Hur klarar ni leva med er själva?

av **HISOKA** » 2009-09-04 10:41:16

Flia skrev:Vissa saker kan du inte förändra - då måste du lära dig acceptera dem och kanske (så långt det går) undvika situationer där de handikappar.

Önskar själv att det vore så enkelt. Men känns ofta som en daglig kamp man inte har något riktigt val i. Man måste ju trots allt försöka leva, inte minst av ekonomiska skäl, i den här världen trots att den ser en själv som defekt. Skulle aldrig erkänna för omgivningen att jag har ett handikapp. Skäms redan så mycket över mig själv som det är.

Det som verkligen går att förändra är din inställning till dig själv. Ta inspiration av andra som mår bra med sitt funktionshinder, för de finns.

Jepp! Ska göra det

av **HISOKA** » 2009-09-04 10:57:57

ling0n skrev:Får jag fråga vad det är som gör att du aldrig kommer kunna jobba med det du vill? Är du 100% säker på att det inte går?

Nja. 100% säker är jag inte naturligtvis.

Det som i nuläget får mig tvivla på min framtid är det faktum att jag inte klarar av ett vanligt/enkelt arbete lika bra som de flesta andra. Varför skulle jag då någonsin vara attraktiv inom ett kvalificerat sådant, särskilt som att det dessutom råder brist på dessa jobb. Jag hoppas, som så många andra asperger, och någon gång kunna få arbete med något enskilt på egna vilkor och efter egen arbetsförmåga. Helst jobba kreativt med något jag har utbildning inom i ett eget företag men rädd för att jag inte skulle palla med det.

av **imperativ** » 2009-09-04 11:23:32

HISOKA skrev:Men känns ofta som en daglig kamp man inte har något riktigt val i.

Inser man det går det vända till Har du inget val, låt bli att välja!.

Jag klarar i de flesta fall inte av att leva med mig själv. Då brukar jag vända mig till nåt annat så jag är tvungen att leva med det istället (för oftast är det roligare än sig själv).

Tillägg: Insåg precis att det världen jag inte står ut med. :lol:

av **alfapetsmamma** » 2009-09-04 11:28:07

HISOKA skrev:
ling0n skrev:Får jag fråga vad det är som gör att du aldrig kommer kunna jobba med det du vill? Är du 100% säker på att det inte går?

Det som i nuläget får mig tvivla på min framtid är det faktum att jag inte klarar av ett vanligt/enkelt arbete lika bra som de flesta andra. Varför skulle jag då någonsin vara attraktiv inom ett kvalificerat sådant, särskilt som att det dessutom råder brist på dessa jobb.

Därför att många med AS och/eller ADHD har svårt för det som andra har lätt för, men däremot ofta (inte alltid, brasklapp brasklapp) lätt för det andra har svårt för. Så det gäller att segla förbi de där okvalificerade jobben och komma dit man vill.

Detta säger många av de stora förståsigpåarna som skriver om det annorlunda tänk som många av oss har. Lycka till!!

av **Alexandra** » 2009-09-05 0:36:24

Visst kan jag känna sorg över mitt funktionshinder (= det jag går miste om pga mitt funktionshinder), men det får mig inte att tycka illa om mig själv, och det har det aldrig heller gjort. Jag menar, jag har ju inte valt att drabbas av detta! Och jag är ju så mycket mer än mina problem.

Känner mig dock mycket tveksam till nedanstående resonemang:

KrigarSjäl skrev:Frågan är om du inte har hamnat i fel tänk. Om du vänder på det och anser att du är bättre än andra, eller att du har förtjänster andra inte har - kan inte det vara en vettig grej?

Att vara aspergare innebär de facto att du har en del positiva egenskaper de flesta andra inte har. Du kanske skulle ta reda på dem och ta fasta på dem?

En vettig grej att tänka att man är bättre än andra? :roll:

Och vad i all världen skulle det vara för positiva egenskaper som "de flesta andra" inte har, men som en "aspergare" har?

av **lachicalove** » 2009-09-05 14:31:00

HISOKA skrev:Jag ber om ursäkt för den något provocerande rubriken och har med det här inlägget ej för avsikt att få någon på forumet känna sig kränkt eller mindervärdig på något sätt. Men känner mig själv så grymt värdelös och oönskad, rent av ovärdig livet just nu att jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till. Har egentligen haft självförakt och dålig självkänsla länge men detta har som spätts på ytterligare sedan jag blev varse om Asperger och hur väl detta stämmer in på mig. Jag är inte HELT hopplös. Det vet jag. Har haft heltidstjänst, vänner (få visserligen, men ändå), gjort högskolestudier (om än med en del misslyckande i kurser), kan vara riktigt "socialt kompetent" så länge det sker under kontrollerade former och på mina vilkor. Men känns som allting bara går utför just nu (vilket inte heller är riktigt sant, åtminstone utåt sätt).

Känner mig fast i en ond spiral av negativt tänkande. Att jag aldrig kommer kunna fungera normalt- alltid kommer vara annorlunda, ovärdig/inkababel att skaffa familj, aldrig kommer kunna jobba inom det jag är utbildad inom för att jag, pga mitt neurologiska handikapp, är lite sämre än alla andra. Att det alltid finns NT, och kanske AS också- dock bättre/smartare/snabbare än mig, som kan göra mycket bättre ifrån så varför ens försöka göra karriär? Jobbar f.ö. på ett ytterst okvalificerat arbete för tillfället. Där jag också är sämst! Eller, åtminstone tillhör de långsammaste. Inte ens DÄR är jag värd någonting. Klarar/vågar inte ta upp det här med familj eller gamla vänner vilket gör att allt känns ännu tyngre. Självmordstankarna blir mer och mer tilltagande.

Så till min fråga (dock utan att på något sätt utmåla någon som mindre värd): Trots vetskapen om ett neurologiskt "handikapp"- hur finner ni styrka att klara vardagen och mod att vilkorslöst älska er själva? Hur lär man sig acceptera den man är utan förbehåll och krav?

Jag har haft exakta känslor som dig därför när man får det framför ögonen att man har något som aldrig går bort, ¨så måste vi med speciella begåvningar som det kallas kämpa även mera har jag lärt mig, och så har jag känt även innan jag fick diagnos till och från.
Ibland har allt vart helt svart och jag tänker bara negativt.
Men du är inte dum i huvudet för att du har as, adhd eller vad det nu är vi kan ha minst lika mycket intellegens mm. Bara det att vissa av oss har en del begränsningar att vinna över, kanske lite mer en andra.
Och det är väll en del av processen att gå genom det och komma till punkten jag kan ta mig genom det här, jag är fett bra trotts mina osynliga/ synliga deffekter som det också kallas.
Jag läste allt du skrivit och kände igen en hel del just med att man inte känner sig värdig osv, jag hoppas det stärker lite iaf och att du inte ger upp nu:) Mvh lachicalove

av **soulddown** » 2009-09-05 21:43:40

KrigarSjäl skrev:Om det är något man inte gillar med sin person får man försöka jobba bort det. Fixa sitt utseende, göra det man är bra på, utmana sig själv eller vad som nu kan behövas.
Ingen gillar en lipsill.

aa det är sant det men känner exakt som han ovan endå gymmat i ett år gått upp trettio kilo ser jävligt bra ut sjävförtroendet har ökat men tycks endå ha ngt som hatar mig får dem där tankarna hur värdelös ibland när ja inte har ngt o göra har ja ngt o göra fokusera ja på det jag gör allt bli bra efteråt gäller o hålla igång istället för sitta tycka synd om som sig sj men vill bara att den jävla gnällrösten ska dö engång för alla!??

av **KrigarSjäl** » 2009-09-05 22:07:47

Alexandra skrev:En vettig grej att tänka att man är bättre än andra? Och vad i all världen skulle det vara för positiva egenskaper som "de flesta andra" inte har, men som en "aspergare" har?

Den ojämna begåvningen, som är vanligt förekommande bland aspergare, innebär ofta att du har några begåvningsområden som ligger betydligt över genomsnittet. Sen har du kunskaper inom specialintresseområdet, individualism, detaljseende och högre perceptionsförmåga. Bra sinne för logiskt tänkande är också vanligt.

av **HISOKA** » 2009-09-05 22:16:17

Jag har haft exakta känslor som dig därför när man får det framför ögonen att man har något som aldrig går bort, ¨så måste vi med speciella begåvningar som det kallas kämpa även mera har jag lärt mig, och så har jag känt även innan jag fick diagnos till och från.
Ibland har allt vart helt svart och jag tänker bara negativt.
Men du är inte dum i huvudet för att du har as, adhd eller vad det nu är vi kan ha minst lika mycket intellegens mm. Bara det att vissa av oss har en del begränsningar att vinna över, kanske lite mer en andra.
Och det är väll en del av processen att gå genom det och komma till punkten jag kan ta mig genom det här, jag är fett bra trotts mina osynliga/ synliga deffekter som det också kallas.
Jag läste allt du skrivit och kände igen en hel del just med att man inte känner sig värdig osv, jag hoppas det stärker lite iaf och att du inte ger upp nu:) Mvh lachicalove

Tack! Det uppskattas

av **Debbido** » 2009-09-05 23:34:09

regnif skrev:Jaha, jag tänkte att det kanske var nåt sånt också, men det var svårt att se i den meningen. Nästan lite för klurig mening för mig

Känns som den där insidan inte kommer att komma till sin rätt i detta livet har jag en känsla av. Finns ju de som har det så. Försöker tänka ut vad är mitt öde eller vad skall man säga. Bra att veta i förväg?

Ja, fast om det är fult att vilja ha bekräftelse så vet jag inte då hur man gör med bekräftelser där.

Jag reagerar bara på uttrycken "waste of space" att vissa kallar andra för sådana, och då borde ju sådana finnas? Hurdana är liksom de?....Men jag har försökt tänka att det inte finns sånt men har försökt förstå uttrycket.

Hej!

Vi aspergare kan nog inte räkna med att alltid förstår var en annan människa menar med sina ord. Mitt språk är också rätt invecklat och underfundigt/svårt. Sorry!

Fast å andra sidan har jag inte träffat på orden "waste of space". Du menar en människa som tar plats i onödan, som inte borde finnas? Men en sådan tankegång är ju så fascistisk och vidrig så den kan jag inte acceptera, ens en enda sekund. Bara att kasta i papperskorgen!

Det är fullt normalt att vilja bli bekräftad. Sån tur att du är Normal!

Det finns många vägar att söka bekräftelse, Idol t e x. Nej, inget för oss kanske en alla dokusåpor mm visar ju att alla söker just detta.

Problemet för oss är ju att finna de människor och situationer där vi kan bli bekräftade. Det är där man få jobba på att hitta vägar, alltid.

Visst vore det bra om vi visste vad våra öden var, vad meningen med våra liv är. Det är viktigt att veta, eller ana. Själv vet jag på ett ungefär vad meningen är (genom andliga uppenbarelser) men det gör inte saken lättare precis! Har inte själva detaljplanen s a s. Det är mycket att klura ut! Tycker nog att mycket av vår livsmening handlar om att vara medmänniskor till varandra och dela varandras lidanden.

Kram!

av **Debbido** » 2009-09-05 23:44:22

KrigarSjäl skrev:
Alexandra skrev:En vettig grej att tänka att man är bättre än andra? Och vad i all världen skulle det vara för positiva egenskaper som "de flesta andra" inte har, men som en "aspergare" har?

Den ojämna begåvningen, som är vanligt förekommande bland aspergare, innebär ofta att du har några begåvningsområden som ligger betydligt över genomsnittet. Sen har du kunskaper inom specialintresseområdet, individualism, detaljseende och högre perceptionsförmåga. Bra sinne för logiskt tänkande är också vanligt.

Ja, här har Krigarsjäl faktiskt rätt! Och rdos! Läs gärna nedanstående sida, njut, sträck på dig, känna efter vilken förmån det är att få vara aspergare, om man bara man kommer ihåg att utnyttja några av sina medfödda talanger!

Tänk att ett starkt sjätte sinne också kan ingå i AS. Det visste jag inte. Hmm :roll:

Det förklarar vissa saker som hänt mig.

http://www.rdos.net/sv/aspie.htm

av **Alexandra** » 2009-09-06 0:42:14

KrigarSjäl skrev:
Alexandra skrev:En vettig grej att tänka att man är bättre än andra? Och vad i all världen skulle det vara för positiva egenskaper som "de flesta andra" inte har, men som en "aspergare" har?

Den ojämna begåvningen, som är vanligt förekommande bland aspergare, innebär ofta att du har några begåvningsområden som ligger betydligt över genomsnittet. Sen har du kunskaper inom specialintresseområdet, individualism, detaljseende och högre perceptionsförmåga. Bra sinne för logiskt tänkande är också vanligt.

Jag har en ojämn begåvningprofil med vissa toppar, ja, men jag hade helt klart föredragit att ha en mer jämn begåvningsprofil. Mina kunskaper inom mina specialintresseområden och mitt detaljseende kan iofs vara nåt positivt, men väger inte på långa vägar upp det jag upplever som negativt med att ha AS. Den "högre perceptionsförmågan" hade jag kunnat ge mycket för att slippa.

Jag uppskattar som sagt Attwood, men jag känner inte igen mig själv i hans positiva aspie-kriterier. Känns mest som tröstmaterial att sticka i händerna på ledsna föräldrar till nydiagnostiserade barn med AS. Som sådant är det utmärkt (jag är absolut inte ironisk eller menar illa!), men vi har ju diskuterat detta tidigare på forumet, och vi är många som inte tycker att de stämmer särskilt väl.

av **Debbido** » 2009-09-06 2:04:32

Alexandra skrev:Jag har en ojämn begåvningprofil med vissa toppar, ja, men jag hade helt klart föredragit att ha en mer jämn begåvningsprofil. Mina kunskaper inom mina specialintresseområden och mitt detaljseende kan iofs vara nåt positivt, men väger inte på långa vägar upp det jag upplever som negativt med att ha AS. Den "högre perceptionsförmågan" hade jag kunnat ge mycket för att slippa.

Jag uppskattar som sagt Attwood, men jag känner inte igen mig själv i hans positiva aspie-kriterier. Känns mest som tröstmaterial att sticka i händerna på ledsna föräldrar till nydiagnostiserade barn med AS. Som sådant är det utmärkt (jag är absolut inte ironisk eller menar illa!), men vi har ju diskuterat detta tidigare på forumet, och vi är många som inte tycker att de stämmer särskilt väl.

Jag känner en aspergare som lyckades få kroniskt underkänt i matematik, fysik etc, men tilläts gå vidare till högskola ändå, eftersom harn var så enormt begåvad för övrigt.

Han behövde aldrig någon matematik, bara sin unika språkbegåvning och förmåga till logiskt och analytiskt tänkande. Han har aldrig haft psykiska eller somatiska problem. Alltså har ingenting kunnat hindra honom från att tjäna mänskligheten med sin specialintelligens.

Från pensionsåldern har han arbetat helt ideelt och på ett aspergiansk fokuserat, uthålligt, idealistiskt och sanningssökande sätt offrat sig helt för att motarbeta miljöförstöringen. Han har aldrig ifrågasatt att han arbetar heltid fullständigt ovlönat med detta livsviktiga arbete.

Han är den mest lojale vän jag har. Han dömer varken mig eller någon annan. Skvallrar aldrig, ljuger aldrig, kompromissar aldrig med sanningen.

Han kan spela underbar musik som hjärnan snabblagrat sedan han hört andra spela dessa klassiska verk. Inga noter här inte.

Han är dialektexpert, har översatt svåra dialekter till högsvenska vice versa och arbetat för att behålla delar av vårt kulturella arv.

Han snubblar över alla sladdar, råkar alltid välta ut mjölkglaset och pratar alltid för mycket. So what?! Han skulle aldrig kunnat betjäna mänskligheten som han gjort och gör utan sin AS!

<a href="http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=11" target="_blank"><img src="http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/000202B2.gif" border="0" title="Click to get more."></a>

av **HISOKA** » 2009-09-06 9:13:20

Debbido skrev:
regnif skrev:Jaha, jag tänkte att det kanske var nåt sånt också, men det var svårt att se i den meningen. Nästan lite för klurig mening för mig

Känns som den där insidan inte kommer att komma till sin rätt i detta livet har jag en känsla av. Finns ju de som har det så. Försöker tänka ut vad är mitt öde eller vad skall man säga. Bra att veta i förväg?

Ja, fast om det är fult att vilja ha bekräftelse så vet jag inte då hur man gör med bekräftelser där.

Jag reagerar bara på uttrycken "waste of space" att vissa kallar andra för sådana, och då borde ju sådana finnas? Hurdana är liksom de?....Men jag har försökt tänka att det inte finns sånt men har försökt förstå uttrycket.

Hej!

Vi aspergare kan nog inte räkna med att alltid förstår var en annan människa menar med sina ord. Mitt språk är också rätt invecklat och underfundigt/svårt. Sorry!

Fast å andra sidan har jag inte träffat på orden "waste of space". Du menar en människa som tar plats i onödan, som inte borde finnas? Men en sådan tankegång är ju så fascistisk och vidrig så den kan jag inte acceptera, ens en enda sekund. Bara att kasta i papperskorgen!

Helt rätt! För mig är det ofta precis så när jag inte har ett tangentbord framför mig. Den här texten behöver jag t.ex. gå in och editera i 3- 4 ggr innan allt blivit rätt i den. När jag talar blir mina meningar ofta ostrukturerade, jag sväljer och kastar om ord, svamlar på om för stunden orelevanta ting, dialekter blandas, får olika tics mm (typ, lite som ledaren för värstinggänget i Polisskolan 2 som sedemera blir polis. fast, inte fullt lika illa skulle jag tro. hehe). Många gånger leder det till att folk slutar upp att höra på vad jag säger, förmodligen därför att de helt enkelt inte orkar uttolka vad jag egentligen menar! Men detta gör mig för den skull inte mindre värd i deras ögon (åtminstone inte så länge de vet bättre än att döma mig enbart efter hur jag talar).

Visst vore det bra om vi visste vad våra öden var, vad meningen med våra liv är. Det är viktigt att veta, eller ana. Själv vet jag på ett ungefär vad meningen är (genom andliga uppenbarelser) men det gör inte saken lättare precis! Har inte själva detaljplanen s a s. Det är mycket att klura ut! Tycker nog att mycket av vår livsmening handlar om att vara medmänniskor till varandra och dela varandras lidanden.

Det tycker jag låter som en fin tanke!

av **HISOKA** » 2009-09-06 9:28:16

Danne skrev:HISOKA: Funkar inte en drivkraft, skaffa en annan.

Hat, t.ex. kanske inte är en positiv drivkraft, men den kan vara mycket effektiv.
En sak som hjälper mig ibland i svåra stunder är att komma ihåg alla fiender man skaffat sig på vägen.
I he-e att jag tänker låta dom komma undan så lätt, att ge dom den tillfredställensen att jag ger upp.
M.a.o. så länge mina besvurna fiender finns kvar, så kommer jag finnas kvar.

Det har t.o.m. gått så långt att jag numera är övertygad om att jag är odödlig, jag kan inte dö förrän mina fiender har fallit.
Och det vill jag inte heller, jag är helt enkelt inte klar här än.
Därför kan man dra ut på hämnder och vedergällningar i decennier, för att behålla dom som drivkraft och verkligen suga på karamellen.

Allt detta kan säkert låte lita rubbat, men det funkar på mig iallafall.
Så testa att hitta andra drivkrafter i ditt liv, om de nuvarande inte funkar så bra.

Jag är nog alldeles för (dum)snäll att känna så mycket hat. :oops:

När jag blir förbannad är det i regel för struntsaker som att en bilist gör en dum manöver i trafiken, att datorn hänger sig, att jag glömt handla smörgåspålägg, att det inte regnar när jag ju varit så duktig och dragit på mig regnkläder etc. Känner sällan hämdbegär eller hat mot människor i den meningen eller orättvisor i världen utom för stunden. Mitt "hat" och min ilska är ytterst temporärt och sparsamt (förutom när det är riktat mot mig själv). Ål jo niid is lööv säger ju John Lennon med sällskap men tyvärr verkar det inte som så många vill sjunga med.

av **regnif** » 2009-09-06 11:33:07

Jo, jag hade velat sjunga med, fast inte bokstavligen sjunga med, men ja. Nä, de flesta verkar tycka det är töntigt/fjantigt på något sätt.

av **regnif** » 2009-09-06 11:47:59

Debbido skrev:
regnif skrev:Jaha, jag tänkte att det kanske var nåt sånt också, men det var svårt att se i den meningen. Nästan lite för klurig mening för mig

Känns som den där insidan inte kommer att komma till sin rätt i detta livet har jag en känsla av. Finns ju de som har det så. Försöker tänka ut vad är mitt öde eller vad skall man säga. Bra att veta i förväg?

Ja, fast om det är fult att vilja ha bekräftelse så vet jag inte då hur man gör med bekräftelser där.

Jag reagerar bara på uttrycken "waste of space" att vissa kallar andra för sådana, och då borde ju sådana finnas? Hurdana är liksom de?....Men jag har försökt tänka att det inte finns sånt men har försökt förstå uttrycket.

Hej!

Vi aspergare kan nog inte räkna med att alltid förstår var en annan människa menar med sina ord. Mitt språk är också rätt invecklat och underfundigt/svårt. Sorry!

Fast å andra sidan har jag inte träffat på orden "waste of space". Du menar en människa som tar plats i onödan, som inte borde finnas? Men en sådan tankegång är ju så fascistisk och vidrig så den kan jag inte acceptera, ens en enda sekund. Bara att kasta i papperskorgen!

Det är fullt normalt att vilja bli bekräftad. Sån tur att du är Normal!

Det finns många vägar att söka bekräftelse, Idol t e x. Nej, inget för oss kanske en alla dokusåpor mm visar ju att alla söker just detta.

Problemet för oss är ju att finna de människor och situationer där vi kan bli bekräftade. Det är där man få jobba på att hitta vägar, alltid.

Visst vore det bra om vi visste vad våra öden var, vad meningen med våra liv är. Det är viktigt att veta, eller ana. Själv vet jag på ett ungefär vad meningen är (genom andliga uppenbarelser) men det gör inte saken lättare precis! Har inte själva detaljplanen s a s. Det är mycket att klura ut! Tycker nog att mycket av vår livsmening handlar om att vara medmänniskor till varandra och dela varandras lidanden.

Kram!

Hej.
Ditt och ditt språk, det var ju ett citat

Fast nu kommer jag inte ihåg alla dina utryck eller så, minns nog dock att jag skall förstå dem.
Det här låter nästan som ett pm snart?
Ja, du uppfattade uttrycket som jag menade. Jag gillar inte uttrycket heller, men då är man töntig och får inga vänner tror jag

Hehe, normal, ja.. :roll:

Är bara att vissa får på sig en ful stämpel angående att söka uppmärksamhet och sånt, kanske resulterar i att man inte söker nånting sen. För man försöker visa hur man fungerar men orkar inte. Försöker visa på ett bra sätt vad man söker men verkar gå åt skogen.

Jo, men efter jobbandet så måste det ju bli paus? Skulle inte orka hålla på med det där psykiska jobbandet efter ett bra liv hela tiden, är redan helt slut. Nån gång kommer väl isåf en paus där man kan ta det lugnt med det? Fast jag tycker världen är konstig. Jag vill redan vara som man är nu, att inte behöva jobba något. Tex. undvika människor som tycker man är dålig, etc. jag tycker sånt är bara riktigt tidsslöseri egentligen och gör det med motvilja. Man vill ju bara vara, redan nu? Utan att försöka gömma sig från vissa människor, som jag snart inte ser skillnad på, det är helt samma sak, tidsslöseri.

Ja, fast det är svårt att göra det där sistnämnda, om folk tycker man är elak människa och ljuger för dem och utnyttjar dem för att tydligen komma högre upp och få pengar

Till slut ger man upp och det har jag gjort nu. Också tagit tråden från HISOKA känns det som också. :oops:

-Kram-

av **Aspergerkille** » 2009-09-06 18:02:14

Tja hur överlever man... Fel av mej att skriva här egentligen eftersom man inte har nåt positivt att ta upp men fattar inte att man lever än efter alla år man mått skit i perioder, fick helt och hållet själv ta itu med sitt mående och beteende mot andra (fick diagnosen först 2000), aldrig fått en chans eller förklaring på saker och ting utan varför gör han så där och varför klarar han inte det ungefär :shock:

till sist mår ändå bättre i dagsläget trots allt, nåt positivt i det hela :lol:

av **Aspergerkille** » 2009-09-06 18:14:27

För egen del var det ju ingen fördel att man fick dras med något över femton års tid under uppväxten som var ett hinder många gånger, har säkert en del påverkan till att man inte kommit längre i utvecklingen idag, tänker bara så nu och sen vad andra tycker och tänker skiter jag fullständigt i, inser ju att man inte valt läget och kan inte påverka så mycket andras uppfattning om en så inget att grubbla över alltså.

av **12312qw** » 2009-09-09 17:03:38

Flia skrev:
regnif skrev:Jag orkar inte med att folk pratar med mig för att vara snälla, sen går de. Jag orkar inte med det en gång till.

Japp, det är skitjobbigt.
På stan har jag alltid hörlurar på, då kan man låtsas att man inte hör. Ibland när nån sjukvårdspersonal eller liknande börjar prata snällt med mig så fräser jag ifrån och säger nåt om "Du behöver verkligen läsa på om hur vi med npf fungerar".

Kanske försöker du se snäll ut, eller behövande eller nåt. Du kan träna på att se avvisande ut istället, så undviker folk att prata med dig.

Jag använder mig också utav hörlurar när jag går på stan och är på offentliga platser. Jag har även inskrivet i min journal att jag ska få ha min mp3 om jag vistas på avdelningen, då är det bara att ta på dem om någon skötare visar sig vara dum i huvudet.

Brukar fö, liksom du, snäsa till dem att läsa på om npf.

av **alfapetsmamma** » 2009-09-09 17:26:19

12312qw skrev:
Flia skrev:
regnif skrev:Jag orkar inte med att folk pratar med mig för att vara snälla, sen går de. Jag orkar inte med det en gång till.

Japp, det är skitjobbigt.
På stan har jag alltid hörlurar på, då kan man låtsas att man inte hör. Ibland när nån sjukvårdspersonal eller liknande börjar prata snällt med mig så fräser jag ifrån och säger nåt om "Du behöver verkligen läsa på om hur vi med npf fungerar".

Kanske försöker du se snäll ut, eller behövande eller nåt. Du kan träna på att se avvisande ut istället, så undviker folk att prata med dig.

[...]
Brukar fö, liksom du, snäsa till dem att läsa på om npf.

Hjälp... Och så pratas det om att folk är så ovänliga och inte släpper in och så vidare?

Jag skulle mycket väl kunna försöka tala vänligt med nån, fast jag kan en jäkla massa om npf, och har det själv.

av **Alexandra** » 2009-09-09 17:32:30

alfapetsmamma skrev:
12312qw skrev:
Flia skrev:[quote="regnif"]Jag orkar inte med att folk pratar med mig för att vara snälla, sen går de. Jag orkar inte med det en gång till.

Japp, det är skitjobbigt.
På stan har jag alltid hörlurar på, då kan man låtsas att man inte hör. Ibland när nån sjukvårdspersonal eller liknande börjar prata snällt med mig så fräser jag ifrån och säger nåt om "Du behöver verkligen läsa på om hur vi med npf fungerar".

Kanske försöker du se snäll ut, eller behövande eller nåt. Du kan träna på att se avvisande ut istället, så undviker folk att prata med dig.

[...]
Brukar fö, liksom du, snäsa till dem att läsa på om npf.

Hjälp... Och så pratas det om att folk är så ovänliga och inte släpper in och så vidare?

Jag skulle mycket väl kunna försöka tala vänligt med nån, fast jag kan en jäkla massa om npf, och har det själv.[/quote]

Utbrister hjälp jag också, och undrar dessutom om jag ska skratta eller gråta, väljer dock det första. :lol:

av **prntscr** » 2009-09-16 14:42:25

Är i samma sits, och det håller på att bryta ner mig. Förr i tiden kunde jag lägga en stolthet i att vara annorlunda, att tänka på ett orginellt sett. Med åren har jag dock mer och mer börjat inse att det tänket bara är en ren försvarsmekanism. Människan är ett flockddjur, och människor som inte behärskar det sociala spelet är defekta. Vilken vettig människa lägger en stolthet i att vara funktionshindrad? Vad är intelligens och specialintressen om du saknar allt vad charm och social kompetens heter? Intressen är, när allt kommer till kritan, bara förströelse - något man slår ihjäl dödtid med. Vänner däremot, och partners, det är livets själva essens. Kan jag inte lyckas på det området kan jag lika gärna dö. Har ingen lust att leva hela livet utan att ha åstadkommit något. Problemet är att jag inte vet hur jag skall bära mig åt för att skaffa det jag vill ha. Frustrerande.

av **Zombie** » 2009-09-16 14:52:27

prntscr skrev:Är i samma sits, och det håller på att bryta ner mig. Förr i tiden kunde jag lägga en stolthet i att vara annorlunda, att tänka på ett orginellt sett. Med åren har jag dock mer och mer börjat inse att det tänket bara är en ren försvarsmekanism. Människan är ett flockddjur, och människor som inte behärskar det sociala spelet är defekta. Vilken vettig människa lägger en stolthet i att vara funktionshindrad? Vad är intelligens och specialintressen om du saknar allt vad charm och social kompetens heter? Intressen är, när allt kommer till kritan, bara förströelse - något man slår ihjäl dödtid med. Vänner däremot, och partners, det är livets själva essens. Kan jag inte lyckas på det området kan jag lika gärna dö. Har ingen lust att leva hela livet utan att ha åstadkommit något. Problemet är att jag inte vet hur jag skall bära mig åt för att skaffa det jag vill ha. Frustrerande.

Väl uttryckt. Och i runda slängar min upplevelse också.

Alexandra skrev:
alfapetsmamma skrev:
12312qw skrev:[quote="Flia"][quote="regnif"]Jag orkar inte med att folk pratar med mig för att vara snälla, sen går de. Jag orkar inte med det en gång till.

Japp, det är skitjobbigt.
På stan har jag alltid hörlurar på, då kan man låtsas att man inte hör. Ibland när nån sjukvårdspersonal eller liknande börjar prata snällt med mig så fräser jag ifrån och säger nåt om "Du behöver verkligen läsa på om hur vi med npf fungerar".

Kanske försöker du se snäll ut, eller behövande eller nåt. Du kan träna på att se avvisande ut istället, så undviker folk att prata med dig.

[...]
Brukar fö, liksom du, snäsa till dem att läsa på om npf.

Hjälp... Och så pratas det om att folk är så ovänliga och inte släpper in och så vidare?

Jag skulle mycket väl kunna försöka tala vänligt med nån, fast jag kan en jäkla massa om npf, och har det själv.[/quote]

Utbrister hjälp jag också, och undrar dessutom om jag ska skratta eller gråta, väljer dock det första. :lol:

[/quote]
Förmodar att regnif och Flia menade ett visst sätt att "tala vänligt" *ryser*...

Hur klarar ni leva med er själva?

Re: Hur klarar ni leva med er själva?

Re: Hur klarar ni leva med er själva?

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in