Min som ska utredas nu i oktober och jag har redan ställt en egen diagnos...hm
Men nu när vi var på semesterresa en vecka började jag undra. Det som utmärker min son, ska fylla 7, är att han lätt fastnar i saker. Från ca 3års ålder har det varit jättetufft på mornarna han blir aldrig klar - och så är det fortfarande.

Han var lugn som bebis och fram tills denna ålder ung. Jag tyckte alltid han lekte så bra själv och var nöjd med det eftersom han har ett stora syskon. Han älskade att pussla och la vid 1 !/2 års ålder SVÅRA pussel. Vi hade massa pussel hemma

Hans kontakt på dagis signalerade att hon tyckte att det var något som inte stämde, han hade en speciell vaggande gång sa hon och motoriskt låg han efter. Så vi startade en utredning vid ca 4 års ålder som mest kom att handla om hans kisser. Jag tog upp att han jämt kissade på sig (inget konstigt!) det jag reagerade på var att han inte brydde sig..... Sen hände inget mer. Han bytte dagis men de tyckte det funkade bra, lite svårt med koncentration och att äta med bestick annars bra och duktig.

Han kan fortfarande inte äta med bestick, kladdar mkt och vill äta med händerna. Här hemma kontrollerar han matsituationerna och har utvecklat bacillskräck. Om han går toa ska man vakta maten, man får inte nudda hans tallrik, bordstablett etc, mkt sammanbrott vid maten. Hans syster har jämt ont i magen när vi ska äta och min puls skenar bara vid tanken på en måltid.

Han måste pilla på allt, kan gärna "smaka" på saker också. Tappar alltid bort grejor, när vi ska hämta honom från skolan får vi alltid leta och vara glad om det kommer fram.

Han tappar lätt fokus och man måste vara supertydlig med information. Kommer aldrig glömma när han var mindra och han åt så bra och vi sa : Men vad duktigt du äter som en häst.varav han böjde sig ned och åt med munnen. Då skällde vi på honom innan vi förstod Han ÅT ju som en häst

När han var mindre sa han alltid har jag gjordt det redan , har jag sagt det? Vilket vi tyckte var gulligt men nu i efterhand kanske han inte visste.

Han är helt fixerad vid tekniska prylar, Tv-spel, data , nintendo. Går gärna runt till kompisar tills han hittar någonstans att spela. Han klarar att leka en stund, sen avbryter han gärna leken för att se på Tv - "vilar".

När han får för mkt intryck himlar han med ögonen och blinkar, vet ej om det kan va ngt tics.

Han är mot mig och sin pappa väldigt kärleksfull. Gillar närhet. Men tyckre sin syster ofta är äcklig.

Det konstiga med hans bacillskräck är att han inte bryr sig om att han är svart om händera, eller stoppar saker i munnen.Nu på semstern tog han en cig.fimp och tuggade på.

Han har jättesvårt att bryta de aktiviteter han gillar och fast vi förberder blir det ett stort utbrott.

Skolan går skapligt men det är som han spänner sig för så fort han kommer hem kan han explodera p g a ngn konstig småsak.

På semesterresan var det intressant att obserbvera honom. Märker att han blir hyper i vissa situationer som han inte vet vad som förväntas av honom. Ex vid resturangbesök, men tog vi med ett par pokemonkort gick det bra.

Han skapar situationer för att få kontroll. På semstern var han tvungen att bestämma vem som skulle åka hiss och vem som skulle ta trapporna. Jätteviktigt!!!!

När han var upp till 5 år hade han "slappa" kinder och dreglade mkt. Men det är inget utmärkande? Detta med besticksvårigheter läser jag heller inte så mkt om.

Han är ursmart, 6 1/2 läser flytande, räknar, skriver, googlar själv men enkla vardagliga saker fixar han inte.

Anledningen till att vi nu startar en utredning till är att jag måste få veta vilka krav jag kan ställa. Klarar han inte av att städa rummet eller är han lat. Orkar han inte bära sin skoväska efter skolan p g a alla intryck eller är han lat och kör med mig? Såna saker gör mig galen , hur ska jag bete mig?
Reflektioner tack!

Moderator: Förtydligade rubriken.

För att tydliggöra (trött nu...därav stavfel och slarv )
Jag misstänker att han har As eller drag av det. Ibland och ibland undrar jag om det är jag som bara gör massa fel eftersom det inte funkar

Oj, det var långt ja. Men du verkar ju ha lagt ihop två och två och dragit vettiga slutsatser av det. Låter inte som att det är du som gör något fel, snarare verkar du förstå honom ovanligt väl.

Hög intelligens, intensiva specialintressen i kombination med dålig motorik och starkt kontrollbehov/OCD-drag låter ju som om det i alla fall är i överensstämmelse med Gillbergs AS-kriterier. Sen får ni väl se vad utredningen visar.

Om jag ska gå efter mig själv och vad andra aspergare berättat så är han inte lat utan orkar helt enkelt inte lika mycket som andra.

Likaså är det vanligt att man kanske iofs klarar saker som andra klarar (som att gå i skola, jobba, vara social etc) men att man det tar oerhört mycket mer energi än för genomsnittspersonen. Dels för att man kanske är extra stresskänslig och socialt förvirrad och därför är på helspänn (just som du noterat) för att med nöd och näppe klara av det, dels har många av oss extra känsliga sinnen så att det lätt kan bli för mycket intryck under dagen.

Då behöver man totalchilla och få vara ifred och ägna sig åt sina intressen för att återhämta sig om man ska klara av det i längden.

Man kan också behöva kontrollera sin närmaste omgivning för att klara av att resten av tillvaron är kaotisk, särskilt om den blir extra oförutsägbar, som du beskrev med semestern. Där verkar du också dragit gissningsvis korrekta slutsatser själv.

Sen är specialintressena ofta oerhört viktiga och det som ger mening åt ens liv. När man väl lyckats komma in i ett saligt tillstånd av hyperfokus blir det oerhört plågsamt att bli avbruten, även om man blir förvarnad i tid. (Fast det är förstås ännu värre att plötsligt bli avbruten utan att bli förvarnad, så där tror jag du gör helt rätt.) Det är synd att inte skolan ger större möjligheter för specialbegåvade barn att ägna sig mer åt sina intressen eftersom dessa kan lägga grunden för att bli specialist som vuxen. Man övar även upp koncentrationsförmåga mm. Så det är ju bra om man inte avbryter om det inte är absolut nödvändigt.

Inger skrev:Oj, det var långt ja. Men du verkar ju ha lagt ihop två och två och dragit vettiga slutsatser av det. Låter inte som att det är du som gör något fel, snarare verkar du förstå honom ovanligt väl.

Hög intelligens, intensiva specialintressen i kombination med dålig motorik och starkt kontrollbehov/OCD-drag låter ju som om det i alla fall är i överensstämmelse med Gillbergs AS-kriterier. Sen får ni väl se vad utredningen visar.

Om jag ska gå efter mig själv och vad andra aspergare berättat så är han inte lat utan orkar helt enkelt inte lika mycket som andra.

Likaså är det vanligt att man kanske iofs klarar saker som andra klarar (som att gå i skola, jobba, vara social etc) men att man det tar oerhört mycket mer energi än för genomsnittspersonen. Dels för att man kanske är extra stresskänslig och socialt förvirrad och därför är på helspänn (just som du noterat) för att med nöd och näppe klara av det, dels har många av oss extra känsliga sinnen så att det lätt kan bli för mycket intryck under dagen.

Då behöver man totalchilla och få vara ifred och ägna sig åt sina intressen för att återhämta sig om man ska klara av det i längden.

Man kan också behöva kontrollera sin närmaste omgivning för att klara av att resten av tillvaron är kaotisk, särskilt om den blir extra oförutsägbar, som du beskrev med semestern. Där verkar du också dragit gissningsvis korrekta slutsatser själv.

Sen är specialintressena ofta oerhört viktiga och det som ger mening åt ens liv. När man väl lyckats komma in i ett saligt tillstånd av hyperfokus blir det oerhört plågsamt att bli avbruten, även om man blir förvarnad i tid. (Fast det är förstås ännu värre att plötsligt bli avbruten utan att bli förvarnad, så där tror jag du gör helt rätt.) Det är synd att inte skolan ger större möjligheter för specialbegåvade barn att ägna sig mer åt sina intressen eftersom dessa kan lägga grunden för att bli specialist som vuxen. Man övar även upp koncentrationsförmåga mm. Så det är ju bra om man inte avbryter om det inte är absolut nödvändigt.

Tack snälla Inger för din reflektion.......vill tillägga att det går ju så upp och ned också, just nu är vi inne i en hysad period. Jag har förstått att mktkan sklija Aspergare åt. Han har aldrig varit känslig för det härmed kläder ex.
Han vill gärna ha TÄNT överallt, starka lampor, om en glödlampa gått sönder, helst i köket, då exploderar han (är ju hans domän ; ) )
Hög smärtgräns,ljudkänslig, det stämmer ju in-VÄLDIGT känslig för lukter

En del känner jag igen från sonen (drag av asperger), annat inte alls, vilket ju inte är konstigt. Skulle inte bli förvånad om du gissar rätt på någon grad av AS.

Jonte skrev:En del känner jag igen från sonen (drag av asperger), annat inte alls, vilket ju inte är konstigt. Skulle inte bli förvånad om du gissar rätt på någon grad av AS.

undrar lite om det här med drag av asperger. Är det att man inte uppfyller tillräckligt av kriterierna?

Så har jag förstått det. Jag bor i Finland så möjligen är praxis annorlunda.

Man ska ju inte ställa amatördiagnoser och inte på nätet och inte åt folk man inte känner och inte träffat osv osv, men nog låter det som du tänkt till ordentligt och har tänkt rätt och nog låter det som en småaspie, för mig i alla fall.

En del du nämner får mig att funderar över om det kanske skulle landa på en dubbeldiagnos med AS och ADHD..? Läs lite om ADHD så kanske du får en tydligare bild ändå. http://www.adhdinfo.se är en bra sida, t ex.

Sen, kring göra saker eller inte, så tror jag det är lite feltänkt. Det handlar inte om svart vitt lat eller oförmögen, det handlar nog mest om vad du ber om honom, när du gör det, på vilket sätt du gör det och på vilket sätt han ska göra nåt.

Så klart han kan han hjälpa till med att städa sitt rum, men då kanske du måste hjälpa till med att förklara åskådligt vad städa rummet innebär. Han kanske har problem med att greppa vad som ingår. Det är mycket vanliga svårigheter vid npf.

Om du gör en lista, helst med få ord och helst med bilder, om han nu funkar bäst med bilder, det är ju också olika så tror jag det kan hjälpa. T ex Ta upp alla leksaker och lägg dem i backarna. Då måste du ha lådor som är märkta för olika leksaker t ex. (Där måste ni hitta på ett system som funkar för er förstås...).

Nästa grej på listan och så nästa.. Och ta inte för mycket åt gången, belöna när han gör nåt bra eller anstränger sig. Belöning funkar mycket bättre än straff, oftast, och särskilt med de här barnen.

Jag är lite trött och väldigt stressad nu, ska iväg, så jag kan inte fortsätta, men jag tror du förstått ändå. Sen finns det massor av bra böcker du kan få tips om senare. Men visst tycker jag ni ska utreda. Och lycka till!

alfapetsmamma skrev:Man ska ju inte ställa amatördiagnoser och inte på nätet och inte åt folk man inte känner och inte träffat osv osv, men nog låter det som du tänkt till ordentligt och har tänkt rätt och nog låter det som en småaspie, för mig i alla fall.

En del du nämner får mig att funderar över om det kanske skulle landa på en dubbeldiagnos med AS och ADHD..? Läs lite om ADHD så kanske du får en tydligare bild ändå. http://www.adhdinfo.se är en bra sida, t ex.

Sen, kring göra saker eller inte, så tror jag det är lite feltänkt. Det handlar inte om svart vitt lat eller oförmögen, det handlar nog mest om vad du ber om honom, när du gör det, på vilket sätt du gör det och på vilket sätt han ska göra nåt.

Så klart han kan han hjälpa till med att städa sitt rum, men då kanske du måste hjälpa till med att förklara åskådligt vad städa rummet innebär. Han kanske har problem med att greppa vad som ingår. Det är mycket vanliga svårigheter vid npf.

Om du gör en lista, helst med få ord och helst med bilder, om han nu funkar bäst med bilder, det är ju också olika så tror jag det kan hjälpa. T ex Ta upp alla leksaker och lägg dem i backarna. Då måste du ha lådor som är märkta för olika leksaker t ex. (Där måste ni hitta på ett system som funkar för er förstås...).

Nästa grej på listan och så nästa.. Och ta inte för mycket åt gången, belöna när han gör nåt bra eller anstränger sig. Belöning funkar mycket bättre än straff, oftast, och särskilt med de här barnen.

Jag är lite trött och väldigt stressad nu, ska iväg, så jag kan inte fortsätta, men jag tror du förstått ändå. Sen finns det massor av bra böcker du kan få tips om senare. Men visst tycker jag ni ska utreda. Och lycka till!

Tack!!! Tar gärna emot lästips oxå

Har skrivit lästips triljarders gånger förut och så hinner jag inte just nu, så vill du ha dem NU så bläddra gärna i lite andra trådar här inne..

Men autismforum.se är en bra sida, där står det många av de lästips jag ändå skulle ge.

Nu känns det som jag låter avfärdande, det är inte meningen, jag är bara stressad...

alfapetsmamma skrev:Har skrivit lästips triljarders gånger förut och så hinner jag inte just nu, så vill du ha dem NU så bläddra gärna i lite andra trådar här inne..

Men autismforum.se är en bra sida, där står det många av de lästips jag ändå skulle ge.

Nu känns det som jag låter avfärdande, det är inte meningen, jag är bara stressad...

Tack det ska jag göra

Barracuber (moderator):

Boktrådarna här är fortfarande lite av en röra. Det finns en stor tråd (se länken), sedan finns det boktips och recensioner insprängda i andra trådar. Dessutom blandas AS med icke-AS (som ADHD till exempel) vilket kanske är ok. Aggregering behöver hur som helst göras. Fram till dess är den här bästa tråden:

<a href="http://www.aspergerforum.se/basta-bockerna-om-as-t7085.html?highlight=b%F6ckerna">Bästa böckerna om AS</a>

Vi tar gärna emot förslag på hur det skulle kunna organiseras bättre.

Håller med tidigare skribenter. Det är viktigt att respektera om han inte orkar umgås. Kom fast överens om att han säger "Jag orkar inte prata nu" och den som försökt starta ett samtal respekterar det. I mitt fall (jag är 17 år) har det gått till att jag stänger in mig i datarummet (inget lås -_-) för att få vara ifred. Och det är inte en trevlig situation.

Många med AS lär sig att spela NT, men det tar enormt mycket med energi. Vet du om han brukar umgås med andra i skolan? Om han gör det har jag all förståelse för att det kan bli utbrott när han kommer hem. Då tror jag att det bästa är att låta han vara ifred tills HAN söker kontakt. Var inte oroliga om han inte vill umgås särskilt mycket, det är vanligt.

Meppe skrev:Håller med tidigare skribenter. Det är viktigt att respektera om han inte orkar umgås. Kom fast överens om att han säger "Jag orkar inte prata nu" och den som försökt starta ett samtal respekterar det. I mitt fall (jag är 17 år) har det gått till att jag stänger in mig i datarummet (inget lås -_-) för att få vara ifred. Och det är inte en trevlig situation.

Många med AS lär sig att spela NT, men det tar enormt mycket med energi. Vet du om han brukar umgås med andra i skolan? Om han gör det har jag all förståelse för att det kan bli utbrott när han kommer hem. Då tror jag att det bästa är att låta han vara ifred tills HAN söker kontakt. Var inte oroliga om han inte vill umgås särskilt mycket, det är vanligt.

Ja han leker i skolan. Hade utvecklingssamtali går hans fröken sa att hon merkar att han dras med i allt han ser, att allt han gör inte är viljestyrt. Och att mkt intryck verkar vara jobbigt.
PS! Är det hebreiska?

du menar början på min signatur? Jo, det är hebreiska. Om du har flera frågor om det har vi haft en diskussion om min signatur här.

Då förstår jag att han är trött efter skolan. Ett drag av AS är att man inte kan gallra intryck. T.ex. om en NT hör ett irriterande ljud så märker h@n det inte efter ett tag. Men många med AS fortsätter att höra det. Det kan ställa till problem på lektioner om de andra eleverna inte är tysta. Man kan helt enkelt inte koncentrera all uppmärksamhet på läraren.

Hej Maliinorr!

Jag känner igen jätte mycket av dina känslor. Min son fick AS diagnos i Juli och han har precis fyllt 6 år. Jag känner igen de här känslorna där man känner sig som en dålig förälder för att man tror att man har misslyckats med uppfostran. På så sätt är det är det så skönt att få en diagnos på det hela.

Nu har vi sänkt på kraven och börjat använda oss av andra metoder tex belöning som alfapetsmamma skriver. Sonen och hans lillebror får en stjärna varje gång de klär på sig på morgonen samt klär av sig på kvällen. Det har fungerat jätte bra. Fast med sonen med AS är viktigt att lägga klöderna på rad så han förstår vilket kläderplagg han ska börja med. Lägger jag kläderna i en hög är det kört. När de fått tillräckligt med stjärnor så hittar vi på något roligt tex åker till badhuset.

Lycka till med utredningen och berätta gärna hur det går.

Lallika skrev:Hej Maliinorr!

Jag känner igen jätte mycket av dina känslor. Min son fick AS diagnos i Juli och han har precis fyllt 6 år. Jag känner igen de här känslorna där man känner sig som en dålig förälder för att man tror att man har misslyckats med uppfostran. På så sätt är det är det så skönt att få en diagnos på det hela.

Nu har vi sänkt på kraven och börjat använda oss av andra metoder tex belöning som alfapetsmamma skriver. Sonen och hans lillebror får en stjärna varje gång de klär på sig på morgonen samt klär av sig på kvällen. Det har fungerat jätte bra. Fast med sonen med AS är viktigt att lägga klöderna på rad så han förstår vilket kläderplagg han ska börja med. Lägger jag kläderna i en hög är det kört. När de fått tillräckligt med stjärnor så hittar vi på något roligt tex åker till badhuset.

Lycka till med utredningen och berätta gärna hur det går.

Tack
Nu ska vi dit nästa fredag känns skönt. Förra veckan var en enda kamp...men denna vecka har varit bra. Då kommer tvivlet...kanske förstorar jag upp allt, det är nog inte så himla farligt......

När jag läste ditt inlägg började jag nästan att gråta.. Det kunde lika gärna varit jag som hade skrivit det.. Kände igen nästan alla situationer som du beskrev..
Min son fyller 7 nu i oktober och fick diagnos i juni. Jag hade länge misstänkt att han hade AS och hade börjat tänka i dom banorna.. Men ändå när vi fick beskedet fick jag nästan en chock.. Men nu tycker jag bara att det är positivt.. Det är inget "fel" på honom.. Han tänker bara annorlunda.. Jag har lättare att "stå upp" för honom när vi är ute och respekterar hans sätt att vara "annorlunda".. Visst kan det vara ganska jobbigt ibland, men samtidigt så är han så störtskön och underbar.. Hans klara svar på mina "dumma" frågor är obetalbara tycker jag:)
Jag kan inte så mycket om AS ännu, men lär mig varje dag
Ha det gott!
// Maria

Maria S skrev:När jag läste ditt inlägg började jag nästan att gråta.. Det kunde lika gärna varit jag som hade skrivit det.. Kände igen nästan alla situationer som du beskrev..
Min son fyller 7 nu i oktober och fick diagnos i juni. Jag hade länge misstänkt att han hade AS och hade börjat tänka i dom banorna.. Men ändå när vi fick beskedet fick jag nästan en chock.. Men nu tycker jag bara att det är positivt.. Det är inget "fel" på honom.. Han tänker bara annorlunda.. Jag har lättare att "stå upp" för honom när vi är ute och respekterar hans sätt att vara "annorlunda".. Visst kan det vara ganska jobbigt ibland, men samtidigt så är han så störtskön och underbar.. Hans klara svar på mina "dumma" frågor är obetalbara tycker jag:)
Jag kan inte så mycket om AS ännu, men lär mig varje dag
Ha det gott!
// Maria

tack för ditt svar! Imorgon är det dax för vårt första möte med psykologerna....
jag läser massor om AS och är rädd att jag läser in saker....

Lycka till!

Och lita på din magkänsla.

Bacillskräcken behöver inte vara riktiga bakterier och virus, det kan vara baciller som han tror de funkar, tänk dig exemplet "tjej och killbaciller" när man råkat nudda någon av motsatt kön oavsett var eller om det var kläder där man nuddade varann.
Det skulle kunna handla om sterilytor likagärna tror jag.

Jag har haft båda sorters bacillskräck, först just med att ingen fick nudda min mat och att någon pålitlig vaktade maten, jag visste inte ens att det fanns bakterier och virus, men jag visste att man kunde vara smutsig, kopplade inte ihop det med att det skulle kunna finnas något i smutsen, det var ju smuts, inget annat som tex baciller.

Och senare bacillskräck i dess riktiga form för bakterier och virus, ju mer folk försökte visa genom att äta olika äckliga saker så avfärdade jag person efter person som pållitlig infokälla.
Men jag blav av med den, på grund av ett "nej, det har jag inte tänkt på" (tack Angleja )
Därefter tog det iaf 3 månader av mycket tänkande innan jag tog något som helst steg i rätt riktning.

nano skrev:Bacillskräcken behöver inte vara riktiga bakterier och virus, det kan vara baciller som han tror de funkar, tänk dig exemplet "tjej och killbaciller" när man råkat nudda någon av motsatt kön oavsett var eller om det var kläder där man nuddade varann.
Det skulle kunna handla om sterilytor likagärna tror jag.

Jag har haft båda sorters bacillskräck, först just med att ingen fick nudda min mat och att någon pålitlig vaktade maten, jag visste inte ens att det fanns bakterier och virus, men jag visste att man kunde vara smutsig, kopplade inte ihop det med att det skulle kunna finnas något i smutsen, det var ju smuts, inget annat som tex baciller.

Och senare bacillskräck i dess riktiga form för bakterier och virus, ju mer folk försökte visa genom att äta olika äckliga saker så avfärdade jag person efter person som pållitlig infokälla.
Men jag blav av med den, på grund av ett "nej, det har jag inte tänkt på" (tack Angleja )
Därefter tog det iaf 3 månader av mycket tänkande innan jag tog något som helst steg i rätt riktning.

Lyckligtvis har bacillskräcken avtagit lite mer...nu är han mer fokuserad på lukter, helst får jag inte va i köket då han äter då jag el.pappan luktar illa. Mkt av det han ska äta luktar illa, tycker han....mitt kaffe luktar etc etc...Och att jag luktar illa nämner han endast vid matsituationerna...annars älskar han att vara nära mig?

Meppe skrev:du menar början på min signatur? Jo, det är hebreiska. Om du har flera frågor om det har vi haft en diskussion om min signatur här.

Då förstår jag att han är trött efter skolan. Ett drag av AS är att man inte kan gallra intryck. T.ex. om en NT hör ett irriterande ljud så märker h@n det inte efter ett tag. Men många med AS fortsätter att höra det. Det kan ställa till problem på lektioner om de andra eleverna inte är tysta. Man kan helt enkelt inte koncentrera all uppmärksamhet på läraren.

Ifall du missat mitt inlägg

Meppe skrev:

Meppe skrev:du menar början på min signatur? Jo, det är hebreiska. Om du har flera frågor om det har vi haft en diskussion om min signatur här.

Då förstår jag att han är trött efter skolan. Ett drag av AS är att man inte kan gallra intryck. T.ex. om en NT hör ett irriterande ljud så märker h@n det inte efter ett tag. Men många med AS fortsätter att höra det. Det kan ställa till problem på lektioner om de andra eleverna inte är tysta. Man kan helt enkelt inte koncentrera all uppmärksamhet på läraren.

Ifall du missat mitt inlägg

Nä har jag ej Jag har bott i Israel i två år......tycker det är en vacker signatur......tycker hebreiska är otroligt vackert språk