Hejsan!

Jag har nyligen registrerat mig och tänkte berätta lite om vem jag är.

Är en 28-årig man som väl hela livet känt mig mer eller mindre udda. Skärpt och duktig men rätt utstött i skolan. Kunde aldrig riktigt förstå vad jag gjorde fel. Gick efter naturvetenskapsprogrammet på gymnasiet vidare till civilingenjörsstudier som jag klarade med goda betyg även om jag väl inte hade så mycket till "liv". Skulle sedan ge mig ut i livet och drabbades då av en psykisk kris för fyra år sedan. Blev utredd inom psykiatrin där man fann att jag inte är fullfjädrad aspergare men väl har sådana drag.

Är väl efter utredningen lättad över att ha fått en förklaring till att jag inte mått något vidare och slippa banna mig så mycket för mina tillkortakommanden men samtidigt skräckslagen och stundtals uppgiven samt, måste jag nog erkänna, ofta väldigt avundsjuk på alla NT-människor.

Hej marin139!

Och varmt välkommen till forumet!

Jag har samma erfarenheter från skolan som du. Vantrivdes i skolan från att jag började i fjärde klass; satt mest och längtade ut i skogen, till stillheten, till alla små djuren där. Arbetslivet blev i stort sett lika illa. Av alla anställningar jag haft är det bara ett ytterligt fåtal jag verkligen trivts med, socialt och "yrkesmässigt".

Välkommen marin139!

Känner igen mig mycket i din beskrivning av skoltiden. Även jag drabbades av en psykisk kris på mitt första jobb. Sedan kom jag igen och kunde jobba rätt många år. Men för sex år sedan tog det slut och jag har inte varit fast sedan dess.

du skrev:Blev utredd inom psykiatrin där man fann att jag inte är fullfjädrad aspergare men väl har sådana drag.

Så då fick du ingen diagnos? Fick du något papper eller vad mynnade det ut i?

Utan diagnos är du ju annars enligt definition "frisk" och arbetsför enligt den berömda "arbetslinjen". Vad gör du annars? Har du jobb?

Även detta med "drag" känner jag igen mig i även om det är möjligt att jag har asperger. Men jag är mitt i utredning så jag vet inte.

du skrev:Är väl efter utredningen lättad över att ha fått en förklaring till att jag inte mått något vidare och slippa banna mig så mycket för mina tillkortakommanden men samtidigt skräckslagen och stundtals uppgiven samt, måste jag nog erkänna, ofta väldigt avundsjuk på alla NT-människor.

Skönt att du kommit förbi det där med att banna dig själv.

Som sagt, det vore intressant att höra mer om hur du ser på din utredning och dess resultat.

Admin

Hej och välkommen hit.

Jag vill bara tipsa dig om att skriva lite om dig själv i profilen - vi som läser detta just nu läser vad du skriver om dig själv men de som missar detta kanske aldrig får veta något. Även vi andra kan ha svårt att komma ihåg efter ett tag och kanske vill friska upp minnet - vem är han egentligen, han som... (valfritt) - och då är det svårt att hitta just hit igen men profilen ligger alltid lätt tillgänglig.

Tips inte bara till dig utan även till alla andra som läser detta!

Hej och välkommen!

Livet går att leva även med AS-drag, och ganska gott också. Gäller bara att hitta ett sätt att anpassa sig till sina förutsättningar och göra det bästa av det man har.

*menar det inte så klämkäckt som det kom ut*

På mitt läkarutlåtande står det "vanföreställningssyndrom med klart autistiska drag".

Jag var som barn och ung ofta nedstämd och led av tvångsbeteende och fobier samt var ett ständigt mobboffer, men det föranledde ingen åtgärd då. Akut sjuk blev jag först sommaren 2005 precis när jag blivit klar med studierna. Det hela yttrade sig i lite väl djuplodande filosofiska funderingar, men jag hade sjukdomsinsikt hela tiden och blev alltså aldrig öppet psykotisk. Först fick jag antidepressiv medicin som inte fungerade alls innan de gav mig ett neuroleptikum som gjorde susen.

Första året efter insjuknandet läste jag faktiskt två kurser på högskolan (samtidigt som jag utreddes), vilket var bra för att få struktur på vardagen. Utredningen visade att jag hade en kombination av depressiva, psykotiska och autistiska drag men också att de autistiska dragen inte riktigt räckte för att klassa mig som aspergare. Det står också i läkarutlåtandet "intellektuellt oerhört välutrustad och kompenserar därför väl för sina övriga problem". Jag blev sedan sjukskriven och hamnade på kommunens psykiatriska arbetsrehabilitering varifrån jag slussades ut i arbetsträning som jag lyckades trappa upp till heltid fram till i somras.

I maj sattes dock medicinen ut och jag blev sedan dålig igen, vilket vi (dvs min läkare och jag) angett som skäl för fortsatt sjukskrivning. Medicinen är återinsatt och har börjat verka, så de psykotiska drag jag hade i somras har försvunnit. Jag är nu tillbaka på arbetsrehaben, vilket känns lite bittert, men det är iaf något att gå till. Flyttade f.ö. tillbaka till mina föräldrar när jag blev dålig och har inte vågat skaffa eget än. Har även gått i samtalsterapi (hos landstinget) sedan januari 2006, eftersom, som min läkare uttrycker det, man bestämt sig för att satsa på mig, vilket ju är hoppingivande.

(Har f.ö. lagt till presentation i profilen.)

Välkommen, marin139!

Välkommen hit!

Vilket neuroleptikum medicineras du med? Du behöver givetvis inte svara, det råkar bara vara ett av mina specialintressen.

Det behöver inte vara någon hemlighet, 1 mg Risperidon, dvs mycket låg dos.

Vad skönt att du klarar dig bra på en såpass låg dos! Tappa inte förhoppningarna om att du kommer att trappa ut Risperdalen i framtiden, det ska nog gå bra. Men neuroleptikabehandling kan behövas länge innan det är läge att trappa ut. Hoppas att det går bra för dig!

(Jag har legat på 4 mg Risperdal om dagen och lyckats bra med att sätta ut den medicineringen.)

Men neuroleptikabehandling kan behövas länge innan det är läge att trappa ut.

Ja, min läkare har sagt att det kanske dröjer tio år eftersom det inte gick något vidare när vi försökte i maj. Tack lov har jag dock inga som helst biverkningar. Det sägs att man kan gå upp i vikt, vilket hade varit klädsamt i mitt fall (1,80 m, 60 kg), men det har inte hänt.

Välkommen marin 139!

Hej!

Välkommen marin139!

Hälsningar

Lilla Gumman