Aschbergare fokuserar tydligen ofta på detaljer istället för helheten, det har jag läst på Internet så det måste vara sant. Men vad menas konkret med det? Är det något som ni märkt hos er själva?

Det är bl.a. något som står i mitt Utlåtande. Men rent konkret vet jag inte vad som menas med det.

Du menar aspergare?

Ibland nördar jag in på detaljer och missar helheten, men ibland tycker jag mig nästan bättre än många politiker m fl på att se just helheten medan de grötar in sig i irrelevanta detaljer och missar skogen för alla träd.

simpel skrev:Aschbergare fokuserar tydligen ofta på detaljer istället för helheten, det har jag läst på Internet så det måste vara sant.

Skämtare där. Hört talas om källkritik?

simpel skrev:Men vad menas konkret med det? Är det något som ni märkt hos er själva?

Aspergerpopulationen är en väldigt varierad grupp.
Vissa har mer problem med vissa saker än andra och alla är inte bra på samma saker osv. Så det är inte så att alla med asperger är superbra på detaljer och värdelösa på helheten. Däremot tror jag många aspergare kan ha svårt att snabbt växla mellan de båda - det har med autismen att göra, vilket icke-autister inte har lika mycket problem med.

Jag själv är definitivt en detaljmänniska, behöver tid och energi för att orka gräva ner mig och börja förstå ett område. Jag blir sällan klar. Men om jag är intresserad och hittar bra material blir jag bra.

Helheter tycker jag är svårt. Men det beror ju iofs på vilken helhet och vilken nivå man pratar om. Gäller det min egen webbapplikation som jag själv tillåts skapa i min egen takt så greppar jag dess helhet. Men allting är ju delar av något större som i sin tur är delar i något ännu större osv. Så ju högre upp man kommer till desto svårare blir det tycker jag. Det hela blir väldigt filosofiskt till slut. Sorry om jag sabbade tråden.

EDIT: håller också med Inger i det hon skrev. Att det är så tror jag kan bero på att aspergare inte styrs av sin känslor lika mycket som "normala" människor utan mer att logik.

Tänkvärt, barracuber.

Jag är nog lite extrem. Har lättast att tänka i yttepyttedetaljer och att tänka globalt eller t o m kosmiskt men allt därimellan känns lite för grötigt för att jag ens ska vilja ge mig in där... tänker också i bra tid och ser lätt trender över århundraden och årtionden.

Det stämmer bra in på mig.
Tänker i detaljer tills jag förstår helheten.
Det kan ta tid, men när väl helheten står klar för mig,
så slår ingen "normal" mig på fingrarna.

Det är väl typiskt för aspies att man måste prova sig fram.
I alla fall är det så för mig, men när mönstret väl sitter,
så märker jag att jag har en betydligt högre kapacitet än
mina medmänniskor.

Tyvärr, så är det ingen merit längre att vara produktiv.
Social kompetens rankas högre:
"Det är bättre för karriären att ha fel i grupp, än att ha rätt
som person".

Man kan ju bara hoppas att trenderna förändras, och att man
tar tillvara på den äkta kompetens, som faktiskt finns.

Genom detaljer, mot en helhet.

Inom reglerteknik och produktionsteknik är det klart dåligt att ha dåligt helhetssinne.

Reglertekniksexempel:
Den [grejen] är i självsvängning. Den måste trimmas om. *jag trimmar om grejen*
En månad senare:
Hela produktionen självsvänger och elräkningen blir X-hundratusen dyrare per år. Vi måste plocka in expertis och trimma om produktionen. *imperativ tänker: oj då!*

barracuber skrev:
Aspergerpopulationen är en väldigt varierad grupp.
Vissa har mer problem med vissa saker än andra och alla är inte bra på samma saker osv. Så det är inte så att alla med asperger är superbra på detaljer och värdelösa på helheten.

Nu går jag väl OT i en till tråd men...

Det är det här jag tycker är lite konstigt, att det finns kriterier för AS men sedan kan det finnas hur mkt undantag som helst.

Jag är också en sån som snöar in mig på detaljer eller ord och missar helheten. Kan bli väldigt mycket konflikt här hemma då jag hakat upp mig på ett litet felsagt ord så att jag inte hör resten av det gubben har att säga.

simpel skrev:

barracuber skrev:
Aspergerpopulationen är en väldigt varierad grupp.
Vissa har mer problem med vissa saker än andra och alla är inte bra på samma saker osv. Så det är inte så att alla med asperger är superbra på detaljer och värdelösa på helheten.

Nu går jag väl OT i en till tråd men...

Det är det här jag tycker är lite konstigt, att det finns kriterier för AS men sedan kan det finnas hur mkt undantag som helst.

Bra fråga. Det är självklart inte lätt att formulera kriterier för ett "fenomen" som kan se ut på så många olika sätt. Man kan tycka att det borde finnas någon sorts "gemensam nämnare". Den "gemensam nämnaren" är sannolikt problem att fungera i dagens krav på social förmåga.

Alla är nog överens om att det finns brister i dagens kriteriesystem. Man kan bara hoppas att nästa system inte låter sig dröja för länge.

Vissa av oss - lite mer radikala - menar att det inte är något funktionshinder överhuvudtaget utan bara en speciell personlighetstyp. De krav som vårt nuvarande samhälle ställer - stresstålighet, snabbhet, flexibilitet, social kompetens, säljande, drivande m.m. - rimmer illa med hur den personlighetstypen ser ut. Många hamnar utanför systemet helt enkelt i förtidspension, arbetslöshet, utanförskap m.m med allt vad det för med sig i form av mänskligt lidande och missutnyttjade resurser för samhället.

Kanonbra skrivet, barracuber.
Kunde inte sagt det bättre själv!

Jag tycker att jag lär mig att se helheter mer och mer.

Men jag bygger ofta upp dem av detaljer.
Ibland handlar det om rent visuella saker, ibland om annat.

Men - jag tycker också att NT är riktigt dåliga på vissa helheter som aspergare verkar väldigt bra på.
Kanske handlar det om att om "vi" får ihop en helt av detaljer, så får "vi" en bättre helhetsbild?

Det är NT:ar som satt kriterierna, och det visar sig i att man ibland kan tycka att vissa kriterier passar in på NT:ar men inte på aspergare (om man själv är aspergare).
Liknande en kulturkrock alltså.
Som när europeer tyckte att indianer var vilda primitiva människor (inte ens sadel på hästen), medan indianerna tyckte att de där vita stackars handikappade människorna som måste ha skydd på fötterna och en speciell anordning på hästen för att kunna rida.

Finns ju olika "inlärningsstilar" också: från delen-till-helheten och från-helheten-till-delen, även kallad deduktiv och induktiv eller sekventiell resp holistisk.

Som det låter på flera av er här ovan så bygger ni helheten av delarna? Jag är sån som behöver helheten först, sen kan jag toksnöa in absurdum på enstaka detaljer. Men utan ett övergripande system att ordna in detaljerna i är det rätt kört för mig, då flaxar alla delarna omkring som en flock vilsna sparvar i huvet utan att ha nånstans att landa.

Tja, jag bygger nog en ram av nödvändiga detaljer, så att jag får en för mig föreståelig helhet. Sedan kan jag snöa in mer på detaljer.

Det beror lite på vad det handlar om, och på vilken nivå jag är.

Senast idag så gjorde jag en liten djupdykning för att förstå synkringarna i en växellåda. Innan så har jag nöjt mig med att veta att det handlar om kugghjul med olika radie och som växlas så att olika utväxling uppstår. Då var DET en detalj i helheten "drivning". Jag har aldrig grejat med växellådor på någon djupare nivå.
I vilket fall som helst, jag kunde inte se någon helhet eller förstå något alls av de där synkringarna, förrän jag förstod EXAKT hur detaljerna fungerade. När en detalj inte är klar, så "kuggar" (rolig jag är va) den med andra detaljer och det går inte att få en helhet.

Hmmm... man kanske kan säga att beroende på vad jag vill förstå, så bygger jag en helhet av lämpliga detaljer. Det går alltid att gå djupare in på saker, ända tills man hamnar bland små vibrerande strängar...

Ibland så tycker jag att min mönstertänkande ger mig hjälp för att förstå vissa helheter. När jag ser helheter bra, så brukar det handla om sådant som vanliga människor inte så lätt ser som helhet

Usch vad jag svamlar, hoppas det går att förstå.

Jag har varit den typiska detaljtjafsaren i skolan, i alla fall när det blev lite högre nivå så att det inte var busenkelt att fatta allt direkt. Om jag var intresserad.

Från min synvinkel så fungerar det så här:
Om jag i en s.k. arbetssituation ska lära mig någonting, så vill jag utgå ifrån detaljer för att bilda mig en helhet. Arbetsgivare bryr sig inte om sådana petitesser.

Däremot om jag privat vill veta hur en teknisk sak, som exempelvis en TV fungerar, så plockar jag ner den i dess beståndsdelar för att få reda på dess funktion.

Vänta nu, det är väl samma sak?
Jag måste alltså ha reda på detaljernas funktion för att få ett humm om helhetens funktion.

Det tycker jag är helt normalt, men det är jag det!

Bror Duktig skrev:Jag tycker att jag lär mig att se helheter mer och mer.

Men jag bygger ofta upp dem av detaljer.
Ibland handlar det om rent visuella saker, ibland om annat.

Men - jag tycker också att NT är riktigt dåliga på vissa helheter som aspergare verkar väldigt bra på.
Kanske handlar det om att om "vi" får ihop en helt av detaljer, så får "vi" en bättre helhetsbild?

Det är NT:ar som satt kriterierna, och det visar sig i att man ibland kan tycka att vissa kriterier passar in på NT:ar men inte på aspergare (om man själv är aspergare).
Liknande en kulturkrock alltså.
Som när europeer tyckte att indianer var vilda primitiva människor (inte ens sadel på hästen), medan indianerna tyckte att de där vita stackars handikappade människorna som måste ha skydd på fötterna och en speciell anordning på hästen för att kunna rida.

Jao. Mm. Så är det.

Nu får det fanimej vara nog, Bror Duktig. Nu har du klivit över gränsen en gång för mycket. Jag försöker och försöker, men nu orkar jag verkligen inte längre.

Jag tycker att min förståelse av helheter är väl utvecklad, bättre än många andras. Har en god känsla för proportioner. I mina handlingar/tankar kan jag dock ändå snöa in på detaljer ibland, men då är jag alltid medveten om att det är en detalj och hur obetydlig den (eventuellt) är.

Jag undrar om det kanske är så att de som övervärderar detaljer gör det för att de tror att detaljen måste vara viktig eftersom de fastnar vid den i sitt tänkande. Det är en ologisk slutsats förstås, men förståelig.

Inger skrev:Finns ju olika "inlärningsstilar" också: från delen-till-helheten och från-helheten-till-delen, även kallad deduktiv och induktiv eller sekventiell resp holistisk.

För mig beror det helt på ämnets natur. Ibland är det naturligt att börja med delarna, ibland helheten. Ibland båda samtidigt: Att man är induktiv "globalt" sett, dvs börjar med att förstå en komponent, men att man inom den komponenten börjar med helheten (i motsats till att göra ytterligare en uppdelning).

Men utan ett övergripande system att ordna in detaljerna i är det rätt kört för mig, då flaxar alla delarna omkring som en flock vilsna sparvar i huvet utan att ha nånstans att landa.

Samma för mig. Faktum är att jag var helt vilse i livet innan jag började studera filosofi och hittade system att ta till mig, för att förstå mig själv och världen. Sedan använder jag mig också av andra mer specialiserade system för att hantera mitt liv, som GTD (om än bara delvis och slarvigt). Min nuvarande signatur är inte tomt prat, och den syftar främst på mitt sinne och inte min omvärld.

simpel skrev:

barracuber skrev:
Aspergerpopulationen är en väldigt varierad grupp.
Vissa har mer problem med vissa saker än andra och alla är inte bra på samma saker osv. Så det är inte så att alla med asperger är superbra på detaljer och värdelösa på helheten.

Nu går jag väl OT i en till tråd men...

Det är det här jag tycker är lite konstigt, att det finns kriterier för AS men sedan kan det finnas hur mkt undantag som helst.

Det är inte direkt undantag, det är mer av variation, nyanser och "gravhet". Vissa med AS har ALLA kriterier jättemycket jämt medans vissa har tillräckligt många för att kvala in för diagnos enligt utredaren (det spelar också stor roll, det är ju inget som visar sig i blodprov precis) men kanske mildare eller är bättre på att mörka/kompensera osv.

Det handlar mycket om miljön man lever i, hur smart man är, hur gammal man är, vem som fostrat en osv.

Aspisar sägs också vara mer olika sinsemellan än NT. Eller mer disparata. Nu hinner jag inte skriva mer just nu.

earlydayminer skrev:Nu får det fanimej vara nog, Bror Duktig. Nu har du klivit över gränsen en gång för mycket. Jag försöker och försöker, men nu orkar jag verkligen inte längre.

Vad menar du?

Altus skrev:

Inger skrev:Finns ju olika "inlärningsstilar" också: från delen-till-helheten och från-helheten-till-delen, även kallad deduktiv och induktiv eller sekventiell resp holistisk.

För mig beror det helt på ämnets natur. Ibland är det naturligt att börja med delarna, ibland helheten. Ibland båda samtidigt: Att man är induktiv "globalt" sett, dvs börjar med att förstå en komponent, men att man inom den komponenten börjar med helheten (i motsats till att göra ytterligare en uppdelning).

Men så måste man ju delvis alltid göra. Allt går att dela i mindre delar, och allt går att få till detaljer i stora sammanhang.

En aspergare skrev en gång att h*n trodde att det kanske handlar om "zoomningsproblem".

OT