har tagit till mig av nya nyanser och tips från andra.

Som sagt, det är ingenting som har märkts.

Pemer skrev: Men det verkar som om allt sådant från mig i det ämnet hamnar i någon totalt död vinkel för några. Det finns andra som noterat den utveckling jag haft i de här frågorna och gett mig cred och beröm för det.

Verkligen? Vilka då?

Pemer skrev:På liknande sätt kan också förtjänas att påpekas att flera kvinnor jag lärt känna både via dejtingsajter/communities och några just härifrån Aspergerforum har nämnt uttryckligen vilken skillnad de tyckte det var att börja läsa text om mig och av mig på nätet mot att sedan träffa mig. Så den grundläggande skillnaden har jag ju länge varit medveten om, och stundtals även skrivit om som en del av problemet i relationstrådarna här...

Och det är här man återigen frågar sig: Har du funderat på varför?

Pemer skrev:Dessa har då kommenterat rent ut att det verkligen inte alls märktes just något särskilt att jag var någon särdeles charmig och mysig person när de läste foruminlägg av mig, men att de såg helt nya sidor IRL och verkligen tog till sig mig och vi kunde bli goda vänner (och i ett fall t o m antydan till lite mer för en tid, åtminstone)

Nej, men verkligen? Grattis då!

Pemer skrev: Att kunna tillåta sig tycka så om någon när man väl ses IRL och lär känna varann, och kunna bortse från hur fel det kändes att läsa om honom först, borde väl vara rätt aspigt, och lite mer "NT" att inte fixa det?.

Amatörmässig spekulation! Du borde hålla dig för god för det.

Oah, Sugis! slog verkligen huvudet på spiken i sitt inlägg!

Bra skrivet Sugis!

Pemer skrev: ... men jag tycker du får det att låta ännu mer läskigt och illa än jag riktigt tyckte själv. Men du har säkert rätt.

Ha! Det kanske det som just är det största problemet! Dålig självinsikt!