Henrik D. Ragnevi skrev:Regeringen har tittat åt fel håll

En del människor kan ha svårt att erkänna sina misstag och hittar istället på nya bortförklaringar. Till denna skara kan Christina Husmark Pehrsson numer sälla sig, som istället för att erkänna sitt misstag och återinföra den tidsbegränsade sjukersättningen för långtidssjukskrivna, istället har presenterat sin nya bortförklaring och vill få in dessa människor i någon form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd.


De flesta av de insatser som presenterat är i mångt och mycket faktiskt väldigt likt det som erbjuds idag, fast med den största skillnaden att personen ska få sin ersättning i form av A-kassa med upp till 680 kronor per dag istället för sjukersättning.

Det låter fint på pappret men eftersom långtidssjukskrivna inte är berättigad till någon A-kassa och när samtidigt möjligheten att söka bostadstillägg försvinner, betyder det i verkligheten att inkomstnivån istället hamnar under existensminimum.

Redan innan de nya reglerna hastades genom försökte flera brukarorganisationer påpeka de brister som de nya reglerna innebar, men intresset från regeringen var svalt. Inte ens när nätverket Resurs överlämnade över 103.000 namnunderskrifter i protest mot de nya sjukförsäkringsreglerna verkar det ens rubba Socialförsäkringsministerns inställning.

Den osäkerhet som regeländringarna fört med sig har redan inneburit att många med psykisk ohälsa har blivit sjukare, och inte lär de känna sig tryggare efter att denna reform presenterats. Många av våra medlemmar lever på grundnivån i aktivitetsersättningen eller den tillfälliga sjukersättningen och lever ständigt på marginalen, med den psykiska press som det innebär.

Vad ökade läkemedelskostnader och ett högre tryck på psykiatrin eller socialtjänsten kommer att kosta samhället vill jag inte ens försöka uppskatta, men Sverige har faktiskt inte råd med sådana här kontraproduktiva ”besparingar”. Trots Christina Husmark Pehrssons tal om satsningar på rehabilitering och regeringens återkommande löften om större satsningar på psykiatrin har dessa extra insatser i praktiken inte synts mycket av.

En viktig anledning till att människor blir sjukskrivna och inte kommer tillbaks beror på att arbetsmarknaden inte fungerar, både kraven och tempot har ökat och i takt med detta har acceptansen för hur avvikande en person får vara minskat. Det spelar ingen roll vad en person har för arbetsförmåga om det inte finns någon arbetsgivare som vill anställa den som inte kan prestera på hundra procent.

Bland de psykologer och psykiatriker som gör neuropsykiatriska utredningar och som Attention har varit i kontakt med står ungefär sjuttio procent av dem som genomgår utredning i vuxen ålder utanför arbetsmarknaden. Lika dystra siffror visar Statistiska Centralbyrån över gruppen med psykiska funktionsnedsättningar där 62 procent befinner sig utanför arbetsmarknaden.

Regeringen har tittat åt fel håll och inte gått till botten med det verkliga problemet. Det är inte de sjukskrivna som behöver rehabiliteras - det är arbetsmarknaden. Att utförsäkra människor bryter inte regeringens så ofta påtalade metaforiska utanförskap. Det leder istället till att människor bokstavligen riskerar att hamna på gatan. Det enda sättet att förändra attityder gentemot människor med psykisk ohälsa, psykiska eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, är att denna grupp också finns ute på arbetsmarknaden, med samma villkor, avtal och löner som andra anställda.

Regeringens försök med ”nyfriskjobb” var en fin tanke, liksom andra lika misslyckade reformer för att sysselsätta långtidssjukskrivna, men som inte fungerat eftersom inget reellt har gjorts för att ändra den rådande strukturen på arbetsmarknaden.

Fram till dess borde människor med funktionsnedsättningar eller nedsatt arbetsförmåga åtminstone vara berättigade till en trygg ersättning. Erkänn ditt misstar Husmark Pehrsson och återinför den tillfälliga sjukersättningen. Det kommer inte att lösa problemet, men det skulle åtminstone inte göra redan sjuka människor ännu sjukare.

<a href="http://www.newsmill.se/user/henrikdragnevi">Henrik D. Ragnevi</a>

Cristina Husmark Pehrsson skrev:"Vi erbjuder nya möjligheter för de sjukskrivna"

Den tidsbegränsade sjukersättningen infördes 2003 som en reform för att skärpa tillämpningen av sjukförsäkringen. I dag vet vi att dessa regelbundna omprövningar som infördes inte fungerade. Det var inte nämnvärt fler som kom tillbaka till arbetsmarknaden efter att ha beviljats tidsbegränsad sjukersättning, jämfört med den grupp som hade fått en permanent sjukersättning.

Grundproblemet är att sjukförsäkringen i grunden är ett system för att erbjuda ersättning vid arbetsoförmåga, medan arbetslöshetsförsäkringen är ett system för att förbereda människor för att ta steget ut i arbetslivet. Inom sjukförsäkringen erbjuds visserligen medicinsk rehabilitering, bland annat via regeringens rehabiliteringsgaranti, däremot inte stöd för att hjälpa människor att komma ut i arbetslivet.

Naturligtvis skulle sjukförsäkringen kunna göras om så att det även inom ramen för denna blev möjligt att tillhandahålla arbetspraktik, coachning, arbetsmarknadsutbildning och allt annat stöd som finns på arbetsmarknadsområdet. Men hur rimligt vore det att bygga upp en parallell organisation som erbjuder exakt samma tjänster inom sjukförsäkringen som redan i dag finns tillgängliga inom ramen för arbetsmarknadspolitiken?

I stället inför vi nu en introduktion inom ramen för arbetsmarknadspolitiken, med ersättning . Regeringen har gjort bedömningen att aktiva och kontinuerliga insatser är den bästa möjliga vägen för att hjälpa människor att återfå sin arbetsförmåga. För dem som aldrig någonsin förväntas återfå sin arbetsförmåga kommer sjukersättning naturligtvis alltid att finnas som ett alternativ. Och personer som av olika skäl inte kan delta i rehabilitering eller andra aktiviteter kan även i fortsättningen få sjukpenning.

I dag är det bara 60 procent av personer med funktionshinder som deltar på arbetsmarknaden. Vi vet alla att den siffran kan öka med rätt anpassat stöd från samhället och arbetsgivarna. Samtidigt vet vi att det i så fall krävs förändringar.

Det måste löna sig att arbeta, även för personer med funktionshinder. Detta uppnår vi genom att se till att människor befinner sig i rätt ersättningssystem, där de kan få stöd och hjälp för att komma ut på arbetsmarknaden.

Samhället måste sätta in mer resurser för att stödja individer som varit långtidssjukskrivna. Regeringen satsar därför 17 miljarder riktat till personer som varit sjukskrivna längre tid än 2,5 år, eller vars tidsbegränsade sjukersättning upphör. Dessutom måste vi påverka arbetsgivarna att anställa. Det gör via bland annat genom att utöka antalet lönebidrag och genom att tillhandahålla nystartsjobb. Arbetsgivarna har också fått ökat stöd för arbetsplatsanpassning. Regeringen för ett flerfrontskrig mot arbetslösheten, även arbetslösheten för personer som har något funktionshinder.

Henrik Ragnevi menar att det kanske är dags att ge upp och åtminstone garantera människor med funktionsnedsättningar en trygg ersättning. Själv siktar jag högre. Jag vill att personer med funktionsnedsättningar ska få en trygg ersättning. Men jag vill också att de ska få stöd och hjälp för att komma ut på arbetsmarknaden, om det är möjligt. Och jag anser inte att detta bara är något slags utopi.

<a href="http://www.newsmill.se/user/cristinahusmarkpehrsson">Cristina Husmark Pehrsson</a>

Henrik D. Ragnevi skrev:En dåres försvarstal?

Nej, Cristina Husmark Pehrsson, jag har inte gett upp. Däremot är jag realist nog att inse att med de trubbiga vapen som du erbjuder långtidssjukskrivna är det i det närmaste omöjligt för dem att kunna ta sig tillbaks ut på arbetsmarknaden. Helt enkelt eftersom det inte finns någon arbetsgivare som kommer att vilja anställa denna grupp.

Cristina Husmark Pehrsson fortsätter med samma envishet hävda att det nya regelverk som hotar utförsäkra 54,000 människor under nästkommande år, sker för deras eget bästa. Detta trots att över 103,000 personer skrivit under ett upprop mot de hårdare reglerna så vägrar Sjukförsäkringsministern att lyssna på den massiva kritiken.

Denna brist på verklighetsförankring från en ministers håll skrämmande. En stor grupp av våra medlemmar i Attention med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar så som ADHD, Asperger eller Tourettes syndrom lever på tillfällig sjuk- eller aktivitetsersättning och riskerar att utförsäkras. Många är uppenbart oroade och de mår nu också betydligt sämre av den osäkerhet som borttagandet av den tillfälliga sjukersättningen inneburit.

Eller är det kanske Cristina Husmark Pehrssons intention?
Att göra människor så pass sjuka först så de kvalificerar för tillsvidare sjukersättning och att det därefter inte finns någon möjlighet för dem att någonsin leva ett åtminstone väl fungerande liv?
För det är precis vad som är på väg att hända just nu.

Naturligtvis är inte bara återinförandet av den tillfälliga sjukersättningen någon lösning, men det skulle göra människor lugnare. Då kan de ägna sin tid åt rehabiliterande insatser, istället för att oroa sig över sin ekonomiska situation.

Förövrigt erbjuder inte Husmark Pehrssons förslag några ”nya möjligheter”. Det är redan idag möjligt att med sjuk- eller aktivitetsersättning få arbetspraktik i form av arbetsträning, du kan få en coach beviljad från en privat aktör och det finns till och med särskilda handläggare på arbetsförmedlingen som arbetar särskilt med denna grupp.

Vad som saknas är arbetsgivare som är beredda att anställa denna grupp. Bland personer med psykiska funktionsnedsättningar så är det strax över 60 procent som står utanför arbetsmarknaden. Det är uppenbart att systemet med lönebidrag inte har fungerat och mig veterligen har inte regeringen talat om att höja taket för ersättningen. Innan årsskiftet fanns för långtidssjukskrivna något som hette särskilt nystartsjobb, som i debatten kallades för nyfriskjobb.

Tanken var förmodligen att den högre ersättningen skulle locka fler arbetsgivare att anställa personer som varit långtidssjukskrivna, men succén uteblev.

Sedan årsskiftet gäller dessa regler också för andra arbetslösa i ett försök från regeringens sida att stävja den ökade arbetslösheten under en lågkonjunktur. Väl så, men om ersättningen inte var tillräckligt attraktivt tidigare, är det naivt att tro att tidigare långtidssjukskrivna ska kunna konkurera med andra friska arbetssökande och då utan några extra ”förmåner”.

Varför inte göra det möjligt att kombinera systemet med lönebidrag och nystartsjobb för långtidssjukskrivna? Det skulle kunna göra denna grupp lite mer attraktiva för arbetsgivare.

Är det med samma trubbiga vapen som redan finns idag som Christina Husmark Pehrsson tror att 54,000 snart utförsäkrade sjuka människor ska ta sig in på arbetsmarknaden, ja då tror jag inte bara att hon är utopisk, utan att hon också fullständigt har tappat all kontakt med verkligheten. Den oro som över 103,000 människor som skrivit under protesten mot de nya sjukförsäkringsreglerna är befogad, men hur får vi vår Socialförsäkringsminister att ta vår oro på allvar?

<a href="http://www.newsmill.se/user/henrikdragnevi">Henrik D. Ragnevi</a>

antikropp skrev:Hon har ju varit deprimerad förut har hon ju sagt. Men efter några dagar tog hon sig i kragen och såg till att styra upp sitt liv och sluta må dåligt.

Altus skrev:

antikropp skrev:Hon har ju varit deprimerad förut har hon ju sagt. Men efter några dagar tog hon sig i kragen och såg till att styra upp sitt liv och sluta må dåligt.

Jag hade en gång dödlig cancer, men så tänkte jag: Livet är för kort för att slösas bort på cancer, och dessutom är jag för trött för att orka med en svår sjukdom. Då blev jag frisk!

Otroligt men sant!

(Edit: För säkerhets skull, ja jag skämtar. )

Altus skrev:Jag hade en gång dödlig cancer, men så tänkte jag: Livet är för kort för att slösas bort på cancer, och dessutom är jag för trött för att orka med en svår sjukdom. Då blev jag frisk!

Otroligt men sant!

(Edit: För säkerhets skull, ja jag skämtar. )

sommar skrev:

Altus skrev:Jag hade en gång dödlig cancer, men så tänkte jag: Livet är för kort för att slösas bort på cancer, och dessutom är jag för trött för att orka med en svår sjukdom. Då blev jag frisk!

Otroligt men sant!

(Edit: För säkerhets skull, ja jag skämtar. )

Osmakligt! Opassande ämne att skämta om. Det finns de som kan ta illa vid sig.

antikropp skrev:Hon har ju varit deprimerad förut har hon ju sagt. Men efter några dagar tog hon sig i kragen och såg till att styra upp sitt liv och sluta må dåligt.

sommar skrev:

Altus skrev:Jag hade en gång dödlig cancer, men så tänkte jag: Livet är för kort för att slösas bort på cancer, och dessutom är jag för trött för att orka med en svår sjukdom. Då blev jag frisk!

Otroligt men sant!

(Edit: För säkerhets skull, ja jag skämtar. )

Osmakligt! Opassande ämne att skämta om. Det finns de som kan ta illa vid sig.

sommar skrev:Osmakligt! Opassande ämne att skämta om. Det finns de som kan ta illa vid sig.

Cristina Husmark Pehrson i Newsmill skrev:Det måste löna sig att arbeta, även för personer med funktionshinder. Detta uppnår vi genom att se till att människor befinner sig i rätt ersättningssystem, där de kan få stöd och hjälp för att komma ut på arbetsmarknaden.

Samhället måste sätta in mer resurser för att stödja individer som varit långtidssjukskrivna. Regeringen satsar därför 17 miljarder riktat till personer som varit sjukskrivna längre tid än 2,5 år, eller vars tidsbegränsade sjukersättning upphör. Dessutom måste vi påverka arbetsgivarna att anställa. Det gör via bland annat genom att utöka antalet lönebidrag och genom att tillhandahålla nystartsjobb. Arbetsgivarna har också fått ökat stöd för arbetsplatsanpassning. Regeringen för ett flerfrontskrig mot arbetslösheten, även arbetslösheten för personer som har något funktionshinder.

Linus föddes med von Recklinghausens syndrom, eller Neurofibromatros som det också kallas, en tumörsjukdom som drabbar perifera nerver, och ibland, som i Linus fall, även det centrala nervsystemet. Tumörerna är ofta godartade men kan sätta sig på ställen där de är svåra att få bort, vilket gör dem farliga. Förutom den medicinska delen av sjukdomen, så kan barn med denna sjukdom också behöva extra stöd i skolan under sin uppväxt.

Vid sex års ålder utvecklade Linus tumörer i synnerverna och fick strålning, som med dåtidens teknik strålade hela hjärnan. På grund av detta fick han nedsatt syn och hörsel. Men även hypofysen skadades, och med den hormonbalansen. Linus behövde därför ta sprutor med hormonpreparat varje dag.

Linus hade det svårt under skoltiden.
– Han var trevlig, öppen, social och omtänksam men hade svårt att känna av signaler. Det var svårt att få kamrater, och han blev utsatt för mobbning.

Under sina år inom sjukvården, och i synnerhet inom företagshälsan, mötte hon många personer som under sin sjukskrivning blev allt mer isolerade, och fick svårare och svårare att komma tillbaka.

– De gick mot en säker förtidspension. Jag funderade mycket kring frågorna hur man kunde hjälpa dem att återgå till arbete.

Men hon hade också sett det inifrån. När Linus var 18 år ringde Försäkringskassan och ville förtidspensionera honom.
– Det borde vara i lag förbjudet att förtidspensionera en person som har arbetsförmåga, hur liten den än är. Man tappar självförtroende och isoleras. Inställningen präglas av en dum snällhet som har lett till utanförskap, tragedier och fattigdom. Det gör mig arg. Det är en missriktad välvilja.

– Det var den svåraste och tuffaste reformen som infördes under den mandatperioden. Införandet har följts av missförstånd men troligen också brister i systemet som borde följas upp. När man inför en så stor reform måste den anpassas vartefter.
– Tanken var att vi skulle göra rätt saker för människor från början.

Hon fick många personliga anklagelser om att ”hon minsann inte visste hur det var”.
– Men jag hade ju 30 års erfarenhet från jobbet som sjuksköterska, och var mamma till Linus.