Hyper skrev:

earlydayminer skrev:Om du ser någon du brukar hälsa på så titta upp, hälsa och undvik snabbt ögonkontakt som att du funderar på något. Det brukar fungera för mig i alla fall. Jag nästan springer iväg för att inte höra om någon ropar på mig.

Just det där med ögonkontakt har jag blivit bättre på, det var värst för några år sen, men jag har mer eller mindre lyckat behärska det.

Jag anser att man inte bör undvika och fly, eftersom det behöver tränas.
Dock så är det ju svårt att tänka så när man väl hamnar i en obehaglig situation på riktigt (jag själv undviker obehagliga situationer för det mesta), men egentligen, inser jag innerst inne att det är fel taktik.

barracuber skrev:Jag tycker inte AS och SF går att jämföra överhuvudtaget.

AS är livslångt. SF ser jag som ett behandlingsbart tillstånd. (Även depression är ett behandlingsbart tillstånd).

Hyper skrev:Jag är inte säker på vad ni klassar som "social fobi", men jag själv känner mig alltid väldigt obekväm i sociala situationer, ibland riktigt rädd/bekymmersam.

Jag har t.ex aldrig fattat hur man hälsar på folk, det är ett mysterium för mig, om jag kan så undviker jag att hälsa på folk i överhuvudtaget, men då är det lätt att man blir klassad som idioten som inte hälsar på folk eller nått liknande.

Om jag kan så undviker jag att gå iväg till nått socialt sammanhang alls, men om nån släkting fyller år eller så, så är man ju illa tvungen.

Om jag är bland en massa folk, så brukar jag "studera" hur dem bär sig åt när dem hälsar på varann och samtalar, och så försöker jag göra samma sak.
Det funkar faktiskt väldigt bra.


För mig, att sakna denna förmåga att förstå hur man ska bete sig mot folk, gör att jag blir skräckslagen för sociala situationer många gånger.

earlydayminer skrev:Det är fel taktik om man vill lösa problemet, men det fungerar tills man hittat rätt taktik. Personligen har jag för svårt med tänkandet att jag ska ta för mig och bearbeta problemet. Det är en temporär lösning innan man hittar en permanent, om man inte vill ses som otrevlig och konstig under tiden man letar efter en permanent lösning.

Aspergerkille skrev:Samma här, har känt sej skräckslagen många gånger genom livet, ända sedan tonåren i sociala sammanhang, lider av det än idag tyvärr, det där spontana man bör ha, charm och utstrålning, kommer inte automatiskt, många gånger kommer det inte fram alls i mitt fall utan oops vad tokigt det här blev då vad som händer sedan oftast går jag inte in på men vad man får göra nu är att sluta bry sej om vad andra uppfattar en som (bättre sent än aldrig), kan inte trolla med knäna liksom, vissa saker får man leva med har man nu insett.

Hyper skrev:

earlydayminer skrev:Det är fel taktik om man vill lösa problemet, men det fungerar tills man hittat rätt taktik. Personligen har jag för svårt med tänkandet att jag ska ta för mig och bearbeta problemet. Det är en temporär lösning innan man hittar en permanent, om man inte vill ses som otrevlig och konstig under tiden man letar efter en permanent lösning.

Jo, sant.

Aspergerkille skrev:Samma här, har känt sej skräckslagen många gånger genom livet, ända sedan tonåren i sociala sammanhang, lider av det än idag tyvärr, det där spontana man bör ha, charm och utstrålning, kommer inte automatiskt, många gånger kommer det inte fram alls i mitt fall utan oops vad tokigt det här blev då vad som händer sedan oftast går jag inte in på men vad man får göra nu är att sluta bry sej om vad andra uppfattar en som (bättre sent än aldrig), kan inte trolla med knäna liksom, vissa saker får man leva med har man nu insett.

Ja, det är så man får tänka, varför ska man jämt bry sig om vad andra tycker? Och vad kan egentligen hända om man inte är 100% som alla andra? Ja man dör inte av det i alla fall =P

Äh för fan, jag tänker sluta anpassa mig till andra jämt, tänker vara mig själv, och har dem problem med det så får dem anpassa sig till mig helt enkelt.

That's it.

HGJ skrev:http://www.psykologforbundet.se/Psykolo ... df#page=14

Staffan Rislund Törner skrev:Jag och mina kolleger har också mött personer med diagnosen Asperger där det efter en tid har stått klart att det i själva verket handlar om social fobi. Åter igen kan symtomen enligt den deskriptiva diagnostiken vara snarlika, detta trots att Aspergers syndrom och social fobi kan ses som varandras motsatser där symtomen i det förra fallet är uttryck för en brist och i det andra för hypersensitivitet.

Mellan 10-15 procent av befolkningen lider någon gång under livet av social fobi. På grund av det hårda trycket på psykiatrin är det många som går miste om behandling.

Men sedan en vecka tillbaka erbjuder Internetpsykiatrienheten kognitiv beteendeterapi mot social fobi via nätet.

Lider du av en stark rädsla för att bli granskad av andra? Är rädslan så stark att du undviker sociala sammanhang? Dricker du alkohol för att våga träffa andra människor?

Då kan du lida av social fobi, menar psykologen Erik Hedman vid Internetpsykiatrienheten vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.
Kan hjälpa fler

Många som lider av social fobi går miste om behandling på grund av det hårda trycket mot psykiatrin. Det finns helt enkelt inte tid och resurser att hjälpa alla som har behov av det.

Men i och med att man nu börjar erbjuda terapi via internet kan situationen förbättras.

– Med hjälp av internetterapi får psykologerna möjlighet att hjälpa många fler eftersom internetterapin är mer effektiv ur ett tidsperspektiv, säger psykologen Erik Hedman.
Inte för alla

Det är däremot inte alla som kan ta del av den nya metoden. Eftersom nätterapin är väldigt textbaserad kan varken patienter med grava läs- och skrivsvårigheter eller icke svensktalande patienter delta.

Det kan också vara så att man har flera andra problem samtidigt som gör att internetbaserad terapi inte fungerar. Det gäller till exempel för personer med alkoholproblem, även om undantag kan göras.

– Ibland kan alkoholkonsumtionen vara starkt kopplad till den sociala fobin, det vill säga att man dricker för att våga möta andra människor. Människor med grava alkoholproblem måste däremot först få bukt med missbruket innan de kan starta terapin. Inte heller patienter med självmordstankar eller allvarlig depression är aktuella för nätterapi eftersom de behöver mer akut hjälp, menar Erik Hedman.
Inte vanlig nervositet

Innan nätterapin startar görs en ordentlig utredning av patienterna för att fastställa om patienten verkligen lider av social fobi.

– Bara för att man kan vara nevös inför att hålla ett föredrag betyder inte det att man har social fobi. För att uppfylla kriterierna för social fobi krävs det att man har en stark, ihållande rädsla som väcks i sociala sammanhang och som i sin tur hämmar det sociala livet. Detta kan till exempel visa sig genom att man inte vågar söka arbete eller träffa en partner, säger Erik Hedman.
God effekt

Enligt en tidigare studie som genomförts vid Internetpsykiatrienheten vid Karolinska universitetssjukhuset har internetterapi en god effekt. Metoden är också till utformningen väldigt lik vanlig kognitiv beteendeterapi, trots att all kontakt mellan patienten och psykologen sker via nätet. En gång i veckan har patienten kontakt med psykologen via e-post.

– Precis som med vanlig KBT handlar det om att möta sina rädslor vilket innebär att patienten får olika hemuppgifter. Det kan vara att hålla ett tacktal på en släktmiddag eller att klaga på en vara i en affär, förklarar Erik Hedman.

Alla över 18 år kan söka sig till behandlingen som är subventionerad och inte kräver någon remiss. På flera håll i landet, bland annat i Östergötland, Halland, Norrbotten och Skåne finns liknande verksamhet, enligt Mårten Gerle, sakkunnig inom psykiatri på Socialstyrelsen.
Johanna Klaasen

Tecken på social fobi:

* En stark rädsla som väcks i sociala situationer

* Rädsla för att bli granskad av andra

* Undvikande av sociala sammanhang

Kvasir skrev:Även osäkerheten över hur man beter sig och uppfattas av andra kan skapa en rädsla. Ibland är den befogad av reaktioner man har fått, och ibland beror den bara på vad man själv tror.

Eter skrev:Är jag i sociala sammanhang som jag valt själv och som jag vet att det är okej att bara vara tyst en stund, eller veta att man kan gå undan när det blir för mycket, verkar det fungera mycket bättre, även om jag kan bli väldigt trött då med.

Eter skrev:Jag är lite kluven kring vad som är vad.

Har alltid sett mig som en blyg person, som inte gärna öppnar munnen i sociala sammanhang och helst sitter tyst. Som undviker jobbiga föredrag, tillställningar där man kan behöva göra pinsamheter, osv. Eller för den delen kan tycka att det är jobbigt att gå och handla, eller gå till frisören.
Därav tankar åt social fobi.

Men, samtidigt så får jag inte många av de symptom som beskrivs, andnöd, huvudvärk, yrsel, tryck över bröstet, svettningar, skakningar/darrningar. Det är mest bara obehagligt, och jag blir trött, väldigt trött.

weasley skrev:

Eter skrev:Är jag i sociala sammanhang som jag valt själv och som jag vet att det är okej att bara vara tyst en stund, eller veta att man kan gå undan när det blir för mycket, verkar det fungera mycket bättre, även om jag kan bli väldigt trött då med.

Det här låter PRECIS som våra forumträffar!

weasley skrev:

Kvasir skrev:Även osäkerheten över hur man beter sig och uppfattas av andra kan skapa en rädsla. Ibland är den befogad av reaktioner man har fått, och ibland beror den bara på vad man själv tror.

Det här är ju ett problem jag ofta brottas med. Egentligen tycker jag det är roligt att umgås med folk, men i de allra allra flesta sällskap blir jag så medveten om att jag inte vet riktigt vad jag får säga eller göra, att det blir hämmande.

weasley skrev:

Kvasir skrev:Även osäkerheten över hur man beter sig och uppfattas av andra kan skapa en rädsla. Ibland är den befogad av reaktioner man har fått, och ibland beror den bara på vad man själv tror.

Det här är ju ett problem jag ofta brottas med. Egentligen tycker jag det är roligt att umgås med folk, men i de allra allra flesta sällskap blir jag så medveten om att jag inte vet riktigt vad jag får säga eller göra, att det blir hämmande.