Debbido skrev:2. Det får inte vara lönsamt att vara hoppjerka och surfa runt landet med hjälp av bemanningsföretagen. En stafettläkare bör inte få mer i plånboken än en fast läkare. Varför får de det? En lärarvikarie har väl inte mer betalt än en fast?

Jag har ju förklarat det tidigare i tråden. De skulle inte ta jobbet om de inte fick bra betalt, så i dagsläget är alternativet ingen läkare alls, och det skulle du förmodligen klaga ännu mera på.

Om det fanns tillräckligt med pengar för att locka läkare till alla fasta tjänster så skulle man kunna lösa det på annat sätt, men den möjligheten verkar inte finnas idag eftersom det ser ut som det gör. Ett ytterligare alternativ kan vara att privatisera mera, men om det blir vare sig billigare eller bättre kan diskuteras. Man skulle förstås också kunna ha det tyska systemet (om det nu lever kvar) med tjänsteplikt, där läkare (och lärare) inte själva får välja vilken ort de ska jobba på. Men det tycker jag inte platsar i ett fritt demokratiskt samhälle.

tveskägg skrev:

Debbido skrev:Jag för min del kunde inte direkt "räkna ut" att TNF skulle revolutionera livet för tusentals reumatiker, men jag kände det på mig. Förklarade för läkaren att jag tyckte det fanns en del logik i den här medicinen och att jag absolut ville bli försökskanin (på det stadiet låg medicinen just då) men läkaren tyckte jag verkade GALEN. Han trodde inte mera på just den forskningen än annan. Nej, ingen trodde på samma vis som jag.

Så jag vet inte hur många som fattade detta egentligen?

Det var nog fler molekylärbiologer än läkare som fattade det. De flesta läkare är ju inriktade på att praktiskt bota sjukdomar och verkar efter ett tag glömma bort den biomedicin de lärde sig på utbildningen.

Fast samtidigt är det bra att vara skeptisk mot nymodigheter också. Det hörs på namnet TNF = Tumor Necrosis Factor att det är ett protein som makrofager utsöndrar för att döda tumörceller. Så att blockera det låter ju som något man inte gärna gör i onödan.

Mycket initierat inlägg! Tackar Tveskägg! Alltid uppfriskande med Kunskap. Jovisst har du rätt i att TNF-sprutorna är farliga! Biverkningarna är kort och gott Döden. Men när det gäller den aggressiva formen av Polyartritis med Ra-faktor så leder den också efter ett tag till döden. Att värka ihjäl är så obehagligt att detta med hjärtinfarkt eller snabbgående cancer kanske är att föredra? Det är frågan om rysk roulette: Om man inte drabbas av biverkningarna slipper man det mesta av värken, annars... shit happens!

Kvasir skrev:

Debbido skrev:2. Det får inte vara lönsamt att vara hoppjerka och surfa runt landet med hjälp av bemanningsföretagen. En stafettläkare bör inte få mer i plånboken än en fast läkare. Varför får de det? En lärarvikarie har väl inte mer betalt än en fast?

Jag har ju förklarat det tidigare i tråden. De skulle inte ta jobbet om de inte fick bra betalt, så i dagsläget är alternativet ingen läkare alls, och det skulle du förmodligen klaga ännu mera på.

När jag kom ut från Lärarhögskolan fanns det knappt några lärarjobb alls, dvs man hade utbildat för många lärare - för säkerhets skull.

Idag finns det väl inget att göra åt läkarsituationen mer än att inse att vi måste utbilda rejält med läkare, så att vi i framtiden inte har den bristsituation som leder till stafettlöpande läkare. Fel går väl att åtgärdas?

Så klart att bristsituationen även gynnar privatiseringen som är på G. Den som har en optimal försäkring behöver inte vänta på vård. Strypningen av läkarutbildade kanske också har sådana drivkrafter bakom sig? Det kanske inte är nödvändigt att de allra fattigaste får vård?

Beträffande Mig och TNF-sprutorna. För tre år sedan var läget sådant att vi äldre reumatiker (hopplösa fall) i första hand fick TNF, medan de yngsta i många fall fick avstå. En sådan prioritering tycker jag är felaktig, faktiskt.

Om en ung reumatiker får TNF kommer den knappt att få några söndervärkta leder, kan arbeta och behöver inte bli en ekonomisk börda för samhället. Eftersom jag är äldre och även MED TNF inte arbetsför, så kunde jag ha lågprioriterats. Men det var inte jag som gjorde prioriteringsarbetet.

Idag är det kanske vanligt att de unga får de senaste preparaten. Det kommer nya hela tiden, och förhoppningsvis sänks då priserna.

Har inte lösningen på vad vi gör med alla som roffar åt sig: läkemedelsföretagen och bemanningsföretagen. Den verkliga kostnaden skulle ju inte ligga så skyhögt för vård och medicin om det fanns något annat än marknadskrafter som reglerade dessa områden.

Den utbredda tanken att vi inte har råd med de sjuka köper jag inte. Det är de som roffar åt sig inom sjukvård och medicinsk forskning som vi inte har råd med!

En av huvudanledningarna till att nya läkemedel är dyra beror ju faktiskt på att forskningen ofta är väldigt omfattande, en del läkemedel har tagit många år att få fram och kan dessutom vara väldigt komplicerade att tillverka.

Så småningom när ett läkemedel har börjat generera vinst så kan de sänka priset och när patenten gått ut så kan kopior börja tillverkas.

Även om läkemedelsbolagen går väldigt bra, så återinvesterar de en hel del i forskning, och det är långt ifrån alltid som lång och dyr forskning får som resultat ett nytt läkemedel.

Miche skrev:En av huvudanledningarna till att nya läkemedel är dyra beror ju faktiskt på att forskningen ofta är väldigt omfattande, en del läkemedel har tagit många år att få fram och kan dessutom vara väldigt komplicerade att tillverka.

Så småningom när ett läkemedel har börjat generera vinst så kan de sänka priset och när patenten gått ut så kan kopior börja tillverkas.

Även om läkemedelsbolagen går väldigt bra, så återinvesterar de en hel del i forskning, och det är långt ifrån alltid som lång och dyr forskning får som resultat ett nytt läkemedel.

"2007 gjorde enbart Astra Zeneca med sina 9400 anställda en vinst på över 13 miljarder. Det motsvarar 35 procent av omsättningen. 2006 var vinstmarginalen nästan 54 procent. Under årens lopp har företaget byggt upp ett eget kapital på över 228 miljarder. Som en jämförelse kan nämnas att statens totala budget är ungefär 780 miljarder. Storleken på Astra Zenecas överblivna kapital motsvarar alltså nästan en tredjedel av hela statsbudgeten. Den enorma vinstproduktionen innebär en omfördelning av samhällets resurser från investeringar i vård och omsorg till gigantiska kapitalanhopningar i läkemedelsindustrins händer. En mycket stor andel av samhällets resurser har alltså hamnat i privata kapital och ligger med detta utanför medborgarnas insyn och kontroll."

Texten lånad från en blogg. Men jag tror detta är en bild som överstämmer med verkligheten.

https://martinsblogg.wordpress.com/2009 ... ar-betalt/

Det kostar alltså inte hur många miljarder som helst att forska fram t ex TNF-medicin. Förutom att läkemedelsbolagen kan bete sig rejält kriminellt och gå över lik när de testar nya mediciner eller försöker slumpa ut till U-länderna farlig medicin – så tänker de bara på egen vinning.

Om det fanns viss forskning i statlig regi, utan vinstintressen, som forskade inom åtminstone vissa områden – hur skulle det bli då? Billigare gissar jag.

Siffror som är tagna från bloggar är alltid vanskliga. Bättre att gå direkt till källan. Kolla Astra Zenecas årsrapport tex.

Någon som vet om man kan ansöka om pengar till att söka privat vård i och med att vårt kära gratissystem havererat? Jag ska gå till privatläkare med mina somatiska besvär, kostar 900:- per gång. Detta är helt privat tror jag, inte anslutet till landstinget.

Dock kommer jag nog inte att behöva gå så många gånger, ska mest använda den dyra läkarens utlåtande till att tvinga vårdcentralen att ta prover och sådant som de vägrar pga pengabrist och tidsbrist.

Men för principens skull? Jag tycker att det är fel att de låtsas att det fortfarande finns sjukvård, så jag vill straffa dem ekonomiskt. Vilka "de" är vet jag inte riktigt men de ska fan inte komma undan .

Debbido, vet du ens vad begreppet vinst innebär i företagssammanhang? Det låter inte så, och den blogg du länkar till verkar inte heller intresserad av att tala om vilken av alla olika betydelser som avses. Det skulle faktiskt teoretiskt sett t.o.m. kunna vara så att alla de där 13 miljarderna återinvesteras i forskning, och inte ett öre går tillbaka till aktieägarna.

Nu går säkerligen en del av läkemedelsföretagens vinster till utdelningar till aktieägarna, men om den är större än för t.ex. ICA eller Axfood, som också sysslar med livsnödvändiga produkter, har jag ingen aning om. Alla aktiebolag måste ge något tillbaka till sina ägare. Varför skulle dessa annars investera sina pengar?

Bloggen pekar däremot på andra viktiga problem, nämligen att läkemedelsföretagen ofta försöker sälja mer läkemedel än som behövs genom reklamkampanjer.

Visst skulle man kunna ha ett statligt läkemedelsbolag, men det skulle inte nytta mycket till. Ett svenskt statligt läkemedelsbolag skulle inte ha råd att utveckla mer än högst en handfull av alla tusentals mediciner som förekommer inom sjukvården. Dvs. nästan alla läkemedel skulle vi fortfarande behöva köpa från annat håll, och om inte alla andra länder också förstatligar så skulle det inte bli någon nämnvärd skillnad i slutänden. En tänkbar fördel med ett statligt läkemedelsbolag är att det i avsaknad av vinstkrav skulle kunna satsa på sådana läkemedel som har för liten marknad för att vara kommersiellt intressanta. Å andra sidan skulle ju då förlusten behöva täckas via skattsedeln, så det skulle knappast vara realistiskt heller eftersom exotiska läkemedel då skulle ta pengar som kunde ha använts till t.ex. sjukvård istället.

Det finns problem med att vissa läkemedel skulle behöva tas fram, men inget kommersiellt bolag tycker det är värt risken. T.ex. har det knappast kommit något nytt antibiotikum på 25-30 år, som jag förstår det, och vi har därför inget bra att ta till när någon bakterie blir resistent mot alla de vi har idag. Man skulle kunna tänka sig att ett statligt läkemedelsbolag i något land skulle kunna ta den risken, men då är det det landets skattebetalare som står för risken. Det måste förmodligen handla om ett väldigt stort land för att ha råd med det, och om det lyckas, så finns inget som säger att man kommer sälja resultatet billigt till andra länder. Förmodligen vore det enklare att ett antal länder då går ihop om att lägga en beställning hos ett läkemedelsbolag och gemensamt tar risken. Man skulle t.ex. kunna tänka sig att EU gemensamt gör en sådan sak. Men fortfarande kvarstår då frågan, ska vi i EU i så fall bjuda andra länder på att vi har tagit en risk eller ska vi sälja läkemedlet dyrare utanför EU?

Weasley och Kvasir:

Okey, jag ska försöka undvika citera andras bloggar. Visst fattar jag att det inte finns garantier för att de innehåller den sannaste sanningen.

Jo, jag fattar att all vinst inte går till direktörernas liv i lyx eller ens till aktieägarna, dvs att man måste investera.

Om jag forskade ett tag i läkemedelsbolagens skumma affärer och extrema profithunger så skulle det säkert bli en tjock bok! Det jag ville säga var bl a att orsaken till att nya mediciner kan vara så extremt dyra står inte att finna i enbart den tid det tagit för forskare att knäcka nötter.

Dina idéer, Kvasir, om att viss forskning skulle kunna vara statlig eller överstatlig (EU) tycker jag verkar vettig och bra. Om det sedan inte genererar billiga mediciner till andra länder så är väl ändå Något vunnet?

De sociala frågor jag tagit upp på senare tid handlar egentligen genomgående om hur man kan hitta motkrafter mot en allt girigare Marknad. Och där finns inga snabba lösningar...

Artikel om staffettläkarfusk här!

Helt vridet, iaf den psykiatriska vården.

Säg att du b.la har socialfobi. Du måste ringa och har ett eller två försök på dig att samla kraft för att boka tid/skaffa recept i veckan, dvs 30 minuter i veckan som ska fördelas på hundratals patienter, om inte mer.

När man väl fått vänta ca 2 månader börjar läkaren med det vanliga; Kan du berätta om dina problem? Javisst, släng på en köttbit på grillen och korka upp en öl, det här kommer ta tid brukar jag tänka.

Är journalerna till för syns skull, det skulle inte skada om de läste lite innan besöket, vilket jag påtalade. Då var jag inte välkommen mer.
Finns olika variationer, men fjäskar man inte för läkaren är man inte välkommen. Har haft mååånga läkare, många är bekräftelsesökande och har ett stort ego.

Men nu, äntligen har jag fått en ny doktor. Tror han kommer från en annan planet, han ber om ursäkt när han är sen, ursäktade sig uppriktigt för han inte fått tag i journalen.
- Du ska inte behöva sitta här och beskriva allt gång på gång, ber så mycket om ursäkt, sa doktorn. WOW!

Var inga problem trots jag var flaggad sedan tidigare. Men han märkte att det där var ungdomssynder och jag inte har någon önskan att droga med mediciner. Erkände att jag annars skulle äta "farmors" tabletter om jag inte fick dom lagligt. Men det kanske inte rekommenderas att säga så om du inte är uppenbart nervös, svetten rann på mig, hade pior under armarna som han såg.

Fick Concerta, lite benzo, betablockerare mot hjärtklappning/oro/svettningar.

Ätit det i 17 dagar 18 mg, men känner viss toleransökning så idag tog jag 2X17

Allt är inte frid och fröjd, men mitt temperament (som säkert skulle resulterat i fängelse tillslut) är stabilt som en klippa. Kan lyssna på webb-radio när jag skriver detta, var en omöjlighet innan medicinering.

Impulskontrollen är 99% perfekt. Säger inte massa dumma ogenomtänkta saker, drar inte näven i bordet av frustration när jag spiller ut något. En sak i taget som gäller nu. Har t.om börjat lära mig lyssna mer i samtal, mina vänner har redan märkt att jag blivit lättare att umgås med.

Så ge fan inte upp ni som inte får tag i bra förstående läkare, skulle jag inte fått behandling skulle jag nog lagom till jul lagt mig på spåret, helt seriöst har han nog räddat mitt liv.

Helt offtopic, men systemfelet ligger i bristen på samarbete mellan olika team, läkare, sekreterare, psykologer och specialister.


Pat får klara sig själv, så farligt kan det inte vara - det verkar vara tänket. Som om vi bara är underlag för deras föreläsningar.

Mycket intressant redogörelse. Tur att det löste sig i sista minuten då.

Inger skrev:Mycket intressant redogörelse. Tur att det löste sig i sista minuten då.

Håller med! Roligt att höra även sånt!

Det positiva måste ju belysas det också, så "folk" inte tappar hoppet totalt

Kan ju jag vara lite "vårdpositiv" också då.

Var på VC häromdan, fick träffa svensk läkare som jag bett om, utan att dom behandlade mig som nån rasist eller nåt. Han verkade studera mig lite, var lugn i allt, gick inte in i "min yta", berättade när och vad han skulle göra något. Lyssnade lite väl bra, så jag prata på... suck. Jag visste ju inte när han fått veta vad han behövde.

Enda jag kan klaga på honom var att efter undersökningen så sa han inte att "Nu kan du sitta upp" förän flera minuter gått, obekväma minuter, kunde inte undvika ögonen i den vinkeln. Annars för första gången på alla mina besök där, kände jag varken ilska, felbehandlad, eller illa till mods. Bara helt "ok vänta lite, vad är detta för känsla...jag känner inte igen den, ska ju bli arg/nåt..." fattade ingenting, men får väl kalla det ett positivt besök. Han gjorde missen att fråga vad jag tyckte var roligt... jag försökte vara "duktig" och bara säga "hockey, fotboll", men han frågade mer... sen hade det gått en timme! Normalt får man 10-15minuter med en "ny" läkare. Han försökte inte ens pusha (kan inte ett bra ord där) på mig nån medicin/psykremiss!

MsTibbs skrev:Stafettläkare är läkare som inte är heltidsanställda på ett och samma ställe uten istället tar jobb lite här och var där de får högst betalt. Jag har på psyk träffat en läkare som egentligen var specialist i gynekologi. Mystiskt.

Inte ett dugg "mystiskt" staffettläkare tjänar omkring 70000:- i VECKAN (Sverige) alltså 280000:- i månaden..ingen dålig lön...hrrmm
En vanligt fast anställd allmänläkare på en vårdcentral har en månadslön på cirka 60000:- i månaden..en viss skillnad onekligen..

Ett tips, om man har en åkomma och fastnat i en av de årslånga svenska vårdköerna, kan man helt sonika åka till ett annat EU land och få exellent vård på momangen.
Man skall ha FK:s speciella EU försäkringskort PLUS deras speciella blankett E 111 för utlandsvård med sig innan man åker, då måste FK stå för notan
I Tyskland finns mycket bra och snabb vård.

BMW skrev:

MsTibbs skrev:Stafettläkare är läkare som inte är heltidsanställda på ett och samma ställe uten istället tar jobb lite här och var där de får högst betalt. Jag har på psyk träffat en läkare som egentligen var specialist i gynekologi. Mystiskt.

Inte ett dugg "mystiskt" staffettläkare tjänar omkring 70000:- i VECKAN (Sverige) alltså 280000:- i månaden..ingen dålig lön...hrrmm
En vanligt fast anställd allmänläkare på en vårdcentral har en månadslön på cirka 60000:- i månaden..en viss skillnad onekligen..

Ett tips, om man har en åkomma och fastnat i en av de årslånga svenska vårdköerna, kan man helt sonika åka till ett annat EU land och få exellent vård på momangen.
Man skall ha FK:s speciella EU försäkringskort PLUS deras speciella blankett E 111 för utlandsvård med sig innan man åker, då måste FK stå för notan
I Tyskland finns mycket bra och snabb vård.

Får man resan betald?

Liljencroowna skrev:Får man resan betald?

Nej, men resekostnaden är väl en liten uppoffring jämfört med att få bra vård per omgående.

BMW skrev:

Liljencroowna skrev:Får man resan betald?

Nej, men resekostnaden är väl en liten uppoffring jämfört med att få bra vård per omgående.

Nja, hellre dör jag faktiskt.

Ett excentriskt ufo skrev:Helt offtopic, men systemfelet ligger i bristen på samarbete mellan olika team, läkare, sekreterare, psykologer och specialister.

Nej, detta är inte off-topic! Det är on-topic, "systemfelet i svensk sjukvård."

I England har man en husläkare hela livet (ev.) som remitterar patienten till diverse specialister. Sedan kommer svaren tillbaka till husläkaren. Du får träffa honom och han gör en summering: Läkare A, B, C säger detta och min konklusion är då denna: och så säger han vad du kan göra med tanke på ev. kontraindikationer och sådant som kan uppstå. Samarbetet mellan allmänläkare och specialister blir på detta sätt perfekt!

Nylig erfarenhet av svensk sjukvård: drabbades av en för mig som reumatiker livsfarlig sjukdom men VC tog inte nödvändiga prover och jag blev dödssjuk. Infektion har senare sagt att ärendet är enormt dåligt skött. Eftersom jag fick rätt medicin för sent kommer jag att dras med svåra men livet ut.

Var nyss på Psyk och träffade en av deras otaliga stafettläkare. Efter 20 minuter ville han kasta ut mig. Jag bet mig kvar i ytterligare 5, men då såg han mordisk ut!

Jag fick recept på något "balanserande" igen. Jag tappade den motoriska balansen och minnet. Tappade hjärnan och blev oförmögen till ångest och helt oförmögen till glädje och skratt. Deprimerad. Impulskontrollen släppte totalt och jag fick världens vredesutbrott. "Vid svåra biverkningar: Ring DIN läkare." Vilket skämt!!! Ha, ha ha!

Min fastläkare på psyk har pratat med mig i en timme varje gång. Två gånger på öppenpsyk har samtalet varit 20 minuter, båda gånger med underläkare.