Jag har väl som sagt lite "synestesi light" och gillar ord som låter som de stavas. Undrar om det är helt subjektivt hur man uppfattar ord eller om det finns fler som uppfattar dem på samma sätt?


Passande ord:

Sirlig låter sirligt tycker jag.

Deg låter segt.

Olja låter halt.

Kristall låter kristallklart.

Rispa, piska och vasst låter verkligen vasst.

Snigel, syre, famn, mamma, jama, linje, segla, sommar, sova, visa, mysa, varsam, sams, låter lagom mjuka.

Rektangel låter kantigt. Rektor också (undrar om det betyder "person som ska se till att eleverna blir fyrkantiga i huvuvet", eller om det har nåt med rektum att göra).

Prakt låter rätt praktfullt.

Cykel låter precis sådär spretrunt och instabilt som det är.

Rastlös låter lite rastlöst. Nervös också.

Räfsa respektive kratta tycker jag också passar bra.


Halvpassande ord:

Rund låter nästan runt men rond skulle passa bättre.

Aktsam låter hårdmjukt.

Tåg låter också lite mjukt på slutet.

Trasa låter lite för hårt i början.


Opassande ord:

Katt låter alldeles för hårt för en så mjuk varelse.

Trygg låter också lite hårt och känns snarare otryggt.

Romb är det ord i svenskan jag har absolut svårast att acceptera. Min hjärna associerar detta runda ord till en mjuk oval och inte med något så vasst som en utdragen ruta.

******************************

Fler exempel på ord ni tycker passar och inte passar?

Ett blekingskt uttryck för trasa är lase, det låter kanske lite mjukare? Vi har en del säregna ord här faktiskt som tydligen inte existerar utanför det här lilla landskapet. (Off topic men jag undrar om alla landskap har en del egna ord?)

Blekingska är gulligt. Har du fler exempel?

Språkpanelen kan säkert ge ett klarare besked men jag gissar att många dialekter har egna ord.

Här är en lista på ord som fortfarande är ganska vanliga här, en del är dock även skånska.
http://www.2good.nu/blekingska/

När det gäller den blekingska dialekten annars så skiljer den sig väldigt mycket åt beroende på var man befinner sig i länet, trots att avstånden inte är så stora.

Bil låter alldeles för mesigt. Faktiskt så mesigt att jag vet många (inkl mig själv) som gärna säger ex-vis "Jag åker Golf/Toyota/Mersa/Mazda till jobbet" isf "jag åker bil till jobbet". Engelskans car funkar bätttre.

Men båt är helt ok.

Jolle är bra. Den är ju liten och jollrig när den släpar efter den större båten.

Inger skrev:Rispa, piska och vasst låter verkligen vasst.

Vasst lät måhända ännu (h)vassare innan hv- sammanföll med v- i uttalet. (När hv-stavningarna byttes ut mot v- i början av förra seklet hade hv- och v- länge uttalats likadant.) Nordiskt hv- motsvarar för övrigt engelskt wh-. I många engelska ordböcker görs ingen skillnad mellan stavningarna w- och wh- i uttalsangivelserna, utan båda får den fonetiska beteckningen [w]. I andra ordböcker — kanske främst lite äldre sådana — anges [w] som uttal av w- och [hw] som (alternativt) uttal av wh-. Till de vanligaste orden på -hv/-wh hör interrogativa pronomen och adverb: hvad/what, hvar/where, hvi/why. Av de övriga är en stor del uppenbart ljudhärmande: hväsa, hviska, hvina, hvissla, whisper, whine, whistle, whip. (Hhhwwip! Så låter en pisksnärt!)

Man hör på ordet vem som är snällast av en humla och en geting.

Men detta ämne är inte något som jag ägnat många tankar åt, förutom möjligen att jag funderat lite på vilka personnamn jag tycker om och varför.

Flera av de där orden har jag tänkt på också, sirlig och kristall tex. De är väldigt rätt!
Tyken tycker jag också känns passande.
Och rustik är väl också ett sånt ord som man nästan känner på sig vad det betyder?
Trulig låter truligt.

Jag gillar den här tråden, men jag har inte några bra exempel just nu. Ska fundera!

Detta är väldigt intressant och jag tror helt klart att ordens former passar det beskrivna och inte bara beskrivningen av ordet som får en att uppfatta det så.
Tex taggig.. korta stavelser .. mjuk utdraget..
Det skulle vara kul med ett blindtest på några med ett helt annorlunda språk och ha motsatser som testdeltagarna får lyssna till och dela upp dem i varmt och kallt osv..

detta ursprung av ord diskuteras för övrigt av platon i staten.

carl skrev:Detta är väldigt intressant och jag tror helt klart att ordens former passar det beskrivna och inte bara beskrivningen av ordet som får en att uppfatta det så.
Tex taggig.. korta stavelser .. mjuk utdraget..
Det skulle vara kul med ett blindtest på några med ett helt annorlunda språk och ha motsatser som testdeltagarna får lyssna till och dela upp dem i varmt och kallt osv..

Ja, det vore kul! För att utesluta att man påverkas undermedvetet av att man vet vad ordet betyder.

detta ursprung av ord diskuteras för övrigt av platon i staten.

Nä? Kan du berätta mer? Har tyvärr inte orkat läsa den själv.

Inger skrev:

detta ursprung av ord diskuteras för övrigt av platon i staten.

Nä? Kan du berätta mer? Har tyvärr inte orkat läsa den själv.

Det är ganska intressant och har fått mig att tänka mig att nån gång läsa mer om språkursprung. Det finns ju många intressanta teorier. Dels en om ett världsspråk och sen det om att språket skulle uppkommit på många olika håll. Vet inte nåt om det, men det lilla jag berört är väldigt intressant.

Det platon beskriver är ju inte riktig vetenskap utan en filosofisk betraktelse på var tingen uppstått ifrån. Det är en del av den platonska filosofin jag endast läst och inte utforskat (finns nog en hel del att läsa där !!), men det går ut på att alla saker har en grundform som allt utgår ifrån . Tex en bild av en vas är en enklare form än motivet. Detsamma gäller ord där komplexa ord är uppbyggda av enklare ord som är uppbyggda av ursprungsformen som är det beskrivande ljudet.
(jmf. gamla teorierna om atomen.)

Nu fanns ju inga teorier om att människor inte alltid haft ett språk på den tiden, men han drar paralleller till hur barbariska språk liknar de grekiska. Och kommer då slutligen in på att själva ljuden har en betydelse i hur de uppkommit.
Jag vet inte hur mycket som kommer från han själv och hur mycket som är skoj. Han hade en tendens att argumentera emot sig själv .. på skoj(?).
För övrigt väldigt intressant.

I rysska grammatiken uppdelas konsonanter i mjuka och i hårda:
D och T liknar varandra ljudmässigt,
D är hård, T är mjuk.
B är hård, P är mjuk.
V är hård, F är mjuk.
G är hård, K är mjuk osv.

"Mjuka" ord kan något med detta att göra?

Majbo skrev:I rysska grammatiken uppdelas konsonanter i mjuka och i hårda:
D och T liknar varandra ljudmässigt,
D är hård, T är mjuk.
B är hård, P är mjuk.
V är hård, F är mjuk.
G är hård, K är mjuk osv.

"Mjuka" ord kan något med detta att göra?

Jag tycker nog att G och K bägge är hårda konsonanter, men möjligen låter K mjukare. Däremot känns G och J som hård resp mjuk.

Det finns ju mjuka och hårda vokaler också, iaf i svenska språket. A, O, U och Å är hårda; E, I, Y, Ä och Ö är mjuka. Så G uttalas mjukt (som J) framför mjuka vokaler (ge, gick, gynna, gärna och gös).

Den mjuka ljudvarianten av K är tj-ljudet. Därför uttalas K som tj-ljud före mjuk vokal (kela, kittla, kyla, känna och köl). Utom i vissa ord som kan vara lånord (kille, (sång)kör).

V låter vassare än B. Jämför Viveka-Vibeke, Varvara-Barbara.

När det gäller namn så tycker jag att namn som börjar med t ex J, L och M är mjukare än de som börjar med hårt G, K och R. Men det beror ju på de andra ljuden i namnet också. T ex låter Gunilla rätt mjukt pga av det efterföljande ILL-ljudet, även om G är hårt. Gunvor låter hårdare.

Se även denna tråd: manliga-harda-resp-kvinnliga-mjuka-sprak-t24057.html

Kommer att tänka på Malumma och Takete:

Alien skrev:Det finns ju mjuka och hårda vokaler också, iaf i svenska språket. A, O, U och Å är hårda; E, I, Y, Ä och Ö är mjuka.

Vilket är precis tvärt emot vad jag lärde mig i skolan för 35 år sen. Men:

wikipedia skrev:Begreppen "mjuka" och "hårda" vokaler har haft motsatt betydelse, E I Y Ä Ö "hårda" och A O U Å "mjuka". Numera är dock de mjuka vokalerna E I Y Ä Ö och de hårda vokalerna är A O U Å. Att prata om hårda och mjuka är fel enligt lingvistiker, "främre" resp. "bakre" är rätt begrepp att använda.

Det är rätt bisarrt att man bara ändrar på definitionen sådär

nallen skrev:

Alien skrev:Det finns ju mjuka och hårda vokaler också, iaf i svenska språket. A, O, U och Å är hårda; E, I, Y, Ä och Ö är mjuka.

Vilket är precis tvärt emot vad jag lärde mig i skolan för 35 år sen. Men:

wikipedia skrev:Begreppen "mjuka" och "hårda" vokaler har haft motsatt betydelse, E I Y Ä Ö "hårda" och A O U Å "mjuka". Numera är dock de mjuka vokalerna E I Y Ä Ö och de hårda vokalerna är A O U Å. Att prata om hårda och mjuka är fel enligt lingvistiker, "främre" resp. "bakre" är rätt begrepp att använda.

Det är rätt bisarrt att man bara ändrar på definitionen sådär

Det förklarar saken, jag fick också lära mig tvärtom men har trott att jag mindes fel.

För mig är Maluma den rundade figuren och Takete den spetsiga.

nallen skrev:

Alien skrev:Det finns ju mjuka och hårda vokaler också, iaf i svenska språket. A, O, U och Å är hårda; E, I, Y, Ä och Ö är mjuka.

Vilket är precis tvärt emot vad jag lärde mig i skolan för 35 år sen. Men:

wikipedia skrev:Begreppen "mjuka" och "hårda" vokaler har haft motsatt betydelse, E I Y Ä Ö "hårda" och A O U Å "mjuka". Numera är dock de mjuka vokalerna E I Y Ä Ö och de hårda vokalerna är A O U Å. Att prata om hårda och mjuka är fel enligt lingvistiker, "främre" resp. "bakre" är rätt begrepp att använda.

Det är rätt bisarrt att man bara ändrar på definitionen sådär

Jag började skolan 1963,och har lärt mig att hårda är aouå.

Var är jourhavande lingvist? Det här blir märkligare och märkligare. Har det ändrats flera gånger? Eller har det funnits flera olika skolor? För det kan väl knappast vara en fråga om geografi?

Kotten skrev:Kommer att tänka på Malumma och Takete:

I min bok hette de Lamulaj och Taratok. I min kompis bok hette de en tredje sak. Kom också tänka på detta.

När jag var liten tog det evigheter att nöta in att A O U Å som för mig var mjuka var de hårda. För mig var det självklart att E I Y Ä Ö var de hårda. Så till slut lärde jag mig att det är tvärtom mot vad det "är".

Hade faktiskt ingen aning om att någon annan på denna planet haft samma åsikt.

Skulle jag udda nog jämföra med frukt så är A O U Å mogna söta plommon medan särskilt E I Y är sur citron.

kiddie skrev:

Kotten skrev:Kommer att tänka på Malumma och Takete:

I min bok hette de Lamulaj och Taratok. I min kompis bok hette de en tredje sak. Kom också tänka på detta.

Vilken anser ni är spetsig resp. rundad?

För mig är Maluma den rundade figuren och Takete den spetsiga.
En tjej jag kände tyckte tvärtom.

För mig är Maluma den rundade figuren och Takete den spetsiga också.

Ramachandran kallar dem tydligen bouba och kiki. Undrar varför.

Dagobert skrev:Vilken anser ni är spetsig resp. rundad?

Jag anser att den vänstra är spetsig och den högra rundad.

Måste tänka efter hur jag formulerar mig.