Förändringar (hemska tanke!)
86 inlägg
• Sida 1 av 4 • 1, 2, 3, 4
Förändringar (hemska tanke!)
Tänkte bara höra hur ni andra med AS ser på förändringar som uppstår.
Själv blir jag enormt irrationell när jag ställs inför något jag inte är "van" vid.
Jag är helt enkelt gjord för att utföra ("vardagliga") saker rutinmässigt, efter vad mina tidigare erfarenheter har sagt mig vara "bra" och "välfungerande".
Ett exempel är om bussen jag brukar åka med helt plötsligt ändrat rutt.
(Kanske till en "bättre" som går snabbare t o m).
Jag klarar INTE av sådana förändringar, sådant kan slå ut mig totalt.
Jag tycker heller inte om ifall kassörskan jag brukar handla av på Hemköp (ja, jag ställer mig medvetet i just hennes kö för att det känns tryggt) inte säger "Hej" som hon brukar, utan istället kanske säger något annat ("Tjena" eller nåt).
Sådant stör mig och får mig att känna mig otrygg och må dåligt.
Är det tvångstankar? Jag har känt så hela livet.
Jag har inte svårt att "tänka" i olika banor (tror t o m att jag har lättare för det än gemene man) men jag är i vardagen enormt beroende av rutiner för att fungera (och inte ge ett "förvirrat" intryck.)
Hur är ni andra på den här punkten?
Själv blir jag enormt irrationell när jag ställs inför något jag inte är "van" vid.
Jag är helt enkelt gjord för att utföra ("vardagliga") saker rutinmässigt, efter vad mina tidigare erfarenheter har sagt mig vara "bra" och "välfungerande".
Ett exempel är om bussen jag brukar åka med helt plötsligt ändrat rutt.
(Kanske till en "bättre" som går snabbare t o m).
Jag klarar INTE av sådana förändringar, sådant kan slå ut mig totalt.
Jag tycker heller inte om ifall kassörskan jag brukar handla av på Hemköp (ja, jag ställer mig medvetet i just hennes kö för att det känns tryggt) inte säger "Hej" som hon brukar, utan istället kanske säger något annat ("Tjena" eller nåt).
Sådant stör mig och får mig att känna mig otrygg och må dåligt.
Är det tvångstankar? Jag har känt så hela livet.
Jag har inte svårt att "tänka" i olika banor (tror t o m att jag har lättare för det än gemene man) men jag är i vardagen enormt beroende av rutiner för att fungera (och inte ge ett "förvirrat" intryck.)
Hur är ni andra på den här punkten?
Senast redigerad av missbutterfly 2011-05-04 10:38:51, redigerad totalt 1 gång.
- missbutterfly
- Inlägg: 2272
- Anslöt: 2007-02-13
- Ort: Aspberget
Ditt problem hör väl inte till tvångstankar, men absolut till behov av rutiner.. Synnerligen aspigt.. Mer än man kan tro om dig..
Senast redigerad av Thunderchild 2011-05-04 10:38:51, redigerad totalt 1 gång.
- Thunderchild
- Inlägg: 1090
- Anslöt: 2006-09-04
- Ort: Falun
Förändringar är väl inget jätteproblem. Jag har svårare för det än NT's, men för att vara aspergare klarar jag det hyfsat. Allt blir lättare i takt med att man blir äldre känns det som, och nu kan jag välja förändring på egna villkor i högre utsträckning än tidigare.
Senast redigerad av KrigarSjäl 2011-05-04 10:38:51, redigerad totalt 1 gång.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
För mig beror det helt och hållet på vad som förändras. Jag har t.ex inget behov av några fasta rutiner, tider eller ritualer. Jag har inga problem med att saker omkring mig förändras. MEN, om min situation förändras slår jag bakut.
Att t.ex flytta är ett helvete för mig. Jag får ångest och ofta ramlar jag ned i ett svart hål, det känns tomt och hopplöst och som om en del av mig slits bort när jag lämnar det hem jag haft under en längre tid. Så har det varit sedan jag var barn, med undantag för några år när jag faktiskt tyckte det var roligt att flytta, men är nu helt fast i att må skit när det är dags att börja packa.
Att t.ex flytta är ett helvete för mig. Jag får ångest och ofta ramlar jag ned i ett svart hål, det känns tomt och hopplöst och som om en del av mig slits bort när jag lämnar det hem jag haft under en längre tid. Så har det varit sedan jag var barn, med undantag för några år när jag faktiskt tyckte det var roligt att flytta, men är nu helt fast i att må skit när det är dags att börja packa.
Senast redigerad av tahlia 2011-05-04 10:38:51, redigerad totalt 1 gång.
Liksom för thalia så skiftar det för mig ifall förändringar är jobbiga. FAktiskt skiftr svaret så mycket att jag inte kan svara på omröstningsfrågan så allmänt som den är skriven.
Förändringar är okej för mig - så länge man ser till att alla som skall upprätthålla det nya är med på förändringen. Jag kan fördra godtyckliga regler - jag har exempelvis som synes lärt mig alfabetet - men då skall också alla hålla sig till vad man kommit överens om, annars blir jag förbannad. Vilket blir litet jobbigt om det inte finns något definitivt "alla", inga enskilda personer, att ställa till svars...
Förändringar är okej för mig - så länge man ser till att alla som skall upprätthålla det nya är med på förändringen. Jag kan fördra godtyckliga regler - jag har exempelvis som synes lärt mig alfabetet - men då skall också alla hålla sig till vad man kommit överens om, annars blir jag förbannad. Vilket blir litet jobbigt om det inte finns något definitivt "alla", inga enskilda personer, att ställa till svars...
Senast redigerad av jonsch 2011-05-04 10:38:51, redigerad totalt 1 gång.
Förändringar
Jag HATAR de flesta förändringar. Även om något blir till det bättre så bryter jag ihop innan jag är helt säker på att det verkligen kommer bli så (även om folk säger det gång på gång; det spelar ingen roll för mig.)
Det senaste exemplet var när min dotter skulle åka på semester med sin far. Hon skulle vara borta från mig i nästan en månad (!) och jag mådde skitdåligt de första två veckorna innan jag hann "vänja mig vid att hon var borta". Nu när hon kom hem (för två veckor sedan) så har jag haft enormt svårt att vänja mig vid att hon är tillbaka. (Trots att jag är väldigt glad över det.)
Det här kanske inte låter som ett riktigt problem men det är det! Förändringar kan förstöra hela min trygghet och jag kan kollapsa mentalt i veckor när det händer något som gör att jag måste ändra mina vanor..
Känner någon igen det här? Är det typiskt AS?
Det senaste exemplet var när min dotter skulle åka på semester med sin far. Hon skulle vara borta från mig i nästan en månad (!) och jag mådde skitdåligt de första två veckorna innan jag hann "vänja mig vid att hon var borta". Nu när hon kom hem (för två veckor sedan) så har jag haft enormt svårt att vänja mig vid att hon är tillbaka. (Trots att jag är väldigt glad över det.)
Det här kanske inte låter som ett riktigt problem men det är det! Förändringar kan förstöra hela min trygghet och jag kan kollapsa mentalt i veckor när det händer något som gör att jag måste ändra mina vanor..
Känner någon igen det här? Är det typiskt AS?
Senast redigerad av missbutterfly 2011-05-04 20:59:49, redigerad totalt 1 gång.
- missbutterfly
- Inlägg: 2272
- Anslöt: 2007-02-13
- Ort: Aspberget
Personligen litar jag sällan på folks ord när de säger att det kommer o bli på ett visst sätt, speciellt allergisk mot vissa ämnen.
De skulle lika gärna kunna säga bakterier är ofarliga eller flygresor är ofarliga.
Det bror såvitt jag vet på vilka bakterier och var de är samt mängden.
Flygresor på ifall flygplanet krashar eller inte.
Har en inbyggd detektor för när folk säger saker de egentligen bara tror men jag tar ändå deras ord som fakta och lyssnar inte riktigt till detektorn.
De skulle lika gärna kunna säga bakterier är ofarliga eller flygresor är ofarliga.
Det bror såvitt jag vet på vilka bakterier och var de är samt mängden.
Flygresor på ifall flygplanet krashar eller inte.
Har en inbyggd detektor för när folk säger saker de egentligen bara tror men jag tar ändå deras ord som fakta och lyssnar inte riktigt till detektorn.
Senast redigerad av nano 2011-05-04 20:59:49, redigerad totalt 1 gång.
nano skrev:Personligen litar jag sällan på folks ord när de säger att det kommer o bli på ett visst sätt, speciellt allergisk mot vissa ämnen.
De skulle lika gärna kunna säga bakterier är ofarliga eller flygresor är ofarliga.
Det bror såvitt jag vet på vilka bakterier och var de är samt mängden.
Flygresor på ifall flygplanet krashar eller inte.
Har en inbyggd detektor för när folk säger saker de egentligen bara tror men jag tar ändå deras ord som fakta och lyssnar inte riktigt till detektorn.
Väl talat. *Mållös*
Jag hade inte kunnat beskriva mitt eget sätt att se på det hela bättre!
Senast redigerad av missbutterfly 2011-05-04 20:59:49, redigerad totalt 1 gång.
- missbutterfly
- Inlägg: 2272
- Anslöt: 2007-02-13
- Ort: Aspberget
Håller med alla föregående talare. Förändringar suger.
Senast redigerad av Den förfärlige snömannen 2011-05-04 20:59:49, redigerad totalt 1 gång.
- Den förfärlige snömannen
- Inaktiv
- Inlägg: 1871
- Anslöt: 2009-05-30
- Ort: Göteborg
Re: Förändringar
missbutterfly skrev:Jag HATAR de flesta förändringar. Även om något blir till det bättre så bryter jag ihop innan jag är helt säker på att det verkligen kommer bli så (även om folk säger det gång på gång; det spelar ingen roll för mig.)
Dito.
Senast redigerad av Lakrits 2011-05-04 20:59:49, redigerad totalt 1 gång.
Jag tycker inte om konstiga förändringar. Förändringar som innebär att jag måste tvinga fram kreativitet och ett skiftande tänkande (att jag måste kontrollera, bevara, fixa, bygga etc).
Senast redigerad av earlydayminer 2011-05-04 20:59:49, redigerad totalt 1 gång.
- earlydayminer
- Inlägg: 12419
- Anslöt: 2008-03-11
- Ort: Wermland
Kul att jag antagligen kunde göra dig glad eller någotmissbutterfly skrev:Väl talat. *Mållös*
Jag hade inte kunnat beskriva mitt eget sätt att se på det hela bättre!
Vet inte riktigt om du kommer o bli fullt lika glad av detta men antagligen inte ledssen heller.
Å andra sidan måste ju alla få ha åsikter.
Förändringar till det bättre gillar jag oftast men oftast är förändringar inte i förbättringssyfte utan förändringssyfte, ungefär som om man tycker att det behövs förändring för förändringens skull ungefär.
******** Överflödig info *********
Gillar starkt att lösa saker med noll framförhållning faktiskt, jobbade för vattenfestivalen med det som kallades "bud och artisttransporter".
Det roligaste jag visste var när något hänt, tex att någons mat hade försvunnit och vi fick åka o fixa ny mat eller någon glömt o beställa transport och vi fick lov att åka direkt utan framförhållning.
Bästa körningen var när vi fick veta att de var på väg med båttransporten från riddarholmens scen.
De var många och behövde tre vans för att ta alla till hotellet.
Vi sprang ut tre personer och rivstartade (men höll hastighetsbegränsningen) ut på skeppsbrokajen som var full med folk men vi kom igenom de kanske 100 metrarna på bara 20 sekunder ungefär, sedan var vi framme vid södermälarstrand 30 sekunder senare.
Det sades ha sett roligt ut när tre nästan identiska vans bromsar in med lätt skrikande däck och plötslligt står uppställda snett som om de skulle fotograferas under gatlyktan ungefär.
Då var det ungefär 10 meter kvar för båten tills den skulle lägga till.
Sedan körde vi lugnt till hotellet.
Senast redigerad av nano 2011-05-04 20:59:49, redigerad totalt 1 gång.
carl skrev:Jag tror på förändringar. Att saker måste förändras för att förbättras. Och att förändring är en naturlig del av det levande.
Men personligen känns det tyvärr oftast väldigt jobbigt.
Ungefär som jag tänker och har det.
Rent intellektuellt vet jag att livet består av förändringar och att en del förändringar leder långsiktigt till det bättre.
På det mer känslomässiga planet hatar jag dock förändringar, det blir väldigt jobbigt för mig. "Omställningsbesvär" som jag kallar dem, och anställningsprocessen är inte ett dugg roliga.
Kommer förändringar utifrån egna beslut så är de lättare att hantera (såklart), för då ser jag meningen med dem... då är det lättare att stå ut tills man hittar balansen igen.
Senast redigerad av TheBoxSaysNo 2011-05-04 20:59:49, redigerad totalt 1 gång.
- TheBoxSaysNo
- Inlägg: 2219
- Anslöt: 2008-05-16
Jag måste medge att förändringar stressar mig även om det är till det bättre. Och att flyga är bland det värsta jag vet då jag blir stressad på flygplatsen med tankar som "Tänk om jag missar planet", "Tänk om vi störtar" etc. På planet brukar det vara lite lugnare men att sova kommer aldrig på frågan - planet kan ju störta >.<
Senast redigerad av Koboshi 2011-05-04 20:59:49, redigerad totalt 1 gång.
Tänker och känner liknande som carl och TheBoxSaysNo skriver. Ser förändringar som en del av livet, men de kan ändå vara jobbiga att hantera. Det går lättare om jag får tid på mig att ställa om. Inbillar mig att jag blivit något mer flexibel med åren.
Senast redigerad av pointblank 2011-05-04 20:59:49, redigerad totalt 1 gång.
- pointblank
- Inlägg: 1116
- Anslöt: 2006-11-12
- Ort: NV Skåne
Re: Förändringar
missbutterfly skrev:Förändringar kan förstöra hela min trygghet och jag kan kollapsa mentalt i veckor när det händer något som gör att jag måste ändra mina vanor...
Total igenkänning!
(Även vad gäller den specifika situationen kring barn, tyvärr!)
Senast redigerad av Alexis 2011-05-04 20:59:49, redigerad totalt 1 gång.
Jag känner igen mig helt och hållet. Jag avskyr förändringar, även dem jag valt själv. Dock så brukar det nästan alltid bli bra i de sistnämna fallen, men precis när förändringen sker och de första dagarna/veckorna efter är det mest plågsamt.
Senast redigerad av MissNervvrak 2011-05-04 20:59:49, redigerad totalt 1 gång.
- MissNervvrak
- Inaktiv
- Inlägg: 868
- Anslöt: 2009-06-28
Jag gillar inte heller förändringar och har svårt att anpassa mig och det tar ett tag innan jag börjat lära mig. Som på jobbet när vi fick nya apparater och jag fick panikångest över att jag glömt ett kort. Jag var redan ovillig till dessa apparater fast jag visste att det skulle bli bättre med dessa.
Senast redigerad av Sockan 2011-05-04 20:59:49, redigerad totalt 1 gång.
Re: Förändringar
missbutterfly skrev:
Det senaste exemplet var när min dotter skulle åka på semester med sin far. Hon skulle vara borta från mig i nästan en månad (!) och jag mådde skitdåligt de första två veckorna innan jag hann "vänja mig vid att hon var borta". Nu när hon kom hem (för två veckor sedan) så har jag haft enormt svårt att vänja mig vid att hon är tillbaka. (Trots att jag är väldigt glad över det.)
Så känner jag varje dag när jag lämnar respektive hämtar min dotter på förskolan. Det är väldigt jobbigt.
En stor del av dagen går åt till att jag först måste vänja mig vid att det bara är jag som är hemma och sedan måste jag förbereda mig på att jag ska hämta hem min dotter igen. Den faktiska arbetstiden blir väldigt kort och ineffektiv på grund av detta.
förändring
Det sägs ju att personer med aspergers ska ha så svårt för förändringar så jag är nyfiken på hur svårt ni tycker att det är med förändringar? Själv kan jag faktiskt gilla förändringar i många situationer,bra sådana förstås
Senast redigerad av anneli 2011-05-04 22:26:52, redigerad totalt 1 gång.
Återgå till Att leva som Aspergare