Admin

Avknoppad diskussion från Ögonkontaktssvårigheter?

carl skrev:

Saninaé skrev:

carl skrev:Varför måste man kolla över huvudtaget. Var kollar människor när de pratar i telefon eller lyssnar på radio. Är det verkligen så viktigt för vissa att få veta att man lyssnar hela tiden, det känns jäkligt egocentriskt.

Ja, men människor som är vana med folk som i större utsträckning använder kroppspråk kan lätt bli distraherad eller obekväm när andra inte förmedlar att dom lyssnar. De kanske blir osäkra om de skall fortsätta eller ej.

Jag vet hur man ska bete sig men jag tänker lite : "welcome to my world"

Ja, varför är det jämt vi som ska anpassa oss efter vad som är mest bekvämt för dem??? Varför kan inte de istället inse att de har ett "funktionshinder", och gå till en "NT-psykolog" för att lära sig att kommunicera med aspisar?

Det var så jävla löjligt, när jag tog upp det här med rak kommunikation, dvs att säga vad man menar och mena vad man säger, och inte hålla på med att lägga in en massa underförstått "mellan raderna", med en psykolog på habiliteringen. Då sa han att det inte går att vara så rak i kommunikationen, och som motivering för det så tog han upp ett sånt löjligt exempel som att säga att nånting är gult. Det finns flera olika nyanser på gult, så den som lyssnar kanske då har en annan uppfattning om vilken nyans av gult som avses...

Jag svarade då att har man inte specificerat vilken nyans av gult man menar så får ju båda vara medvetna om att man inte vet exakt vilken nyans som avses. Men för att dra det exemplet vidare, så finns det ju t ex i datorvärlden exakta koder för varje nyans av olika färger...

Men det är ju skillnad på att föreställa sig en något annorlunda nyans av gult än den som avses, och att t ex erbjuda nån nånting, och hoppas på att den andra fattar själv att man inte menar det...

Oj, nu hamnade jag visst en bra bit från ögonkontakten, men jag lyssnar vidare på diskussionen, även om jag för tillfället tittar åt ett annat håll...

Kimmelie skrev:Ja, varför är det jämt vi som ska anpassa oss efter vad som är mest bekvämt för dem??? Varför kan inte de istället inse att de har ett "funktionshinder", och gå till en "NT-psykolog" för att lära sig att kommunicera med aspisar?

Det var så jävla löjligt, när jag tog upp det här med rak kommunikation, dvs att säga vad man menar och mena vad man säger, och inte hålla på med att lägga in en massa underförstått "mellan raderna", med en psykolog på habiliteringen. Då sa han att det inte går att vara så rak i kommunikationen, och som motivering för det så tog han upp ett sånt löjligt exempel som att säga att nånting är gult. Det finns flera olika nyanser på gult, så den som lyssnar kanske då har en annan uppfattning om vilken nyans av gult som avses...

OT/
Jag tror jag förstår vad han menade med färgreferensen. Om man inte bestämt innan vad någonting är så är det svårt att säga en sak utan att mena annat. Människor som tolkar in hundra oviktiga saker i vad man säger är så pass handikappade i en rak dialog att det inte går att vara så rak.
Det som är irriterande är den dåliga självinsikten av psykologen att försöka konvertera dig till nåt som inte fungerar bra. (lite som att säga till den rullstolsbundne att gå upp för trappan)

carl skrev:

Kimmelie skrev:Ja, varför är det jämt vi som ska anpassa oss efter vad som är mest bekvämt för dem??? Varför kan inte de istället inse att de har ett "funktionshinder", och gå till en "NT-psykolog" för att lära sig att kommunicera med aspisar?

Det var så jävla löjligt, när jag tog upp det här med rak kommunikation, dvs att säga vad man menar och mena vad man säger, och inte hålla på med att lägga in en massa underförstått "mellan raderna", med en psykolog på habiliteringen. Då sa han att det inte går att vara så rak i kommunikationen, och som motivering för det så tog han upp ett sånt löjligt exempel som att säga att nånting är gult. Det finns flera olika nyanser på gult, så den som lyssnar kanske då har en annan uppfattning om vilken nyans av gult som avses...

OT/
Jag tror jag förstår vad han menade med färgreferensen. Om man inte bestämt innan vad någonting är så är det svårt att säga en sak utan att mena annat. Människor som tolkar in hundra oviktiga saker i vad man säger är så pass handikappade i en rak dialog att det inte går att vara så rak.
Det som är irriterande är den dåliga självinsikten av psykologen att försöka konvertera dig till nåt som inte fungerar bra. (lite som att säga till den rullstolsbundne att gå upp för trappan)

Som det jag fetmarkerat: Vilka är det som är "handikappade"?

Jag tycker det här är en intressant diskussion, som gärna kan diskuteras vidare, men av förklarliga skäl inte i denna tråd, så jag anmäler inlägget och ber nån moderator skapa en ny tråd, eller flytta om det redan finns nån tråd i detta ämne...

carl skrev:Jag tror jag förstår vad han menade med färgreferensen. Om man inte bestämt innan vad någonting är så är det svårt att säga en sak utan att mena annat. Människor som tolkar in hundra oviktiga saker i vad man säger är så pass handikappade i en rak dialog att det inte går att vara så rak.
Det som är irriterande är den dåliga självinsikten av psykologen att försöka konvertera dig till nåt som inte fungerar bra. (lite som att säga till den rullstolsbundne att gå upp för trappan)

Nu när vi fått en ny tråd så känner jag mig mer fri att svara.

Som trådämnet: Vad är egentligen ett funktionshinder? Är det vi med vår raka kommunikation, eller är det de med sitt sätt att tolka all verbal kommunikation lite som de vill, utifrån deras egna personliga gissningar?

Detsamma när det gäller kroppsspråk och ansiktsuttryck - de klarar ju av att prata i telefon utan att kunna se den de pratar med. Eller gör de egentligen det?

Eller för den delen skriftlig kommunikation. Jag kan ta ett exempel, som orsakade onödigt besvär - och en jävla massa ångest! - för mig. Jag skulle åka utomlands, och skrev till det ställe jag skulle åka till att jag ville bli hämtad på flygplatsen. Det stod på deras hemsida vad det kostade att bli hämtad från olika flygplatser, och det var bara att meddela att man ville bli hämtad. Så jag skrev när jag skulle komma, frågade var jag skulle möta den personen som skulle hämta mig. Jag bad också att de skulle svara och bekräfta att någon kom dit och hämtade mig då.

Jag fick ett mail tillbaka, där det stod: "Hereby confirmed" ang. att jag ville ha bekräftat att nån kom, och det stod vidare "You simply meet at the meetingpoint" och så stod det "it cost X euro". Så jag åkte - men ingen kom och hämtade mig... Han som svarat på mitt mail hade förväntat sig att jag skulle svara på hans mail, och bekräfta att jag accepterade kostnaden - men han skrev det inte!!! Jag hade ju redan i mitt första mail bett om en bekräftelse på att nån skulle komma, och han hade ju skrivit "Hereby confirmed", dvs bekräftat att nån skulle komma. Hur kunde han skriva det, när han först ville veta om jag accepterade kostnaden? Jag är inte tankeläsare, så hur skulle jag kunna veta att han ville att jag skulle svara på det? Han hade ju redan skrivit i sitt mail och bekräftat att nån skulle komma - ren lögn alltså...

(Det löste sig slutligen, när jag väntat nästan en timme ringde jag från en telefonautomat, och lyckades - på en knastrig linje prata med en person som hade så kraftig brytning att jag knappt förstod eller hörde vad hon sa - få nån som kom och hämtade mig, efter ytterligare en timmes väntan...)

Det där har alltid varit besvärligt för mig och det kan ha att göra med AS. Att inte riktigt veta när något är överenskommet. Redan innan jag fick min diagnos var jag "jobbig". Jag kräver besked. Kräver att folk kollar. Ordentligt. Så sent som idag ringde jag mitt försäkringsbolag för att kolla en grej om bilförsäkringen. Kvinnan i andra änden håll på och snackade i en kvart innan hon förstod att det var min bilförsäkring och inte husförsäkring jag pratade om trots att jag till och med hade läst upp bilens registreringsnummer.

En massa saker hänger i luften i den vanliga världen. Det går på känn. Man kan inte lita på att det är fixat bara för att någon säger att det är fixat. Man måste dubbelkolla.

Problemet är bara att veta vad man måste dubbelkolla. Och att kunna leva med att vara den där jobbiga

Mm. Ja, det är lite jobbigt. Man har pratat i en halvtimme i telefon eller även annars om nånting, först efter det förstår de vad man snackat om om man har tur. *suck*
Jag tror jag också sagt något som borde ha förtydligat vad jag pratar om, så man undrar vad det är för förbannelse man fått, typ..

NT använder mycket mer än ord i kommunikation, och olust inför telefon är inte alls ovanligt. Den ordlösa kommunikationen kan man se som en svaghet, eftersom man blir luddigare i vad som sägs, och missförstånd vid överenskommelser är inte alls ovanliga. Därför man skriver kontrakt etc. Så när de* träffar på en som inte använder lika mycket ignaler som de är vana vid, där ögonkontakt är en grej, så kan de känna obehag.

Tyvärr är det väl så att så länge folk med AS är en relativt liten minoritet så får inte folk chans att öva upp sina kommunikationsfärdigheter, så det kan vara svårt att kräva av dem att de ska klara det. Med undantag förståss för de som jobbar med sådana kontakter, läkare, fk, etc.

* Well, vi, jag är ju en av de som inte riktigt gillar telefon, träffar hellre folk in person så jag kan se när de blir uttråkade av det jag säger etc.

Hm...."underförstått". Jag vet inte hur man skulle kunna klara sig utan sånt som är underförstått? Konsten är ju "bara" att läsa av när det inte är underförstått för den andre.

Men jag har läst någonstans att det finns forskning som säger att personer som kommer in och frågar en sak i mycket hög grad av fallen är ute efter något helt annat. Jag kan märka det i situationer med kunder.

Endera ställer man frågan som man förstår den själv och då har jag inte samma referenser och förstår inte, eller annars försöker vederbörande anpassa sig till hur denne tror att jag förstår saken och då kan det bli ändå mer komplicerat.

Jag vill inte ta några exempel nu men jag tror det är oundvikligt i mänsklig kommunikation, eftersom alla tolkar efter sin egen förförståelse och sina egna erfarenheter och många inte ens brukar fundera över att det kan finnas en skillnad, eller behov av att förtydliga sig.

Det är inte heller alltid det går att prestera en fast definition av vad man är ute efter, helt enkelt för att:

- En fast definition inte existerar
- Personen som frågar vet inte vad denne är ute efter
- Personen som ska hjälpa till har inte tillräckliga kunskaper för att förstå frågan

Med det vill jag säga att man måste inte vara aspie för att inte förstå kommunikation. Man kanske bara väljer att inte gå till botten med problemet om det inte är av hög dignitet, exempelvis involverar ett kontrakt med mycket pengar eller någon som har erfarenhet av att få "fel" svar eller service i just den speciella situationen.

Angående Kimmelies erfarenhet är det i allmänhet så att om man erbjuder en tjänst som kostar pengar brukar man vilja ha kundens bekräftelse på att han/hon är beredd att ta kostnaden. Annars så anses inte överenskommelsen gjord. I vissa fall bör/måste även den bekräftelsen vara formell som i det här fallet.

Men det är inte säkert att någon nödvändigtvis talar om det för en.

Ett funktionshinder kan ju bara existera om det hindrar en funktion som anses behövas.
Jag har ont i en höft, och är därmed förhindrad att t.ex. springa efter bussen. Om samhället förutsätter att man ska springa efter bussar så är jag funktionshindrad.

AS är ju ett socialt funktionshinder, man fungerar inte på det sätt som anses vedertaget.
På en aspie-träff är NT definitivt funktionshindrade.

Flia skrev:På en aspie-träff är NT definitivt funktionshindrade.

Jag är inte så säker på det. Det måste väl bero på vad för slags aspieträff och med vilka människor?

Bjäbbmonstret skrev:

Flia skrev:På en aspie-träff är NT definitivt funktionshindrade.

Jag är inte så säker på det. Det måste väl bero på vad för slags aspieträff och med vilka människor?

Jaja, men som exempel lixom...

Bjäbbmonstret skrev:Det är inte heller alltid det går att prestera en fast definition av vad man är ute efter, helt enkelt för att:

- En fast definition inte existerar
- Personen som frågar vet inte vad denne är ute efter
- Personen som ska hjälpa till har inte tillräckliga kunskaper för att förstå frågan

Detta stämmer ju ganska bra in på vad som är konstigt och handikappande för alla som inte kan "det" man måste kunna. Man måste både kunna prata krångligt och svårtytt och man måste kunna förstå det.

1. Man kan definiera det mesta till en sån grad att alla ska förstå vad som menas. Tex man vill höra en bra låt. Om sällskapet man är i har samma musiksmak så lär man få som man vill, men om man kommer till en annan kultur så blir man helt enkelt handikappad. Då måste man definiera vad som är bra för en själv till en sån grad som åtminstone språkligt är förståeligt .

2. Om man inte vet definitionen på något hur kan man då veta exakt vad det är? Och om inte det spelar någon roll att ta reda på definitionen så spelar det då någon roll vad det tolkas som.
Tex jag vill ha en gul telefon. Spelar färgen nån roll? Ja eller nej. Om ja! då tar jag reda på vilken nyans av gul jag söker och har något att visa upp eller kan beskriva typ på rgb skalan. Annars så kan ju färgen inte vara så pass viktig.

3. Den person som inte vet vad man syftar på är ju en del av de funktionshindrade.
Det är jobbigt att behöva anpassa sig till ologiska saker hela tiden. Alltid låta känslor och dolda signaler gå före logik och tydlighet.

carl skrev:3. Den person som inte vet vad man syftar på är ju en del av de funktionshindrade.
Det är jobbigt att behöva anpassa sig till ologiska saker hela tiden. Alltid låta känslor och dolda signaler gå före logik och tydlighet.

Instämmer nog ganska mycket i detta.

När det gäller folk som frågar utan att veta vad man är ute efter kan det ha olika grund:

- Man frågar för någon annans räkning.

När sedan inte den uppgift eller produkt finns som man har räknat med blir man extra osäker för man vet inte hur den andre vars ombud man är skulle ha agerat i motsvarande situation

- Man frågar om något man inte vet så mycket om, som är okänd mark.

Typexemplet är väl den person som går in på en butik som säljer hemelektronik i dagens läge och inte vet vilka funktioner som finns på marknaden. Eller om man vill gå en kurs och inte förstår vad den kommer att innehålla. Eller om man behöver hjälp med sin hälsa och välmående och söker hjälp på ett område när huvudorsaken sitter någon helt annanstans i kroppen.

- Frågan är på fel nivå. Man frågar om något som man tror ska leda till att man får reda på det man vill veta i stället för att fråga det man av någon anledning inte tror att man kan få svar på.

Man tror att det ska gå att få tag i en karta över järnvägslinjer och frågar efter en sådan i stället för att fråga efter nästa tåg till Hamburg.

Bjäbbmonstret skrev:- Frågan är på fel nivå. Man frågar om något som man tror ska leda till att man får reda på det man vill veta i stället för att fråga det man av någon anledning inte tror att man kan få svar på.

Sådana situationer tycker jag är extremt jobbiga. Väldigt vanliga i förhållanden till människor. Man kan inte säga till en person att den är söt, att den är vacker, att den är duktig, dålig . Utan måste linda in det så att den som hör knappt förstår vad man menar. Jag brukar vara ganska rak. En del tar mig för flörtig, ohyfsad, burdus och blir förvånade, särskilt om jag säger att killar ser vackra ut..
Jag är fullt medveten om hur jag ska hantera enkla varianter av dessa tillfällen, men det känns som så jäkla mycket skräp kunskap om hur man ska smyga runt olika situationer ligger och skramlar i huvudet på mig.

Bjäbbmonstret skrev:Man tror att det ska gå att få tag i en karta över järnvägslinjer och frågar efter en sådan i stället för att fråga efter nästa tåg till Hamburg.

Detta tycker jag däremot kan vara ganska logiskt. Testa söka på nätet efter en resa. Du kanske måste stiga av någonstans. Ta den närmaste vägen.
Att bara fråga känns ganska riskabelt. Man kanske måste ta ett plan från stockholm till new york osv...

Bjäbbmonstret skrev:Angående Kimmelies erfarenhet är det i allmänhet så att om man erbjuder en tjänst som kostar pengar brukar man vilja ha kundens bekräftelse på att han/hon är beredd att ta kostnaden. Annars så anses inte överenskommelsen gjord. I vissa fall bör/måste även den bekräftelsen vara formell som i det här fallet.

Men det är inte säkert att någon nödvändigtvis talar om det för en.

Men i det fall som jag skrev om hade han ju först bekräftat att någon verkligen skulle komma och hämta mig. Han borde inte ha gett den bekräftelsen innan han frågat om jag accepterade kostnaden...

carl skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Man tror att det ska gå att få tag i en karta över järnvägslinjer och frågar efter en sådan i stället för att fråga efter nästa tåg till Hamburg.

Detta tycker jag däremot kan vara ganska logiskt. Testa söka på nätet efter en resa. Du kanske måste stiga av någonstans. Ta den närmaste vägen.
Att bara fråga känns ganska riskabelt. Man kanske måste ta ett plan från stockholm till new york osv...

Visst är den det. Folk ställer den frågan för att de gärna vill gardera sig vara försiktiga och tänka i lugn och ro och inte riskera att hamna i diskussioner som riskerar att hamna i att de ska köpa biljetten som de kanske inte har bestämt sig för att de vill ha.

Men risken om man ställer för specifika frågor är givetvis att man missar den hjälp som man kanske kunde ha fått. Stället kanske inte har en järnvägskarta men det kanske kan skriva ut en tidtabell med alla mellanliggande stationer på linjen och den får man inte för man ställer frågan för snävt...

Kimmelie skrev:Men i det fall som jag skrev om hade han ju först bekräftat att någon verkligen skulle komma och hämta mig. Han borde inte ha gett den bekräftelsen innan han frågat om jag accepterade kostnaden...

Nej det kan man ju säga. Jag vet inte om det bara var slarvigt formulerat eller försäljningstaktik som ytterligare skulle locka dig att slå till och köpa tjänsten. Men eftersom du inte hade bekräftat att du var beredd att ha kostnaden så hade de inget papper på det och förväntade sig därför inte att du skulle dyka upp. Det hade nog inte jag heller gjort i motsvarande situation.

Jnx skrev:NT använder mycket mer än ord i kommunikation, och olust inför telefon är inte alls ovanligt. Den ordlösa kommunikationen kan man se som en svaghet, eftersom man blir luddigare i vad som sägs, och missförstånd vid överenskommelser är inte alls ovanliga. Därför man skriver kontrakt etc. Så när de* träffar på en som inte använder lika mycket ignaler som de är vana vid, där ögonkontakt är en grej, så kan de känna obehag.

Tyvärr är det väl så att så länge folk med AS är en relativt liten minoritet så får inte folk chans att öva upp sina kommunikationsfärdigheter, så det kan vara svårt att kräva av dem att de ska klara det. Med undantag förståss för de som jobbar med sådana kontakter, läkare, fk, etc.

* Well, vi, jag är ju en av de som inte riktigt gillar telefon, träffar hellre folk in person så jag kan se när de blir uttråkade av det jag säger etc.

Tja vad ska man säga? Missförstånd åter och åter igen angående kommunikation är sannerligen nåt man fått känna på, ja vissa saker är då väldigt mystiska som man inte har en lösning på och kan förändra men trots besvären mår man rätt toppen i nuläget fan vad skönt

Bjäbbmonstret skrev:

Kimmelie skrev:Men i det fall som jag skrev om hade han ju först bekräftat att någon verkligen skulle komma och hämta mig. Han borde inte ha gett den bekräftelsen innan han frågat om jag accepterade kostnaden...

Nej det kan man ju säga. Jag vet inte om det bara var slarvigt formulerat eller försäljningstaktik som ytterligare skulle locka dig att slå till och köpa tjänsten. Men eftersom du inte hade bekräftat att du var beredd att ha kostnaden så hade de inget papper på det och förväntade sig därför inte att du skulle dyka upp. Det hade nog inte jag heller gjort i motsvarande situation.

Det var nog bara slarvigt formulerat från hans sida, att bara skriva hur mycket det kostade, och sen ta för givet att jag skulle förstå att jag skulle svara igen. Kostnaden stod som sagt på deras hemsida, där jag hittade mailadressen. Så i det här fallet anser jag att det var han som gjorde fel, för mitt mail var så tydligt det bara kunde bli - "Jag kommer, kan du bekräfta att nån kommer och hämtar mig?" - och han svarade och bekräftade att nån skulle komma...


Men du har ändå en poäng i det du skrev:

Bjäbbmonstret skrev:När det gäller folk som frågar utan att veta vad man är ute efter kan det ha olika grund:

[...]

- Man frågar om något man inte vet så mycket om, som är okänd mark.

[...]

Men risken om man ställer för specifika frågor är givetvis att man missar den hjälp som man kanske kunde ha fått.

Det hände faktiskt mig en gång. Jag gick in i en affär och frågade efter en kabel + tillhörande program, för att kunna föra över bilderna från min mobiltelefon till datorn. Det var beställningsvara, skulle ta en vecka, och kosta 400:-. Men som alternativ föreslog expediten att jag istället kunde köpa ett minneskort till mobilen och en kortläsare. Summa 248:-, och då hade jag dessutom 1Gb att lägga in en massa musik i mobilen också... Jag visste inte att det fanns, och det var ju klart mycket bättre än den där sladden jag först frågat efter...