Tanken att det finns en möjlighet att man skulle kunna möblera om föresvävar mig så gott som aldrig.

Möbleringen är som den är liksom och så jag tyckte var bäst från början och ja.. bara så den ska va om nu nån fattar hur jag menar...

Jävligt tråkig inställning egentligen. Bara för det borde jag ta o flytta på nån möbel snart!

(Är skittrött så mkt möjligt att jag uttrycker mig oklart)

Saga skrev:Tanken att det finns en möjlighet att man skulle kunna möblera om föresvävar mig så gott som aldrig.

Möbleringen är som den är liksom och så jag tyckte var bäst från början och ja.. bara så den ska va om nu nån fattar hur jag menar...

Precis så tänker jag också. När man har hittat den mest optimala placeringen, varför skulle man komma på tanken att möblera om till något mindre optimalt?

Jag med. Det är ytterst sällan jag flyttar på något som redan är välplacerat.

Inger skrev:

Saga skrev:Tanken att det finns en möjlighet att man skulle kunna möblera om föresvävar mig så gott som aldrig.

Möbleringen är som den är liksom och så jag tyckte var bäst från början och ja.. bara så den ska va om nu nån fattar hur jag menar...

Precis så tänker jag också. När man har hittat den mest optimala placeringen, varför skulle man komma på tanken att möblera om till något mindre optimalt?

Kul med omväxling kanske?

Har du försökt att hålla fast en rymdraket när den lyfter någon gång?

Saga skrev:

Inger skrev:

Saga skrev:Tanken att det finns en möjlighet att man skulle kunna möblera om föresvävar mig så gott som aldrig.

Möbleringen är som den är liksom och så jag tyckte var bäst från början och ja.. bara så den ska va om nu nån fattar hur jag menar...

Precis så tänker jag också. När man har hittat den mest optimala placeringen, varför skulle man komma på tanken att möblera om till något mindre optimalt?

Kul med omväxling kanske?

Nä.

Saga skrev:Tanken att det finns en möjlighet att man skulle kunna möblera om föresvävar mig så gott som aldrig.

Igenkänning!

Strunta i "omväxlingens skull". Man måste inte gilla omväxling.
Varför ska man byta något som funkar
Dessutom är det jobbigt att skapa extra förändringar i ens liv och miljö när det redan är så mycket som förändras av sig själv...

Saga skrev:

Inger skrev:

Saga skrev:Tanken att det finns en möjlighet att man skulle kunna möblera om föresvävar mig så gott som aldrig.

Möbleringen är som den är liksom och så jag tyckte var bäst från början och ja.. bara så den ska va om nu nån fattar hur jag menar...

Precis så tänker jag också. När man har hittat den mest optimala placeringen, varför skulle man komma på tanken att möblera om till något mindre optimalt?

Kul med omväxling kanske?

Eller också har man ADHD...

Inger skrev:

Saga skrev:Tanken att det finns en möjlighet att man skulle kunna möblera om föresvävar mig så gott som aldrig.

Möbleringen är som den är liksom och så jag tyckte var bäst från början och ja.. bara så den ska va om nu nån fattar hur jag menar...

Precis så tänker jag också. När man har hittat den mest optimala placeringen, varför skulle man komma på tanken att möblera om till något mindre optimalt?

Fast vad som är eller upplevs som optimalt kan ju växla? I alla fall känner jag det så när jag möblerar om. Det känns nästan alltid bra att rucka på en del som stelnat i ens sinne.

Ja, om man kommer på nåt bättre sätt att möblera så är det förstås bra att göra det. Men inte att ändra på något bara för att. Eller byta gardiner varje säsong bara för att postorderkatalogerna uppmanar en till det.

Många av mina möbler är dessutom väggfasta och då blir det svårare att möblera om. Det enda jag ändrat sen jag flyttade in är att det extra skrivbordet åkte ut för att göra plats åt Zombies elpiano.

TheBoxSaysNo skrev:

Saga skrev:Tanken att det finns en möjlighet att man skulle kunna möblera om föresvävar mig så gott som aldrig.

Igenkänning!

Strunta i "omväxlingens skull". Man måste inte gilla omväxling.
Varför ska man byta något som funkar
Dessutom är det jobbigt att skapa extra förändringar i ens liv och miljö när det redan är så mycket som förändras av sig själv...

Jaa... Jag får erkänna, jag ljög förut.. Har inte planerat flytta nåt en millimeter..

Men: (som han engelsmannen i "Lets dance" brukar säga..)

Min inställning i frågan säger rätt mkt om hur jag egentligen ser på många andra saker också.

Jag har tendenser i allmänhet att tänka att saker och ting är som de är och inte går att ändra på. Har jag kommit in på ett spår så är det det som gäller stenhårt (tills jag "kommer in på" ett annat spår och går in för det på samma sätt). Givetvis kan det finnas både för och nackdelar med ett i detta fall såpass rigitt tankesätt.

Fördelar som att inte ge upp, att fortsätta med det som påbörjats oavsett vad.
Och nackdelar som att inte ge upp, att fortsätta med det som påbörjats oavsett vad.

Jag måste börja lära mig att se att det kan finnas många fler alternativ/vägar/möjligheter än jag tror.

Fråga angående ovanstående inlägg: Någon som känner igen sig? Eller inte?

Känns som att det kan vara ett aspergerdrag?

Jag känner igen mig! Inte så mycket i att "saker är som de är, det går inte att ändra" (det beror på vad det handlar om såklart), men jag fastnar i samma spår, kan spontant inte växla utan jag måste aktivt sätta mig ner och fundera över det, skriva ner vad det finns för möjligheter/alternativ osv. Eller så måste någon annan påminna mig om det.
Det konstiga är att jag kan se tusen olika alternativ och möjligheter när det kommer till andra människors sätt att vara, valmöjligheter och problem. Typiskt
Jag dock blivit bättre på att fråga mig själv om det finns en annan väg efter att aktivt ha jobbat med det i några år.

Att inte se bredden och att inte växla spår har jag alltid tolkat som en aspergerdrag (som dock inte alla aspisar har!), men även som drag som folk med taskiga exekutiva funktioner har.

TheBoxSaysNo skrev:Jag känner igen mig! Inte så mycket i att "saker är som de är, det går inte att ändra" (det beror på vad det handlar om såklart), men jag fastnar i samma spår, kan spontant inte växla utan jag måste aktivt sätta mig ner och fundera över det, skriva ner vad det finns för möjligheter/alternativ osv. Eller så måste någon annan påminna mig om det.
Det konstiga är att jag kan se tusen olika alternativ och möjligheter när det kommer till andra människors sätt att vara, valmöjligheter och problem. Typiskt
Jag dock blivit bättre på att fråga mig själv om det finns en annan väg efter att aktivt ha jobbat med det i några år.

Att inte se bredden och att inte växla spår har jag alltid tolkat som en aspergerdrag (som dock inte alla aspisar har!), men även som drag som folk med taskiga exekutiva funktioner har.

Ja, jag har tyvärr problem med exekutiva funktioner.. "suck"

Men jag får försöka göra som du och jobba med det, jag har nog liksom inte riktigt insett att jag fungerar så förrän rätt nyligen.

Sant att när det gäller andra så är man så klok men när det kommer till en själv så, ja..

Nej jag möblerar inte om, av det enkla skälet att det inte finns så många sätt att möblera min lägenhet; tv:n måste vara nära kanaluttaget, köksbordet i köket etc, skulle jag möblera om skulle jag behöva nya möbler först. Är dock nöjd med min lägenhet, färger matchar osv.

Jag möblerar aldrig om som vuxen. Som barn möblerade jag inte om för möbleringens skull, utan för att bygga en rymdfärja av rummet tillfälligt. När jag sedan var klar med min "mission to mars"", så ställde jag tillbaka allt som det stod tidigare i mitt rum.

NEJ. Huamej!!
Det skulle ju inte vara mitt älskade gamla hem då längre.....

Å morsan som JÄMT möblerat/möblerar om
Kanske därför jag blivit så knäpp?

H.a.t.a.r dessa förblenade inredningsprogram som är så populära these days.
Tänk att förstöra ett fullt funktionellt, hemtrevligt, personligt hem med ett helt livs minnen från den/de som bor där!
Det är oförlåtligt...

Ännu värre är när de får för sig att modernisera möbler som är på gränsen till antika, t ex sågar av benen på fint bord från 20-talet och sprayar i silver som de gjorde i ett program, eller försör andra fina gamla möbler på ett oåterkalleligt sätt.

Ja, jag blir typ aldrig nöjd med min möblering... När jag provat allt, men ändå inte är nöjd så byter jag ut möbler eller flyttar....

När det kommer till den sägenomspunna kritan så är städning synonymt med ommöblering. Det är till sin natur en kreativ process inte olik den som existerar i allt slags skapande verksamhet.

Idag städar jag...

En gång för att få fram maximal klaustrofilfaktor. Kan ta en halv dag. Flyttar möbler på samma sätt som Mondrian målade.

Därefter, aldrig.

Jag möblerar om rätt så ofta.
Mina barn brukar säga att mamma är lite tokig som alltid möblerar om i allas rum.
Ommöbleringen sammanfaller ofta med något galna idéer om att göra om diverse möbler så de får nya användningsområden eller när det är dags för storstädning.

Ofta blir jag otroligt nöjd med ommöbleringen men tröttnar väldigt fort igen.
Tur att jag ändå har begränsad energi så övriga familjen får pusta ut mellan gångerna...

Nej, inte längre iallafall. Orkar inte det mer : P

Gjorde det mer när jag var yngre.
Just nu är det för svårt, det är för rörigt vilket gör det svårt att flytta någonting.
Sen bor vi en lägenhet i ett hus som ser ut så här


Vilket gör att vi inte har en enda rak innervägg vilket gör det väldigt svårt att möblera eftersom en vanligtvis enkel sak som att ställa sängen utmed väggen blir en väldigt komplicerad affär.