Växande ångest hos tonårsson
70 inlägg
• Sida 1 av 3 • 1, 2, 3
Växande ångest hos tonårsson
Hej alla, förhoppningsvis, glada människor!
Jag är en ny figur här och hoppas lära mig massor av er andra.
Är förälder till en underbar tonåring som fått diagnosen Aspbergers och problemen har blivit värre med åren.
Just nu är det en växande ångest som nästan är förlamande för honom och skär i hjärtat hos mig.
Som ni förstår har vi haft med all slags expertis att göra men det blir aldrig bättre, tvärtom.
Så snälla, ge mig ett tips på någon bra, ångestdämpande medicin som funkar för detta handikapp!
Tack på förhand.
/CS
Jag är en ny figur här och hoppas lära mig massor av er andra.
Är förälder till en underbar tonåring som fått diagnosen Aspbergers och problemen har blivit värre med åren.
Just nu är det en växande ångest som nästan är förlamande för honom och skär i hjärtat hos mig.
Som ni förstår har vi haft med all slags expertis att göra men det blir aldrig bättre, tvärtom.
Så snälla, ge mig ett tips på någon bra, ångestdämpande medicin som funkar för detta handikapp!
Tack på förhand.
/CS
Senast redigerad av CarlStadh 2011-05-04 21:43:32, redigerad totalt 1 gång.
Lära sig att andas rätt (andningsteknik), meditera och ta hand om sin kropp och själ på bästa sätt.
Tänk på hur du stavar Aspergare, det uppskattas av många.
Senaste trenden i USA just nu är att medicinera och att bestraffa oönskat beteende hos autister, enligt en väl berest Autist. Han blev själv uppfostrad med bestraffningar på sin tid och lever med dissociationer idag. Inte helt önskvärt enligt honom.
Ta vara på din sons goda egenskaper, låt andra passa in i en mall, så får han vara det bästa han är.
PS. Mediciner är bara ett enkelt och billigt sätt för samhället att sopa problem under mattan. VAD ger din son ångest? Fixa det.
Får du ingen behållning av mitt svar... ignorera det.
Tänk på hur du stavar Aspergare, det uppskattas av många.
Senaste trenden i USA just nu är att medicinera och att bestraffa oönskat beteende hos autister, enligt en väl berest Autist. Han blev själv uppfostrad med bestraffningar på sin tid och lever med dissociationer idag. Inte helt önskvärt enligt honom.
Ta vara på din sons goda egenskaper, låt andra passa in i en mall, så får han vara det bästa han är.
PS. Mediciner är bara ett enkelt och billigt sätt för samhället att sopa problem under mattan. VAD ger din son ångest? Fixa det.
Får du ingen behållning av mitt svar... ignorera det.
Senast redigerad av mondo beyondo 2011-05-04 21:43:32, redigerad totalt 1 gång.
- mondo beyondo
- Inlägg: 2505
- Anslöt: 2007-07-04
- Ort: Stockholm Sverige
Piller är det sista som ska användas!
Ta reda på problemet först! Sen kanske man kan prova med lite ångestdämpande piller medan man arbetar med problemet så det inte känns oöverstigligt och omöjligt.
I korthet: Först problemdefinition. Sedan kanske piller.
Ta reda på problemet först! Sen kanske man kan prova med lite ångestdämpande piller medan man arbetar med problemet så det inte känns oöverstigligt och omöjligt.
I korthet: Först problemdefinition. Sedan kanske piller.
Senast redigerad av weasley 2011-05-04 21:43:32, redigerad totalt 1 gång.
Parvlon skrev:Låt han skolka i skolan. Hitta på någon sjukdom. (ingen kronisk)
Håller med mondo, VAD är det som orsakar?
Inga piller löser dina problem.
Tack för svaren!
Ja, nu är det inte mina problem det gäller utan sonens.
Han orkar knappt med skolan sedan åratal inte minst p.g.a ångesten som kan ha med OCD-handikappet att göra.
Men är det inte rimligt att lindra ångesten medicinskt när inget annat hjälper?
Finns det verkligen ingen med Aspergers (utan B!) som använder ångestdämpande?
Personligen känner jag många s.k friska personer utan diagnos som använder ångestdämpande för att orka sköta jobbet eller komma till släktmöten.
Senast redigerad av CarlStadh 2011-05-04 21:43:32, redigerad totalt 1 gång.
KBT är oftast en ganska bra metod att bli av med de flesta tvångstankar. Har sonen OCD kan det alltså vara en lämplig åtgärd att använda ångestdämpande medicin medan behandlingen pågår. Detta måste dock anpassas i samråd med KBT-specialisten.
Eftersom din son har AS-problematik utöver OCD är det allra bästa att samråda med sonens psykiatriker samt en eventuell KBT-terapeut.
Exempel på icke beroendeframkallande ångestdämpande medel är Atarax och Theralen. Bägge är antihistaminer. Theralen är något starkare än Atarax. Eftersom de är antihistaminer kan man dock bli lite trött av dem. Personligen fick jag någon sorts seg "baksmälla" dagen efter jag tagit Theralen. Så är det förståss inte för alla.
Eftersom din son har AS-problematik utöver OCD är det allra bästa att samråda med sonens psykiatriker samt en eventuell KBT-terapeut.
Exempel på icke beroendeframkallande ångestdämpande medel är Atarax och Theralen. Bägge är antihistaminer. Theralen är något starkare än Atarax. Eftersom de är antihistaminer kan man dock bli lite trött av dem. Personligen fick jag någon sorts seg "baksmälla" dagen efter jag tagit Theralen. Så är det förståss inte för alla.
Senast redigerad av weasley 2011-05-04 21:43:32, redigerad totalt 1 gång.
weasley skrev:Piller är det sista som ska användas!
Ta reda på problemet först! Sen kanske man kan prova med lite ångestdämpande piller medan man arbetar med problemet så det inte känns oöverstigligt och omöjligt.
I korthet: Först problemdefinition. Sedan kanske piller.
Nu har BUP utrett problemet i många långa år och det blir ju bara värre!
Ska man då som förälder bara stå handfallen och se på?
Jag är ingen expert på detta område men experterna verkar inte heller särskilt bra på problemlösningar.
Senast redigerad av CarlStadh 2011-05-04 21:43:32, redigerad totalt 1 gång.
Re: Växande ångest
CarlStadh
Som du ser här nedanför skrev du inte en rad om vilka "problem" det rörde sej om. För att få relevant information måste du också erbjuda relevant information. I ett senare inlägg framkom det att din sons problem alltså är OCD. Det står det inget om här. Du skriver att du vill ha ångestdämpande medicin mot ett handikapp men nämner inget annat än Asperger i texten.
Hoppas du har läst mitt förra inlägg vid det här laget. Där tror jag du kan få lite hjälp. Det är alltid bra och trevligt att kunna hjälpa andra men då måste man få veta vad man ska hjälpa till med. Särskilt på internet.
Som du ser här nedanför skrev du inte en rad om vilka "problem" det rörde sej om. För att få relevant information måste du också erbjuda relevant information. I ett senare inlägg framkom det att din sons problem alltså är OCD. Det står det inget om här. Du skriver att du vill ha ångestdämpande medicin mot ett handikapp men nämner inget annat än Asperger i texten.
CarlStadh skrev:Hej alla, förhoppningsvis, glada människor!
Jag är en ny figur här och hoppas lära mig massor av er andra.
Är förälder till en underbar tonåring som fått diagnosen Aspbergers och problemen har blivit värre med åren.
Just nu är det en växande ångest som nästan är förlamande för honom och skär i hjärtat hos mig.
Som ni förstår har vi haft med all slags expertis att göra men det blir aldrig bättre, tvärtom.
Så snälla, ge mig ett tips på någon bra, ångestdämpande medicin som funkar för detta handikapp!
Tack på förhand.
/CS
Hoppas du har läst mitt förra inlägg vid det här laget. Där tror jag du kan få lite hjälp. Det är alltid bra och trevligt att kunna hjälpa andra men då måste man få veta vad man ska hjälpa till med. Särskilt på internet.
Senast redigerad av weasley 2011-05-04 21:43:32, redigerad totalt 1 gång.
weasley skrev:KBT är oftast en ganska bra metod att bli av med de flesta tvångstankar. Har sonen OCD kan det alltså vara en lämplig åtgärd att använda ångestdämpande medicin medan behandlingen pågår. Detta måste dock anpassas i samråd med KBT-specialisten.
Eftersom din son har AS-problematik utöver OCD är det allra bästa att samråda med sonens psykiatriker samt en eventuell KBT-terapeut.
Exempel på icke beroendeframkallande ångestdämpande medel är Atarax och Theralen. Bägge är antihistaminer. Theralen är något starkare än Atarax. Eftersom de är antihistaminer kan man dock bli lite trött av dem. Personligen fick jag någon sorts seg "baksmälla" dagen efter jag tagit Theralen. Så är det förståss inte för alla.
Stort tack för tipsen.
KBT:n har sonen kallat för "värdelöst" och detsamma gäller OCD-terapin.
Jobbigast är hans raseriutbrott över att han har så stark ångest.
Han vill ju må bra som de flesta av oss.
Finns det AS-drabbade som lyckats häva sin ångest och börjat fungera mer normalt i tillvaron?
Senast redigerad av CarlStadh 2011-05-04 21:43:32, redigerad totalt 1 gång.
Frågan är vilka situationer som är ångestfyllda för honom, eller vilka som är mer eller mindre ångestfyllda?
Och vad som får honom att känna sig trygg och tillfreds.
Det är sådana frågor som rör sig i en när man läser dina frågor.
Och vad som får honom att känna sig trygg och tillfreds.
Det är sådana frågor som rör sig i en när man läser dina frågor.
Senast redigerad av Bjäbbmonstret 2011-05-04 21:43:32, redigerad totalt 1 gång.
- Bjäbbmonstret
- Inlägg: 10584
- Anslöt: 2007-11-15
- Ort: Östergötland
Re: Växande ångest
weasley skrev:CarlStadh
Som du ser här nedanför skrev du inte en rad om vilka "problem" det rörde sej om. För att få relevant information måste du också erbjuda relevant information. I ett senare inlägg framkom det att din sons problem alltså är OCD. Det står det inget om här. Du skriver att du vill ha ångestdämpande medicin mot ett handikapp men nämner inget annat än Asperger i texten.CarlStadh skrev:Hej alla, förhoppningsvis, glada människor!
Jag är en ny figur här och hoppas lära mig massor av er andra.
Är förälder till en underbar tonåring som fått diagnosen Aspbergers och problemen har blivit värre med åren.
Just nu är det en växande ångest som nästan är förlamande för honom och skär i hjärtat hos mig.
Som ni förstår har vi haft med all slags expertis att göra men det blir aldrig bättre, tvärtom.
Så snälla, ge mig ett tips på någon bra, ångestdämpande medicin som funkar för detta handikapp!
Tack på förhand.
/CS
Hoppas du har läst mitt förra inlägg vid det här laget. Där tror jag du kan få lite hjälp. Det är alltid bra och trevligt att kunna hjälpa andra men då måste man få veta vad man ska hjälpa till med. Särskilt på internet.
Beklagar att jag inte är den expert på området som jag önskar vara men det är också en orsak varför jag kommit hit.
Fråga mig gärna så svarar jag men det har varit så jobbiga år att man känner sig slut till både kropp och själ.
Senast redigerad av CarlStadh 2011-05-04 21:43:32, redigerad totalt 1 gång.
CarlStadh skrev:Jobbigast är hans raseriutbrott över att han har så stark ångest.
Är de vad som är jobbigast för honom eller vad som är jobbigast för omgivningen? Det är ju inte alltid nödvändigtvis samma sak...
Senast redigerad av Bjäbbmonstret 2011-05-04 21:43:32, redigerad totalt 1 gång.
- Bjäbbmonstret
- Inlägg: 10584
- Anslöt: 2007-11-15
- Ort: Östergötland
CarlStadh skrev:KBT:n har sonen kallat för "värdelöst" och detsamma gäller OCD-terapin.
Jobbigast är hans raseriutbrott över att han har så stark ångest.
Han vill ju må bra som de flesta av oss.
Finns det AS-drabbade som lyckats häva sin ångest och börjat fungera mer normalt i tillvaron?
KBT ska sättas in mot OCD. Man kan inte bota Aspergers med KBT. Däremot kan man mildra eller kanske tom bli av med tvångstankar om renlighet, fobier och liknande. Det gäller alltså att "punktmarkera" OCD-problemen och inte tro att KBT löser "allt".
Därför är det bra att sonens psykiatriker, psykolog samt KBT-terapeuten samråder om detta.
Raseriutbrott över att ha ångest vet jag inte om jag förstår. Däremot kan man ju få ett sk "tantrum" när något inte blir som man tänkt. Om något inte blir som personen tänkt sej upplever personen att den tappar kontroll. Denna förlorade kontroll kan ge upphov till stark ångest som tar sej uttryck i form av ilska. Är det så du menar?
Senast redigerad av weasley 2011-05-04 21:43:37, redigerad totalt 1 gång.
Bjäbbmonstret skrev:Frågan är vilka situationer som är ångestfyllda för honom, eller vilka som är mer eller mindre ångestfyllda?
Och vad som får honom att känna sig trygg och tillfreds.
Det är sådana frågor som rör sig i en när man läser dina frågor.
Oj vad svårt, det svåraste för sonen är hans avsaknad av en "inre motor" som gör att han inte orkar koncentrera sig på den viktigaste uppgiften, den att klara av skolan. Nu går han i särskild AS-klass men tyvärr tryter orken rejält, igen. Han försökte t.ex åka buss till skolan men det orkade han inte heller etc.
Trygg känner han sig hemma och där vill han helst stanna dygnet runt, vilket han i princip gjort de senaste åren.
Tillfreds, bara enstaka dagar då han vill köpa nån grej, ofta dataprylar. Då är han lite uppåt för att dagen efter vara nere och orkeslös igen. Vi har prövat allt för att muntra upp honom men inget hjälper. Suck...
Senast redigerad av CarlStadh 2011-05-04 21:43:37, redigerad totalt 1 gång.
CarlStadh skrev:Finns det AS-drabbade som lyckats häva sin ångest och börjat fungera mer normalt i tillvaron?
Har jag missat någonting? Jag har aldrig fått ångest pga just AS eller något åt det hållet. Kanske över att jag blivit mobbad men det gäller väl alla?
Senast redigerad av Saninaé 2011-05-04 21:43:37, redigerad totalt 1 gång.
Re: Växande ångest
CarlStadh skrev:Beklagar att jag inte är den expert på området som jag önskar vara men det är också en orsak varför jag kommit hit.
Fråga mig gärna så svarar jag men det har varit så jobbiga år att man känner sig slut till både kropp och själ.
Förstår att det har varit jobbigt. De flesta här är ju vuxna aspergare (dock inte jag) och har ju ett annat perspektiv än exempelvis föräldrar utan diagnos som har liknande erfarenheter av problem kring sina barn.
Jag tycker att det verkar jättebra att du faktiskt är här och frågar dem också.
Men som du säkert förstår så kan erfarenheterna se väldigt olika ut hos olika människor här. Det finns ett särskilt underforum som heter "Föräldraforum".
Kanske borde tråden flyttas dit?
Senast redigerad av Bjäbbmonstret 2011-05-04 21:43:37, redigerad totalt 1 gång.
- Bjäbbmonstret
- Inlägg: 10584
- Anslöt: 2007-11-15
- Ort: Östergötland
weasley skrev:Det gäller alltså att "punktmarkera" OCD-problemen och inte tro att KBT löser "allt".
Kan du förklara vad punktmarkera innebär?
weasley skrev:Därför är det bra att sonens psykiatriker, psykolog samt KBT-terapeuten samråder om detta.
Det har de gjort i åratal men det blir som sagt allt värre.
weasley skrev:Om något inte blir som personen tänkt sej upplever personen att den tappar kontroll. Denna förlorade kontroll kan ge upphov till stark ångest som tar sej uttryck i form av ilska. Är det så du menar?
Visst är det frågan om förlorad kontroll när han anser att ångesten förlamar tillvaron, eller hur? Pratade med en av hans lärare idag om utbrotten och läraren ansåg att det är helt normalt för tonåringar. Men själv hade jag aldrig i närheten av dessa utbrott som tonåring och ingen annan jag känner heller. Så detta blir jag helt förtvivlad och förvirrad av.
Senast redigerad av CarlStadh 2011-05-04 21:43:38, redigerad totalt 2 gånger.
Re: Växande ångest
Bjäbbmonstret skrev:Det finns ett särskilt underforum som heter "Föräldraforum".
Kanske borde tråden flyttas dit?
Det vore toppen!
Senast redigerad av CarlStadh 2011-05-04 21:43:38, redigerad totalt 1 gång.
Saninaé skrev:CarlStadh skrev:Finns det AS-drabbade som lyckats häva sin ångest och börjat fungera mer normalt i tillvaron?
Har jag missat någonting? Jag har aldrig fått ångest pga just AS eller något åt det hållet. Kanske över att jag blivit mobbad men det gäller väl alla?
Men detta är en kombination av AS och tvång enligt diagnosen han fått.
Senast redigerad av CarlStadh 2011-05-04 21:43:38, redigerad totalt 1 gång.
CarlStadh skrev:Pratade med en av hans lärare idag om utbrotten och läraren ansåg att det helt normalt för tonåringar. Men själv hade jag aldrig i närheten av dessa utbrott som tonåring och ingen annan jag känner heller. Så detta blir jag helt förtvivlad och förvirrad av.
Intressant att du och läraren ser så olika på utbrotten. Det betyder antagligen att det inte yttrar sig så att andra människor kommer särskilt mycket till skada, stämmer det?
Även om ingen du känner haft sådana utbrott kan det väl inte skada att ta reda på mer om hur sånt faktiskt kan yttra sig? Det kanske är bara bra för din son om du lyckas dämpa din oro över det en lite smula, åtminstone under en tid?
Eller eventuellt är kanske läraren ute och cyklar?
Senast redigerad av Bjäbbmonstret 2011-05-04 21:43:38, redigerad totalt 1 gång.
- Bjäbbmonstret
- Inlägg: 10584
- Anslöt: 2007-11-15
- Ort: Östergötland
Är skolan det viktigaste i hans liv? Vem har bestämt det?CarlStadh skrev:Oj vad svårt, det svåraste för sonen är hans avsaknad av en "inre motor" som gör att han inte orkar koncentrera sig på den viktigaste uppgiften, den att klara av skolan.
Jag tycker han ska bli sjukskriven från skolan. Han har ändå ingen nytta av att ha gått i skolan om den gör honom sjuk och utbränd. Läsa räkna skriva kan han väl?, Resten av skolan är egentligen överflödig, mest till för fövaring och för att upprätthålla ordning i kommuniststater - arbeit macht frei, lyd dina överordnade etc.
Senast redigerad av sugrövmanövern 2011-05-04 21:43:38, redigerad totalt 1 gång.
- sugrövmanövern
- Inlägg: 11110
- Anslöt: 2007-01-12
- Ort: Marianergraven
CarlStadh skrev:weasley skrev:Det gäller alltså att "punktmarkera" OCD-problemen och inte tro att KBT löser "allt".
Kan du förklara vad punktmarkera innebär?
Med det menar jag att man inte ska försöka behandla HELA personen, bara tvånget. Jag har ingen aning om vad din son har för tvång, så jag hittar på en person X som har spindelskräck. Med att "punktmarkera" menar jag då att personen X endast behandlas med avseende på spindelskräcken. Det är i sammanhanget alltså helt irrelevant om personen skattefuskar, kör mot rött ljus eller dricker onaturligt mycket mjölk. Ibland kan en del KBT-entusiaster få för sej att behandla för många saker på en gång. Då blir det garanterat pannkaka.
CarlStadh skrev:weasley skrev:Därför är det bra att sonens psykiatriker, psykolog samt KBT-terapeuten samråder om detta.
Det har de gjort i åratal men det blir som sagt allt värre.
Ja, eventuellt kanske de har fastnat i ett KBT-tänk som något undergörande. Jag har inte den blekaste aning. Kanske du skulle kunna se om det går att byta teamet kring din son. Jag vet ju inte så mycket om vare sej dem eller din sons problem så det blir många kansken här.
För det är ju fortfarande så att om din son får sina utbrott pga OCD så är det något som bäst avhjälps genom att lindra och behandla det verkliga problemet, nämligen tvånget. Då kanske i kombination med ångestdämpande medel vid behov.
CarlStadh skrev:weasley skrev:Om något inte blir som personen tänkt sej upplever personen att den tappar kontroll. Denna förlorade kontroll kan ge upphov till stark ångest som tar sej uttryck i form av ilska. Är det så du menar?
Visst är det frågan om förlorad kontroll när han anser att ångesten förlamar tillvaron, eller hur? Pratade med en av hans lärare idag om utbrotten och läraren ansåg att det är helt normalt för tonåringar. Men själv hade jag aldrig i närheten av dessa utbrott som tonåring och ingen annan jag känner heller. Så detta blir jag helt förtvivlad och förvirrad av.
Det känns spontant väldigt underligt att du och din lärare har så skilda uppfattningar om hans utbrott. Det kan dock vara så att han agerar ut hemma, i en tryggare miljö.
Jag förstår fortfarande inte orsakssambandet du ställer upp mellan ångest och raseri. Väldigt förenklat har jag spontant lätt att förstå det här sambandet:
oplanerad ändring -> upplevelse av förlorad kontroll -> ångest -> utbrott
medan det -verkar- som om du menar att din son har sambandet:
ångest -> utbrott -> upplevelse av förlorad kontroll
vilket är ett samband jag har väldigt svårt att yttra mej om, eftersom jag mej veterligen aldrig stött på det tidigare. Om du fick beskriva din sons reaktioner på ungefär samma sätt som jag gjorde härovan, med pilar, hur skulle det se ut då?
Senast redigerad av weasley 2011-05-04 21:43:38, redigerad totalt 1 gång.
Hej och välkommen,
Är trött och har migrän men jag vill ändå försöka skriva några punkter.
* Många med AS har mindre fysisk energi än andra och orkar helt enkelt inte lika mycket som jämnåriga utan att bli utbränd om man tvingar sig. Det är ofta ett handikapp som man får lära sig leva med och anpassa sig till.
* Många med AS har även ADD och svårt att koncentrera sig på saker som man inte själv är intresserad av just då. Man är i högre grad inifrånstyrd och har därmed mindre förmåga att anpassa sig och göra saker som andra vill utan att betala ett ohemult högt pris för det. Å andra sidan kan många koncentrera sig desto bättre och längre på sina specialintressen.
* Många med AS har känsligare nervsystem än normalpersonen. Då är det lättare att man får fobier, tvång, ångest, osäkerhet, depression och att man blir sensoriskt överstimulerad och utmattad så fort man går hemifrån.
* Fobier och ångest inför saker som är ofarliga kan ibland lunga ner sig lite genom gradvis tillvänjning, eller genom att man knackar med fingertopparna på vissa nervpunkter (se www.emofree.com) men tendensen till starka reaktioner på relativt lite kan vara svåra att helt få bort i de fall de är ett uttryck för naturlig medfödd sensibilitet som gör att man upplever allting 100 gånger mer intensivt, utan att ha något filter.
* Tvång kan ibland hjälpa en klara av en i övrigt kaotisk eller plågsam omvärld, liksom ångest i vissa fall kan vara en helt adekvat varningssignal som man bör lyssna på istället för att försöka snacka tillrätta, ignorera eller sätta ur spel.
Nu har du fortfarande inte berättat vad som utlöser ångesten, om du gjorde det kanske det skulle gå att ge mer specifika råd.
Är trött och har migrän men jag vill ändå försöka skriva några punkter.
* Många med AS har mindre fysisk energi än andra och orkar helt enkelt inte lika mycket som jämnåriga utan att bli utbränd om man tvingar sig. Det är ofta ett handikapp som man får lära sig leva med och anpassa sig till.
* Många med AS har även ADD och svårt att koncentrera sig på saker som man inte själv är intresserad av just då. Man är i högre grad inifrånstyrd och har därmed mindre förmåga att anpassa sig och göra saker som andra vill utan att betala ett ohemult högt pris för det. Å andra sidan kan många koncentrera sig desto bättre och längre på sina specialintressen.
* Många med AS har känsligare nervsystem än normalpersonen. Då är det lättare att man får fobier, tvång, ångest, osäkerhet, depression och att man blir sensoriskt överstimulerad och utmattad så fort man går hemifrån.
* Fobier och ångest inför saker som är ofarliga kan ibland lunga ner sig lite genom gradvis tillvänjning, eller genom att man knackar med fingertopparna på vissa nervpunkter (se www.emofree.com) men tendensen till starka reaktioner på relativt lite kan vara svåra att helt få bort i de fall de är ett uttryck för naturlig medfödd sensibilitet som gör att man upplever allting 100 gånger mer intensivt, utan att ha något filter.
* Tvång kan ibland hjälpa en klara av en i övrigt kaotisk eller plågsam omvärld, liksom ångest i vissa fall kan vara en helt adekvat varningssignal som man bör lyssna på istället för att försöka snacka tillrätta, ignorera eller sätta ur spel.
Nu har du fortfarande inte berättat vad som utlöser ångesten, om du gjorde det kanske det skulle gå att ge mer specifika råd.
Senast redigerad av Inger 2011-05-04 21:43:38, redigerad totalt 1 gång.
Återgå till Barn och föräldraskap