Jag har hört att damp adhd och asperger Ingår i autismspektrat.

Ingår inte i autismspektrat men många med AS har okså ADHD.

ADHD ingår i NPF (Neuropsykiatriska funktionshinder) tillsammans med DAMP, Asperger, autism, DCD, Tourette...

Det är många som fått diagnosen Högfungerande autism som egentligen har Asperger. Högfungerande autism verkar vara en nödlösning som inte längre ska användas (men har relativt nyligen använts ändå, troligen pga bristande vidareutbildning).

Wikipedia kan vem som helst skriva i, så det är inte givet att den har rätt, men den kan ofta ge en kort allmän introduktion. Ett snabbt urval artiklar:

[WikiSve]Neuropsykiatri[/WikiSve]
[WikiSve]NPF[/WikiSve]
[WikiSve]Autismspektrumstörning[/WikiSve]
[WikiSve]Autism[/WikiSve]
[WikiSve]Aspergers syndrom[/WikiSve]
[WikiSve]ADHD[/WikiSve]
[WikiSve]DAMP[/WikiSve]
[WikiSve]Tourettes syndrom[/WikiSve]

[WikiEng]Neuropsychiatry[/WikiEng]
[WikiEng]Pervasive developmental disorder[/WikiEng]
[WikiEng]Autism spectrum[/WikiEng]
[WikiEng]Autism[/WikiEng]
[WikiEng]Asperger syndrome[/WikiEng]
[WikiEng]ADHD[/WikiEng]
[WikiEng]Deficits in Attention, Motor control and Perception[/WikiEng]
[WikiEng]Tourette syndrome[/WikiEng]

ADHD och Asperger förekommer ofta illsammans. Flera här på forumet har båda (antagligen har även jag det, fick jag veta idag), men ADHD är inte autistiskt i sig. Möjligtvis kan överaktiviteten påverka det sociala livet negativt, men det är isåfall sekundärt till själva ADHDn och är altså inte ett symptom.

ADHD är ett gift som utan nåd penetrerar det rationella tankesystemet. Jag är t o m tvungen att hålla tillbaks på hur jag verkligen ser på ADHD, annars blir jag anmäld och varnad.

Det måste gå att övervinna ADHD, det måste finnas ett sätt att reparera eller åtminstone modifiera felet. Defekten. Det impulsiva monstret som saknar förstånd.

Edit: Det är en blandning av naturlig och personlig utveckling som jag lyckats "slå tillbaks" på många problem som ADHDn gav mig i de yngre dagarna. Få känslor är så nära en som när man inser att man lyckats kontrollera något man anser vara en defekt.

Som tur är går forskning och samarbeta framåt. Skulle vara intressant om man kunde se en struktur på hur det ena slår ut det andra och vad som oftast utlöser det. Visst kan man läsa om det, men jag menar mer som en blueprint.

earlydayminer skrev:Jag är t o m tvungen att hålla tillbaks på hur jag verkligen ser på ADHD, annars blir jag anmäld och varnad.

Jag kan förstå om man upplever det så, det har hänt att jag har gjort det själv; men det vore då själva fan om man inte skulle få delge andra här sin egen personliga inifrånupplevelse som den faktiskt är! Och de tolkningar man gör utifrån den. Det håller åtminstone jag styvt på att man måste få. Vad är det annars för mening med att utbyta våra erfarenheter här?

Bara man presenterar det hela som sitt eget, som man måste stå för helt enkelt därför att det är så, och inte något allmängiltigt som implicit skulle ogilitigförklara andras motsvarande upplevelser inom sina respektive personer.*

Det är det jag tycker ska vara den springande punkten, inte upplevelsen som den är! Annars gör vi ju bara samma fel som folk i omvärlden har gjort mot så många av oss: missunnar varandra de upplevelser vi faktiskt har och frånkänner varandra rätten att vara de vi är, det vill säga finnas till. Och ingen blir klokare, i varje fall inte i närheten av vad den hade kunnat bli. Vare sig vi eller ärliga utomstående som läser forumet.

------------------------
* Sedan om någon blir provocerad trots att man har försökt vara tydlig med det - ja, det kan bli hårt för alla parter, och nog tycker jag man ska försöka vara extra mjuk mot någon man vet brukar vara känslig - men det är ändå ett problem man får ta itu med när det uppkommer, för det måste vara tillåtet att riskera.

Zombie skrev:

earlydayminer skrev:Jag är t o m tvungen att hålla tillbaks på hur jag verkligen ser på ADHD, annars blir jag anmäld och varnad.

Jag kan förstå om man upplever det så, det har hänt att jag har gjort det själv; men det vore då själva fan om man inte skulle få delge andra här sin egen personliga inifrånupplevelse som den faktiskt är! Och de tolkningar man gör utifrån den. Det håller åtminstone jag styvt på att man måste få. Vad är det annars för mening med att utbyta våra erfarenheter här?

Bara man presenterar det hela som sitt eget, som man måste stå för helt enkelt därför att det är så, och inte något allmängiltigt som implicit skulle ogilitigförklara andras motsvarande upplevelser inom sina respektive personer.*

Det är det jag tycker ska vara den springande punkten, inte upplevelsen som den är! Annars gör vi ju bara samma fel som folk i omvärlden har gjort mot så många av oss: missunnar varandra de upplevelser vi faktiskt har och frånkänner varandra rätten att vara de vi är, det vill säga finnas till. Och ingen blir klokare, i varje fall inte i närheten av vad den hade kunnat bli. Vare sig vi eller ärliga utomstående som läser forumet.

------------------------
* Sedan om någon blir provocerad trots att man har försökt vara tydlig med det - ja, det kan bli hårt för alla parter, och nog tycker jag man ska försöka vara extra mjuk mot någon man vet brukar vara känslig - men det är ändå ett problem man får ta itu med när det uppkommer, för det måste vara tillåtet att riskera.

Skönt att se dig "in action", Zombie!!!

Jag är extra mjuk eftersom att jag ofta använder bildspråk (eller hittar på en liknelse av någon form) till att förklara saker och ting. Det kan bli lika hopplöst för ordkrigare att förstå det språket som det är för mig att förstå latin. Jag har en tendens till att få det och låta värre än vad det faktiskt är, ser man det som ett problem så måste man hålla tillbaks tills det att man utvecklat ett bättre system.

Orsaken till att jag inte tycker speciellt bra om ADHD är troligtvis trycket jag fått utifrån. Det råder nästan inga tvivel om att det är så, även om jag själv måste ta ansvar för mycket som har hänt. Jag har också en del i det hela, men man letar ju efter var gnistan uppkom. Man letar efter en orsak tills man gräver ner sig i så mycket jord att man når den varma kärnan.

I c:a 23 år hade jag ett problem - ADHD (egentligen DAMP, men min psykolog avfärdade och ansåg inte att benämningen var korrekt). Jag var trasig och utpumpad.

Jag är säker på att avståndet jag tagit från ADHD också beror på hur mycket jag kämpat för att reparera eller (som jag hade hopp om att lyckats, jag trodde det var en personlighetsdefekt) modifiera (som det ändå går att göra) problemet. Avståndet kommer att minska, jag ser alltmer samband mellan de 3 olika problem jag har fått framför mig. Det tar sin lilla stund, men det är på väg mot acceptans, men just nu idag lutar det fortfarande mot min gift-metafor (eller hur man skall se på det).

In time.

Okej, nu förstår jag mycket bättre.

earlydayminer skrev:Skönt att se dig "in action", Zombie!!!

... och du är ju så snäll så jag vet inte vart jag ska ta vägen...

Zombie skrev:Okej, nu förstår jag mycket bättre.

earlydayminer skrev:Skönt att se dig "in action", Zombie!!!

... och du är ju så snäll så jag vet inte vart jag ska ta vägen...

Värt att tillägga är att jag fortfarande har ett behov av att göra min röst hörd, vilket är varför jag åtminstone skriver något. Även fast det egentligen inte ger diskussionen ytterliggare bränsle, så kan det ändå vara viktigt att få säga det man vill ha sagt.

Hehe. Du verkar har varit trött, nu verkar du mer öppen. Det är värt att fira!