Med "den enda läkare i Sverige som kunde ställa en Aspergerdiagnos" lär hon mena Christopher Gillberg. Högsta tänkbara ort i svensk aspergerforskning. Jag får anta att vi därmed har en fingervisning om var alla dessa andra okunniga, destruktiva och empatilösa diagnostiker som förstör livet för folk som oss har gått i lära?

Vad menar du Zombie? Är han inte bra då?

Han är säkert bra som forskare och jag kan tänka mig att han är bra som diagnostiker av barn och en del ungdomar. Om han sedan också är bra som diagnostiker av något äldre personer som har hunnit utveckla sin kommunikationsförmåga (inom sig själva och mot omvärlden) eller lärt sig framstå som någorlunda normala, det vill jag se belägg för innan jag tror det. För nu har jag hört litet för många vittnesmål om en negativ syn på aspergare som människor från hans sida. Inte som psykopatiska våldsverkare, så okunnig är han naturligtvis inte - men som känsloarma, egoistiska och "empati"-lösa robotliknande varelser.

Mycket av det han sa till Hanna Fridén kan visserligen vara sant på sitt sätt. Men som hon själv verkar ha upplevt det, missade han hennes grundläggande mänsklighet och mänskliga behov och förmågor och gav henne ingenting hon kunde uppleva som tips eller öppningar utöver den där hänvisningen till intellektuell inlärning precis som att programmera en robot - och hur attraktivt är det för de flesta?

Det var visserligen ett tag sedan, man kan alltid hoppas att han har blivit lyhördare sedan dess - men hur många har han då ändå hunnit skola under tiden? När jag sedan läser här på forumet om alla dessa läkare och myndighetspersoner som säger att "vill du ha vänner/förhållande/kroppskontakt/kan du gå normalt/ha normalt minspel/sätta dig in i andra människor/.../..., då kan du inte ha Asperger", eller omvänt hjälper till att sätta begåvade barn i särskola eller ta barnen ifrån föräldrar med Asperger - då tycker jag man får lov att pröva om två och två kan passa ihop.

Zombie skrev:Han är säkert bra som forskare och jag kan tänka mig att han är bra som diagnostiker av barn och en del ungdomar. Om han sedan också är bra som diagnostiker av något äldre personer som har hunnit utveckla sin kommunikationsförmåga (inom sig själva och mot omvärlden) eller lärt sig framstå som någorlunda normala, det vill jag se belägg för innan jag tror det. För nu har jag hört litet för många vittnesmål om en negativ syn på aspergare som människor från hans sida. Inte som psykopatiska våldsverkare, så okunnig är han naturligtvis inte - men som känsloarma, egoistiska och "empati"-lösa robotliknande varelser.

Mycket av det han sa till Hanna Fridén kan visserligen vara sant på sitt sätt. Men som hon själv verkar ha upplevt det, missade han hennes grundläggande mänsklighet och mänskliga behov och förmågor och gav henne ingenting hon kunde uppleva som tips eller öppningar utöver den där hänvisningen till intellektuell inlärning precis som att programmera en robot - och hur attraktivt är det för de flesta?

Det var visserligen ett tag sedan, man kan alltid hoppas att han har blivit lyhördare sedan dess - men hur många har han då ändå hunnit skola under tiden? När jag sedan läser här på forumet om alla dessa läkare och myndighetspersoner som säger att "vill du ha vänner/förhållande/kroppskontakt/kan du gå normalt/ha normalt minspel/sätta dig in i andra människor/.../..., då kan du inte ha Asperger", eller omvänt hjälper till att sätta begåvade barn i särskola eller ta barnen ifrån föräldrar med Asperger - då tycker jag man får lov att pröva om två och två kan passa ihop.

Bra inlägg om din syn på Gillberg (som jag delar) och läget inom vården.

Skulle ändå vilja träffa honom och diskutera lite! Visa vad vi är kapabla till.

Zombie skrev:Han är säkert bra som forskare och jag kan tänka mig att han är bra som diagnostiker av barn och en del ungdomar. Om han sedan också är bra som diagnostiker av något äldre personer som har hunnit utveckla sin kommunikationsförmåga (inom sig själva och mot omvärlden) eller lärt sig framstå som någorlunda normala, det vill jag se belägg för innan jag tror det. För nu har jag hört litet för många vittnesmål om en negativ syn på aspergare som människor från hans sida. Inte som psykopatiska våldsverkare, så okunnig är han naturligtvis inte - men som känsloarma, egoistiska och "empati"-lösa robotliknande varelser.

Christoffer var också klart präglat av sin tid och den tidens syn på funktionshinder som autism, i och med att han då också behövde få gehör för sina teorier kunde han inte heller vara så positivt som han alla gånger ville om funktionshindrade. Om man vill se hans syn på autism nu så bör man läsa något modernt från honom eller gå på en föreläsning som han ger lite nu och då. Svårt att i Sverige hitta nån med mer respekt för oss än Gillberg. Han är realistiskt om prognoser men han pratar inte längre om empatilös och såna saker som var inne på 70-80talet och som man då inte visste bättre.

Jag anser att vi är honom mycket tacksamhet skyldigt för den i grunden positiva syn som finns i Sverige i dagsläget på oss och att inte hela sverige har gått ABA/Lovaasspåret.

Take skrev:

Zombie skrev:Han är säkert bra som forskare och jag kan tänka mig att han är bra som diagnostiker av barn och en del ungdomar. Om han sedan också är bra som diagnostiker av något äldre personer som har hunnit utveckla sin kommunikationsförmåga (inom sig själva och mot omvärlden) eller lärt sig framstå som någorlunda normala, det vill jag se belägg för innan jag tror det. För nu har jag hört litet för många vittnesmål om en negativ syn på aspergare som människor från hans sida. Inte som psykopatiska våldsverkare, så okunnig är han naturligtvis inte - men som känsloarma, egoistiska och "empati"-lösa robotliknande varelser.

Christoffer var också klart präglat av sin tid och den tidens syn på funktionshinder som autism, i och med att han då också behövde få gehör för sina teorier kunde han inte heller vara så positivt som han alla gånger ville om funktionshindrade. Om man vill se hans syn på autism nu så bör man läsa något modernt från honom eller gå på en föreläsning som han ger lite nu och då. Svårt att i Sverige hitta nån med mer respekt för oss än Gillberg. Han är realistiskt om prognoser men han pratar inte längre om empatilös och såna saker som var inne på 70-80talet och som man då inte visste bättre.

Hanna Fridén måste väl ha blivit diagnostiserad så sent som 1999 eller 2000?

Nu tänker jag så här, att om man kan ha asperger/hfa och inte behöver ha några problem med kroppsspråk, vill ha vänner/kan ha vänner, lärt sig det sociala spelet, beter sig precis som vem helst, hanterar verbal och icke verbal kommunikation m.m. har man då inte gått ifrån "kraven" för diagnosen/problematiken?

Det skulle betyda att vem som helst kan vara autistisk snart, det syns eller märks inte alls.

(Det jag skrivit är tänkt som en fråga/skapa debatt/diskussion snarare än ett påstående)

Det beror väl på vilka delar man har svårt med, Hur hög-/lågfungerande man är, och så alltså kriterierna. Det finns väl några man inte behöver uppfylla. Vet inte hur många kriterier det fanns, men skulle man tex. ha 9 av 10, kanske den där "sista" kriterien är den man inte har, som andra autister kanske har, eller tom. är vanligast. Eller att man uppfyller dem rätt så milt.

Ja men innan så var man manodepressiv när man var depressiv i perioder, och manisk i andra perioder. Alla visste om någon var manodepressiv.

Nu har dom ändrat det så att man kan vara bipolär typ I eller typ II och till o med typ III och 2.5 om jag inte hört fel. Det betyder att var o varannan kan vara manodepressiva idag. Är det samma sak som håller på att hända med asperger?

Take skrev:

Zombie skrev:Han är säkert bra som forskare och jag kan tänka mig att han är bra som diagnostiker av barn och en del ungdomar. Om han sedan också är bra som diagnostiker av något äldre personer som har hunnit utveckla sin kommunikationsförmåga (inom sig själva och mot omvärlden) eller lärt sig framstå som någorlunda normala, det vill jag se belägg för innan jag tror det. För nu har jag hört litet för många vittnesmål om en negativ syn på aspergare som människor från hans sida. Inte som psykopatiska våldsverkare, så okunnig är han naturligtvis inte - men som känsloarma, egoistiska och "empati"-lösa robotliknande varelser.

Christoffer var också klart präglat av sin tid och den tidens syn på funktionshinder som autism, i och med att han då också behövde få gehör för sina teorier kunde han inte heller vara så positivt som han alla gånger ville om funktionshindrade. Om man vill se hans syn på autism nu så bör man läsa något modernt från honom eller gå på en föreläsning som han ger lite nu och då. Svårt att i Sverige hitta nån med mer respekt för oss än Gillberg. Han är realistiskt om prognoser men han pratar inte längre om empatilös och såna saker som var inne på 70-80talet och som man då inte visste bättre.

Mycket möjligt alltsammans. Jag har hört olika bud, men sätta mig in i saken själv lär få bli i ett annat liv som det ser ut nu.

Take skrev:Jag anser att vi är honom mycket tacksamhet skyldigt för den i grunden positiva syn som finns i Sverige i dagsläget på oss och att inte hela sverige har gått ABA/Lovaasspåret.

Jag vill ingalunda bli tolkad som "otacksam" för hans positiva insatser.

Men ABA/Lövaas och "betendemodifikation" (hjärntvätt) under falsk KBT-flagg får lika mycket näring som dessa myndighetsövergrepp jag nämnde av den där allmänt låga uppfattningen om oss som Gillberg och andra har spritt, även om de inte sprider den längre. Och tyvärr, vad det verkar på forumet, såpass trögt är systemet att det är den uppfattningen som nu formar svenska socialnämnders och andra instansers politik mot oss, och antagligen har den politiken inte ens nått sitt fulla genomslag ännu.

Och vilken anständig människa vill t.ex. utsätta barn för vårdnadshavare som "aldrig kommer att kunna förstå andra människors behov" eller riskera att låta sig luras av att dessa vårdnadshavare måste ha "lärt sig att härma tecknen på en normal människas förståelse och empati utan att besitta dem", eftersom "det är det bästa en person med Aspergers syndrom någonsin kan hoppas på"?
(Citaten är inte autentiska, utan i brist på ork att leta upp några har jag formulerat dem enligt den anda jag vill illustrera, som är verklig nog.)

Albulena skrev:Nu tänker jag så här, att om man kan ha asperger/hfa och inte behöver ha några problem med kroppsspråk, vill ha vänner/kan ha vänner, lärt sig det sociala spelet, beter sig precis som vem helst, hanterar verbal och icke verbal kommunikation m.m. har man då inte gått ifrån "kraven" för diagnosen/problematiken?

Det skulle betyda att vem som helst kan vara autistisk snart, det syns eller märks inte alls.

Det är inte enskilda yttre tecken som är viktiga helt enkelt. Det är fråga om sådant som försenad utveckling av diverse strukturer för sammanhållning och kommunikation både inom en och mot omvärlden, svårt att avväga allt från känslor över motorik till socialt signalerande, svårt att få plats med lika många saker på en gång som normala människor såväl "i huvudet" som i mindre medvetna delar av organismen, ofta också allmän skörhet, bristande ork, obalanserade kroppsegna belöningssystem, mindre energireserver som inte räcker lika långt fram i livet som andras, och annat som formellt sett kanske mera hör till AD(H)D-diagnosen men ofta är en integrerande del av också aspergares "avvikelser". Och annat liknande, som jag inte orkar jaga fatt på just nu.

Albulena skrev:(Det jag skrivit är tänkt som en fråga/skapa debatt/diskussion snarare än ett påstående)

Det tycker jag är jättebra. Även om jag blir provocerad och utstöter en dödstrött suck när jag ser ett sådant inlägg , och även om det börjar bli farligt ifall det skulle lämnas obesvarat. För det är ju just sådant här de som ifrågasätter vår "högfungerande"s existens, kallar oss arbetsskygga och i största allmänhet missunnar oss att vara de vi är säger.

Vad bra skrivet Zombie

Albulena skrev:Vad bra skrivet Zombie

Tycker jag med!

Hanna Fridén är förresten grymt snygg.

Nämen tack...
(Inte till det sista alltså )

Zombie skrev:Nämen tack...
(Inte till det sista alltså )

Jo, du skriver himla bra ur ett medmänskligt perspektiv. Sådär humanistiskt, tror jag att det heter. Ej kliniskt alls.

Diagnoskriterier är ju alltid aningen luddiga just därför att de är kriterier och kan tolkas. Har nån högt blodsocker så kan det mätas, viss skillnad. Det gäller väl alla kriterier? Har nån tex ej korrekt tvångssyndrom för att inte S. Bejerot ställt diagnosen? Eller annorlunda AS för att Gillberg inte undersökt? Mindre riktig dyslexi för att inte M. Ingvar varit inblandad? Själva funktionshindren är ju sådana att de kan tolkas, ska tolkas och bör tolkas för att ge individen bästa tänkbara livskvalitet (nu är jag fan på gång).

Jag skulle vilja påstå att dessa personer gör mycket gott för både anhöriga, diagnosticerade, allmänheten och sina kollegor genom att sprida kunskap och resultat.

Vad går vi på i Sverige? Gillberg & Gillbergs kriterier eller ISM resp DSV? Jag har inte sett något papper med refererande till G&G på. Men självklart påverkar de med sin professionalism och sitt stora inflytande många berörda (över hela världen, tror jag till och med)

Människor kan bli hjälpta till ett liv som är värt att leva, det är själva poängen. Annars kan de dö, ingen ska behöva dö utan att få adekvat hjälp innan. Jag kan känna djup förtvivlan och uppgivenhet ibland, men nog var det värre förr, då var det bara hopplöst.

Den förfärlige snömannen skrev:Hanna Fridén är förresten grymt snygg.

Får kolla upp henne mer

Bra skrivet, Zombie och AAA
Genomtänkt och tänkvärt.

Tack - nu blev jag glad Själva diagnosen får inte vara ett självändamål, har jag för mig.

Har tyvärr inte orkat läsa allt nu.
Men det finns väl variationer av allt.
Och det där med mänskliga behov, vara en människa bakom det hela, har jag nog upplevt att andra tror inte man har/är. Man är mindre människa än resten. Man har visst inte samma behov. Man är visst något som inte har känslor och behov som alla andra. Skall man behöva demonstrera om det också? Känns knäppt.
*undrar om det kommer att se ut såhär hela livet*

Albulena skrev:Ja men innan så var man manodepressiv när man var depressiv i perioder, och manisk i andra perioder. Alla visste om någon var manodepressiv.

Nu har dom ändrat det så att man kan vara bipolär typ I eller typ II och till o med typ III och 2.5 om jag inte hört fel. Det betyder att var o varannan kan vara manodepressiva idag. Är det samma sak som håller på att hända med asperger?

Kanske man kan hoppas det. Kruxet med AS tycks ju vara att det inte är fråga om nedsättningar i känslor, sociala behov och allt möjligt annat, som man tidigare har trott och som väl fortfarande står i alla eller nästan alla texter, utan om obalanser, utvecklingstjall och samordningsbrister, som således kan slå åt både nedsättnings- och överdrifts- och allmänna trasselhållet. Och givet den allmän(-mänskliga? -västerländska?) oförmågan att förstå att motsatser kan höra ihop så kanske enda vägen till förståelse och adekvat hjälp exempelvis åt oss överkännande och överkänsliga vore en egen diagnos eller åtminstone "typ"-variant.

TheBoxSaysNo skrev:Bra skrivet, Zombie och AAA
Genomtänkt och tänkvärt.

Tack kära Boxie

Och ja, det var viktiga aspekter du skrev bra om ur medmänskligt perspektiv, AAA!

AAA skrev:Själva diagnosen får inte vara ett självändamål, har jag för mig.

Nej, meningen med alla diagnoser är väl, hoppas jag, att folk som behöver extra hjälp (professionell såväl som myndighetlig och i vardaglig hänsyn från
omgivningen) för att få ett "normalbra" och om möjligt "produktivt" liv i det samhälle vi nu faktiskt har ska få tillgång till den.

regnif skrev:Och det där med mänskliga behov, vara en människa bakom det hela, har jag nog upplevt att andra tror inte man har/är. Man är mindre människa än resten. Man har visst inte samma behov. Man är visst något som inte har känslor och behov som alla andra. Skall man behöva demonstrera om det också? Känns knäppt.
*undrar om det kommer att se ut såhär hela livet*

Väl beskrivet. Kan inte betonas nog, tycker jag, i det i all "välmening" dödliga drev som pågår mot oss just nu på grundval av dessa beskrivningar av oss som både är föråldrade och har gjorts utan att vi har tillfrågats.

Zombie skrev:

Albulena skrev:Ja men innan så var man manodepressiv när man var depressiv i perioder, och manisk i andra perioder. Alla visste om någon var manodepressiv.

Nu har dom ändrat det så att man kan vara bipolär typ I eller typ II och till o med typ III och 2.5 om jag inte hört fel. Det betyder att var o varannan kan vara manodepressiva idag. Är det samma sak som håller på att hända med asperger?

Kanske man kan hoppas det. Kruxet med AS tycks ju vara att det inte är fråga om nedsättningar i känslor, sociala behov och allt möjligt annat, som man tidigare har trott och som väl fortfarande står i alla texter, utan om obalanser, utvecklingstjall och samordningsbrister, som således kan slå åt både nedsättnings- och överdrifts- och allmänna trasselhållet. Och givet den allmän(-mänskliga? -västerländska?) oförmågan att förstå att motsatser kan höra ihop så kanske enda vägen till förståelse och hjälp exempelvis åt oss överkännande och överkänsliga vore en egen diagnos eller åtminstone "typ"-variant.

AAA skrev:Tack - nu blev jag glad

Tack kära Boxie.

Och det var viktiga aspekter du skrev bra om ur medmänskligt perspektiv, AAA!

AAA skrev:Själva diagnosen får inte vara ett självändamål, har jag för mig.

Nej, meningen med alla diagnoser är väl, hoppas jag, att folk som behöver extra hjälp (professionell såväl som vardaglig hänsyn från
omgivningen) för att få ett "normalbra" och om möjligt "produktivt" liv i det samhälle vi nu faktiskt har ska få tillgång till den.

regnif skrev:Och det där med mänskliga behov, vara en människa bakom det hela, har jag nog upplevt att andra tror inte man har/är. Man är mindre människa än resten. Man har visst inte samma behov. Man är visst något som inte har känslor och behov som alla andra. Skall man behöva demonstrera om det också? Känns knäppt.
*undrar om det kommer att se ut såhär hela livet*

Väl beskrivet. Kan inte betonas nog, tycker jag, i det i all "välmening" dödliga drev som pågår mot oss just nu på grundval av dessa beskrivningar av oss som både är föråldrade och har gjorts utan att vi har tillfrågats.

Överkänslighetssyndrom då!
Nej, men du skriver bra. Kan hålla med om mkt du skriver. Men som sagt har jag inte läst allt som det är nu. Får väl ta det senare.

Självändamål? Att man gör det till fördel för en själv?

Mm, utan att vi tillfrågats....man bör ju se vissa samband där. Det är som att redan veta nåns bästa som kanske varit myndig ett tag. Så gör man väl bara med barn....? Konstigt beteende. Man kan ju ändå behöva hjälp o stöd o så, trots att man inte är ett barn längre.
Men pågår det verkligen sånt här "mot oss just nu"? Hm, låter läskigt. Vad är det som är så just nu? Hänger inte med i svängarna riktigt, måste avstå lite, tror jag.

regnif skrev:Men pågår det verkligen sånt här "mot oss just nu"? Hm, låter läskigt. Vad är det som är så just nu? Hänger inte med i svängarna riktigt, måste avstå lite, tror jag.

Förlåt, menade inte att skrämma upp dig.

Jag syftade på sådant jag redan hade skrivit om:

Zombie skrev:När jag sedan läser här på forumet om alla dessa läkare och myndighetspersoner som säger att "vill du ha vänner/förhållande/kroppskontakt/kan du gå normalt/ha normalt minspel/sätta dig in i andra människor/.../..., då kan du inte ha Asperger", eller omvänt hjälper till att sätta begåvade barn i särskola eller ta barnen ifrån föräldrar med Asperger - då tycker jag man får lov att pröva om två och två kan passa ihop.

Zombie skrev:Men ABA/Lövaas och "betendemodifikation" (hjärntvätt) under falsk KBT-flagg får lika mycket näring som dessa myndighetsövergrepp jag nämnde av den där allmänt låga uppfattningen om oss som Gillberg och andra har spritt, även om de inte sprider den längre. Och tyvärr, vad det verkar på forumet, såpass trögt är systemet att det är den uppfattningen som nu formar svenska socialnämnders och andra instansers politik mot oss, och antagligen har den politiken inte ens nått sitt fulla genomslag ännu.

Och vilken anständig människa vill t.ex. utsätta barn för vårdnadshavare som "aldrig kommer att kunna förstå andra människors behov" eller riskera att låta sig luras av att dessa vårdnadshavare måste ha "lärt sig att härma tecknen på en normal människas förståelse och empati utan att besitta dem", eftersom "det är det bästa en person med Aspergers syndrom någonsin kan hoppas på"?
(Citaten är inte autentiska, utan i brist på ork att leta upp några har jag formulerat dem enligt den anda jag vill illustrera, som är verklig nog.)

regnif skrev:Jag undrar vad Stig Helmer blir i kvinnlig "förebild". Öh, någon tant på revyerna de spelar på tv ibland?

Utan att ha några som helst belägg, så tänker jag på Heléne Lööw.

jag visste inte att Aspies skulle se ut på ett visst sätt.De jag träffat med As har nämligen sett jävligt mänskliga ut. smala,taniga,normalviktiga,mulliga och till och med överviktiga. fräkniga inte fräkninga alls. olika hårfärg och längder på håret. sminkade, inte sminkade. har då aldrig hört att någon med Asperger ser ut på ett visst sätt. En del är mån om sitt utseende andra inte. En del av att vara människa och djur med för den delen. har inget med Asperger att göra

Då skulle det väll vara betydligt enklare att ställa diagnosen med om man kunde gå efter utsidan?