Rigmor Robèrt, läkare och psykoterapeut, känd för uttalanden om manligt och kvinnligt, har skrivit en artikel där hon analyserar Lisbeth Salander och kommer fram till att denna inte är en riktigt kvinna. Det intressanta är ett stycke där hon nämner AS och till och med Aspergerforum!

"Stieg Larsson nämner i första boken att Lisbeth Salander kan ha Asbergers [sic!] syndrom. På nätsajten Aspergerforum läser man att flera skribenter med den diagnosen vill känna igen sig i Lisbeth Salander. Men andra ställer sig frågande till hennes våldsamhet och brott mot lagar och regler."

Länken är http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/ ... tig-kvinna

Aftonbladet har skrivit om det också, vilket också är var jag såg det först: http://www.aftonbladet.se/kultur/notise ... 5818367.ab


Vad tycker ni? Håller ni med? Är Salander inte en riktig kvinna?

Rigmor Robert är välkommen att regga sig här och diskutera med livs levande aspergare istället för att bara lurka runt.

Bring it on...

Självklart är hon inte en riktig kvinna. Lika lite som Batman och Fantomen är riktiga män. De är fiktiva figurer allihop.

Känns som att psykoterapeuter av den gamla skolan är de enda som seriöst skulle fundera på detta.

Inga riktiga hackers använder Mac iaf....


http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/ar ... 536121.svd

Problemet är bara Salanders datorpreferenser. Att se en elithacker sitta och knappa på en Mac är som att se Dirty Harry dödshota småtjuvar med en vattenpistol istället för en Smith & Wesson. Macar är inte datorer för hackers, det är datorer för författare, formgivare, mediepajsare och andra figurer som föredrar teknik med minimalt motstånd framför teknik med maximala möjligheter.

Fniss
Jag skulle nog vilja påstå att förmågan att göra det som behöver göras med de till buds stående medlen utgör en del av definitionen av vad en hacker är. Om det sen är en ASR-33, en Ti 99-4A eller en MacBook Air spelar ingen roll.

tveskägg skrev:Självklart är hon inte en riktig kvinna. Lika lite som Batman och Fantomen är riktiga män. De är fiktiva figurer allihop.

Känns som att psykoterapeuter av den gamla skolan är de enda som seriöst skulle fundera på detta.

Tack för dagens största garv!

Jag passar på att tacka för garvet, jag också!

KrigarSjäl skrev:Rigmor Robert är välkommen att regga sig här och diskutera med livs levande aspergare istället för att bara lurka runt.

Bring it on...

Håller med.

Har iaf precis lyssnat på Millenniumtrilogin som ljudbok.

Sett första filmen och ser fram emot andra filmen, ska bli skoj att se vad dom har gjort med en rätt komplicerad story.

Ursäkta om jag hoppar in helt vimsigt här.
Men är det inte lite dåligt om man skriver en bok om en hacker och inte har total koll på vad man skriver?

Vissa författare är kända för att göra väldigt bra research. Att de verkligen frågar ut experter för att inte skriva orimligheter.

Bror Duktig skrev:Ursäkta om jag hoppar in helt vimsigt här.
Men är det inte lite dåligt om man skriver en bok om en hacker och inte har total koll på vad man skriver?

Vissa författare är kända för att göra väldigt bra research. Att de verkligen frågar ut experter för att inte skriva orimligheter.

Hade ju kanske blivit svårt att få ihop storyn om allt skulle vara tekniskt korrekt, lite friheter måste nog författarna ta sig.

Fiktion. Det har väl i detta fall aldrig handlat om annat än fiktion?

Era off-topic-kommentarer om datorer uppfyller fördomarna om ett aspergerforum...

Rigmor Robert i Newsmill skrev:När orden inte räckte till har det hänt att jag i frustration greppat min storväxte make under armhålorna. Han skulle ryckas upp och jag tänkte hålla honom fast mot hörnet vid taket. Han rubbades inte en tum, log förvånat och snällt ned mot mig medan sönerna skrattade vid köksbordet. I det ögonblicket var jag en Lisbeth Salander.

Är inte detta en ganska dålig jämförelse? Var ju inget verkligt våld här, som någon annan kommenterade låter det inte som att Rigmor Robert ser vilka konsekvenserna hade blivit om rollerna hade varit ombytta. Det hade varit bättre om hon skrivit om "den gången jag blev irriterad på en liten dvärg och hängde ut honom genom fönstret."

tveskägg skrev:Era off-topic-kommentarer om datorer uppfyller fördomarna om ett aspergerforum...

Rigmor Robert i Newsmill skrev:När orden inte räckte till har det hänt att jag i frustration greppat min storväxte make under armhålorna. Han skulle ryckas upp och jag tänkte hålla honom fast mot hörnet vid taket. Han rubbades inte en tum, log förvånat och snällt ned mot mig medan sönerna skrattade vid köksbordet. I det ögonblicket var jag en Lisbeth Salander.

Är inte detta en ganska dålig jämförelse? Var ju inget verkligt våld här, som någon annan kommenterade låter det inte som att Rigmor Robert ser vilka konsekvenserna hade blivit om rollerna hade varit ombytta. Det hade varit bättre om hon skrivit om "den gången jag blev irriterad på en liten dvärg och hängde ut honom genom fönstret."

Hon kanske blev en salander när sönerna skrattade, eftersom hon då tog dem och höll ut genom fönstret på 9:e våningen?

Lyfte hon honom UNDER armhålorna? Inte "i armhålorna" eller "under armarna"... Kanske därför det inte fungerade. Det blir nästan lika svårt som det blir för folk som lägger väskor i själva bagageluckan. LOL

tveskägg skrev:Era off-topic-kommentarer om datorer uppfyller fördomarna om ett aspergerforum...

De är numera flyttade dit de hör hemma - <a href="http://www.aspergerforum.se/framtidens-os-mac-windows-linux-google-m-m-t12348.html">IT-forum</a>

Camilla skrev:Vad tycker ni? Håller ni med? Är Salander inte en riktig kvinna?

Det beror på NÄR jag tänker på henne Om jag pallar en hel film ska jag se henne, hon verkar kool.

Mac, WTF...

AAA skrev:

Camilla skrev:Vad tycker ni? Håller ni med? Är Salander inte en riktig kvinna?

Det beror på NÄR jag tänker på henne Om jag pallar en hel film ska jag se henne, hon verkar kool.

Jag har som sagt läst alla böckerna nu precis, som ljudböcker.

(Säger man att man läst en bok som ljudbok, eller har man lyssnat på boken?)

Dom är helt okej, underhållande, spännande och svår att lägga ifrån sig. Men dom är inte så mycket mer än helt okej, det är långt ifrån några litterära mästerverk.

Storyn och karaktärerna är för överdrivna för att att man ska ta det på allvar.

Dessutom finns det är klar och lite tråkig politisk vinkling i böckerna, vilket förstör läsupplevelsen när man sitter och blir irriterad på hur väl författarens vänsterkantsåsikter genomsyrar böckerna. Allt i böckerna är så 100% politiskt korrekt som t.ex i vilka personer det är som är hjältar och skurkar.

Författarens stil känns dessutom lite väl mycket inspirerad av Jan Gilliou..


Men men, allt som allt, läsvärda och spännande böcker och skoj att filmerna blivit så pass bra. Svensk filmindustri behöver den här typen av framgångar.

Givetvis är Lisbeth Salander ingen "riktig kvinna" (alldeles för mycket övermänniska). Mikael Blomqvist är ingen "riktig man" heller (alldeles för mycket manlig önskedröm, alla kvinnor faller för honom). Och Pippi Långstrump är faktiskt inget "riktigt barn" heller.

Det är förstås för att Salander är mycket häftigare än kvinnor (och män) i verkligheten som hon gör sig så bra på filmduken.

Lisbeth Salander fogar sig inte och ger inte efter en millimeter. Hon slår tillbaka. Verkliga kvinnor är oftast mycket sämre på att ta hand om sig själva, och det gäller i och för sig verkliga människor av alla kön. Så tackolov att Lisbeth Salander inte är någon ”riktig kvinna”; tackolov att hon inte är ”kvinnlig”. Berättelsen om hennes liv hade varit alldeles för deprimerande annars.

http://trollhare.wordpress.com/

Traditionellt sett är Salander inte en kvinna och som man är inte Micke Blomkvist heller särskilt traditionell.

Som jag minns det nämns inte Aspergers i första boken utan i andra boken. Och när det sker, i konferensrummet hos Salanders arbetsgivare, är det mera som en detalj än ett strikt konstaterande. Så oavsett vilka positiva eller negativa intryck man fått om Salander är hennes karaktär redan färdig även om den naturligtvis fördjupas allteftersom historierna berättas.

Bror Duktig skrev:Ursäkta om jag hoppar in helt vimsigt här.
Men är det inte lite dåligt om man skriver en bok om en hacker och inte har total koll på vad man skriver?

Vissa författare är kända för att göra väldigt bra research. Att de verkligen frågar ut experter för att inte skriva orimligheter.

http://www.idg.se/2.1085/1.144436

Hur många av dataintrången i Stieg Larssons ­Millennium-trilogi skulle kunna ske på riktigt? "Rubbet", säger Per Hellqvist, IT-expert på Symantec. CSO går igenom "Män som hatar kvinnor", "Flickan som lekte med elden" och "Luftslottet som sprängdes" hack för hack.

Precis varit och sett Flickan som lekta med elden.

Känner mig besviken på filmen, hade hoppats på mer än så där.


Att dom tvingas förenkla storyn och ta bort detaljer i filmatiseringen kan jag ta, så är det alltid.

Men några saker som jag inte kan köpa är följande:

- Lisbeths mycket speciella karaktärsdrag var nästan helt borta i filmen, hon framställs bara som en tuff, asocial brud i filmen.

- Medias extrema hetsjakt på henne som galning och "lesbisk satanist" etc.

- Mikaels, Robertos, Holgers och hennes tidigare chefs stora respekt för hennes person och polisens oförståelse inför det som kontrast till bild i media och från psykiatrins rapporter.

Filmen kändes mest som en vanlig thriller där det mesta av vad som gjorde storyn speciell lyste med sin frånvaro.

Rigmor Robért....den där högersärartsfeministen kan ta sina argument och stoppa upp där solen sällan skiner.

Ja, hej Riggan!
Det var dig jag menade!

Har man kvinnligt könsorgan så är man en kvinna, så enkelt är det.
Till och med Rigmor Robert är en kvinna, trots sin stora okunskap och grovt bristande förståelse (eller ok, jag har inte sett henne naken så påståendet är inte 100%).

Jag skulle säga att har man XX-kromosomer är man en kvinna. (Eller XO, Turners syndrom, men då är man infertil.)

Men ingenting är enkelt, tydligen kan man vara en flicka med alla attribut och ändå känna sig som en pojke (och bli opererad till pojke):

Hon födde tvillingar, två små flickor. När de var fem år sa den ena dottern:

– Mamma jag är inte alls någon flicka – jag är en pojke.

Sedan dess har Camilla kämpat för att förstå sitt barn, kämpat mot omvärldens fördomar. Och hjälpt sin son att växa upp till den han själv vill vara.

I dag är tvillingarna 16 år. Två gängliga tonåringar. Hon: långt blont hår, tjejiga smycken. Han: kortklippt, snygga jeans, fräck jacka.

http://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/article5923030.ab