Vissa med AS har ALLA kriterier jättemycket jämt medans vissa har tillräckligt många för att kvala in för diagnos enligt utredaren (det spelar också stor roll, det är ju inget som visar sig i blodprov precis) men kanske mildare eller är bättre på att mörka/kompensera osv. .

Det där med att mörka/kompensera har jag lyckats med till 42års ålder.
Jag tror att det är många där ute som lidit i åratal och knipit käft i tron om att alla har det lika dant. Så är det inte och det är bra att det kommer ut att alla är olika.
Nu för tiden verkar det som om man har mer förståelse och att Aspergers m.m. fångas upp vid tidig ålder.
Man får hoppas att förståelsen ökar, för vi behövs, med de egenskaper vi besitter

Inger skrev:Finns ju olika "inlärningsstilar" också: från delen-till-helheten och från-helheten-till-delen, även kallad deduktiv och induktiv eller sekventiell resp holistisk.

Som det låter på flera av er här ovan så bygger ni helheten av delarna? Jag är sån som behöver helheten först, sen kan jag toksnöa in absurdum på enstaka detaljer. Men utan ett övergripande system att ordna in detaljerna i är det rätt kört för mig, då flaxar alla delarna omkring som en flock vilsna sparvar i huvet utan att ha nånstans att landa.

Låter som att du kör top - down - metoden? Vanligt inom programmering. Liknar din från-helheten-till-delen.

Jo jag vill också ha helheten innan jag börjar grotta. Men på en nivå som är lämplig för mig.

hormoslyr skrev:

Vissa med AS har ALLA kriterier jättemycket jämt medans vissa har tillräckligt många för att kvala in för diagnos enligt utredaren (det spelar också stor roll, det är ju inget som visar sig i blodprov precis) men kanske mildare eller är bättre på att mörka/kompensera osv. .

Det där med att mörka/kompensera har jag lyckats med till 42års ålder.
Jag tror att det är många där ute som lidit i åratal och knipit käft i tron om att alla har det lika dant.

Eller att det är nåt fel på en, men inte nåt medfött alternativkablage utan nåt lömskare, mer psykologiskt, en slags defekt.

Jag ser det inte som det idag. Visst, jag har svårare för somligt som ses som fint och bra, men allt det bryr jag mig faktiskt inte om att vara bra på, jag bara lider av följderna att inte vara bra på det, om du förstår. Plus att jag trivs ännu bättre med vissa andra AS-drag som jag faktiskt är glad och stolt över.

Bror Duktig skrev:

Altus skrev:

Inger skrev:Finns ju olika "inlärningsstilar" också: från delen-till-helheten och från-helheten-till-delen, även kallad deduktiv och induktiv eller sekventiell resp holistisk.

För mig beror det helt på ämnets natur. Ibland är det naturligt att börja med delarna, ibland helheten. Ibland båda samtidigt: Att man är induktiv "globalt" sett, dvs börjar med att förstå en komponent, men att man inom den komponenten börjar med helheten (i motsats till att göra ytterligare en uppdelning).

Men så måste man ju delvis alltid göra. Allt går att dela i mindre delar, och allt går att få till detaljer i stora sammanhang.

Sant, man kan inte dela upp allting hur långt som helst. Men man kan ändå lätt tänka sig fall där komponenten är så pass stor att det är svårt att prata om att man helhjärtat är en "induktiv" person om man i den börjar med helheten.

barracuber skrev:Låter som att du kör top - down - metoden? Vanligt inom programmering. Liknar din från-helheten-till-delen.

Top-Down har väl samma nackdelar i resten av verkligheten som inom systemutvecklingen. När projekttiden är slut står man där med alla de enkla problemen lösta och de flesta svåra kvar...

För mig blir det ofta att jag jobbar sekvensenligt, från punkt A till punkt B, och har i regel svårt med multitasking- att klara göra flera saker samtidigt. Har jag exempelvis satt mig in i ett nytt projekt eller försöker lösa ett problem så har svårt att tänka på annat tills dess att detta är avklarat. Hatar att bli avbruten mitt i en pågående process då jag kan få problem att återvända till det/minnas vad det var jag höll på med och vart i processen jag tidigare befann mig. Under en sån här process går i princip hela min mentala energi åt att lösa uppgiften och kan i slutändan bli väldigt, väldigt trött. Vet inte om jag gräver ner mig i detaljer mer än andra men det tar ofta längre tid för mig. Får jag dock göra samma sak flertalet gånger så jag får rutin på det och slipper tänka lika mycket går det däremot betyligt snabbare/lättare. Lite som att lära sig cykla antar jag fast med det mesta då.

mmm, det där med att inte vilja bli avbruten och att göra en sak i taget i god ordning, det känner jag igen.

Alfapetsmamma:
Precis som du säger, så är det vissa saker som man tyvärr inte är bra på, i mitt fall "det sociala spelet". Men är faktiskt numera stolt över mina positiva AS-drag, och skall försöka hålla fast vid dem. Har blivit bränd ett antal gånger pga min "snällhet", men försöker nu leva efter devisen "snäll mot de snälla och en finne i röven på de elaka".

hormoslyr skrev:"snäll mot de snälla och en finne i röven på de elaka".

Mycket bra devis!

Första gången jag läste diagnoskriteriet enträgen fascination inför delar av saker, så tolkade jag det bokstavligt. Jag trodde alltså att det rörde sig om delar av föremål. När jag sen förstod att det kunde röra sig om detaljer på ett mer abstrakt plan, så...ehh...ja...kände jag onekligen igen mig.

Ibland är mitt detaljsinne en välsignelse i så måtto att jag själv får ut så mycket av att snöa in på detaljer - och ibland har faktiskt människor runtomkring mig haft glädje av mitt detaljsinne.

Nackdel: jag har lätt för att haka upp mig på detaljer och "fastna". Jag försöker att bli bättre på att snabbt upptäcka såna situationer, och gå in och bryta genom att faktiskt beordra mig själv att gå vidare och låta tankarna "passera". En sak jag faktiskt uppskattar med att vara hyperaktiv vilket jag ibland blir, är att jag då inte "fastnar".

Alexandra skrev:Första gången jag läste diagnoskriteriet enträgen fascination inför delar av saker, så tolkade jag det bokstavligt. Jag trodde alltså att det rörde sig om delar av föremål.

Är det sant? Exakt så var det för mig också. Jag tänkte att det BARA handlade om det där med att gilla hjulen på leksaksbilar, som ju de facto finns bland aspisar. Jag tänkte inte på att det kunde vara BARA grammatik i ett språk, och inte att öva på att prata osv. Och ännu mindre på mer abstrakta saker ändå.

alfapetsmamma skrev:

Alexandra skrev:Första gången jag läste diagnoskriteriet enträgen fascination inför delar av saker, så tolkade jag det bokstavligt. Jag trodde alltså att det rörde sig om delar av föremål.

Är det sant? Exakt så var det för mig också. Jag tänkte att det BARA handlade om det där med att gilla hjulen på leksaksbilar, som ju de facto finns bland aspisar. Jag tänkte inte på att det kunde vara BARA grammatik i ett språk, och inte att öva på att prata osv. Och ännu mindre på mer abstrakta saker ändå.

Japp. Jag minns att jag tänkte (det är väl snart ett år sen nu) att jag visserligen var enträget fascinerad av enskilda plastdinosaurier (hade en gigantisk samling dinosaurier som barn ), men att jag liksom inte är den som fastnar för prylar. Detta är helt sant.

Alexandra skrev:

alfapetsmamma skrev:

Alexandra skrev:Första gången jag läste diagnoskriteriet enträgen fascination inför delar av saker, så tolkade jag det bokstavligt. Jag trodde alltså att det rörde sig om delar av föremål.

Är det sant? Exakt så var det för mig också. Jag tänkte att det BARA handlade om det där med att gilla hjulen på leksaksbilar, som ju de facto finns bland aspisar. Jag tänkte inte på att det kunde vara BARA grammatik i ett språk, och inte att öva på att prata osv. Och ännu mindre på mer abstrakta saker ändå.

Japp. Jag minns att jag tänkte (det är väl snart ett år sen nu) att jag visserligen var enträget fascinerad av enskilda plastdinosaurier (hade en gigantisk samling dinosaurier som barn ), men att jag liksom inte är den som fastnar för prylar. Detta är helt sant.

Shit, det här känns som att träffa tvillingen man inte visste man hade. Förlåt cheezigheten...

Uppdaterar med att de större insikterna kring diagnoskriterier var just det du nämnde ovan och att icke-ändamålsenliga rutiner inte behövde betyda att man måste ha åtta fiskpinnar varje gång exakt kl sex, utan att det kan vara säg... att man vill ha Earl grey som första dryck på dagen och grönt te med mynta på kvällen nån gång och skulle må dåligt på allvar en stund, om man tvingades byta.

As if det var nån större skillnad på Rain man-exemplet först och så mig själv då... eller eller , beroende på vilken dag jag tänker på det...

Vad menar ni? Att bli besatt av någon egentligen oväsentlig del av livet som plågar ens hjärna med att pocka på 100% uppmärksamhet dygnet runt med total besatthet för att sedan helt plötsligt vara totalt försvunnet ur samtliga neuron rätt vad det är?

Jag ser nästan aldrig sammanhang för jag fattar inte vad som ska få detaljerna att sitta ihop. Framstår som lite korkad för det ibland. Missar det viktiga.

Fiskpinnarna är jag precis, jag gillar när det är precis som tidigare. Tröttnar inte heller. Annars rubbas världen för mycket. Helt ospontan för det mesta. Alla dagar helst på samma sätt. Det är min AS för mig, likadant hela tiden samt att jag inte alls vill/kan vara med (vissa) andra människor under vissa omtändigheter och inte kan dölja det. Det vanliga tycker är jobbigt kan jag tycka är lätt och tvärtom.

Tror att grundstressen och oron är stor från början så avvikelser blir katastroftänkande eller agerande direkt. Det blir helt enkelt kortis i kablaget om det inte blir som jag tänkt och ibland ändå. Jag tycker inte om det, förut brydde jag mig inte så mycket. Nu kan jag vara ledsen för att jag är som jag är.

Jag har faktiskt aldrig tänkt på vilket och när jag nu tänker efter så hittar jag inget svar. ^^

Jag ser nog mest delar av saker. Vissa saker gör jag bara delar av vad som skulle vara normalt att göra. Tex kan viss litteratur inom ett område vara jätteintressant, medan det faktiska området är jättetråkigt och något jag aldrig skulle vilja lägga en minut på.
Jag förstår helheterna men det är bara något så tråkigt med vissa delar att jag bara ignorerar dem och sorterar bort dem, så det blir en ofullständig helhet.

Just det där att bara bli väldigt duktig på en sak, men ignorera resten av områdets helhet är väldigt typiskt mig.

Jag kan ofta intuitivt få en helhetsbild av någonting. Och jag är ofta beroende av helheten för att kunna pussla ihop detaljerna(men ej för att jobba med den enskilda detaljen).

Jag läste om Baader-Meinhof-ligan en gång. Jag var genuint intresserad av att lära mig, men när jag stängde boken glömde jag typ allting. Jag hade ingen helhetsbild alls.

Låter iofs inte som nån förlust....

Jag försökte läsa om fettförbränning en gång. Tyckte jag fattade precis medan jag läste men sen hände samma sak för mig när jag var klar med boken.

Det är väl mycket individuellt när det gäller aspies, antar jag.
Om jag skulle vara intresserad av Baader-Meinhof-ligan så skulle jag läsa allt jag kom över om företeelsen, och sedan kunna redogöra för varje sekund av den kunskap som jag har inhämtat. Om jag intresserar mig för något så sitter allt i minnet, men det bleknar givetvis med tiden, om inte intresset underhålls.

Lite så för mig också. Tror problemet med fettförbränningen var att jag inte var så intresserad egentligen utan mer något som jag tyckte det kunde vara bra att veta. Mina riktiga specialintressen brukar fastna desto bättre, även om jag också glömmer lite med tiden och måste fräscha upp kunskaperna igen.

Det är ju kul att även vi aspergers är olika.
Vi är alltså ingen stereotyp, även om vissa tror det.

Föresten Inger!
Eftersom du har varit intresserad av fettförbränning:
Jag har gått ned 10kg på 3 månader med LCHF-metoden och har en energi utan dess like.
Hur kan den metoden fungera?

Jag kan läsa diagnoskriterierna men förstår dem inte riktigt Men jag känner verkligen igen mig i mycket och tycker inte livet funkar alls på så kallat vanligt sätt. Är verkligen förvånad över all hjälp det går att få, jag trodde såna som jag var helt utom hopp. Har inte tyckt jag varit värd att uppmärksammas, tror jag.

Jag vill gärna ha konkreta detaljer. I vilka situationer man kan ha mest problem, hur man brukar tänka och vad man brukar göra. Men det är väl antagligen det Aspergerforum är till för.

The very purpose of its existence!

Edit: Är det någon som har studier eller artiklar om att se detaljer och helhet? Jag är mycket intresserad av att förstå hur vi fungerar.