barracuber skrev:IckyFlix,

Ber om ursäkt om något var oklart. Fråga gärna.

En liten fråga: du skrev något om att somna. Men menar du att 'trött' för dig är samma sak som 'sömnig'? Eller kan du ibland vara trött i betydelsen utmattad/totalt slut? Är det ibland det ena och ibland det andra?

Hoppas du inte tycker detta är 'hårklyverier'.

Nä, det var inte du som var oklar, bara jag som har så svårt med absoluta svarsalternativ

Nej, trött behöver inte vara samma sak som sömnig.
Det kan vara det i vissa situationer, det jag skriver om att jag sitter och stirrar tomt framför mig, där är det nog trötthet = sömnighet, jag tror att hjärnan bara stänger av när det blir för mycket intryck att sortera.

Men jag kan också bli trött av det sociala utan att behöva sova för att bli pigg, det räcker alltså att isolera mig en stund och få vara ifred, så går tröttheten över.

Och jag gillar hårklyverier

serpentin skrev:Jag ältar ofta vad jag sagt, vad andra sagt, vad som hände där och då och vad jag borde ha sagt eller inte borde ha sagt osv.

Samma här. Jag har hur många lagrade konversationer som helst i skallen

barracuber skrev:Blir du trött av att vara med och/eller bland människor?

Jag ställer frågan för jag blir oftast inte sådär jättemycket trött som många här verkar bli.

Vore bra om tråden begränsas till att gälla trötthet vid umgänge med andra människor, umgänge i vid betydelse.

Jag skulle vilja ställa frågan så att man skiljer mellan att umgås med NT-personer och AS-personer, men kommer inte på något smart sätt att formulera.

Ni får gärna förtydliga i tråden om ni blir mer trötta av NT än AS eller om det inte är någon skillnad. Min gissning är att ni som blir trötta oftare blir det av NT än av AS, aspergare ligger ju mer på samma våglängd antagligen.

Ursäkta att det blev långt.

När jag gick på konstskola var jag trött på kvällarna och orkade inte gå ut.

Jag tvekade mellan ofta och alltid, men valde ofta.

Jag har ett stort behov av att umgås med människor, och prata en massa, men jag blir trött av det efteråt. Har då behov av att vara ensam ett tag.

Det är ingen skillnad om jag umgåtts med AS eller NT.

På det stora hela blir svaret "Ofta"...
Intensiteten i tröttheten beror såklart på situationen, vem det handlar om, vad jag har för dag/period, syftet med umgänge och innehållet i det.

Behöver alltid tid för mig själv och när det har blivit intensivt behöver jag tid att rensa huvudet (annars blir jag irriterad och orolig av alla intryck)... ibland att få vara själv flera dagar.... (så blir det t.ex. när jag träffat föräldrarna eller träffat flera personer under helgen). Får jag inte möjligheten att rensa, lagras det på och då blir jag nedstämd...

Enstaka personer får jag energi av alternativt blir jag mindre trött jämfört med när jag träffat andra. Exempel på sådana är mina närmarste vänner såklart, några på jobbet och en del spännande personer som jag har tur att få träffa i andra sammanhang.

Men folk som småpratar mycket eller babbla på om ämnen som inte intresserar mig eller folk som är för närgångna och frågar en massa utan att jag riktigt är vän med dem, tjatigt folk och blir jag väldigt trött av. (och trött på dem). Står inte ut med sådant och försöker undvika sådana typer så gott det går...

Mitt ältande och analys av vad jag sa och inte sa och vad de sa osv bidrar också till tröttheten... och skammen över att ha sagt ngt dumt eller tro mig ha sagt ngt dumt är inte uppiggande heller...

svarade ofta. lite olika mycket och på olika sätt beroende på situation.

tex helg med mamma och/eller systrar = utslagen flera dagar
helg med smbons familj = utslagen 1-2 dagar (konstigt va?)
karateträning = ångest dagen efter för alla "fel" jag har gjort
handla = inte uttröttande om inte nån försöker prata med mig
hemma med fästmannen = oftast inte uttröttande fast ibland är det så

har träffat en enda aspie som har diagnos (kompis sen nian som jag träfafde på AS föreläsning båda hade fått diagnos efter hon lämnat stan) så jag vet inte riktigt hur/om det skiljer sig
(finns inga aspie träffar häromkring )

Saknar alternativet "efteråt". Jag blir sällan trött medan det varar utan mest stimulerad bara. Det är först efteråt jag blir däckad ju mer social jag varit.

Men visst är det som rapchic skriver, att det också varierar mellan olika personer, även om reaktionen kommer först efteråt. Väldigt intensiva personer, eller personer man inte känner, eller vid tillfällen man inte själv valt, tar förstås mer energi än någon mer stillsam som man valt att umgås med och känner sig trygg med.

Inger skrev:Saknar alternativet "efteråt". Jag blir sällan trött medan det varar utan mest stimulerad bara. Det är först efteråt jag blir däckad ju mer social jag varit.

Det tog jag för givet att man menade med frågan. Tröttheten kommer alltid efteråt. Medan jag är bland människor trivs jag mycket bra. För det mesta iaf. Lite beroende på vilka det är jag är bland.

Forumträffen t ex, där trivdes jag men kände en viss frustration över att inte få chansen att prata med fler eftersom jag måste hålla reda på min tvååring som inte satt stilla många minuter i taget.

Det var inte någon stor belastning mentalt heller efter den träffen. Tröttheten då handlade mest om mitt barn och alla faror jag måste hålla reda på med trappor, sjön och den där förbaskade svängdörren till köket.

Jag är redo för ny träff, men jag börjar också bli redo för att lämna min dotter hos min syster de dagarna.

Nu i helgen ska jag umgås med familjen. Vi har bestämt en träff för att titta på en nyfödd familjemedlem och samtidigt fira en födelsedag. Vi blir nog några stycken och när vi ses är det livligt och jättekul. Men det kan jag bli lite trött av efteråt. Man får sällan tala till punkt i den församlingen...

Jag är TS och jag menade både 'under' och 'efteråt'.

Som några skrivit kan jag också "älta" och spela upp samtal efteråt i huvudet och oroa mig för hur det var. Det är en trötthet som jag kan känna efteråt.

Under själva umgänget kan jag känna mig utanför och utmattad på stimmiga, högljudda tillställningar (typ släktträffar, fester och med barn) och om det är dålig stämning (t ex gräl). Brukar ofta, framförallt förr, oftast utan grund, ta på mig skulden för att det var dålig stämning.

Så för mig åtminstone så är 'trött' i detta sammanhanget i stort sett samma sak som 'må dåligt'.

Jag tycker det kan vara roligt att umgås med människor om jag slipper djupare kontakt eller har en sån relation som är relativt kravlös.
Annars kan det bli jobbigt i längden.

Efteråt går jag också igenom vad som hänt och vad som sagts i huvudet. Är det verkligen ett aspergerdrag? Vad skulle det bero på isåfall?
Kan det vara att man försöker analysera vad som hänt och vad som sagts, för att hitta eventuella dolda budskap? Det skapar en del ångest i alla fall.

carl skrev:---klipp---

Efteråt går jag också igenom vad som hänt och vad som sagts i huvudet. Är det verkligen ett aspergerdrag? Vad skulle det bero på isåfall?
Kan det vara att man försöker analysera vad som hänt och vad som sagts, för att hitta eventuella dolda budskap? Det skapar en del ångest i alla fall.

för mig kom det EFTER jag fick diagnosen, då jag visste att jag "gör fel" i sociala situationer och/eller att jag inte kan läsa vad andra säger.

kan det vara ett drag då? jag tänkte man kan ju inte diagnosticeras av det tex, snarare ett drag av att ha diagnos...

bara en tanke

Idag skulle jag gärna umgås med folk, när jag är på bra humör!

barracuber skrev:Jag är TS och jag menade både 'under' och 'efteråt'

Det beror på hur länge jag umgås med andra, och hur intensivt det blir, särskilt när det gäller pratandet. Till en början är det bara roligt och stimulerande (om jag trivs med dem jag umgås med), men efter ett par timmar kan tröttheten komma, även om jag då ibland väljer att stanna ett tag till, för att det är så trevligt, även om jag börjar känna mig utmattad.

Tröttheten kan stanna kvar en stund efteråt, men när jag väl kommit hem, så kanske ibland redan efter en halvtimme som jag bara tagit det lugnt, så är jag ofta pigg igen.

Sen beror det på vilka jag träffar och vad jag gör. Typ fikaträffar, där man (läs jag...) pratar och lyssnar nonstop, tar väldigt mycket på krafterna, även om jag tycker om det eftersom jag har ett så stort behov av att prata.

Men när jag är på hunddagiset blir jag inte alls lika trött. Det brukar börja med att vi sitter och småpratar, och kelar lite med hundarna, i ca en timme, sen en timmes promenad, då vi inte pratar lika mycket, och sen ca en timme som vi fikar, och bara sitter och tar det lugnt, och pratar och kelar med hundarna. Det blir jag inte alls trött av. Vill ofta knappt gå hem...

MsTibbs skrev:Ofta. Men det beror normalt på vem och hur många.

Samma med mig.

IckyFlix skrev:Tillägg: samtidigt som jag blir så pass trött av folk, så har jag ändå ett ganska stort socialt behov. Jag behöver verkligen komma ut bland folk för att inte må psykiskt dåligt i längden. Lite svårt att få det där i balans.

Samma här.

Jag behöver människor och blir trött av dem, både medan och efteråt. Ju sämre de passar mig desto tröttare, förstås, men även vid gott utbyte har jag blivit allt mer ohållbart trött allteftersom mina krafter har avtagit.

Det suger också umgängesförmåga (och annan energi) att ständigt hålla sig själv under bevakning i övertygelse om att man inte duger; men efter ett halvt liv av ständiga belägg på det senare har jag ännu inte hittat någon avstängningsknapp för det systemet.

Hoppas att jag en dag lyckas göra dig riktigt pigg då! Om jag märker att du är trött så vet jag varför.

Jag undrar...

Man anstränger ju oftast sig på många olika sätt, när man umgås med andra. Det är väldigt sällan man mer eller mindre fullständigt släpper fram den obetänksamma, kanske fördomsfulla varelse som andra delar av en inte är särskilt nöjda med, och som man dessutom vet eller tror att andra människor skulle bli åtminstone besviken på. Djurisk, kan man också vara i nån del av sig.

Hur vore det om man släppte alla ansträngingar? Hur väl skulle det tas emot, skulle man behålla sina vänner? Och hur mycket kraft skulle man spara per tidsenhet? Jag undrar.

Det där med primalskrik och talande i tungor kanske inte är helt uppåt väggarna, funderar jag. De tillstånden kanske kan användas som grund att bygga upp en mer avslappnad version av det man brukar visa världen.

Eller inte.

Jag blir trött ibland men det har blivit bättre med åren eftersom jag utvecklats och mer knäckt koden för hur man umgås. Jag har aldrig haft jättestora svårigheter utan kan läsa koder, osv. men jag blev ändå trött för jag var så osäker på mig själv och råkade ibland säga "fel" saker och ha "fel" kläder.

Numera blir jag mest trött av en heldags shoopande eller möjligtvis en heldags umgänge som är oplanerat rakt igenom och troligtvis heldags umgänge med folk jag inte känner för dessa saker ger ju också en massa nya intryck samt nervositet. Mingelsituationer gör mig nervös och stel som en pinne.

Min kurator (på habet) sa att troligt anledning till att folk blir trötta av shooping är sinnesintryck i rörelse; musik, skyltfönster, mm. och man ser nya saker hela tiden.

never in my life would i trade a second of time with someone for hours of other things!

som första säger jag "aldrig!"

Ofta, svarade jag. Någon nämnde mingel som en energitjuv och där håller jag med. Jag har alltid avskytt mingel. Man går där och försöker få folk att tro att man är intresserad och att deras namn fastnat där uppe i skallen.
Jag hör till typen som lätt vill fånle för att visa uppskattning och det är ansträngande för ansiktet i längden. Jag avskyr faktiskt även middagar, som brukar komma som en naturlig följd på minglet. Så fort det blir hyfsat legitimt att dra så är jag den förste att resa på mig.

hrrmm...ursäkta...*ler*...oj förlåt...*ler* Ja trevligt att träffas! (Hoppas det dröjer j**igt länge tills nästa gång)

Får alltid en depressionsliknande känsla efter några minuters socialande.

Beror väldigt mycket på sällskapet. Ibland när jag drar till jobbet på morgonen och känner mig utvilad och på gott humör innan jag är där så brukar det oftast gå "bra" i det sociala spelet, antingen ett väldigt kort tag, eller ett längre tag. Medans det går "bra" så är jag nöjd, men när jag känner att det börjar dala och tillslut nästan är omöjligt att kunna konversera med NT's på ett normalt sätt så får jag ångest, iochmed att NT förmodligen tror att jag ignorerar, struntar i, är ointresserad av samtalet eller liknande.

Ofta däckad efteråt av att ha varit social. Även om det var jättetrevligt.

Eller bara ute på stan. Ju fler människor och desto rörigare miljö, desto tröttare blir jag redan medan jag är där. IKEA eller shoppingcenter en lördageftermiddag är värsta tänkbara mardröm.