JAg kan inte riktigt förklara med ord, men jag har fått någon slags insikt om Asperger... Eller rättare sagt: en insikt om MIN Asperger.
Jag har insett att jag har levt i en annan värld än alla andra nästan hela mitt liv. Jag har liksom levt på en lögn. Jag har insett att min verklighet inte är Verkligheten med stort V. Detta har gjort min interaktion med folk svår eftersom vi lever i två verkligheter. När jag skall kommunicera med folk måste jag gå ut ur min värld. Det är det som är att vara autistisk. Av någon anledning känns det som att jag kan välja nu, att gå ut ur min autistiska värld eller stanna. Det bästa på ett sätt vore att gå ut, för då kan jag kommunicera, det är som att en krokig pinne skulle bli rak. Men jag tror jag stannar, jag vet inte hur i all sin dar jag skulle klara mig ute i Stora världen. Jag tror jag skulle bli deprimerad, känna mig tom. Så har det blivit nu när jag är frisk för tillfället från min OCD, det blev så tomt och vanligt. Det normala livet är så tomt. Stora världen verkar så komplicerad, lilla världen är så enkel men ändå tillräckligt komplicerad...
KAnske går det inte att gå ut, Asperger sägs ju vara livslångt, men jag har börjat kunna se ut ur min Asperger, jag ser Stora världen och tvekar...

Själv brukar jag säga att jag numera förstått att jag levt "undercover" som en brittisk spion i Nazityskland. Eller som en utomgjording som lever i en människas kropp, och försöker smälta in så gott man kan.

Vissa gillar inte att man skiljer på AS och NT på det sättet, men det är ett synsätt som hjälper MIG att förstå varför mitt liv sett ut som det gör.
Och framförallt så hjälper det mig att passa in i samhället nu.
Nu vet jag att jag är annorlunda, och kan acceptera det, istället för att jag försöker vara något jag inte är.
Det blir alltså lättare för mig att vara i stora omvärlden, det känns mer som jag gör det på mina villkor. Jag väljer själv om jag vill avslöja mitt rätta jag eller inte.

Om ett synsätt hjälper en att fungera, så behöver det inte uppfylla alla logiska regler.
Ibland är det bara skönt att hitta något som man lättare kan acceptera.
Som religion t.ex., om det hjälper folk att finna tröst och vägledning i sin tillvaro, så spelar det kanske ingen roll att det finns logiska brister i deras tro.

Så Saltgurkan, om din insikt hjälper dig = kör på. Men om den gör så du inte ger dig ut i omvärlden, eller begränsar dig på något sätt, försök att komma till en annan insikt.

Jag känner igen mig. Jag kan ibland kika ut och bli mer medveten om världen, jag blir dock ofta överrumplad och återvänder till min invanda sinnestillstånd. Jag funderade ett tag om utträdandet kunde hjälpa till att bli mer neurotypisk en stund. Men...

Vad kännetecknar autism?
Sinne för detaljer.
Blir lätt överbelastad av intryck pga dåligt filter.

Jag upplever det att jag som barn var i detta tillståndet i större utsträckning eller grad, och upplevde sk temper tantrums ofta. I dagsläget är jag inte ens frestad.

Så det jag gör är kanske snarare att jag stänger av filtret som jag och alla NT's har, men som autister har i mycket mindre utsträckning. Var det inte så att AS personer lever i samma värld som NT's fast på egna villkor?

Vet inte, det är så jag själv tolkar det iaf. Låter det som samma sak du upplever?

ps: Ursäktar för att jag uttrycker mig lite kaotiskt idag.