Hej på er!
Jag är en 41 årig gift tvåbarnsmamma som har fått min AS diagnos först i år fast att det var tre år sedan utredningen gjordes. Neuropsykologen ville inte skriva dit en diagnos. Han tyckte inte det skulle hjälpa mig. Han menade att mina symtom lika väl kunde förklaras utifrån min uppväxt. Men jag ville få utredningen omprövad och kontaktade habiliteringen på min ort. Där tyckte de att det va solklart att jag hade AS och någon ny utredning behövdes aldrig göra.

Jag har alltid känt mig annurlunda än mängden. Diagnosen kändes bara som en lättnad att få. Att äntligen finna en förklaring till varför så mycket i livet varit svårt. Nu har dörren till Habiliteringen öppnats och därmed möjlighet till att få rätt sorts hjälp.

Det som jag tycker är svårast för mig utifrån min AS är livet som tvåbarnsförälder Jag är enormt ljud- och stresskänslig och har svårigheter med kommunikation.
Dessutom har jag epilepsi som ej är behandlingsbar.

Jag är utbildad till socionom, men praktiserar halvtid som vaktmästare, vilket jag trivs med och har sjukersättning den andra halvan.

Jag tycker att Aspergerforum är en intressant sajt och än en gång hej på er!

Hej och välkommen hit!

Hej - igen, jag hejade nog i en annan tråd

Epilepsi har min mamma haft hela sitt liv. Nu är hon 75+ år och ganska avskärmad efter livslångt medicinerande. Under åren har ju medicinerna blivit bättre och bättre men samtidigt har ju hon blivit äldre. Hennes anfall har nästan helt försvunnit, däremot har medicinerna tagit ut sitt pris, som sagt.

Konstigt att din ep inte är behandlingsbar. Finns det ingen medicin för dig?

Känner igen mig i annat du skrev också. Jag är också väldigt stresskänslig och känslig för vissa ljud, t ex mycket människor, höga röster, buller, flams.

Är dina barn aspiga/npf:iga/har diagnoser? Jag har också två barn men de har inga märkbara problem just nu åtminstone (de är 10 och 13).

Hoppas du kommer att trivas här!

Hej och välkommen!
Alltid trevligt med en till "litet äldre" också

*kan inte låta bli att muttra något om diagnostikers självsvåld och mästreri...*

Hej och välkommen till forumet!

Svar på Barracubers frågor

Min epilepsi sitter i nackloben och anfallet sprider sig till hela höger hjärnhalva. Jag har provat alla tänkbara mediciner, men inga har haft effekt.
Hjärnoperation går ej för det skulle riskera att jag blir blind. Dessutom är det inte säkert att anfallen skulle upphöra.

Mina barn är 8 och 10 år. De ha kompisar och fungerar i skolan. Någon diagnos har de inte, men den yngsta, sonen pratar i ett och flickan har ett fruktansvärt temperament.