Har säkert redan gjorts en hel del sådana här trådar, men uppskattar om någon tar sig tid att läsa mitt inlägg som jag misstänker kommer bli snuskigt långt.

Är en kille på 20år..
Mitt liv funkar inte alls så bra som jag hade velat, och jag har i perioder ganska länge försökt självdiagnostiserat mig själv.... Asperger Syndrom är ett av namnen som har kommit upp mest frekvent genom åren men först nu som jag verkligen tagit till det som en möjlighet på allvar. Just nu är jag jätteförvirrad över om jag borde se till att försöka få en utvärdering eller ej, lite rädd för att jag bara sjåpar mig och försöker hitta på ursäkter att inte bara "skärpa" mig.

Har läst om alla möjliga symptom på diverse sajter och jag har gjort test som jag inte vet hur seriösa dom är eller ej...men om något jag nämner är helt ovetenskapligt så är det bara att ryta till.

Argument (Symptom) FÖR:
-Jag har i princip inga vänner förutom min pojkvän (Kan nämnas att han inte heller har det direkt). Har vart så från och till hela mitt liv ) men nu när jag gått ur gymnasiet för något år sedan är det värre än vanligt. Känner ingen i den staden jag bor i nu. Har svårt för att börja prata med folk, upperätthålla konversationer om någon väl skulle prata med mig och hela paketet. Lever som en eremit i lägenheten och går inte ut mer än nödvändigt (Vilket är sällan..).

-Även om jag känner mig ensam, är jag övertygad om att de flesta är idioter. Kanske är jag förbittrad, men jag har löjligt höga krav på vad folk ska tänka och tycka för att vara värda något i mina ögon. Skäms för det och försöker verkligen sänka min krav.

-Specialintressen. Mina intressen har växlat lite igenom åren men jag har alltid varit väldigt fokuserad på ett i taget. Som liten var den rymden, dinosaurier. Sen kom pokemon..... Som jag fortfarande har problem att släppa. Sailor Moon, Någon speciell film regissör, tv-serier etc etc och jag har alltid lärt mig varenda detalj om varenda småsak och knarkat sönder det.

-Ett annat intresse som vart med mig väldigt länge är tv/dator-spels mekanik. Har gjort manualer till påhittade tv-spel sen jag var sex. På senare år påminner de flesta spelen dock ganska mycket om papper-penna-rollspel (Som jag dock inte har något intresse utav att spela) med löjligt mycket regler om mat, näringsupptag, blodvärden. Jag har även skapat enklare grafik till en del grejen men aldrig slutfört något, huvudsyftet är mest mekanikerna bakom som jag tycker om att syssla med. Om jag inte kommer på något att skriva om så öppnar jag en ny fil och skriver om något gammalt. Kan sitta och färgkoda och dela in i kolumner i timmar. I princip står allting nerskrivet åtskilliga gånger i olika filer i samma mapp. jag finner själva processen väldigt rofylld.

-Det som verkligen fått mig att reagera är sånt jag läst om specifika rörelser för asperger... känns som jag prickar av varenda en. Detta är dock inga tvångstankar såvitt jag vet utan mest sådant jag omedvetet faller in i. Jag tror inte jag gör något direkt offentligt och jag kan defenitivt hålla tillbaks det bara jag tänker på det.
Jag vandrar alltid fram och tillbaka när jag tänker. Jag skulle nästan våga påstå att det är ända sättet för mig att tänka. Ganska strikta rutter fram och tillbaka i lägenheten kan göra detta en hel eftermiddag samtidigt som jag tänker ut en spelidée eller liknande. Jag gnider händer och tummar (gärna i samband med att jag tänker/vandrar),Jag "viker in" pekfingrarna bakom tummen. Skakar på huvudet, gör knäppljud med munnen. Jag knäpper ständigt med fingrarna, jag trummar mot mina handflator. Jag pillar ständigt i ögonen (Detta gör jag nog också offentligt dock). Jag vet inte var jag ska göra av armarna, särskilt när jag går, känns som att jag är för självmedveten och kan inte riktigt få dom att "dingla löst". Jag går helst på tå (!) i trappor. Faktiskt.

-Jag har problem att fokusera.... När jag är själv förfaller jag i mina egna sopor, jag duschar inte, jag byter inte kläder. helst äter jag enformigt (typ filmjölk i flera dagar) eller så hetsäter jag ( pizza, brödlimpor, cornflakespaket). Jag har alltid haft problem med att lämna in läxor, jag förmår mig oftast inte att göra dom helt enkelt. Jag anser mig inte dum, gick ut med flera MVG men de är i princip helt baserade på prestationer under lektionstid.
När jag började läsa på högskola trodde jag att jag äntligen skulle skärpa mig eftersom jag själv fick välja ämne och att det skulle enbart vara fokus på det ämnet. Blev förtvivad över att jag inte förmådde mig att slita mig från saker, typ datorspel/speltillverkning, trots att jag verkligen tyckte ämnet jag pluggade var intressant. Den kursen slutade i fiasko, då jag samtidigt som detta tyckte det var allt värre att ständigt behöva stöta på andra studenter. Jag fick ett bryt och hoppade av kursen, vilket jag ångrar frukansvärt idag. Det värsta är att historian håller på att upprepa sig med en ny kurs som jag läser nu, och jag känner mig maktlös trots att jag vet att jag inte är det :/

-Jag har släkt med asperger, min fars kusin. Trevlig

-Min bästa(enda?) kompis när jag var barn hade asperger, dock väldigt uppenbart. Troligtvis det som fått mig från att vifta bort att jag skulle kunna ha det. (Han kan ha haft något mer också, vet inte) han lärde sig läsa som fyraåring, älskade svampar och skjutvapen, hade handstil som en ettåring, tuggade sudd och andra spännande saker.
Vi gjorde mycket tillsammans som små, hade fossilutgrävningar under skoltrappan, samlade korsspindlar, spela tv-spel.... Jag såg upp till han väldigt mycket så kanske har jag tagit efter en del beteenden?

-Jag märker hur fraser fastnar i mitt huvud, och som jag sedan kan upprepa i oändlighet inuti huvudet utan någons som helst relevans till vad jag egentligen försöker tänka på. typ "Jupiter oak evolution" (Attack i sailor moon) eller "Ice Beam" (Pokemon...och som inte ens är catchig!?). Om det är riktigt illa kan detta hålla mig uppeflera timmar in på natten trots att jag är trött. Jag hatar verkligen detta, inte minst för att det är svårt att förklara för folk.

-Blandar ihop "standardfraser" (Som jag anser det) Tillexempel mitt lösenord till datorn med att fråga om en bussbiljett. Har inte vad jag kan komma på lett till någon felsägning än, men jag känner hur jag bokstavligen bläddrar i huvudet efter rätt fras. Jag skriver dock in konstiga saker i lösenordsfältet ibland : O
(Även inräknat: Saker som att svara i telefon, skriva fullständigt namn eller varför inte lite "Jupiter oak evolution")

-Jag misstänker att jag har hög smärtnivå....elller att jag tänker för logiskt på smärtan? Jag har fått för mig att om man inte väljer att säga aj så får man ju inte ont : P vilket jag vet inte håller i längden. Det kördes "mercy" en del i skolkorridorerna, en lek där man ska vrida och skada den andras händer tills en ger upp. Jag vann oftast och det var inte för att jag var starkast, utan jag lät den andra hållas och trötta ut sig med att vrida mina handleder

-Har alltid fått pikar om att jag har dåligt minne.

-Varit djupt depprimerad halva mitt liv. Om det inte märks. Har inget självförtroende och hatar mitt utseende. Misstänkt att jag har lidit av dysmorfi, då jag ofta fastnar i spegeln öpprörd över mitt utseende (orsak till skolk och missade bussar) men det skulle även kanske passa in i det här sammanhanget då man tenderar att hänga upp sig på saker?

-Har haft ganska svaga reaktioner på händelser under min uppväxt. Att jag kom fram till att jag var bög var en axelryckning. Jag har varit mer upprörd över att inte känna tillräckligt kring dödsfall än faktiskt varit upprörd pga dödsfallet.

-Stammade som barn. (...)



Argument EMOT:

-trots att jag har svårt för sociala situationer och veta vad jag ska säga och allt sånt där, så anser jag mig inte ha problem med att läsa andra människor.. Jag anser mig tillochmed bra på det (jag kan som sagt ändå inte lyckas bryta tystnaden för det)
Även om jag brinner för vissa ämnen brukar jag ha vett nog att inte prata om dom om folk verkar ointresserade (jag har dock passat på under redovisningstillfällen!)

-hela den där grejen med att fastna framför blinkande saker som rör sig känner jag inte igen mig i alls.

-Jag har noll bollkänsla och hatar fotboll. MEN jag är inte helt ur form. Jag har alltid varit väldigt vig och haft lätt för gymnastik....typ handstående (Bra balans alltså), romerska ringar m.m. Jag har även varit bra på att klättra i träd (Får fortfarande lust till det : )

-Att jag VILL ha aspergers. Kanske inte just specifikt asperger men att jag vill ha en diagnos så att jag vet hur jag ska hantera mitt liv, medicinering vad som helst. Känns som jag kommer hamna på gatan snart om jag inte får ihop det. Det hade nog underlättat min attityd mot andra också, Om jag fick bevis på att det var mig det faktiskt är "fel" på.

-Flera av symptomen kan helt enkelt vara symptom på att jag enbart råkar vara en depprimerad nörd?


det lite ironiska är att jag har varit så besatt i asperger de senaste dagarna att min pojkvän har tröttnat på att jag babblar om det ; O

Själva frågan är väl då om jag borde kolla upp mig eller ej? Går hos en kurator nu men rädd att hon inte ska ta mig på allvar om jag tar upp det... Hur bemöts man om man inte har något? Känns som man bara slösat deras tid isf. Rädd att kuratorn ska tror att jag är hypokondrisk...

så nu ska jag nog inte babbla på mer....kanske lägger till mer om jag får respons. hade verkligen verkligen uppskattat det.

Lite kort svar, dina MOT behöver inte betyda någonting!

Jag tycker att du ska ta kontakt med vårdcentralen och säga att du vill ha en remiss till en NPF-utredning därför att du misstänker att du har Asperger (kan vara inslag av ADHD och bipolär med)!

[EDIT]
Välkommen till forumet!
[/EDIT]

Håller med Miche om allt.

(Om du gillar att klättra i träd borde du kanske börja klättra "på riktigt", fast det är ju lite OT)

Hejsan

jag har just läst ditt inlägg och reflekterat över dina för och emot om Asperger. Jag tror det är väldigt få med just As som faktiskt kan fylla alla de punkter folk tror att alla med Asperger har.

jag känner igen mig i mycket av det du skrivit och jag har själv gjort för och emot listor (och till och med gjort låtsasspel som liten)

Nu väntar jag på en utredning om Asperger. Till en början när jag tog upp mina misstankar så nekades jag alltid på grund av att jag verkade för närvarande, kunde vissa sociala regler och har god formell kontakt som dom sagt upprepade gånger.

Jag skulle tro att de som inte har full koll på AS gör det enkelt för sig och följer sina mallar om hur en med Asperger skall vara och inte att även en med Asperger är lika unik som en vanlig människa,tråkigt men det är min tro i alla fall. nåja åter till ämnet.

Först när jag hamnade hos en Riktig psykiatri läkare så undrade han om jag kände till Asperger och ansåg att det finns stor möjlighet till att jag har det. han frågade mycket om hur jag var i skolan, med vänner och om specialintressen med mer..
Liksom dig hatar jag fotboll men är rätt duktig i övrigt inom vissa idrottsgrenar främst karate och basket.Och jag älskar att klättra trots att jag har höjdskräck.Det finns vissa ställen där man kan få klättra med lina och så,och det rekommenderar jag verkligen, om du inte redan testat det.

Jag kände en kille när jag pluggade som var tävlings cyklist som hade Asperger och en annan kille jag känner med Asperger gillar att styrketräna. Det jag vill få fram är att motoriken inte måste vara fel för att man har Asperger. Och ingen av de jag känt med Asperger har reagerat på blinkande ljus.Men visst, det finns säkert dom som gör det med.
Det viktiga att tänka på är att även alla med Asperger är helt unika. Bara för att du/vi får en diagnos betyder inte att vi faller inom de rammar som många tror att Asperger personer lever inom. Vi kan funka helt normalt, vi behöver inte ha något som syns på utsidan,just den delen tror jag det är grymt få som har. exempelvis säregen gångstil osv..

Misstänker du Asperger så kräv en utredning för att skänka dig själv den frid du förtjänar.
Det är just därför jag själv står i kö för utredning. För att få saker svart på vitt. Klara besked har alltid varit viktigt för mig i mitt liv,men det är nog lika individuellt det med hur man fungerar.

Kom ihåg att vi alla är unika,oavsett diagnos.