För min del var det otroligt intressant att hitta en gammal klasskompis nu i veckan och få hans kommentar när jag berättade hur vuxenlivet har gått för mig och den spännande diagnosen jag fått.

Att du inte var som oss andra i klassen håller väl alla med om, men att det hade ett namn var det nog ingen som visste. Tråkigt att det tagit så lång tid för dig att få reda på vad det är. Men jag antar att du tycker det är skönt att du äntligen fått det på papper.

Sug på den, goggar och fenrisulvar....

Hemlig skrev:Åh jävlar tycker facebook börjar bli kul nu. Heter Sophie Jacobsson där ifall nån vill lägga till mig:)

Gjorde en liten quiz där idag haha, den blev bra.

Skapade ett quiz, eller testade dig med ett quiz?

Jag har skapat några quiz, och jäklar vad jag skrattade hela eftermiddagen.

Miche skrev:
Själv har jag ingen större lust att få kontakt med gamla bekanta, inte minst eftersom jag blev mobbad större delen av tiden i skolan, och jag tror att förhållandet är detsamma för många med NPF. Det var därför jag var intresserad av att se hur många som är med i FB!

Jag har visserligen inte gjort någon utredning, så jag kan inte peka på ett dokument som garanterar mig att jag får räkna mig till npf-skaran, men chansen är nog minimal att jag INTE skulle ha en dubbeldiagnos om jag väl satte upp mig på kö och fick det gjort.

Men jag kan inte identifiera mig som mobbad, jag var antingen "försvarare" eller gränsade till "mobbare"; något jag inte är stolt över, men jag tror inte nödvändigtvis att jag är ensam om det här?

Kikarn skrev:Jag har visserligen inte gjort någon utredning, så jag kan inte peka på ett dokument som garanterar mig att jag får räkna mig till npf-skaran, men chansen är nog minimal att jag INTE skulle ha en dubbeldiagnos om jag väl satte upp mig på kö och fick det gjort.

Jag vet vad du menar, men ordet dubbeldiagnos används tydligen primärt för kombinationen diagnos tillsammans med missbruk, även om jag tycker dubbeldiagnos vore bästa ordet för diagnos+diagnos.

Jag trodde förut, innan de förklarade vad som menas med dubbeldiagnos, att det var just ordet för två diagnoser. Alltså, annat än missbruk..som ju också kanske kan vara en diagnos. Ja, det är väl ett tillstånd, liksom. En slags diagnos enligt mig då.

Jag har skapat en egen quiz. Är du psykisk sjuk heter den:)

Mest tycker jag det är trams och fjanterier men med är jag iaf. Har nog fler "vänner" på facebook än vad jag har i verkligheten men då är många av dem klasskamrater från högstadiet jag aldrig pratar med och ignorerar mig på tåget samt släktingar och arbetskamrater. Som jag inte heller pratar med.

Visst, förstår väl jag också att man måste "bjuda till" med dessa "vänner" och fråga vad de gör stup i ett fast man egentligen inte alls är intresserad och skiter i dem i övrigt. Så så, jag är bara ärlig. Facebook känns ofta mest som ett slags "betyg" på hur lyckad och social man är i livet. Vet t.ex. att det finns arbetsgivare som använder det som ett verktyg att ta reda på hur socialt kompetent och driftig man är innan de anställer/kallar till intervju. Typ, har man under 100 vänner så är man misslyckad och otrevlig. Skitsamma vilka de är.

Hrmm, blev visst ganska sarkastiskt det här. med riktiga vänner man råkar ha där är det förstås en annan sak men även där tycker jag det känns knepigt. Förstår inte riktigt hur jag ska kunna "umgås" med dessa på det här sättet. Känns mest plastigt och tillgjort. Men, okey. Vissa quizar/tester kan vara lite småroliga.

HISOKA skrev:Mest tycker jag det är trams och fjanterier men med är jag iaf. Har nog fler "vänner" på facebook än vad jag har i verkligheten men då är många av dem klasskamrater från högstadiet jag aldrig pratar med och ignorerar mig på tåget samt släktingar och arbetskamrater. Som jag inte heller pratar med.

Visst, förstår väl jag också att man måste "bjuda till" med dessa "vänner" och fråga vad de gör stup i ett fast man egentligen inte alls är intresserad och skiter i dem i övrigt. Så så, jag är bara ärlig. Facebook känns ofta mest som ett slags "betyg" på hur lyckad och social man är i livet. Vet t.ex. att det finns arbetsgivare som använder det som ett verktyg att ta reda på hur socialt kompetent och driftig man är innan de anställer/kallar till intervju. Typ, har man under 100 vänner så är man misslyckad och otrevlig. Skitsamma vilka de är.

Hrmm, blev visst ganska sarkastiskt det här. med riktiga vänner man råkar ha där är det förstås en annan sak men även där tycker jag det känns knepigt. Förstår inte riktigt hur jag ska kunna "umgås" med dessa på det här sättet. Känns mest plastigt och tillgjort. Men, okey. Vissa quizar/tester kan vara lite småroliga.

Det finns ju annat än Facebook. Med tanke på arbetsgivare alltså. Facebook i sig är nog många överens om är mest "trams och fjanterier".

Vadå? Man har ju hört att alla ag kollar upp Facebook? Jag tror det är de ag som är mest "planlösa", de har ingen koll på vad den sociala webben egentligen är.

Tror inte arbetsgivare kollar på Facebook för att spionera och spola folk för att de har < 100 vänner. Har man 100 vänner är man ju inte helt okänd här i världen. Det skulle ta för lång tid för ag att analysera de 100 vännerna för att komma fram till hur många som är riktiga vänner och hur många som bara är gamla mellanstadiekamrater - tror faktiskt inte de har den tiden.

Däremot finns det ju exempelvis LinkedIn som är populärt i Europa, inte minst Sverige, för IT-proffs. Söker man ett IT-jobb och inte ligger där så undrar nog ag (de som är litet med i tiden). Så ser det ut. Ett jävla skit är det. Och i en annan branch kanske det heter något annat. Eeler samma.

Med detta vill jag ha sagt att Facebook inte är hela sanningen. Tack och lov är hela den sociala webben fortfarande så ny att många företag inte har fattat vad det är ännu. Många företag tror ju fortfarande de är Fort Knox. De bloggar inte. De twittrar inte. Blogg - vadå? Twitter - njaee.

Än så länge behöver man nog inte känna sig passé bara för att man inte är på Facebook. Däremot bör man tänka över sin yrkesroll, om man har turen att ha en, och på vilka sajter folk i det yrket brukar hänga.

EDIT: Ska man vara het idag ska man "helt enkelt" försöka vara lite överallt. Facebook, blogg, Twitter, Pownce, Jaiku osv osv osv. vad de nu heter. Lyckas man med det så kanske man är "med". Men allting är inte lika viktigt. Som jag fattat det så har man ingen större nytta av Twitter om man inte har ett företag som man vill göra känt. Att bara twittra som privatperson verkar ganska meningslöst. Fast jag vet inte....

Jag är medlem i FB och har mer vänner där än IRL men jag umgås inte med någon av dessa "vänner". Det är endast några få som jag träffar.

Jag är medlem där men är inte inne så ofta. Och jag har fler vänner i verkliga livet än jag har på Facebook. Mest för att jag mycket hellre har kontakt med de genom att träffas, prata i telefon eller via chatt/e-post.

geocache skrev:1Mest för att jag mycket hellre har kontakt med de genom att träffas, prata i telefon...

Så är det ju, konstigt vore det annars. Folk tror att nätet gör att folk umgås mindre o mindre, att alla blir mer o mer isolerade bakom sina skärmar, drömvärldar o hörlurar. I själva verket är det tvärtom: nätet, framför allt den sociala webben, gör att folk umgås mer o mer på nätet med alla möjligheter det ger, och i förlängningen även irl.

geocache skrev: eller via chatt/e-post.

Håller inte med. Jo på ett sätt: chatt/e-post är bra på (vilket hela tiden varit syftet med hur de är designade) på korta meddelanden, typ "vi ses 13.30" och "2 röda mjölk" och "jag blir sen till mötet idag". Men de fungerar inte särskilt bra för längre djupare umgänge. Om du själv skulle få ett fyra sidor långt mail - skulle du orka läsa det? En annan nackdel med speciellt e-post är krångligheten, framför allt om du kör mailen lokalt: om Outlook kraschar eller hotmail går ned kanske massor av viktiga mail går förlorade, du måste böka med lokala backuper och arkivering (om du inte kör webbmail) och bråka med din mailleverantör.

Sociala webben är ett mera mänskligt, naturligt, smidigt sätt att umgås.

EDIT: tillägg till sista stycket: jag säger inte att just Facebook är så himla smidigt och naturligt. Jag håller med de som säger att det är rörigt och plåttrigt. Samma sak med Flickr, som är det största sociala fotosajten just nu, vilket är lite konstigt med ett sånt rörigt och ologiskt användargränssnitt.

Det finns ju annat än Facebook. Med tanke på arbetsgivare alltså. Facebook i sig är nog många överens om är mest "trams och fjanterier".

Vadå? Man har ju hört att alla ag kollar upp Facebook? Jag tror det är de ag som är mest "planlösa", de har ingen koll på vad den sociala webben egentligen är.

Tror inte arbetsgivare kollar på Facebook för att spionera och spola folk för att de har < 100 vänner. Har man 100 vänner är man ju inte helt okänd här i världen. Det skulle ta för lång tid för ag att analysera de 100 vännerna för att komma fram till hur många som är riktiga vänner och hur många som bara är gamla mellanstadiekamrater - tror faktiskt inte de har den tiden.

Däremot finns det ju exempelvis LinkedIn som är populärt i Europa, inte minst Sverige, för IT-proffs. Söker man ett IT-jobb och inte ligger där så undrar nog ag (de som är litet med i tiden). Så ser det ut. Ett jävla skit är det. Och i en annan branch kanske det heter något annat. Eeler samma.

Med detta vill jag ha sagt att Facebook inte är hela sanningen. Tack och lov är hela den sociala webben fortfarande så ny att många företag inte har fattat vad det är ännu. Många företag tror ju fortfarande de är Fort Knox. De bloggar inte. De twittrar inte. Blogg - vadå? Twitter - njaee.

Än så länge behöver man nog inte känna sig passé bara för att man inte är på Facebook. Däremot bör man tänka över sin yrkesroll, om man har turen att ha en, och på vilka sajter folk i det yrket brukar hänga.

EDIT: Ska man vara het idag ska man "helt enkelt" försöka vara lite överallt. Facebook, blogg, Twitter, Pownce, Jaiku osv osv osv. vad de nu heter. Lyckas man med det så kanske man är "med". Men allting är inte lika viktigt. Som jag fattat det så har man ingen större nytta av Twitter om man inte har ett företag som man vill göra känt. Att bara twittra som privatperson verkar ganska meningslöst. Fast jag vet inte....

The more you know.. Minns att jag läste en artikel nån gång där man frågade några AG/rekryterare om hur de gick tillväga i urvalsprocessen. Där använde flera av dem sociala nätverk, såsom Facebook, för att ta reda mer om de sökande men stämmer knappast att man gör så inom alla yrkesgrupper eller, såklart, med alla AG. Men en skrämmande utveckling är det hur som helst tycker jag. Det verkar bli allt svårare att vara anonym i dagens samhälle och ett misstag eller snedsteg i livet kan förfölja en för evigt i ett världsomspännande offentligt rum dit alla lystrar. Förstår inte varför hela världen behöver veta vad jag åt till frukost eller, för den delen, att jag har ett neurologiskt handikapp.

Hej barracuber!

Jo, ett fyra sidor långt e-brev (som jag "envisas" med att kalla det; så svensk är jag) skulle jag orka att läsa. Fast jag skulle inte läsa hela långa e-brevet på en gång (hoppas du inte tog illa upp att jag skrev så?).

Hmm... "köra mailen lokalt"... "webbmail"... nu blev det "den högre skolan" för mig, av de uttrycken... jag vet inte vad de innebär.

Personligen anser jag inte e-post eller chatt som krångligt, tvärtom enbart lättfattligt. Jo en nackdel, förstås, när det gäller chatten; det är lätt att "prata i mun på varandra" när man chattar.

"Sociala webben"... med det antar jag du menar det sociala nätverket man har i verkliga livet. I klubbar och föreningar man är medlem i och så?

Jag har provat att blogga några gånger, men tröttnat, eftersom det inte ger mig den där riktiga "responsen" jag vill ha när jag berättar om "mig och mitt". Och Twitter intresserar mig inte alls... jag vet inte ens vad det är, vad man "ska" ha det till.

geocache skrev:Hej barracuber!

Jo, ett fyra sidor långt e-brev (som jag "envisas" med att kalla det; så svensk är jag) skulle jag orka att läsa. Fast jag skulle inte läsa hela långa e-brevet på en gång (hoppas du inte tog illa upp att jag skrev så?).

Samma här om jag fick ett sådant. Det händer ju då och då eftersom e-post är så inarbetat i våra liv idag. Jag skulle antagligen skriva ut det på papper och slå mig ner i favoritfotöljen. Sedan kanske jag ville svara med ett två sidorsmail tillbaka. Sedan kanske det kommer ett nytt svar tilbaka igen osv osv. Så här långa konversationstrådar kan ju ibland vara ganska viktiga, framför allt om det gäller kontakter med myndigheter och så. Då vill man ju gärna att alltsammans ska sparas för framtiden på ett säkert sätt. Där föredrar jag det digitala formatet eftersom det händer att hus brinner upp.

geocache skrev:Hmm... "köra mailen lokalt"... "webbmail"... nu blev det "den högre skolan" för mig, av de uttrycken... jag vet inte vad de innebär.

"Lokalt" = den egna datorn. Så "köra mailen lokalt" = köra ett mailprogram på den egna datorn, ofta kända program som Outlook och Thunderbird. När man gör det ligger mailen lagrade på två ställen - den egna datorn och servern hos din maillevarantör. Vadå två ställen? Ja genom synkning. Nya mail kommer in till servern och, kort sagt, synkas mot den lokala Outlooken. Fördelen med två ställen är att om servern kraschar eller företaget går i konkurs (ok extremfall!) har du kvar dina mail i din Outlook. Att jag inte gillar den här modellen är mycket för att jag själv har förlorat hundratals mail genom åren pga att Outlook strulat. Så jag är part i målet.

Jag kör bara "webbmail" numera. Man slipper krångel med lokala program. Inga lokala program överhuvudtaget utom webbläsaren. Webbläsaren pratar direkt med mailservern och presenterar mailen direkt i webbläsaren. Ett vanligt exempel är gmail.

geocache skrev:Personligen anser jag inte e-post eller chatt som krångligt, tvärtom enbart lättfattligt.

Jag verkar ha haft mera otur än du.

geocache skrev:"Sociala webben"... med det antar jag du menar det sociala nätverket man har i verkliga livet. I klubbar och föreningar man är medlem i och så?

Det är ett sätt att organisera det verkliga livet. "Sociala webben" innefattar saker som till exempel Facebook, Google, YouTube, Twitter och bloggar. Tanken är att man använder webben för att organisera och länka ihop saker. Kontakter - privata och affärsbekanta - på Facebook. Världens kunskapsbank på Google. Filmer på Youtube. Foton på Flickr. Marknadsföring, affärer, budskap, idéer, opinionsbildning, kontaktskapande, grupper på bloggar och Twitter. (Naturligtvis är detta bara ett axplock av vad som finns).

geocache skrev:Jag har provat att blogga några gånger, men tröttnat, eftersom det inte ger mig den där riktiga "responsen" jag vill ha när jag berättar om "mig och mitt". Och Twitter intresserar mig inte alls... jag vet inte ens vad det är, vad man "ska" ha det till.

Exakt så där kände jag för inte alls längesen. Bloggar kan ju handla om precis vad som helst. Nöje, musik, mode, politik, intressen, passioner, budskap.....Innan man börjar måste man ha tänkt igenom syftet.

Jag har ju en AS-blogg (länk i signaturen) . Jag ser den som en nyhetsblogg, en bevakning på vad som händer inom npf/asperger i främst Sverige. Responsen - inte jättemycket men ändå - är det som är får mig att hålla på. Twitter håller jag just nu på att försöka se på.

EDIT: borde kanske bryta ut detta med "social webben" till en egen tråd. Det har kommit upp i ett par andra trådar också.

Nu har jag köpt en "Die facebook die"-tröja från CARLINGS. äVEN OM JAG HAR fACEBOOK.

Hej barracuber!

Jättetack för att du förklarade så lättfattligt !

Viktiga eller på annat sätt värdefulla e-brev kopierar och sparar jag på min hårddisk. Men ännu har det inte hänt att någon server där "mina" e-brev ligger har kraschat, inte så jag märkt det i alla fall. Och då kollar jag ändå min inkorg dagligen.

geocache skrev:Hej barracuber!

Jättetack för att du förklarade så lättfattligt !

Viktiga eller på annat sätt värdefulla e-brev kopierar och sparar jag på min hårddisk.

Jag skulle vilja säga: visst där ligger de nog bra. Om inte jag själv hade haft cirka 2 hårddiskkrascher och mellan 10-15 ominstallationer av Windows genom åren..men jag är ju också lite extrem, som du säkert redan insett..

Två hårddiskkrascher... vad använder du dina hårddiskar till då? Släggor? Nä jag "busar" bara, hoppas du inte tog illa upp?

Du är rolig tycker jag! *Suddar bort det röda* som jag brukar skriva på MSN Live Messenger när någon där skickar en "skäms-smiley"= .

Var rädd om dig (och om din hårddisk! )

barracuber skrev:

geocache skrev:Hej barracuber!

Jättetack för att du förklarade så lättfattligt !

Viktiga eller på annat sätt värdefulla e-brev kopierar och sparar jag på min hårddisk.

Jag skulle vilja säga: visst där ligger de nog bra. Om inte jag själv hade haft cirka 2 hårddiskkrascher och mellan 10-15 ominstallationer av Windows genom åren..men jag är ju också lite extrem, som du säkert redan insett..

MsTibbs skrev:Nu har jag köpt en "Die facebook die"-tröja från CARLINGS. äVEN OM JAG HAR fACEBOOK.

Som vanligt vill du tycka ALLT och ha ALLA åsikter på samma gång...
Hur många tror du det finns som tar dig på allvar?

Hehe. A little too much of the "good stuff".

jag är fast i facebook-träsket. det är för mig ett utmärkt sätt att hålla kontakt med människor, och hålla koll på evenemang osv. alla jag har på min lista känner jag eller har jag träffat, men umgås inte med t ex släkt, klasskompisar, bekantas bekanta osv.

Kaxiga t-shirts rocks. Orka vara mainstream, jag gör min egen mix istället.

skunk. skunk är, och har alltid varit, grejen

miserykidd skrev:skunk. skunk är, och har alltid varit, grejen

Oj, Skunk!!! Åh, nu blir jag nostalgisk...!