Kontaktade psyk i somras. Fick fylla i nått formulär men eftersom dom var inkompetenta och glömde skicka med ett av bladen i formuläret så kompletterade jag med ett personligt brev. Fick sedan ett samtal, och psyk hade visst inget alls med detta o göra så dom skulle slussa vidare det till habiliteringen. Det gick flera veckor, och sen fick jag brev från för ca 2 veckor sedan som sa att habiliteringen skulle kontakta mig inom 3 månader.

Nu undrar jag bara hur de olika stegen ser ut? Känner att jag måste veta detta på förhand - hoppas ni förstår. Är det någon förundersökning först eller vad är det som händer? När får man en sån där NPF-undersökningen eller hur det nu förkortas? Jag blir verkligen less på all denna byråkrati så jag undrar även om det går att ge dom en kick i baken för att snabba på denna process?

En annan fråga som inte har med topic att göra:
Vad får ni för resultat på EQ-tester? Jag får runt 60 (100 är normalt).

Gah, blir så irriterad på stavfel jag inte kan korrigera i efterhand

har du diagnoser sen innan?
annars fattar jag inte varför de slussar dig vidare till habilitering..?

utredningen görs främst av en psykolog. en neurologisk undersökning av en läkare som sedan ställer en diagnos.

väntetiderna verkar vara väldigt olika från kommun till kommun och sedan finns det en prioriteringslista. ring och tjata på psyk. fråga vad de menar!

bittervittran skrev:har du diagnoser sen innan?
annars fattar jag inte varför de slussar dig vidare till habilitering..?

utredningen görs främst av en psykolog. en neurologisk undersökning av en läkare som sedan ställer en diagnos.

väntetiderna verkar vara väldigt olika från kommun till kommun och sedan finns det en prioriteringslista. ring och tjata på psyk. fråga vad de menar!

Nej jag har ingen diagnos alls.
När psyk ringde sa dom typ "ja vi har fått ditt brev, bla bla, vi kommer skicka vidare det till habiliteringen för vi har inget med AS att göra" -typ. Det var inget jag ifrågasatte eftersom jag inte vet hur processen ser ut eller vilken "avdelning" som tar hand om vad egentligen. Gillar inte när folk ringer heller så jag försöker få samtalen överstökade så fort som möjligt genom att bara lyssna.

Maila eller ring till Habiliteringen och fråga om dom kan hjälpa dig fastän du inte har någon diagnos eller vart du annars ska vända dig för att bli diagnosticerad och få hjälp.

Brukar stå avsändare på kallelser - kolla om det finns namn på ngn du kan kontakta på den.

Det låter faktiskt ganska konstigt. Om du försöker få en neuropsykiatrisk utredning (för att påvisa tex ADHD eller Asperger) så är det väldigt vanligt att antingen Psyk remitterar till utredning (på tex Karolinska eller Liljeholmen om det handlar om Stockholm), eller att de själva gör en del av utredningen i samarbete med någon utredningsenhet. Det varierar var man bor och har säkert dessutom ändrats sedan jag sökte utredning (andra vet bättre än jag med andra ord...). I vissa fall kan man söka utredning själv (för några år sedan kunde man göra det på Karolinska åtminstone). Att psyk "inte skulle ha med det att göra" låter helt främmande för mig... Var bor du?

Som Flinta sa ovan dock: Även om Habiliteringen inte har med det att göra så vet de säkert mer än Psyk, så det skadar inte att ta kontakt med dem.

Det kan ta rätt lång tid. Jag fick vänta uppåt två år på att kallas till utredning. Jag tillhör Stockholms läns landsting.

Utredningen gick till så att jag först fick komma på ett inledande samtal med läkare och psykolog. Jag fick göra några tester, svara på frågor och berätta om mig själv. Jag fick gå ut en stund medan de diskuterade sinsemellan om jag var aktuell för utredning. Och det var jag.

Sen gick jag på fem besök. Tre hos psykolog och två hos läkare. Psykologen gjorde en massa tester. Läkare pratade med mig och kollade läkarprylar, blodtryck och liknande.

Efter någon månad kallades jag till ett möte där de gav mig en diagnos. De förklarade, ritade kurvor och grejade.

Jag tycker att de var proffsiga, trevliga och väldigt lätta att ha att göra med.

Jag bor i Falun.
Och ja, det är ju lite konstigt att jag blev slussad till habiliteringen. Och det dom sa var just det där om att dom inte kan göra något åt det alternativt inte har något med det o göra (minns tyvärr inte den exakta frasen). Sen sa hon att hon skulle skicka vidare mitt brev till habiliteringen typ och sa att dom skulle höra av sig inom ett par veckor. Och efter ett par veckor så fick jag en notis i brevlådan från habiliteringen där dom sa att jag kommer kallas inom 3 månader.

Deadly_Nightshade skrev:Jag bor i Falun.
Och ja, det är ju lite konstigt att jag blev slussad till habiliteringen. Och det dom sa var just det där om att dom inte kan göra något åt det alternativt inte har något med det o göra (minns tyvärr inte den exakta frasen). Sen sa hon att hon skulle skicka vidare mitt brev till habiliteringen typ och sa att dom skulle höra av sig inom ett par veckor. Och efter ett par veckor så fick jag en notis i brevlådan från habiliteringen där dom sa att jag kommer kallas inom 3 månader.

Jag pallade inte att bråka. Men det finns ju en vårdgaranti. Den ser lite olika ut i olika landsting, men de är faktiskt skyldiga att ge dig den vård du behöver inom en viss tid. Och alltings början är diagnosen. Utredningen.

Sådana där brev är ett sätt att kringgå lagen. Genom att skicka ut brevet anser de att de har inlett behandlingen. En del människor har också kallats till någon form av stormöten där de har fått kollektiv information om olika grejer. Men det håller inte.

Jag brukar vifta med vårdgarantin. Det tar skruv. Kolla upp vad som gäller i ditt landsting och bara mata på.

Har fått en kallelse till habiliteringen nu - i tid dvs.
Det ska visst vara två personer där, en kurator och en psykolog. Varför måste kuratorn vara med? Vill inte ha någon sympatikärring sittandes där som med pinsamma försök försöker få mig att "gråta ut" eller dyl. Jag är rätt känslokall så jag blir bara irriterad och oerhört obekväm när folk ska tycka synd om mig eller vara känslosamma i min närhet. Men jag ska väl inte klaga antar jag, slipper ju vänta som så många andra...

Nej jag är bara orolig att inte bli tagen på allvar (igen!) och/eller att jag ska behöva sitta där o prata när jag faktiskt redan har beskrivit allting fullständigt i min självremiss. Ja jag är negativ, som alltid!