missbutterfly skrev:Många har kommenterat min höga alkoholtolerans och tycker att det är märkligt. Jag trodde att det kanske har med AS att göra?

Jag är tvärtom. Billigt och bra
Jag trodde också att mitt kunde ha med AS att göra, men det kanske är som det brukar: antingen eller.

Jag får ofta problem med magen innan jag hinner bli "appackad". Men kan märka av att jag, till en början, blir något mer pratsam och självförtroende kan få en boost till en början. Allt man säger och allt man varit med om tidigare blir helt plötsligt jätteintressant och alla behöver få höra om det (ganska likt hur några av mina NT kamratskaper ser på sig själv, mest hela tiden..). Upplever utöver det ganska typiska sympton såsom sämre motorik och balans, försämrad omdömesförmåga och reaktionsförmåga osv.

Kommer ofta, särskilt i folkrika festmiljöer, till den gräns där jag får ångestattacker och blir mer eller mindre som en zombie som inte går att prata med. Blir här väldigt inåtbunden och tänker mest negativa tankar om mig själv och tillvaron. Har jag väl kommit in i det här tankemönstret finns i regel ingen återvändo och flyr fältet när självmordstankarna ta över. Verkar vara något som konstant ligger och kurar i psyket/själen (vet ej vilket?) instängt i något mörkt skrymsle i väntan på att något ska trigga igång det att komma ut. Kommer på att jag nog är ganska f*ucked up inombords egentligen och detta visar sig särskilt vid alltför stor alkoholkonsumption. Blir aldrig agressiv dock eller på annat sätt känner behov av att ge utlopp för det här utan blir istället väldigt introvert. Alkohol sägs ha en förmåga att förstärka människors olika personlighetsdrag och med tanke på att jag är ganska introvert och inåtbunden som person visar det här sig då extra tydligt.

Jag tycker att alkhol och neuropsykiska funktioner är en fruktansvärt idiotisk kombination, då personer med aspis redan har vissa svårigheter att kontrollera sig och sina känslor, jag förmodar att spannet mellan "normaldrickande" och onycktert tillstånd är hårfin jämfört med vanliga människor. För övrigt tycker jag inte att alkohol fyller någon egentliga mening i samhället över huvud taget.

Jag har aldrig varit full, möjligen lätt berusad av två glas vin som varit min maxdos. Var glad och social den kvällen, men det kan dock lika gärna berott på att jag var kär...

rhod skrev:Jag tycker att alkhol och neuropsykiska funktioner är en fruktansvärt idiotisk kombination, då personer med aspis redan har vissa svårigheter att kontrollera sig och sina känslor

Det där är ditt privata tyckande och ingenting annat.
Personer med "aspis" kan mycket väl ta sig ett järn som alla andra.
Hur man hanterar alkohol är mer en individuell fråga än en NPF-fråga.

Du får naturligtvis propagera mot alkoholen hur mycket du vill, men ge fan i att skapa samband vars verklighetsgrund är ytterst tveksam.

missbutterfly:

Jag ligger nog på samma toleransnivå som dig, eller jag har iaf ett liknande toleransmönster. Jag vet inte om det är något jag tränat mig till eller om jag naturligt inte är så lättpåverkad.

rhod skrev: "då personer med aspis redan har vissa svårigheter att kontrollera sig och sina känslor"

... fast många med AS har ju mest problem åt andra hållet? Med att släppa loss lite, visa känslor och t o m KÄNNA känslor? Därmed inte sagt att man ska dricka för att få lättare med det, men jag tycker inte npf ska vara nåt kriterium för drickande eller ej i alla fall.

KrigarSjäl skrev:

rhod skrev:Jag tycker att alkhol och neuropsykiska funktioner är en fruktansvärt idiotisk kombination, då personer med aspis redan har vissa svårigheter att kontrollera sig och sina känslor

Det där är ditt privata tyckande och ingenting annat.
Personer med "aspis" kan mycket väl ta sig ett järn som alla andra.
Hur man hanterar alkohol är mer en individuell fråga än en NPF-fråga.

Du får naturligtvis propagera mot alkoholen hur mycket du vill, men ge fan i att skapa samband vars verklighetsgrund är ytterst tveksam.

Jag kan bara hålla med KS. Jag har visserligen ingen diagnos, men åtminstone "aspiga drag", enligt några som skall kunna sådant..
Jag har både varit mycket på krogen och på privata fester och jag är inte den som är mest "negativt påverkad" jämfört med andra. Har varit tvungen att avbryta bråk flera gånger. Har t.om bli hotad av alkoholpåverkade med kniv ett par gånger, utan att jag slagit sönder skallen på vederbörande efteråt när jag haft chansen (påverkad).
Knarkaren som tar fram revolvern är det dock värre med. Han fick sitt straff kan man säga, fast inte med våld.

alfapetsmamma skrev:

rhod skrev: "då personer med aspis redan har vissa svårigheter att kontrollera sig och sina känslor"

... fast många med AS har ju mest problem åt andra hållet? Med att släppa loss lite, visa känslor och t o m KÄNNA känslor? Därmed inte sagt att man ska dricka för att få lättare med det, men jag tycker inte npf ska vara nåt kriterium för drickande eller ej i alla fall.

Jag har tydligt sett att vissa personer, som enligt vad jag tror definitivt skulle kvala in för en AS-diagnos, just kunnat släppa loss lite och bli lite mer sociala. Alltså att de faktiskt reagerat positivt på alkohol.

Observera då att jag pratar om ett par glas vin eller ett par öl, i samband med en trevlig middagssammankomst och liknande, inte råsupande. (Dyngraka människor klarar jag mig väldigt bra utan, och jag har själv ingen lust att bli dyngrak.)

Jag började dricka tidigt, alkohol fick mig att våga vara bland folk (eller andra udda typer kanske är bättre uttryckt). Problemet med att göra saker påverkad är att erfarenheten av att göra dem utan påverkan går förlorad. Det blir ingen utveckling. Jag tror jag drog i mig en hel del grejor för att jag var helt obekväm bland människor och i kontakter med dem.

Men jag vill absolut inte säga att det inte kan vara bra för andra att ta ett glas eller två, jag vill bara berätta hur det varit för mig.

Tjejer är attraktiva, jag ville kunna kontakta dem Andra verkade umgås så då ville jag vara med. Fast jag kände inte att jag var med. Och knasiga saker gjorde jag också. Jag har en social kromosom för lite - är rätt omtyckt ändå. Vi är nog mer personligheter än många andra.

Jag dricker relativt regelbuntet (sista månaderna mer än vanligt) men jag blir nog ungefär som alla andra (mao jag betvivlar att min diagnos påverkar mitt rus nåt annorlunda). Fast jag dansar/raggar/torrjuckar ej (för det är nåt jag inte skulle göra annars heller). Jag talar dock gärna om semi-djupa ämnen, nåt som jag visserligen gärna gör när jag är nykter också men andra verkar inte vilja det.

Och ibland brukar jag få nåt som jag kallar fylle-ADHD då jag då och då får mycket energi och ska göra allting på en gång. Men även det sker när jag är nykter. Men en viss prevalens tycks finnas på fyllan

Men jag ser drickandet som en bra sak förutom när 1. det blir för mycket, 2. jag blir bakis och 3. då man oftast ska supa när man är i sällskap just i min ålder (ca 20), ibland vill jag faktiskt inte dricka. Har dock inte upplevt några problem med alkohol och började dricka relativt sent.

Alkohol gör mig mindre social och i värsta fall att jag somnar.

Jag tror att viss musik har samma effekt på mig som alkohol har på de flesta andra.

Tjena rdos!

Saknat mig? Jag har haft 4 datorfria veckor, så jag har en del att ta igen. Helt utan alkohol förstås.

Jag har lite till ingen förståelse för människor som tappar kontrollen helt när de dricker alkohol. Som jag ser det är det bara en (riktigt dålig och omotiverad) ursäkt för att få släppa sina hämningar.

Jag blir mest irriterad och ibland får jag till och med ångest när jag ser påverkade människor omkring mig bete sig som käppräta idioter eller vräka ur sig i mina öron helt befängda saker som går stick i stäv med deras vardagliga personligheter. Jag har tillräckligt svårt att förstå dom redan när de är nyktra så min tanke när jag träffar sånt folk är att de antingen är mentalt underutvecklade alternativt påvisar schizofrena tendenser (inget illa ment mot dessa två folkgrupper).

Jag gillar att ha kontroll så därför har jag aldrig supit mig stupfull. Och jag avskyr att spy, förstår inte folk som dricker så mycket att de spyr.

På semestern blev jag iaf salongsberusad. Jag trodde att jag beställt ett glas vin var till mig och maken, men kyparen kom med en hel flaska Chardonnay. Och visst smakade vinet bra, men det tog ju aldrig slut! Jag drack och drack, och när alla skulle bryta upp satt jag fortfarande där med ett nästan fullt glas. Men det gick bra att ta med till hytten, sa kyparen. Maken däremot lämnade sitt glas, men jag som inte bryr mig om vad folk tänkte tog med mitt.

Så reste jag mig och kände att vinet gått direkt i benen. Vacklade iväg arm i arm med maken och glaset i ena handen, medan våra bekanta skrattade glatt (de hade inte tagit något vin alls). Men jag blev inte mer talför än vanligt.

Sen sov jag oroligt, drömde mardrömmar och vaknade flera ggr under natten. Men hade iaf ingen baksmälla på morgonen.

Sen kom kyparen med sin vinlista varje kväll men då tackade vi ståndaktigt nej. (Undrar om det där "missförståndet" var avsiktligt från hans sida.)

Jag blir bara sjuk.

Jag dricker sällan. Nån öl med några månaders mellanrum. Nån liten whiskey mot förkylningsbesvär. Full har jag bara varit 4 ggr i mitt live. Har aldrig gillat tanken på att vara full. Har aldrig förstått det roliga att dricka.

Jag blir lätt påverkad eftersom jag inte dricker så ofta. Tyvärr blir jag trött av vin. När jag druckit grogg och liknande, så har jag inte märkt någon påverkan förutom sista gången. Jag snackade mer och saker hoppade ur min mun innan jag knappast hunnit tänka klart på gott & ont. Annars brukar jag sitta och hålla på det lite först (och ibland ångrar ja mig om jag inte sa något) på gott & ont. Mer ska jag inte dricka åt gången i alla fall för då blir det pannkaka.

Jag aldrig druckit mycket för dels har jag inte varit intresserad och välkommen i sådana gäng, dels är jag så rädd för att spy.

Tycker det är helt okej att ta något glas för att höja stämningen och skåla tillsammans med andra men dricka sig redlöst berusad oavsett ålder tycker jag är dumt och meningslöst. Dock kan jag förstå att det kan gå överstyr för en tonåring någon gång som provar sig fram i livet.

Igår drack jag två glas champagne, två vitvin och ett rödvin. Kände mig inte berusad.

Jag drack ingenting under forumträffen men kände mig ändå påverkad. Andra verkar ha upplevt samma fenomen.

Den förfärlige snömannen skrev:Jag drack ingenting under forumträffen men kände mig ändå påverkad. Andra verkar ha upplevt samma fenomen.

Jag var inte där men känner igen det där på något vagt sätt. Jag tycker iofs om att dricka något (inte mycket) om jag är på fest.

Blir man "full" av alla intryck som väller över en?

Var det hög ljudvolym därinne förresten?

barracuber skrev:

Den förfärlige snömannen skrev:Jag drack ingenting under forumträffen men kände mig ändå påverkad. Andra verkar ha upplevt samma fenomen.

Jag var inte där men känner igen det där på något vagt sätt. Jag tycker iofs om att dricka något (inte mycket) om jag är på fest.

Blir man "full" av alla intryck som väller över en?

Var det hög ljudvolym därinne förresten?

Det var rätt högljutt och mycket intryck har säkert en sån effekt. Men så rycks man ju också med i den allmänna stämningen när många av de andra närvarande har druckit...

Jag har en jättehög tolerans för alkohol har jag märkt. När andra blir aspackade börjar jag precis känna av alkoholen. Vet inte om det beror på att jag utvecklat en tolerans pga benso eller att jag bara är ovanligt tolerant.