Jag hade fått uppfattningen, kanske felaktigt, att Inger åtminstone hade gjort en kort muntlig redogörelse för fallet, och skulle komplettera med detaljer i brev.

Om tjejen själv anmäler att hon blivit misshandlad, eller någon annan anmäler att det finns misstanke om misshandel, så måste polisen rycka ut och undersöka saken. De kommer inte nöja sig med vad personalen säger, utan kommer kräva att få träffa tjejen själv. Om hon vidhåller att hon blivit misshandlad så kan jag inte tänka mig att polisen lämnar henne kvar där, oavsett om några fysiska bevis finns eller ej för att styrka påståendet.

Kvasir skrev:Jag hade fått uppfattningen, kanske felaktigt, att Inger åtminstone hade gjort en kort muntlig redogörelse för fallet, och skulle komplettera med detaljer i brev.

Korrekt. Och jag fick uppfattningen att de tog det på allvar nog att motivera en närmare undersökning, det var därför de ville ha mer detaljer.

Om tjejen själv anmäler att hon blivit misshandlad, eller någon annan anmäler att det finns misstanke om misshandel, så måste polisen rycka ut och undersöka saken. De kommer inte nöja sig med vad personalen säger, utan kommer kräva att få träffa tjejen själv. Om hon vidhåller att hon blivit misshandlad så kan jag inte tänka mig att polisen lämnar henne kvar där, oavsett om några fysiska bevis finns eller ej för att styrka påståendet.

Läste du det Kringelhora just skrev? Hon är rädd för konsekvenserna om de upptäcker att hon kan meddela sig med omvärlden. Vad händer om hon inte blir trodd av polisen när de kommer dit? Lär inte bli så kul då kan jag tänka.

Edit: sen vill jag lägga till att det vid tidpunkten för brevets skickande, ännu inte framkommit uppgifter om direkta handgripligheter.

Inger skrev:Läste du det Kringelhora just skrev? Hon är rädd för konsekvenserna om de upptäcker att hon kan meddela sig med omvärlden. Vad händer om hon inte blir trodd av polisen när de kommer dit? Lär inte bli så kul då kan jag tänka.

Och varför skulle det bli bättre om myndigheterna kommer dit och undersöker saken? De kanske inte ens har mandat att göra något omedelbart, vilket polisen har. Jag har svårt att tro att polisen lämnar kvar någon som påstår sig bli misshandlad. Om en kvinna säger att hon blir misshandlad av sin man så kommer polisen ta henne därifrån, oavsett vilken tilltro de har till påståendet. Varför skulle det vara annorlunda här?

Puh, skönt att se Kringelhora i tråden igen (efter en kanske välbehövlig paus...)!

Det kan finnas en del i den här historien som är för subtilt för en medelbegåvad polis att fatta, och som h*n i motsvarande mån kan ta till intäkt för att inte rycka ut, är jag rädd. Men jag är långtifrån någon expert. Pemer, jag skulle känna mig tryggare om den där advokaten gav oss råd om hur vi skulle göra, till exempel hur vi skulle utforma en misshandelsanmälan i den här situationen.

Det finns inget subtilt att förstå i en misshandelsanmälan. Om någon anmäler att någon annan (kanske) blir misshandlad så måste polisen undersöka saken. De kan inte ta risken att lämna någon kvar på en plats där hon/han påstår sig vara utsatt för misshandel. Polisen gör en utredning, och i ett fall som detta lär relevanta sociala myndigheter kopplas in för att utreda.

Kvasir skrev:

Inger skrev:Läste du det Kringelhora just skrev? Hon är rädd för konsekvenserna om de upptäcker att hon kan meddela sig med omvärlden. Vad händer om hon inte blir trodd av polisen när de kommer dit? Lär inte bli så kul då kan jag tänka.

Och varför skulle det bli bättre om myndigheterna kommer dit och undersöker saken? De kanske inte ens har mandat att göra något omedelbart, vilket polisen har. Jag har svårt att tro att polisen lämnar kvar någon som påstår sig bli misshandlad. Om en kvinna säger att hon blir misshandlad av sin man så kommer polisen ta henne därifrån, oavsett vilken tilltro de har till påståendet. Varför skulle det vara annorlunda här?

Men om de blånekar, eller ljuger och säger att det var i självförsvar? Kommer polisen tro på dem eller henne då? Även om de tror henne, är det tillräckligt för att motivera så drastiskt ingripande från deras sida? Och vart skulle de ta henne?

Jag känner mig uppriktigt nervös nu eftersom man dels vill hjälpa henne snarast möjligt men samtidigt inte vill riskera att göra det värre. Detta känns som ett för stort ansvar för mig i alla fall. (Särskilt som jag har någon sorts allergiproblem idag och inte är helt klar i bollen.)

Jag skulle vilja höra vad t ex Admin eller Liebert anser, eller en advokat som är van vid såna här ärenden.

Inger skrev:Men om de blånekar, eller ljuger och säger att det var i självförsvar? Kommer polisen tro på dem eller henne då? Och vart skulle de ta henne?

Ärligt talat Inger. Om en kvinna anmäler att hennes man misshandlar henne och mannen säger att han inte alls gör det, tror du då på fullaste allvar att polisen går på mannens version av historien och tackar för sig? Om det inte finns släktingar, vänner eller liknande som offret kan bo hos, så måste de sociala myndigheterna ordna någon form av jourboende.

Varför inte ringa lokala polisstationen och fråga hur man går till väga i ett sådant här ärende och hur polisen kommer agera, utan att nämna något om var det aktuella fallet har inträffat.

Kvasir skrev:

Inger skrev:Men om de blånekar, eller ljuger och säger att det var i självförsvar? Kommer polisen tro på dem eller henne då? Och vart skulle de ta henne?

Ärligt talat Inger. Om en kvinna anmäler att hennes man misshandlar henne och mannen säger att han inte alls gör det, tror du då på fullaste allvar att polisen går på mannens version av historien och tackar för sig?

Det är en helt annan sak när kvinnor blir misshandlade av sina män. När det gäller boende med diagnoser, där vissa kanske dessuotm är värstingar, så tror jag polisen är betydligt mindre benägen att tro på de boende bara sådär per default. Särskilt om hon redan försökt "rymma" och är registrerad som besvärligt fall.

Om det inte finns släktingar, vänner eller liknande som offret kan bo hos, så måste de sociala myndigheterna ordna någon form av jourboende.

Jo. Kanske hos Kringelhora till att börja med då?

Varför inte ringa lokala polisstationen och fråga hur man går till väga i ett sådant här ärende och hur polisen kommer agera, utan att nämna något om var det aktuella fallet har inträffat

Det var en bra idé!

Hon får och kan absolut stanna hos mig, jag har pratat lite med henne kring det och vad hon tänker sig för alternativa platser att bo på. Kollektiv kan vara ett alternativ, andra handskontrakt hos någon. Sedan då hon har lite pengar dvs. Har hon sedan sådan inkomst att hon har råd med hyra så är det bara att leta fram något. För mig är pengar inget problem.

Inger skrev:

Varför inte ringa lokala polisstationen och fråga hur man går till väga i ett sådant här ärende och hur polisen kommer agera, utan att nämna något om var det aktuella fallet har inträffat

Det var en bra idé!

Ja!! Så får det bli!!

Kringelhora skrev:Hon får och kan absolut stanna hos mig, jag har pratat lite med henne kring det och vad hon tänker sig för alternativa platser att bo på. Kollektiv kan vara ett alternativ, andra handskontrakt hos någon. Sedan då hon har lite pengar dvs. Har hon sedan sådan inkomst att hon har råd med hyra så är det bara att leta fram något. För mig är pengar inget problem.

Utmärkt, då är inte boendet något akut problem i alla fall, om vi lyckas få henne därifrån.

Har nu pratat med min lokala polismyndighet. Mycket trevlig person!

Hon tyckte att man i första hand skulle försöka få en dialog med de sociala myndigheter som placerat henne där, men sa att det inte hindrar att man polisanmäler också, om man behömer läget som akut. Men då vill de ha mer exakta uppgifter: Vem örfilade henne, när, hur hårt och i vilket sammanhang? Finns några vittnen? Vem låser in henne i skrubb? När tog man sängen? Vilka dagar har hon inte fått ätlig mat? Så detaljerat som möjligt.

Hon sa också att hon trodde att HVB-placering är lite mer tvingande, nåt mer åt LVU-hållet. Och att polisen inte har rätt att ingripa om det inte finns en tvingande placering som grund. Det verkar alltså som att antingen har man inte informerat tjejen om att hon inte är där frivilligt, eller så har antingen boendet ljugit för polisen eller så har polisen överträtt sina befogenheter, alt kanske inte ens frågat utan bara antagit att alla där är tvångsplacerade.

När jag nämnde detta med att det tagit hennes telefon och hindrar henne skicka brev sa hon att det är möjligt att Soc givit mandat till boendet att hindra kontakt med omvärlden (hon tog som exempel "för att komma ifrån gamla kompisar som har dåligt inflytande" t ex när det gäller missbruk o dyl). Jag sa att detta är ingen värsting utan bara en tjej som inte kommer så bra överens med sina föräldrar.

Sen gav hon väldigt bra tips på hur man skulle lägga fram saken när man talade med Soc för att inte komma på kant med dem direkt. Verkligen hjälpsam polis!

Kvasir skrev:Det finns inget subtilt att förstå i en misshandelsanmälan. Om någon anmäler att någon annan (kanske) blir misshandlad så måste polisen undersöka saken. De kan inte ta risken att lämna någon kvar på en plats där hon/han påstår sig vara utsatt för misshandel. Polisen gör en utredning, och i ett fall som detta lär relevanta sociala myndigheter kopplas in för att utreda.

För några år sedan var jag placerad med mina barn på ett av socialens utredningehem. Där bevittnades hur en flicka som var placerad där släpades i håret genom lekrummet av en i personalen. En bekant till mig polisanmälde själv tordes jag inte pga rädsla för att personalen skulle skriva negativa saker om mig till soc. Polisen lade ner utredningen med motiveringen att man måste ha förståelse för personalens handlande eftersom att de har ett sånt klientel. Flickan var 10 år.

Konstistent med det polisen sa till Inger.

Med andra ord, konkreta och exakta detaljer som i en detektivhistoria. Och aldrig antyda inför en myndighet att de kanske inte vet något, utan mjukt och hotlöst fråga och ge dem chansen att låtsas som om de vet. Tala med så höga höns som möjligt, och om möjligt alltid efter att först ha skaffat sig några ännu mäktigares medhåll.

narran skrev:För några år sedan var jag placerad med mina barn på ett av socialens utredningehem. Där bevittnades hur en flicka som var placerad där släpades i håret genom lekrummet av en i personalen. En bekant till mig polisanmälde själv tordes jag inte pga rädsla för att personalen skulle skriva negativa saker om mig till soc. Polisen lade ner utredningen med motiveringen att man måste ha förståelse för personalens handlande eftersom att de har ett sånt klientel. Flickan var 10 år.

Gick någon till högre instans med ärendet? Fanns det tillräckligt för att driva ärendet oavsett denna åsikt hos polisen? Kanske fanns inte tillräckliga vittnesuppgifter? Kanske några vittnen ljög av rädsla?

Åh, vilka fina besked från polisen!

anmäldes även till länstyrensens tillsynsenhet men de la ner. Det finns en helig ko i sverige det är socialtjänsten, fosterhem och hvb hem. Mycket felbegås där men gööms undan under sekretessen. Det är somenskild och felbehandlad nästan omöjligt att få rätt.

narran skrev:För några år sedan var jag placerad med mina barn på ett av socialens utredningehem. Där bevittnades hur en flicka som var placerad där släpades i håret genom lekrummet av en i personalen. En bekant till mig polisanmälde själv tordes jag inte pga rädsla för att personalen skulle skriva negativa saker om mig till soc. Polisen lade ner utredningen med motiveringen att man måste ha förståelse för personalens handlande eftersom att de har ett sånt klientel. Flickan var 10 år.

Personal i sådana här yrken med fel personlighetstyp lägger sig nog helt frankt till med en vana att kunna bete sig hur de vill, särskilt om det är väl känt i branschen att polisen ofta har "viss förståelse för personalens handlande när man har ett visst klientel".

Den här killen jag har fått höra har örfilat vår vän lite då och då har t o m tafsat och gjort närmanden, rent sexuella övergrepp, också. Det är lätt att förstå hur han ser på en liten muppig tjej som sitter där hos dem, "hon har ju inga rättigheter, bara att göra vad man vill"...

Tycker sedan att Ensamflickans historia visar ganska klart att hela stället verkar genomsyras av en sådan mentalitet, att det är så här och inte på några andra vis, det är aktuellt för dem att behandla aspergare. De tror uppenbarligen att det är så aspergare ska bemötas och att de gör något bra.

Kan man åtminstone hoppas. Helt klart är i alla fall att de tjänar massor av pengar - som kunde ha gått till habilitering och hjälp till aspergare vid en sundare fördelning - på sin verksamhet. Det är nog trots allt det allra viktigaste, ursäkta min franska...

narran skrev:anmäldes även till länstyrensens tillsynsenhet men de la ner. Det finns en helig ko i sverige det är socialtjänsten, fosterhem och hvb hem. Mycket felbegås där men gööms undan under sekretessen. Det är somenskild och felbehandlad nästan omöjligt att få rätt.

Om vi får ut henne, vad tror ni händer med de andra som bor där?

Kvasir skrev:
Ärligt talat Inger. Om en kvinna anmäler att hennes man misshandlar henne och mannen säger att han inte alls gör det, tror du då på fullaste allvar att polisen går på mannens version av historien och tackar för sig?

Jag har personligast möjliga erfarenhet av att polisen vid en misshandelsanmälan (där jag blev av med två tänder, ingen lätt örfil eller knuff precis) sa Du får skylla dig själv när du ger dig i lag med såna. Och där blev det. Jag var för chockad för att driva det vidare då.

Det sker misstag och tjänstefel inom alla yrken. Det finns idioter inom alla yrken. Om man utgår från att majoriteten är idioter så kan ni lika gärna lägga ner alla försök att göra något, för då är det kört på förhand.

Kvasir skrev:Det sker misstag och tjänstefel inom alla yrken. Det finns idioter inom alla yrken. Om man utgår från att majoriteten är idioter så kan ni lika gärna lägga ner alla försök att göra något, för då är det kört på förhand.

Om det där var ett svar på mitt inlägg så tycker jag det var onödigt taggigt. Jag säger inte att alla poliser, eller advokater, eller ens socionomer är onda maktmissbrukande idioter, inte alls, jag bara refererade en tråkig erfarenhet jag gjort och som jag vet mig inte vara ensam om. Det var bara ett stillsamt inlägg i debatten..

Nog finns det poliser (och andra) som inte tror på vare sig kvinnor, barn, bokstavsberikade eller kanske nån annan än såna som liknar dem själva. Tänk bara på den jurist som talade om våldtäkt inom ett par som en ordningsförseelse....

Det gällde inte specifikt dig. Men det finns en tendens i den här tråden att hela tiden hitta ursäkter för att inte göra något med hänvisningar till att det inte går att lita på polisen, inte på socialen etc. Om man nu inte vågar lita på någon av dem, ja då är det kört.