nano skrev:Men om du och någon gått o blivit kära i varandra, blir det lätt o se denne i ögonen då tror du?
Inbillar mig att jag själv när jag blivit kär gärna skulle titta henne i ögonen länge länge länge

Har varit grymt kär i alla fall två gånger i mitt liv och kan fortfarande minnas ögonfärgen på dem båda. Inbillar mig även själv att känslorna var ömsesidiga åtminstone till en början så antar att detta faktum skulle kunna bejaka ditt påstående, ja. Normalt sätt kommer jag sällan ihåg ögonfärg på folk som många andra här. Tyvär rann dessa tillfällen ut i sanden men kunde liksom känna mig "hemma" korta stunder med dessa personer, känna stark gemenskap och för ett kort ögonblick uppleva fullständig självbejakelse och acceptetans. Tog tid innan jag kommit över avsaknaden av detta. Har mer eller mindre slutat hoppas på/bry mig att någonsin få uppleva den här känslan igen. Åtminstone lika djupt. Känns lättast så.

F'låt om det vart lite OT det här.

Fick ett bra tips igår fast det är ryckt ur sitt samanhang.
Det var något i stil med "dont feel scared or threatened".
Det hade med ämnet kärlek och att vara kär eller bara intresserad av någon att göra.

BTW, man får vara ensidigt kär i någon, berättar man för personen i fråga så får man oftast veta vad denne har för inställning till det hela.
De flesta verkar enligt mina observationer bli glada av att någon tycker om personen i fråga även när kärleken inte är besvarad.
Verkar tämligen ofta som att det finns ett intresse av att lära känna personen i fråga, men inte alltid förstårs.

Mestadels observationer mellan andra människor än mig själv kommer dessa slutsatser av.

Mm, kan vara lättare sagt än gjort. Jag släpper sällan folk nära in på livet IRL och är rädd att jag besvärar dem på något sätt och/eller upplevs som en lipsill. "En bra karl/kvinna reder sig själv", typ. Jag är duktig på rollspel/grupprelationer, sämre med enstaka människor åt gången. Känner mig lustigt nog desto hårdare granskad/bedömd då av dessa, rädd för att göra bort mig/verka skum.

Det kan säkert stämma. Skäms dock på något skumt sätt om jag råkar känna något djupare för en person som ligger utanför närmaste kretsen.

Åh, nu har det blivit lite rörigt här tror jag.
Jag vet inte vad som är kommentarer till mig och kommentarer till andra.

Inte jag heller. tog för givet det var riktat åt mig då inlägget låg efter mitt, f'låt om jag rörde till det här..

HISOKA skrev:Inte jag heller. tog för givet det var riktat åt mig då inlägget låg efter mitt, f'låt om jag rörde till det här..

Det var inte ditt inlägg som gjorde mig förvirrad, det var alltihop efter mitt inlägg.
Jag är inte riktigt klar över vem som svarar vem

Det var lite olika i det jag skrev iaf.
Men första stycket i BD:s inlägg hade med BD att göra.
Tyckte att det måste ha varit helt underbart att kunna tycka om någon sådär
Bara att gratulera typ

Sedan var det mer generella saker jag skrev.
Det jag skrev direkt efter HISOKA:s inlägg skrev jag för att jag kom o tänka på det jag skrev medans jag läste HISOKA:s inlägg.

nano skrev:Det var lite olika i det jag skrev iaf.
Men första stycket i BD:s inlägg hade med BD att göra.
Tyckte att det måste ha varit helt underbart att kunna tycka om någon sådär
Bara att gratulera typ

Sedan var det mer generella saker jag skrev.
Det jag skrev direkt efter HISOKA:s inlägg skrev jag för att jag kom o tänka på det jag skrev medans jag läste HISOKA:s inlägg.

Ok

Men oj så fel jag skriver, där jag skriver:
"Men första stycket i BD:s inlägg hade med BD att göra."
Ska det stå
Men första stycket i mitt inlägg efter BD:s inlägg hade med BD att göra.

Ögonkontakt är något jag har väldigt, väldigt svårt för. Jag hör sällan vad som sägs om jag måste titta på personen. Men det varierar från person till person, hur bekväm jag är med personen osv.

När det gäller språket så har jag ganska svårt för dialektala ord, använder sällan ord som jag tror kan missförstås. Jag har också en tendens att ofta vända på ordföljden i meningar när jag talar, detta är fruktansvärt jobbigt.

Kroppsspråket har jag inte tänkt på så mycket, men jag tror att det är ganska icke-existerande. Ibland så får man påminna sig själv om att le, skratta, nicka osv. Inget som besvärar mig direkt, det är ganska semiautomatiskt.