Har aldrig nyttjat andra droger än alkohol (hmm, nåja, något litet brass-experiment som ung men det var värdelöst). Eller har jag kanske? Jo, den stora drogen har varit musiken. Har nästan aldrig brytt mig om texterna, bara musiken och rytmerna och den känsla av välbefinnande musiken kan skapa.

Det var nog musikdrogen som gjorde att jag lyckades klara mig från knark, depression, utbrändhet, social fobi, tvångstankar, mindervärdeskomplex, utslagning, arbetslöshet etc etc etc.

Musiken hjälpte mig att vara modig, att orka, att våga, och även att ha ett sexliv

Men sen blev det tyst. Alltså jättetyst!!! Jag slutade musikdroga mig (av nån outgrundlig anledning) och därefter började jag falla ner i min stora depression. Ja, det var den ordningsföljden. Först tysnaden, sen depressionen.

Nu mår jag rätt bra trots tystnaden, men är livrädd för att falla tillbaka. Därför försöker jag medvetet leta mig tillbaka till min drog. Försöker leta efter viljan att det alltid ska höras musik i mina öron. Försöker alltså att på nytt bli drogberoende

Vän av ordning kan nu påstå att jag vid 54 års ålder borde ge upp dessa "tonårsfasoner" men åldern finns bara i passet och möjligen lite på utsidan

Nåväl, tänkte lägga in en massa låtar här. På köpet kan de yngre forumiterna få höra lite "riktig" musik

Börjar med en för mig mycket speciell låt. Lägg märke till det intensiva piano-solot mot slutet. När man spelade den på radiion så brukade man sluta precis där vilket var extremt frustrerande. Just det solot var ju den låtens drog-höjdpunkt.

Minns en gång när jag som svart-taxichaufför hade lyckats bli av med en besvärlig kund och åkte tillbaka i hög fart mitt i natten mot S-holm City alldeles ensam på tom motorväg med alla brandgula natriumlaporna lysande. Och då spelades denna låt på radion. Då var jag rejält hög. FATTA!!!

http://www.youtube.com/watch?v=hXmKyq1PgKA

Nårga få år tidigare var jag ibland chaffis åt ett raggargäng. Det var i vissa avseenden surrealistiska upplevelser. Men jag gillade dom där nätterna ute på vägarna.

På "utvägen" var det stora förväntningar och ett satans liv i jänkarbilen med mullrande V8. Men jag hade ett par regler. Jag gick med på att köra vart som helst och hur länge som helst men det fick absolut inte vara bråk i bilen och jag skulle få mat när jag ville.

Och det fick bara vara lindrig brottslig verksamhet, typ tända eld på soptunnor och sånt

På hemvägen var jag ofta ensam vaken och hade ansvaret att alla kom hem välbehållna. Ett par av låtarna var dessa. Också med hög drogfaktor.

http://www.youtube.com/watch?v=c49klxPe ... re=related

http://www.youtube.com/watch?v=54ApOMyU ... re=related

En absolut favorit är denna. Ta er tid att lyssna för den här har extremt hög drogfaktor på nyårsdagen.

http://www.youtube.com/watch?v=4M8cIhZ_ ... re=related

Under högskoletiden var denna en favorit. Bodde i studentkorridor under en tid och då kom det ibland folk från längst bort i korridoren och klagade på min höga volym. Jag fattade inte varför för det gick ju så oerhört bra att plugga matte till denna

http://www.youtube.com/watch?v=M_bvT-DG ... ature=fvwp

En gång var vi två familjer (totalt 9 personer) på alpin skidresa. DET var hektiskt, men vid ett tillfälle råkade jag bli sittande med full slalomutrusting ensam framför TV:n när denna låt började spelas på MTV. Hade hört den på radio tidigare men inte sett videon.

Jag satt som förstenad och rörde inte ett finger. Fick rysningar i hela kroppen. Efteråt gick jag omkring med låten spelandes om och om igen i huvet. Just denna låt var hela behållningen av resan.

Den gav mig oerhörd energi trots den tragiska texten. Förstår inte varför dessa klagande, dystra låtar ger mig sån energi. Det är paradoxalt. Det är mitt amfetamin

Har gått hem ensam i sommaratten efter en kväll som inte blev som jag hoppades (alltså för länge sen). Det börjar ljusna och jag lyssnar på dessa två låtar och mår helt plötsligt oerhört bra men samtidigt vemodig. Inte trött alls precis som nu. Borde lagt mig för länge sen. Drogen har börjat verka

http://www.youtube.com/watch?v=xBICYIRdQqY

http://www.youtube.com/watch?v=PEQlkpNX_W0&NR=1

Ser ingen koppling till ålder och vad man skulle få för associationer till musik.
Man gillar det man gillar och musik gillar jag med, dock inte så att man får ont i öronen av musiken, föredrar själv väldefinierat ljud framför högt ljud.
Högt är inte lika med bra.
Jag skulle kunna göra ljud som får ens hår att flyga iväg 10 cm om det är lite längre än 10 cm långt (men bara för att man kan göra högt ljud så blir det inte kul o lyssna på).
Då har redan gränsen för vad örat klarat av för länge sedan såvida inte det är frågan om riktigt låga frekvenser.

Musik är livsviktigt, musik är andlighet och meditation Finns en mycket-bra-musik-tråd: vad-ar-den- ... t1315.html

Hehee vad festligt, hittade det här igår om musikens helande kraft (inte drogande).



http://www.aummeditation.se/activity_26.html

Sista anmälningsdag i dag om man vill gå billigare imorgon lördag.

Personligen uppfattade jag inte u tube klippet njutbart, men vem vet kanske i verkligheten att det vibrerar bort cancer mm. som han säger.

Innan jag hamnade i den mer underjordiska rocken med mycket subgenres kunde jag sitta och vänta på specifika låtar på MTV. Jag var inte tonåring än och var besatt av låtar som t ex R.E.M. - Everybody Hurts, A-ha - Take On Me, Spin Doctors - Two Princes, Soul Asylum - Runaway Train, Aerosmith - Cryin' osv. Jag mindes aldrig vad låtarna hette, bara låtarna. Jag var fullständigt besatt. Var så stolt över mig själv när jag kunde sjunga med i A-ha - Take On Me. Och jag älskar musikvideon. Jag kunde sitta upp hela nätter trots att jag skulle till skolan. För alla bra låtar kom på nätterna, på dagarna var det bara massa tråkiga program - top20 och sådant. Sedan kom Radiohead - Creep en rad massa andra låtar som peka mig mot lite mer alternativa stilar.

Det kan ligga något i att när du blev av med musiken som en drog började livet gå utför.

Jag var galen i musik när jag var yngre. Skippade klasser för att gå ner till musikrummet, jag sjöng fritt och öppet på stan (alla skämdes så klart), jag gick omkring och sjöng på ett hotell en nyårsafton och lyckades träffa en 4 år äldre tjej (hon tyckte jag sjöng så vackert) när jag var 15 år, det har alltid varit musik för mig. Men när jag har varit med andra som älskar musik har jag det svårt. Jag har alltid ett färdigt koncept för hur en låt skall vara och är tvärsäker på att improvisera, men när det kommer att spela med andra människor blir det svårt. Har en kompis jag brukar spela med och har spelat med ett tag. Men han förstår det jag gör, vi har ett bra samspel. Vi har gjort saker som får våra hakor att falla i golvet (bildligt talat).

Och varje gång jag tog hem en kompis eller en tjej som jag träffat ville jag visa ny musik det första jag gjorde. Jag matade folk med musik, gav alla nya tips och så.

En gammal kompis som också är galen i musik blev förvånad hur långt ner i gröten jag var (bildligt talat). För jag lyssnade på annorlunda och den mer okända typen av indie rock. Jag hittade så mycket nytt och sådant som inte många lyssnade på och älskade det. Jag badade i mina kunskaper om musik.

Sen dök jag ner i ett mörker. Men jag har klättrat och klättrat och är på väg upp igen.

Jag har aldrig givit upp musik och musiken kommer alltid finnas hos mig.

Har musiken delvis räddat mig från mycket? Ja.

Jag blev nog aldrig känd som den stökiga och jobbiga killen när musik kommer in i bilden. Jag tror de allra flesta kommer minnas mig för hur djupt inne i musikens värld jag var och fortfarande är!

Det finns ingen text i världen som har en chans mot en riktigt bra låt.

Ge inte upp "tonårsfasonerna", Duras.

Jättekul Duras! Jag blev väldigt glad över Runaround Sue, som jag inte hört på säkert 15 år. Och den första du postade, den videon var härlig, fast det tog mig ganska lång stund att inse att det var samma två killar som sjöng hela tiden, fast med klädbyten

Men, om du postar fler youtubeklipp, kan du inte skriva intill länken vilken låt det är?

Jag har också musikdrogat mycket. Numera inte så ofta, jag blir distraherad, åt båda hållen, och det stressar mig för mycket för att jag ska kunna lyssna på annat än bakgrundsmusik. Men nu känner jag för lite femtiotalsklassiker, tack vare dig

IckyFlix skrev:Jättekul Duras!

Instämmer!

IckyFlix skrev:Men, om du postar fler youtubeklipp, kan du inte skriva intill länken vilken låt det är?

Eller ännu hellre, använda YouTube-knappen.

Och jag kände för att lyssna på:
Lill Lindfors - En sån karl

Vilken rolig tråd, Duras! Bra låtar också!

Musiken i mitt liv har också tystnat, och ersatts av depressioner...

När jag var tonåring kunde jag bli helt hypnotiserad av synthmusik, med en massa space-ade ljud...

Jag försöker påminna mig om att jag måste börja lyssna på musik igen, för att jag behöver musik för att må lite bättre. Men jag glömmer hela tiden bort det, och dessutom har jag svårt att koncentrera mig på annat, om jag har musik på...

Kimmelie skrev:Musiken i mitt liv har också tystnat, och ersatts av depressioner...

/.../

Jag försöker påminna mig om att jag måste börja lyssna på musik igen, för att jag behöver musik för att må lite bättre. Men jag glömmer hela tiden bort det, och dessutom har jag svårt att koncentrera mig på annat, om jag har musik på...

Oj vad jag kände igen mig i det där. Fast jag försöker lyssna, men det blir sällan samma sak som det en gång varit.

Aha, det finns en YouTubeknapp

Här är min första droglåt. Jag var 8 år första gången men rysningarna utefter ryggraden kommer fortfarande.

Den blomstertid nu kommer


Kort därefter köpte jag min första skiva. Snacka om kontrastrik musiksmak

Johnny Cash: San Quentin


Moderator: Lade till vilka låtar det gäller, efterosm youtubevideor kan tas bort.

Superrolig tråd You rock, Duras.
Som flera sa, förknippar jag inte heller musiken med åldern. Man kan vara galen i musik i alla möjliga ålder. Min pappa och hans bror var oerhört intresserade av musik i decennier tills kanske ca. 10 år sedan. Min pappa är 70 nu, så imagine.

Musik har tidigare varit mitt specialintresse i ca. 9 år. Då var det mycket rock, hård-rock, death metal och en del experimental metal och gothic/electro. Var helt besatt av det. Allt kretsade runt musik, läste en massa tidningar, skrev listor och egna recensioner, ville prata musik hela tiden, alla pengar gick till skivor, var lite av en jobbig musikpolis och tyckte det var konstigt med folk som påståd "jag har inga preferenser, jag lyssnar på allt". Vadå allt???

Känner igen mig i den MTV-perioden som EDM beskrev. Ungefär samma låtar var jag fascinerad av då... 13-14 år var jag. Tyckte Aerosmith och Björk var häftiga. Björk fascinerade mig förresten för att hon dessutom vad isländsk.
Radioheads "Creep" var en favvo. Lyssnar fortfarande på den låten då och då.

carl skrev:

Kimmelie skrev:Musiken i mitt liv har också tystnat, och ersatts av depressioner...

/.../

Jag försöker påminna mig om att jag måste börja lyssna på musik igen, för att jag behöver musik för att må lite bättre. Men jag glömmer hela tiden bort det, och dessutom har jag svårt att koncentrera mig på annat, om jag har musik på...

Oj vad jag kände igen mig i det där. Fast jag försöker lyssna, men det blir sällan samma sak som det en gång varit.

Jag känner igen mig. En jobbig depression var det som släckte mitt intresse för musik, eller rättare sagt gjorde att den blev från specialintresse till intresse, och släckte intresset för ny musik. Samtidigt har musik hållit mig vid liv åtskilliga gånger.

Men har nästan alltid lyssnat på musik,även det var det gamla goda eller ny musik som jag upptäckte i sköldpaddetakt. Post-rock upptäckte jag under en sådan period för kanske 4 år sedan. I takt med att jag mått bättre det senaste året har intresset för nya grupper dykt upp igen. Inte lika intensivt och inte på samma nördnivå som tidigare, men jag ser ändå skillnaden.

Jag älskar musik. Det är en av de största njutningar i världen. En trogen kamrat genom livet. I nöd och lust.
En livskamrat under mitt ständiga dagdrömmande...

Här är några låtar att droga själen med- men kom ihåg att bara använda musiken och inga olagliga substanser som drog


http://www.youtube.com/watch?v=gsVlmp8e - "helter skelter", the Beatles


http://www.youtube.com/watch?v=cAgyocABS0U - "because"- the Beatles


http://www.youtube.com/watch?v=VuGAcBgCfXE - "turn up the music" - DJ Aligator


http://www.youtube.com/watch?v=RorNdGi0rbk - "1 2 3 keep the spirit alive" - Jan Wayne

Kimmelie skrev:Musiken i mitt liv har också tystnat, och ersatts av depressioner...

När jag var tonåring kunde jag bli helt hypnotiserad av synthmusik, med en massa space-ade ljud...

Jag försöker påminna mig om att jag måste börja lyssna på musik igen, för att jag behöver musik för att må lite bättre. Men jag glömmer hela tiden bort det, och dessutom har jag svårt att koncentrera mig på annat, om jag har musik på...

Hello, känner verkligen igen mig. Nu blir jag hypnostiserad av inspirerande musik hela tiden för jag vet att jag behöver den.

Här får du en starter:


"Bra musik ska fungara som soundtrack till människors liv." Andrew Eldritch

Musik är terapi, andlighet, själavårdande, en vän, poesi, medicinering och ett nödvändigt men ej tillräckligt villkor för ett hyfsat liv. Utan musik - inget liv.

Härligt AAA! Sigur Ros är fantastiska. Om man är på rätt humör vill säga, det passar inte alltid.

Icky, trodde du var straight hårdrock Om inte Sigur-humör får man varva med annat isländskt, t ex:


Keep on rockin'!!!

Icky, nu blandar jag ihop saker i huvudet innan jag tänkt efter igen... Och ändå har det blivit bättre Hoppas du gillar isländsk hårdrock, om inte får du stänga av. Musik att bli naturligt avslappnad på?

Mindes fel när jag sa att San Quentin/Johnny Cash var min första skiva. Det var min första LP men dessförinnan hade jag köpt några singlar med HepStars samt denna. Satt på golvet alldeles nära mammas och pappas radogrammofon. Det hade stereo och om man var tillräckligt nära kunde man tydligt höra stereoeffekten. Och skivan snurrade om och om igen ibland ett par timmar i sträck.

Btw, snygg låttext för en 10-åring