Vet inte riktigt hur jag ska formulera det här men, jag har märkt ett visst beteende jag har.

Jag ska ta ett exempel. Ibland händer det att jag hittar en tjej som jag gillar att chatta med. Men då är jag nästan ute efter uppmärksamhet från denna person hela tiden. Eller så är jag hyperaktiv under chattning och kan skriva en rad olika konstiga saker, fast inget otrevligt eller så. oftast tycker de bara att det är roligt och kanske lite smågalet.

Eller ibland kan jag få ångest över något jag skrivit och måste ursäkta mig för det annars så kan jag inte slappna av, det kan vara småsaker som att jag sagt "god natt!" utan smiley.

Ibland kan jag skriva en rad offline meddelande med en massa tankar och idéer som ploppar upp, kanske 10 meddelanden.

Första veckan jag chattade med en tjej, så var hon nästan allt som internet innebar för mig.

Sen blir jag paranoid och drar en massa egna slutsatser och ursäktar mig och så vidare.

Är bara rädd för att jag ska skrämma iväg dem eller kväva dem med min närvaro...som tur är så verkar de ju vara väldigt trevliga och empatiska personer.

Vet faktiskt inte vad min fråga var...men är det någon som känner igen sig?

Det var mitt beteende i över tonåren. Jag blev nästan besatt.

Edit: Lade till ett ord.

fast jag är ju 22 år... Fast i tonåren var jag helt socialt isolerad. Kanske har mina tonår nu då, på det sociala planet alltså (?)

Jag var inte socialt isolerad. Men hade troligtvis ett stort behov av kontroll och när jag väl kände att jag hade en bra kontakt med någon ville jag inte förstöra den kontakten.

Jag är i stort behov av att ingenting förändras alltför mycket för jag märker dessa förändringar. Om en förändring sker så vet jag om det och får en känsla av att något är fel.

Jag vet lika lite som du men har mina aningar. Den 29 oktober ska jag försöka få ur mig allt jag har i min hjärna och äntligen bli fri från mina mörka demoner. Jag är trött nu.

earlydayminer skrev:när jag väl kände att jag hade en bra kontakt med någon ville jag inte förstöra den kontakten.

Så känner jag också.

Den 29 oktober ska jag försöka få ur mig allt jag har i min hjärna och äntligen bli fri från mina mörka demoner. Jag är trött nu.

Vad händer den 29e oktober? Psykologmöte?

Mailliw87 skrev:

earlydayminer skrev:Den 29 oktober ska jag försöka få ur mig allt jag har i min hjärna och äntligen bli fri från mina mörka demoner. Jag är trött nu.

Vad hönder den 29e oktober? Psykologmöte?

Typ. Ett möte med en psykiater som kan skicka mig vidare. Men jag är väldigt reserverad så jag säger inte alltid som det är fullt ut. Mer i still med "Det är lite jobbigt, men jag kan nog hantera det!" Fast det egentligen är "Jag dör fan snart."

earlydayminer skrev:
Typ. Ett möte med en psykiater som kan skicka mig vidare. Men jag är väldigt reserverad så jag säger inte alltid som det är fullt ut. Mer i still med "Det är lite jobbigt, men jag kan nog hantera det!" Fast det egentligen är "Jag dör fan snart."

Aha. Jag brukar köra motsatsen med min psykolog, sa allt som fanns huvudet förutom att jag var lite betuttad i henne

Då kanske du inte har någon diagnos ännu?

Mailliw87 skrev:

earlydayminer skrev:
Typ. Ett möte med en psykiater som kan skicka mig vidare. Men jag är väldigt reserverad så jag säger inte alltid som det är fullt ut. Mer i still med "Det är lite jobbigt, men jag kan nog hantera det!" Fast det egentligen är "Jag dör fan snart."

Aha. Jag brukar köra motsatsen med min psykolog, sa allt som fanns huvudet förutom att jag var lite betuttad i henne

Då kanske du inte har någon diagnos ännu?

Jo, jag har en diagnos. Men det är helt sjukt svårt att få rätt vård om man inte säger något spektakulärt.

Ah ok. Har inte så mycket erfarenhet av vården förutom min AS utredning.
Ska själv till habiliteringen snart, fast väntar på att det ska ringa mig, men jag ringer nog dom själv imorgon..

Mailliw87 skrev:Ah ok. Har inte så mycket erfarenhet av vården förutom min AS utredning.
Ska själv till habiliteringen snart, fast väntar på att det ska ringa mig, men jag ringer nog dom själv imorgon..

Jag kommer inte ens in till habiliteringen förrän jag har fixat min depression. De vill väl vara säkra på att min diagnos stämmer, jävla kräk.

fan...jobbigt
Får väl se om de kör samma race med mig också...