Hej

Undrar lite...

Jag har nästan alltid lyckas hålla mig aktiv på arbetsmarknaden, jobbat heltid och klarat det hyfsat, har dock väldiga problem med att jag blir så trött av att jobba att det är svårt att orka med nånting annat sen, men det är en annan diskussion.

Dock har jag börjat fundera på det här med lojalitet och ideologi i samband med arbete. Är det ett aspigt drag som gör att jag helt omöjligt kan tänka mig att jobba någonstans där jag måste kompromissa med mina övertygelser? Tex tycker jag att köttindustrin är helt vansinnig, och skulle därför aldrig ens kunna söka ett jobb, även om det var inom mitt område, på ett sånt företag?

Folk runt mig tycker jag är löljlig, att man får se förbi det och vara glad om man ens har ett jobb, men jag kan bara inte förmå mig att jobba åt någon som jag tycker har fel eller gör fel.

Känns det igen hos någon? Eller är det något allmänt, eller är det bara jag som är idealist?

Moderator Alien: Kompletterade rubriken.

IckyFlix skrev:Hej

Undrar lite...

Jag har nästan alltid lyckas hålla mig aktiv på arbetsmarknaden, jobbat heltid och klarat det hyfsat, har dock väldiga problem med att jag blir så trött av att jobba att det är svårt att orka med nånting annat sen, men det är en annan diskussion.

Dock har jag börjat fundera på det här med lojalitet och ideologi i samband med arbete. Är det ett aspigt drag som gör att jag helt omöjligt kan tänka mig att jobba någonstans där jag måste kompromissa med mina övertygelser? Tex tycker jag att köttindustrin är helt vansinnig, och skulle därför aldrig ens kunna söka ett jobb, även om det var inom mitt område, på ett sånt företag?

Folk runt mig tycker jag är löljlig, att man får se förbi det och vara glad om man ens har ett jobb, men jag kan bara inte förmå mig att jobba åt någon som jag tycker har fel eller gör fel.

Känns det igen hos någon? Eller är det något allmänt, eller är det bara jag som är idealist?

Instämmer. Skulle aldrig någonsin kunna jobba inom köttindustrin, t ex.

Jag funkar också så. Det fanns en tid då jag försökte förbereda mig på att tvingas göra våld på det, inom vissa gränser, men...

Så tror jag att många människor känner. Jag har många vänner som också resonerar så, och de har inte AS. Själv skulle jag inte heller klara av att jobba inom köttindustrin. Jag är vegetarian och håller stenhårt på mina principer där.

Hm, kanske köttindustrin var ett extremt exempel, det är kanske få som vill jobba där, speciellt inte om man är vegetarian.

Men kan du jobba på ett företag som tex tillverkar produkter som de bl.a. säljer till köttindustrin? Typ de som tillverkar plastbyttorna man säljer köttfärs i? Eller säg en restaurang där man tillagar kött? Ett företag som säljer gelatinprodukter?

För mig är även såna företag omöjliga att tänka på, jag drar det där resonemanget ganska långt. Tyvärr, får man väl säga, eftersom det ju drabbar mig själv.

Jag skulle inte kunna stå och tillverka byttor som görs specifikt för köttfärs. På så vis stödjer man ju köttindustrin indirekt.

Vad beträffar ett företag som tillverkar gelatinprodukter så skulle jag aldrig själv kunna arbeta med att tillverka just den produkten, t.ex. stå och hälla gelatin i godis. Om jag sedan skulle kunna jobba på företaget i fråga beror på i vilken omfattning de tillverkar gelatinprodukter och vad mina arbetsuppgifter skulle bli. Exempelvis skulle jag kunna tänka mig att jobba på en godisfabrik om jag fick jobba med enbart gelatinfria produkter. Men att tillverka vingummin och sådant... nej tack.

Mjah, glad för att man har ett jobb, kanske det, men jag tror inte man skall behöva göra något som känns fel heller.

IckyFlix skrev:Dock har jag börjat fundera på det här med lojalitet och ideologi i samband med arbete. Är det ett aspigt drag som gör att jag helt omöjligt kan tänka mig att jobba någonstans där jag måste kompromissa med mina övertygelser? Tex tycker jag att köttindustrin är helt vansinnig, och skulle därför aldrig ens kunna söka ett jobb, även om det var inom mitt område, på ett sånt företag?

Folk runt mig tycker jag är löljlig, att man får se förbi det och vara glad om man ens har ett jobb, men jag kan bara inte förmå mig att jobba åt någon som jag tycker har fel eller gör fel.

Känns det igen hos någon? Eller är det något allmänt, eller är det bara jag som är idealist?

Lite lustigt att du nämner just köttindistrin, för jag jobbar sen några månader på ett företag där just köttindustrin var bannlyst. Numera har man släppt detta, men det gäller forrtfarande i företagets "hemland" (ett nordiskt land). Men tankesättet finns kvar och är mer än bara en "papperstiger".

Men man ansluter sig till detta:

http://www.unglobalcompact.org/docs/new ... _FINAL.pdf

Det handlar bl.a om korruption och vid något tillfälle vände man bokstavligen i dörröppningen vid kontraktskrivningen när det framkom att den iofs betydelsefula beställningen hade föregåtts av korrupta ogentligheter.

Svaret är alltså att det finns företag som anser sånt här är genuint viktigt. Men enligt min uppfattning så är min bransch ganska aspig av sig

Nu blir jag nyfiken på vad det är för bransch, Duras.

MissNervvrak skrev:Nu blir jag nyfiken på vad det är för bransch, Duras.

På forumräffen frågade någon vad jag jobbar med. Jag svarade varpå personen genast sa att denne kände ett antal AS-personer som jobbade med precis samma sak

Betr arbetsplatsen så förväntas det att man ska göra sitt jobb. Huruvida man är social eller inte är oväsentligt. Vill man så är man, men vill man inte så är det ingen som tycker nåt om det. Faktiskt.

Många säger inte hej och pratar inget alls om det inte har med själva jobbet att göra. Nästan spöklikt ibland. Och ändå är det ett företag som sannolikt kommer att göra sitt bästa resultat nånsin just i år (påminner här om finanskris och sånt).

Nu är jag inte riktigt lika radikal, eller vad man ska säga, mot exempelvis köttindustrin och godisindustrin som flera andra här, men det kanske beror på att jag inte är lika insatt i hur de industrierna fungerar.

Om hela min överlevnad hängde på det och om jag vore lika radikal som ni, så kanske jag ändå hade accepterat ett jobb inom t ex godisindustrin just för försörjningens skull, och sedan hade jag använt andra vägar, kanske politiska eller olika lobbyaktiviteter för att försöka påverka industrin till ett mera etisk beteende.

Vad skönt att det verkar vara så kravlöst vad det gäller de sociala bitarna. Toppen att alla får vara hur sociala eller osociala de vill.

MissNervvrak skrev:Vad skönt att det verkar vara så kravlöst vad det gäller de sociala bitarna. Toppen att alla får vara hur sociala eller osociala de vill.

Du menar Duras' bransch? Precis. Man tror man drömmer.

En bransch som går som bäst i en historiskt djup lågkonjunktur. Måste nästan vara läkemedelsbranschen?

barracuber skrev:

MissNervvrak skrev:Vad skönt att det verkar vara så kravlöst vad det gäller de sociala bitarna. Toppen att alla får vara hur sociala eller osociala de vill.

Du menar Duras' bransch? Precis. Man tror man drömmer.

Nån gång för länge sen tycks jag ha gjort omedvetet rätt när jag sas valde bransch. Var då inte alls medveten om hur det förhöll sig med mig och med branschen. Sen har det varit ett "oändligt" antal tillkortakommanden på olika sätt men den verkar nu som jag slutligen har hittat rätt. Dock med en oändligt stor skopa tur.

Men alltså, det FINNS rejält aspiga branscher (och företag). Men skulle man påpeka det för dessa så kanske det skulle bli våldsamt negativa reaktioner. Eller inte. Jag vet inte. Eller så skulle dom inte fatta nånting utan bara tycka att man försökte komplicera nåt som är så självklart och enkelt.

Dessutom: På forumträffen fanns ca 4% rökare. På mitt jobb finns också ca 4 % rökare. Andelen fördubblades när jag började Om nu rökande AS-folk är underrepresenterade jämfört med totala befolkningen så är det ett starkt indicium på att min bransch faktiskt är aspig

Duras; jag blir också nyfiken på vad det är för bransch.

Och har du exempel på fler aspiga branscher? Förutom IT, då.

För mig skulle valet mellan att arbeta med något som är mot mina principer och arbetslöshet bli en otrolig intressekonflikt på individnivå.

Det här är en svår fråga för undertecknad. Samtidigt som jag inte vill göra något som är mot min övertygelse så har jag också ett mycket starkt behov det som brukar kallas att göra rätt för sig. Jag var under ett drygt år av mitt liv arbetslös, dvs. varken studerande eller arbetande. Jag har nog aldrig i mitt liv mått så dåligt som just då. Jag kände mig totalt värdelös. Jag kände att jag inte var någon osv...

Eftersom jag aldrig ställts inför situationen arbete mot att jag bryter min övertygelse så vet jag faktiskt inte hur jag skulle reagera eller för den delen hur utgången skulle bli.

Mitt nuvarande arbete bryter inte mot några av mina principer men jag mår ändå inte alltid så bra av det. Det är ofta för stressigt och bullrigt. Jag hoppas på att hitta nytt arbete, men det är inte lätt i nuvarande lågkonjunktur. Mot bakgrund av att jag skulle må mycket värre av att inte ha något jobb så väljer jag ändå att stanna kvar. För det är inget fel på kollegor eller själva jobbet i sig. Det är faktorer som stress och dyl. som gör att jag försöker se mig om efter annat.

Jag skulle aldrig kunna jobba som säljare.

Aldrig att jag slickar röv. I synnerhet inte om chefen är en inskränkt reaktionär bonnläpp med skrattretande dialekt.
Ärligt talat, vissa dialekter fyller mig med en djup avsmak.
Ystaddialektens áaan får mig att rynka ihop ansiktet.

Sen är civilkurage är ingen merit om du är löneslav. Har aldrig varit.

KrigarSjäl skrev:Sen är civilkurage är ingen merit om du är löneslav. Har aldrig varit.

Vem har pratat om löneslav? Den här tråden handlar ju om att arbeta i till exempelvis köttindustrin och godisindustrin kontra välja att inte ta jobb i de intrustrierna pga övertygelse. Lönerna har inte diskuterats vad jag sett.

KrigarSjäl skrev:Aldrig att jag slickar röv. I synnerhet inte om chefen är en inskränkt reaktionär bonnläpp med skrattretande dialekt.
Ärligt talat, vissa dialekter fyller mig med en djup avsmak.
Ystaddialektens áaan får mig att rynka ihop ansiktet.

Jag tycker att kompetens är en betydligt mycket viktigare egenskap än dialekt och politiska åsikter (åtminstone om man inte tvingas diskutera dessa på arbetstid).

När det gäller vilka verksamheter som bör bojkottas av övertygelse så saknar jag diskussionen om vapenutveckling.

MsTibbs skrev:Jag skulle aldrig kunna jobba som säljare.

Oavsett _vad_ du sålde? Alltså av ren princip? Det finns ju anledningar att inte jobba som säljare, för mig, som handlar om att jag är för dålig på att se signaler och kroppsspråk, att jag har för svårt att organisera och följa upp när det blir för många trådar, och så vidare. Men några ideologiska problem med att sälja saker som gynnar någon har jag inte. Däremot skulle jag aldrig kunna sälja saker jag egentligen tycker är onödiga eller dåliga.

Kristofer skrev:För mig skulle valet mellan att arbeta med något som är mot mina principer och arbetslöshet bli en otrolig intressekonflikt på individnivå.

Det här är en svår fråga för undertecknad. Samtidigt som jag inte vill göra något som är mot min övertygelse så har jag också ett mycket starkt behov det som brukar kallas att göra rätt för sig. Jag var under ett drygt år av mitt liv arbetslös, dvs. varken studerande eller arbetande. Jag har nog aldrig i mitt liv mått så dåligt som just då. Jag kände mig totalt värdelös. Jag kände att jag inte var någon osv...

Eftersom jag aldrig ställts inför situationen arbete mot att jag bryter min övertygelse så vet jag faktiskt inte hur jag skulle reagera eller för den delen hur utgången skulle bli.

Mitt nuvarande arbete bryter inte mot några av mina principer men jag mår ändå inte alltid så bra av det. Det är ofta för stressigt och bullrigt. Jag hoppas på att hitta nytt arbete, men det är inte lätt i nuvarande lågkonjunktur. Mot bakgrund av att jag skulle må mycket värre av att inte ha något jobb så väljer jag ändå att stanna kvar. För det är inget fel på kollegor eller själva jobbet i sig. Det är faktorer som stress och dyl. som gör att jag försöker se mig om efter annat.

Ja, jag förstår precis hur du menar. Jag har stämplat under en mycket kort period och hade enorma skuldkänslor för det. Har även varit sjukskriven vid tre olika tillfällen, och mått väldigt dåligt då med, trots att det vid alla tillfällen varit högst befogat.
Så visst blir det en konflikt.

IckyFlix skrev:

MsTibbs skrev:Jag skulle aldrig kunna jobba som säljare.

Oavsett _vad_ du sålde? Alltså av ren princip? Det finns ju anledningar att inte jobba som säljare, för mig, som handlar om att jag är för dålig på att se signaler och kroppsspråk, att jag har för svårt att organisera och följa upp när det blir för många trådar, och så vidare. Men några ideologiska problem med att sälja saker som gynnar någon har jag inte. Däremot skulle jag aldrig kunna sälja saker jag egentligen tycker är onödiga eller dåliga.

Jag jobbade som säljare en kort period men det gick åt pipsvängen av andra anledningar. Dock kände jag att det var jäkligt jobbigt att försöka pracka på företagen tidningar som de varken var intresserade av eller hade råd med. Argumenten vi som säljare skulle använda oss av vid ett nej var kassa och jag kände mig som en trög idiot varje gång fastän jag bara sade vad som stod i mallen.