En bekant som jobbar med aspergare berättade att många hon träffat gillar Japan. Sen såg jag en video där killen i videon har läst Japanska. Jag har postat den under tipsa medlemmarna (rubriken är intervju om aspergers syndrom). Jag är också intresserad av Japan. Gillar språket, kalligrafi, sushi och kampsport.
Fler som är intresserade av Japan här?

Hai! Watashi nipon skii! Ja, jag gillar Japan mycket. Skulle gärna jobba där om det gick. Eller åtminstone åka dit. Är avundsjuk på min brorson som var där som utbytesstudent.

Mitt intresse av Japan kommer ifrån att min brorson fick mig att gilla anime och genom att se dessa anime har jag blivit intresserad av det japanska samhället.

Har alltid gillat Japan, skulle åka dit en gång för några år sedan, men det blev inte av

Okej, har ni några speciella Japan relaterade intressen?

Jag gillar anime. Har sett många och har ca: 40 gb anime på hd:n.

Gillade Totoro när jag var liten, gillar den nu också..

Ja den är trevlig ^_^. Gillar handlingen.

Jag läste japanska på universitetet och följde sedan upp det genom att bosätta mig där ett tag. Till familjens stora chock
Gör fortfarande mycket som hör Japan till. Dock tackar jag nej till sushin. Sushin här blir sällan så bra som i Japan, dessutom handlar det mycket om miljö och sånt så jag avstår just den biten. Annars har jag hållit på med kalligrafi, origami (särskilt stort intresse) och en massa annat som blomsterarrangemang, teceremoni (men det falnade fort).

Jag älskar Japan!
Älskar hur dom klär sig, för i Japan är dom inte lika fördomsfulla som här i Sverige så där kan man klä sig hur man vill typ utan att någon typ stirrar konstigt på en (Det är iaf min uppfattning).
Älskar Japanska kläder! Japanska filmer är coola. Älskar hur dom snackar. Dom är snygga & jag tycker kampsport verkar kul
Ni vet samurajsvärd? Ett tag var jag alldeles tokig i sådana och villa köpa. Fast det var ju rätt så dyrt.. så det var inget jag gjorde.. fast nu har jag glömt allt som handlade om sådana svärd haha .. xD
Alltså en sån där Katana.

Älskar Japan helt enkelt

Baevern skrev:för i Japan är dom inte lika fördomsfulla som här i Sverige så där kan man klä sig hur man vill typ utan att någon typ stirrar konstigt på en (Det är iaf min uppfattning).

Inte? Visst får du klä dig som om du behövde akut psykhjälp, men vägrar då du ingå i den Japanska företagskulturen och supa med chefen varje kväll trots att du hellre skulle sova så nåde dig. Är du kvinna och vägrar hetsbanta, ja då har du problem. Japan är ett otroligt fördomsfullt och intolerant samhälle.

"I dount't liker thse blacku people"

sssssm skrev:

Baevern skrev:för i Japan är dom inte lika fördomsfulla som här i Sverige så där kan man klä sig hur man vill typ utan att någon typ stirrar konstigt på en (Det är iaf min uppfattning).

Inte? Visst får du klä dig som om du behövde akut psykhjälp, men vägrar då du ingå i den Japanska företagskulturen och supa med chefen varje kväll trots att du hellre skulle sova så nåde dig. Är du kvinna och vägrar hetsbanta, ja då har du problem. Japan är ett otroligt fördomsfullt och intolerant samhälle.

"I dount't liker thse blacku people"

Visst finns fördomar och intolerans också i Japan. Ett användbart ordspråk är "The nail that stands up is hammered down".

Men företagskulturen och attityder i allmänhet utvecklas som överallt. Arbetslöshet har inneburit att det inte längre är lika självklart att storföretag har företräde i den traditionella bilden av Japan. I det Japan som under lång tid har tampats med lågkonjunktur har man insett att storföretag och konglomerat inte är vad som kan lösa krisen i landet, inte för att man har hittat vad som KAN lösa krisen heller. Det är som i Sverige där bruksorter har förlitat sig på EN stor arbetsgivare. Den stora arbetsgivaren går omkull - vad gör vi nu?

Det är orättvist mot ett helt land att utmåla det som ett otroligt fördomsfullt och intolerant samhälle. Utifrån min egen erfarenhet, som är subjektiv, finns det andra länder som i sådana fall uppfyller kriterierna mer av att vara intoleranta. Om vi nu ska ge oss in i en sådan diskussion. Här var diskussionen Japan-intresse.

Instutioner är trögrörliga. Japan kommer inte att ändra på sig än på några årtionden.
Det är inte alls orättvist, det är sanningen. Vi borde öppna våra gränser för japanska flyktingar, det är tamejfan synd om dem.

Ptja, en mycket hög procentsats av japaner, över 98 procent, stannar i Japan så någon frivillig emigration lär knappast ske.

Juddy skrev:Ptja, en mycket hög procentsats av japaner, över 98 procent, stannar i Japan så någon frivillig emigration lär knappast ske.

Där har du nog tyvärr rätt.

tycker om japan, eller eftersom jag aldrig varit där kanske jag ska säga att jag tycker om saker som associeras med japan.
tex, mitt största intresse är te och jag tycker om japanskt te mycket mer än kinesiskt.
tycker om språket och ska få börja japanska kurs snart.
tycker om karate (går karate)
tycker om japansk spelfilm främst skräck, då dom faktiskt kan vara skrämmande till skillnad från amerikanska skräckfilmer.
tycker om vissa anime, då jag tycker om "medellandet" man får av dom animes (vänskap är viktigt, ge aldrig upp, gör det som är rätt även om det är svårt etc etc) bleach och naruto är dom jag ser så om ni har nått tips på liknande animes så tipsa gärna.
det lilla av japansk mat jag ätit är jättegott...

och så är allt från japan (bilder, varor etc) så sött

Alla filmer av Hayao Miyazaki

Jag har alltid varit fascinerad utav Japan, och det kan väl bero på att det är ett väl utvecklat i-land men med en helt annan kultur än den vi är vana vid. Det kan också bero en del på förföriska tv-spel, zenbuddhism och den låga kriminaliteten för att nämna något. Men sedan finns det även tendenser i det japanska samhället som jag inte är så värst fascinerad utav personligen, vilka jag blev medveten om när jag fördjupade mig i ämnet. Därför har min bild utav Japan tagits ner lite mer på jorden, men det är fortfarande ett utav dom länder som jag fascineras mest utav, även fast att jag knappast skulle vilja bo där själv en längre tid.

Jag besökte Japan för drygt 2 år sedan. Var väldigt intressant. En ganska ordentlig kulturkrock men väldigt intressant att bli sedd som "viking". Kan vara värt att nämnas att då ahde jag långt hår och skägg.

Japans natur är det som är vackert. Men i annat fall så är Japan ett land jag INTE skulle vilja vara bosatt i. Däremot Kina, större ytor att vara på och förhoppningsvis stillhet och frid.

Det är svårt som västerlänning att vara bosatt i Japan. Efter två år som bosatt var jag rätt glad över att komma hem igen men den anledningen berodde på flera saker i o f s. Det var oerhört skönt att känna sig hemtam igen. Jag hittade bl a aldrig skor i Japan trots att jag har en EU 39.
Alla länder har sina egenheter, med betoning på egenheter. Alla utgår från sina kulturella kodex, och i Asien kan de skilja sig rätt ordentligt åt.

sssssm skrev:

Baevern skrev:för i Japan är dom inte lika fördomsfulla som här i Sverige så där kan man klä sig hur man vill typ utan att någon typ stirrar konstigt på en (Det är iaf min uppfattning).

Inte? Visst får du klä dig som om du behövde akut psykhjälp, men vägrar då du ingå i den Japanska företagskulturen och supa med chefen varje kväll trots att du hellre skulle sova så nåde dig. Är du kvinna och vägrar hetsbanta, ja då har du problem. Japan är ett otroligt fördomsfullt och intolerant samhälle.

"I dount't liker thse blacku people"

Jag fattar inte riktigt vad du menar.. men jag snackade bara om att dom inte var fördomsfulla mot personer med olika klädstilar..
som te.x j-rockare. därför att det är så många som klär sig konstigt där
Men nu vet jag inte vad jag ska tycka. ;(

Behåll din uppfattning du.
Folk brukar rocka loss på helgerna. Under veckorna så är det skoluniform i skolan och klädkod på jobbet men alla uttrycker ju individualitet på nåt sätt. Jag har aldrig sett ett sådant utbud av kläder och grejer FÖR att rocka loss

Först var jag mycket Japan-inriktad men har övergått mer och med till Asien i sin helhet (även om jag håller Japan varmast och närmast om hjärtat).

Det började med buddism genom min far, sedan språk och en del japanska modigheter som min styvfar som varit där mycket, "tvingade" mig att lära mig. Jag är tacksam idag för bäggedera.
Kanske 10 år senare i övre tonåren blev jag på pepprad med en massa anime och diverse popkultur från Japan vilket avskräckte mig till en början men nu är man fast i träsket.

Jag anser mig ändå vara Japan-älskare på ett mer jordnära sätt och går inte i tankar om att det är ett land (med kultur) som är felfri och oj oj oj vilken himmel. Istället fastän jag inte kunnat åka dit, så känns jag är väl bekant med fram och baksidor, inte bara av Japan men med en rad andra asiatiska länder och kultur.

Hur som helst, till frågan om intresse, japp, definitivt, för jag tycker det finns så mycket att lära därifrån.

clivia skrev:Först var jag mycket Japan-inriktad men har övergått mer och med till Asien i sin helhet (även om jag håller Japan varmast och närmast om hjärtat).

Det började med buddism genom min far, sedan språk och en del japanska modigheter som min styvfar som varit där mycket, "tvingade" mig att lära mig. Jag är tacksam idag för bäggedera.
Kanske 10 år senare i övre tonåren blev jag på pepprad med en massa anime och diverse popkultur från Japan vilket avskräckte mig till en början men nu är man fast i träsket.

Jag anser mig ändå vara Japan-älskare på ett mer jordnära sätt och går inte i tankar om att det är ett land (med kultur) som är felfri och oj oj oj vilken himmel. Istället fastän jag inte kunnat åka dit, så känns jag är väl bekant med fram och baksidor, inte bara av Japan men med en rad andra asiatiska länder och kultur.

Hur som helst, till frågan om intresse, japp, definitivt, för jag tycker det finns så mycket att lära därifrån.

PRECIS Håller med exakt.

sssssm skrev:Inte? Visst får du klä dig som om du behövde akut psykhjälp, men vägrar då du ingå i den Japanska företagskulturen och supa med chefen varje kväll trots att du hellre skulle sova så nåde dig. Är du kvinna och vägrar hetsbanta, ja då har du problem. Japan är ett otroligt fördomsfullt och intolerant samhälle.

"I dount't liker thse blacku people"

Detta att gå ut och supa med kollegerna och chefen fungerar också som säkerhetsventil för de anställda, för i Japan har de den kulturen att är man full så får man säga vad som helst, alltså du kan skälla ut din chef efter noter, säga precis vad du tycker om honom och vräka ur dig att han är ett värdeslöst svin, avskyvärd och andra "trevligheter", dagen efter så är allt som förut, det som hände igår har inte hänt, chefen skulle förlora ansiktet TOTALT om han tog vad du sa åt honom under gårdagens fylleslag på krogen.

Då det japanska samhället är så herakiskt, tillknäppt och diciplinerat måste japanerna ha en socialt accepterad kanal för att få ur sig sina frustrationer någonstans för att inte explodera av det inre känslomässiga trycket.

Juddy skrev:Det är svårt som västerlänning att vara bosatt i Japan. Efter två år som bosatt var jag rätt glad över att komma hem igen men den anledningen berodde på flera saker i o f s. Det var oerhört skönt att känna sig hemtam igen. Jag hittade bl a aldrig skor i Japan trots att jag har en EU 39.
Alla länder har sina egenheter, med betoning på egenheter. Alla utgår från sina kulturella kodex, och i Asien kan de skilja sig rätt ordentligt åt.

Det är ett fascinerande land, men japaner i gemen är inte speciellt förtjusta i gaijin som de kallar utlänningar.
Dock är det mycket svårare att vara svart eller tillhöra vissa andra asiatiska grupper än att vara vit västerlänning, det kan japaner till och med tycka är lite exotiskt och spännande då vita människor är utsatt för en idealisering i Japan, kallad "Akogare"

http://en.wikipedia.org/wiki/Ethnic_issues_in_Japan