Teorin enligt min f.d. forum-bekant José och hans fru. (Vidareutveckling av Thom Hartmanns idé om ADHD-personer som malplacerade Jägare i ett jordbruks/industrisamhälle.) Observera att detta är allmänna generaliseringar. Som vanligt med många individuella undantag. En del kan ha drag av båda typerna, eller passar inte in på nån av dem.

- Hunters passar bäst in på beskrivningen vanlig ADHD.
- Gatherers ofta är mer åt ADD-hållet, alltså utan hyperaktivitet.

- Hunters har stark vilja och riktar sin intensiva energi utåt och är passionerade och initierande. Är alltid på g och kan ha svårt att kontrollera impulser - särskilt när det gäller nåt som man känner starkt inför.
- Gatherers är övervägande introverta, receptiva och passiva. Kan ha svårt att säga ifrån, uttrycka sin vilja - eller ens vara medveten om att man har nån - och att komma igång med nåt om ingen pushar på.

- Hunters tenderar att vara mer fysiskt tåliga/robusta men emotionellt ömtåliga/labila; kan t ex ha bipolär och ångestsyndrom utöver AS/ADHD, och som barn ev ODD (trotssyndrom) också.
- Gatherers tenderar att vara mer fysiskt sensitiva och överkänsliga mot det mesta. En del är både fysiskt och emotionellt sensitiva. Blir lätt stressade/överväldigade och kan ha fobier och tvång av olika slag.

- Hunters brukar tåla mediciner bättre än Gatherers och blir lugna av sånt som Gatherers och andra blir speedade och stressade av.
- Gatherers tål knappt nånting och om de måste ta mediciner så funkar de bäst i mikroskopiska doser.

- Hunters har ofta lättare för ämnen som matematik, teknik och vetenskap, och för att studera öht. Eftersom de kan det så tycker de att alla andra också borde kunna det. Pjåsk och pjoller är inget för en Hunter.
- Gatherers brukar ha lättare för språk och/eller estetiska/kreativa ämnen och drömmer sig gärna bort till en behagligare tillvaro där man aldrig behöver göra nåt tråkigt eller ansträngande.

- Gatherers är ofta väldigt intuitiva. Kan uppfattas som lite flummiga pga att man känner på sig saker som man inte kan bevisa. Har oftast inget direkt intresse av att bevisa det heller. Räcker med att man själv vet vad man vet.
- Hunters är allergiska mot allt som man inte kan bevisa; sånt existerar öht inte utan är bara trams och vidskepelse, menar Huntern.

- Hunters brukar ha större behov att träffa folk IRL och få se eller ta i dem för att kontakten ska kännas verklig och givande, och för att kunna avläsa personen ordentligt.
- Gatherers passar det utmärkt att slippa och bara kommunicera online istället eftersom man så lätt blir överstimulerad och uttröttad av fysisk kontakt och liksom känner av folks intentioner och känslor även via skrivna ord.

- Hunters är vanligen mer kortfattade, spontana och rättframma - en del rätt brutala - i sin kommunikation, och har ofta en lite rå/fräck/galen men kul humor. Är bättre på att läsa än att skriva.
- Gatherers tenderar att vara mer försiktiga och fila på orden i evigheter innan man skickar iväg dem, och kan lätt bli långrandiga i strävan att få med alla detaljer man ville förmedla. Har lättare att skriva än att läsa.

- Hunters tycker att konflikter är stimulerande och kul. "Ger man sig in i leken får man leken tåla" tycker Huntern och utgår i konflikter från att det självklart alltid är alla andras fel - även om det var man själv som satte igång den.
- Gatherers vill helst slippa konflikter och önskar att alla kunde hålla sams och vara snälla mot varann. Brukar vara mer behägen att automatiskt utgå från att allt är ens eget fel och ber hellre om ursäkt en gång för mycket än för lite. Åtminstone innan man fattat att "it takes two to tango."

Nån som känner igen sig...?

Som Aspergare känner jag ju igen mig ganska bra som 'Gatherer'.
Men det här med Gatherer känns ointressant eftersom det inte förklaras varför en Gatherer skulle ha alla dom här egenskaperna. Därför känns det mer som en efterhandskonstruktion.

Men det var intressant läsning ändå eftersom man kände igen sig och vissa aspekter har man kanske inte tänkt på tidigare.

Visst är det en efterhandskonstruktion. Benämningen "Gatherer" är mest bara en symbol som José tyckte passade bra som komplement till Hartmanns "Hunter", inte nåt som är särskilt antropologiskt förankrat.

Deras syfte med teorin var dels att visa att det finns (minst) två olika typer av ADHD-are, varav den ena brukar må bra av medicinering och den andra inte; dels att bara öka förståelsen och toleransen för dessa skillnader så att man lättare kan överbrygga de många kommunikationsproblem, missförstånd och konflikter som annars lätt uppstår på AS- & ADHD-forum.

Sen har den självklart sina brister och begränsningar; jag är den första att ha påpekat dessa för José, och vissa uppenbart felaktiga föreställningar som han haft har jag helt självsvådigt utelämnat i beskrivningen ovan.

Nu ska jag åka till stan. Kanske sover över hos min väninna igen. I så fall återkommer jag en annan dag.

P.S. Att du kände igen dig mest som Gatherer förvånar mig inte.

Jag är också (om inte det redan är uppenbart).

Både Gatherer och Hunter.

Känner igen mig som Hunter. Har läst om detta tidigare och tror att det ligger mycket i det. Evolutionärt har vi ju inte förändrats ett dugg sen stenåldern.

Inte för att jag tycker att terminologin eller teorin som helhet är så särskilt trovärdig, men om vi ska prata endast om var/i vilken beskriven persontyp man känner igen, så är svaret självklart - huntertypen. Numer. Som barn vet jag inte riktigt var jag skulle platsat, snarast med en fot i varje läger tror jag, antagligen mest hunter. Men mycket beror ju på ens levnadsomständigheter i övrigt vid en tidpunkt i livet. Mycket förändras ju. För mig t ex sömnen, min sociala omgivning, depressioner kontra uppåtperioder, medicinering. Jag börjar också mer och mer fundera i banorna kring matens påverkan. Ska fundera mer på det. Men inget av de sakerna är ju fixa, utan ständigt föränderliga. Så personlighetstyperna utifrån de kriterier som är uppställda där, är ju tämligen föränderliga också. Till skillnad från t ex aspergerpersonligheten som jag nog tror har följt i a f mig väldigt konstant genom totalt skiftande omständigheter.

Egentligen tror jag att hunter/gatherer handlar mest om manligt och kvinnligt. Eftersom vi är samma biologiska material sen stenåldern fungerar vi på samma sätt som stenåldersmänniskorna, även om kulturen förändrats.

Jag tänkte kommentera det här ordentligt men jag orkar inte. Att sammanställa alla fel och psykologiska orsaker till tänkandet bakom en sådan här föreställning är bara ett snäpp för mycket. Att t.ex. tillskriva fysiska aspekter i samma mening som psykologiska... ja... vad säger man?

Jag håller i alla fall inte med och anser mig inneha bägge dessa arketyper i olika situationer. Om gatherer kan beskrivas som mitt introverta jag så kan hunter beskrivas som mitt extroverta jag, att däremellan välja anser jag direkt hämmande och kvävande. En kognitiv föreställning.

Därmed pasta.

Ja är i varje fall en utpräglad hunter, men jag tror inte det har särskilt mycket med manligt och kvinnligt att göra, som krigarsjäl trodde.

Ford & Zooey, jag blir inte förvånad att ni känner igen er i Hunter-typen. (Hade nog snarare blivit förvånad om ni inte gjorde det.)

KrigarSjäl, liksom du och NassePuh så tyckte jag också att aspekterna påminde rätt mycket om manligt och kvinnligt när jag först hörde talas om teorin, även om de i verkligheten inte alls är knutna till kön. Historiskt så var nog iofs jägarna oftast män medan samlandet väl mest sköttes av kvinnorna (?), men numera är ju könsrollerna så mycket mer uppluckrade. Många kvinnor har övervägande manliga drag och tvärtom, särskilt bland NPFare.

Just bland ADHD-kvinnor verkar det vara vanligt med Hunter-drag, vilket gör att man sticker ut, eftersom det inte ens i dagens toleranta samhälle alltid helt acceptarat att kvinnor är såpass rättframma och intensiva. Liksom många AS-män har Gatherer-drag.

Vill dock ännu en gång framhålla att det här med Gatherers bara är nåt José la till som komplement till Hartmanns teori. Till skillnad mot Hartmanns, som är mycket väl underbyggd och välpublicerad, så är Joés del inte baserad på några antropologiska studier utan bara på direkta observationer av personer IRL och på nätet, samt analyser av deras kommunikationssil mm.

nassepuh skrev:Jag tänkte kommentera det här ordentligt men jag orkar inte. Att sammanställa alla fel och psykologiska orsaker till tänkandet bakom en sådan här föreställning är bara ett snäpp för mycket. Att t.ex. tillskriva fysiska aspekter i samma mening som psykologiska... ja... vad säger man?

Som sagt... teorin är för det första bara en teori och för det andra bara baserad på direkta observationer. Det är AS-diagnosen och hela DSM också. Psykologi är inte en exakt vetenskap utan även de mest framstående psykologer/psykiatrer är hänvisade till att göra observationer och dra slutsatser av dessa. Ibland blir slutsatserna hyfsat korrekta, ibland inte.

Och även inom psykiatrin så beskrivs ibland fysiska aspekter ihop med psykologiska. I Lorna Wings bok om autism så nämns t ex saker som närsynthet, ögon som sitter långt isär, motoriska problem mm. Ser inte problemet med det.

nassepuh skrev:Jag håller i alla fall inte med och anser mig inneha bägge dessa arketyper i olika situationer. Om gatherer kan beskrivas som mitt introverta jag så kan hunter beskrivas som mitt extroverta jag,

Det var en bra beskrivning. Tror absolut att det kan vara så.

nassepuh skrev:att däremellan välja anser jag direkt hämmande och kvävande.

Men ingen har väl tvingat dig att välja? Missade du händelsevis inledningen? Jag skrev:

"Observera att detta är allmänna generaliseringar. Som vanligt med många individuella undantag. En del kan ha drag av båda typerna, eller passar inte in på nån av dem."

nassepuh skrev:En kognitiv föreställning.

Är inte allt kognitiva föreställningar? Jag skrev ju att man inte ska ta teorin alltför allvarligt.

Glömde förresten att nämna det mest typiska Hunter-draget av alla; "skjut först (och ställ inga frågor senare heller)."

Inger:
KrigarSjäl, liksom du och NassePuh så tyckte jag också att aspekterna påminde rätt mycket om manligt och kvinnligt när jag först hörde talas om teorin, även om de i verkligheten inte alls är knutna till kön. Historiskt så var nog iofs jägarna oftast män medan samlandet väl mest sköttes av kvinnorna (?), men numera är ju könsrollerna så mycket mer uppluckrade. Många kvinnor har övervägande manliga drag och tvärtom, särskilt bland NPFare.

Just bland ADHD-kvinnor verkar det vara vanligt med Hunter-drag, vilket gör att man sticker ut, eftersom det inte ens i dagens toleranta samhälle alltid helt acceptarat att kvinnor är såpass rättframma och intensiva. Liksom många AS-män har Gatherer-drag.
--------------------------------------------------------------------------------------

Jo, män och kvinnor fungerar generellt som jägare/samlare eftersom vi är av exakt samma material och inte förändrats evolutionärt. Sant är dock att vilken kultur- och samhällsart vi lever i påverkar vårt beteende och varande, men det är bara på ytan. Att jaga/samla/hävda revir/slåss/kriga/ har människan gjort i mer än 99.9 % av sin tillvaro. Civilisationen är endast polityr och påverkar inte grundmaterialet. Radikala genusteorier ser jag f.ö. som kvalificerat trams.

Inger:
Just bland ADHD-kvinnor verkar det vara vanligt med Hunter-drag, vilket gör att man sticker ut, eftersom det inte ens i dagens toleranta samhälle alltid helt acceptarat att kvinnor är såpass rättframma och intensiva. Liksom många AS-män har Gatherer-drag.
--------------------------------------------------------------------------------------

Sant är att aspergerdrag är mer manliga än kvinnliga drag, Alltså är de flesta AS-män hunters. De kvinnliga egenskaperna jag tänker på är förmågan att förstå relationer, empati, att kunna kunna göra flera saker samtidigt (Vilket beror på att kvinnor har fler nervtrådsförbindelser mellan hjärnhalvorna), ta hand om barn mm.
Att tänka logiskt, ha svårt att visa känslor, att inte kunna göra mer än en sak i taget, räknar jag som manliga drag, och de är också typiska AS-drag.

Jag vet att kvinnorna också deltog i jakten (när de hade barnvakt) men då gick de i drevet. Antagligen fanns det mobbingliknande tendenser även på stenåldern, eftersom de tendenserna finns i alla flockbildningar.

Därför satte sig troligen aspergaren för sig själv och grubblade istället för att delta i kascklet runt brasan, därav hjulets och de andra upptäckternas tillblivelse. Detta sades av Temple Grandin. Att AS-drag är mer typiskt manliga än kvinnliga är något psykologer och forskare sagt, alltså inte mitt privata teoretiserande.

>Men ingen har väl tvingat dig att välja? Missade du händelsevis inledningen? Jag skrev:

"Observera att detta är allmänna generaliseringar. Som vanligt med många individuella undantag. En del kan ha drag av båda typerna, eller passar inte in på nån av dem."<

Jag hävdade inte heller att någon tvingat mig välja, jag bara noterade att jag i min upplevelse ansåg föreställningen hämmande. Jag gick i svaromål till själva texten, inte dig som person.

>Är inte allt kognitiva föreställningar? Jag skrev ju att man inte ska ta teorin alltför allvarligt.<

Nu projicerar du faktiskt.

>Glömde förresten att nämna det mest typiska Hunter-draget av alla; "skjut först (och ställ inga frågor senare heller)."<

Ta med en zebra eller något är du snäll.

KrigarSjäl skrev:Inger:
Sant är att aspergerdrag är mer manliga än kvinnliga drag, Alltså är de flesta AS-män hunters.

Nje, då har du nog gjort en alltför stark koppling mellan Hunter - manlig. För i praktiken så är det många män med AS- och även ADHD-diganos, som känner igen sig mer i Gatherer-typen. Av dem jag mött på olika forum så skulle jag gissa att det är c:a 50-50.

De kvinnliga egenskaperna jag tänker på är förmågan att förstå relationer, empati, att kunna kunna göra flera saker samtidigt (Vilket beror på att kvinnor har fler nervtrådsförbindelser mellan hjärnhalvorna), ta hand om barn mm.
Att tänka logiskt, ha svårt att visa känslor, att inte kunna göra mer än en sak i taget, räknar jag som manliga drag, och de är också typiska AS-drag.

Nå, trots att jag är kvinna så har jag inte förstått mig ett smack på relationer förrän min väninna som är terapeut förklarat sånt för mig. Börjar få lite kläm nu här jag är över 40 och haft flera år av intensivträning.

- Empati började jag utveckla först efter 30, då jag fick lära mig manuellt hur man gör.

- Har aldrig kunnat göra mer än en sak i taget. Hyperfokuserar på det jag har för handen och då upphör allt annat att existera.

- Barn tål jag knappt se. Om jag - ve o fasa - blev ensam med en unge skulle jag inte ha en susning om vad man borde göra. Försökte för nån vecka sen prata med några barn vid badstranden (för att de tänkte ha ihjäl en geting i onödan) och tyckte det var så stressande att jag inte velat gå dit igen sen dess. Ångrar att jag inte höll näbben. Nu tror de kanske att jag är en sån där barnvänlig typ som man kan prata med.

- När jag var liten så var jag mest intresserad av bilar, reptiler och dinosaurier. Fantiserade om en framtid när man hade datorer kopplade direkt till hjärnan. Byggde hus i huvudet eller i lego som favoritsysselsättning. Tyckte iofs också det var kul att inreda dockskåp och att klä barbiedockor i kläder som bäst passade deras hårfärg, men sen när jag hade gjort det så visste jag inte vad mer man kunde göra med dem. Lekte bara med dem när mina kusiner från amerika var med och visade hur man gör. Gick hyfsat men var inget som gick upp mot att få vara ifred och sortera saker.

- Älskar fortfarande att sortera och systematisera saker och föredrar fortfarande action framför tjejfilmer. Som tonåring läste jag hellre herrtidningar & biltidningar än tjejtidningar.

Ändå är jag inte en Hunter-typ. Inte särskilt manlig till mitt väsen heller. Klär mig kvinnligt, ser kvinnlig ut och har stor fysisk sensitivitet. Tror att det mest är mitt tänkande som är rätt manligt (förutom att jag hatar matte och dyl). Känslor har jag bara nån gång i månaden och de är då vanligen ljumna och går över fort.

Har en AS-diagnos. Ingen ADHD, men säkert nån släng av ADD (eftersom jag bara kan koncentrera mig på saker som jag är intresserad av).

Jag vet att kvinnorna också deltog i jakten (när de hade barnvakt) men då gick de i drevet. Antagligen fanns det mobbingliknande tendenser även på stenåldern, eftersom de tendenserna finns i alla flockbildningar.

Säkert.

Därför satte sig troligen aspergaren för sig själv och grubblade istället för att delta i kacklet runt brasan, därav hjulets och de andra upptäckternas tillblivelse. Detta sades av Temple Grandin.

Nu blir det ju iofs inte fakta bara för att hon sagt det, men det låter troligt. Låter precis som när jag hellre gick för mig själv och byggde hus i huvet än att leka obegripliga & meninglösa lekar med andra barn. Som vuxen har jag ägnat 15 år åt att skapa ett eget system för harmonisk färgsättning och bevisa att Goethe hade fel på vissa punkter, bara som hobby. Har dock inte haft nån lust att publicera det. Tyckte bara att det var kul att göra.

Att AS-drag är mer typiskt manliga än kvinnliga är något psykologer och forskare sagt, alltså inte mitt privata teoretiserande.

Jaha, du menar Simon Baron-Cohens teori om autism som extrem manlighet? Det är en teori. Tycker den har vissa brister (bl a att AS-män ofta är känsligare än andra, vilket knappast brukar räknas som en manlig egenskap) även om den också har sina poänger.

nassepuh skrev:Jag hävdade inte heller att någon tvingat mig välja, jag bara noterade att jag i min upplevelse ansåg föreställningen hämmande. Jag gick i svaromål till själva texten, inte dig som person.

OK.

nassepuh skrev:

Inger skrev:quote]Är inte allt kognitiva föreställningar? Jag skrev ju att man inte ska ta teorin alltför allvarligt.

Nu projicerar du faktiskt.

Förklara gärna hur. Och vad du i så fall menade med din kommentar om kognitiva föreställningar?

Hmm... jag ser nu att jag borde nog tagit till mig mitt eget tips igår och frågat istället...

nassepuh skrev:

Inger skrev:Glömde förresten att nämna det mest typiska Hunter-draget av alla; "skjut först (och ställ inga frågor senare heller)."

Ta med en zebra eller något är du snäll.

Ack, glömde jag zebran?! Ska försöka komma ihåg den till nästa gång!

Inger:

Nå, trots att jag är kvinna så har jag inte förstått mig ett smack på relationer förrän min väninna som är terapeut förklarat sånt för mig. Börjar få lite kläm nu här jag är över 40 och haft flera år av intensivträning.

- Empati började jag utveckla först efter 30, då jag fick lära mig manuellt hur man gör.

- Har aldrig kunnat göra mer än en sak i taget. Hyperfokuserar på det jag har för handen och då upphör allt annat att existera.

- Barn tål jag knappt se. Om jag - ve o fasa - blev ensam med en unge skulle jag inte ha en susning om vad man borde göra. Försökte för nån vecka sen prata med några barn vid badstranden (för att de tänkte ha ihjäl en geting i onödan) och tyckte det var så stressande att jag inte velat gå dit igen sen dess. Ångar att jag inte höll näbben. Nu tror de kanske att jag är en sån där barnvänlig typ som man kan prata med.

- När jag var liten så var jag mest intresserad av bilar, reptiler och dinosaurier. Fantiserade om en framtid när man hade datorer kopplade direkt till hjärnan. Byggde hus i huvudet eller i lego som favoritsysselsättning. Tyckte iofs också det var kul att inreda dockskåp och att klä barbiedockor i kläder som bäst passade deras hårfärg, men sen när jag hade gjort det så visste jag inte vad mer man kunde göra med dem. Lekte bara med dem när mina kusiner från amerika var med och visade hur man gör. Gick hyfsat men var inget som gick upp mot att få vara ifred och sortera saker.
--------------------------------------------------------------------------------------

Jag menade inte att en kvinna behöver vara manhaftig för att hon har ett mer manligt tänkande. Självklart är vi alla sammansatta individer med flera motsägelsefulla personlighetsdrag. Du resonerar tex. logiskt och korrekt utan att hamna i känslomässiga sidospår, som oftast är fallet när man diskuterar med kvinnor. Typiskt manligt, typiskt AS. Och politiskt inkorrekt, jag vet...
Intressant det där med ditt Goethe-projekt. Lycka till!

>Förklara gärna hur. Och vad du i så fall menade med din kommentar om kognitiva föreställningar?<

Nej... då måste jag ju vrida och vända på alla pusselbitar ändå, vilket jag ju då uttryckligen inte ville göra i det här specifika fallet. Det är ju enormt många aspekter och vinklar som inte bara måste täckas utan dessutom sorteras och sammanställas på ett begripligt sätt. Man skulle ju i princip behöva gå igenom den kognitva psykologin, nyandlighet, arketypernas förhållning till de traditionellt manliga och kvinnliga rollerna i sammanhanget, olika perspektiv på varför man kan tänkas vilja vara en hunter eller gatherer, hunter-gatherers egentliga innebörd i förhållande till den symboliska bilden som presenterats här, peka på individuella såväl som kulturella skillnader, dra korsreferenser till rasforskning o.s.v. o.s.v. o.s.v. Mycket arbete för litet stycke alltså, jag har svårt att motivera mig till varför jag skulle göra det. Det är ju dumt att tala emot kognitioner genom att gräva ner sig i sina egna liksom.

>Hmm... jag ser nu att jag borde nog tagit till mig mitt eget tips igår och frågat istället...<

Jägar anamma, jag förlåter dig aldrig.

>Ack, glömde jag zebran?! Ska försöka komma ihåg den till nästa gång!<

Eller en giraff. Ingen diskussion är komplett utan en giraff. Kan du hitta en giraff iklädd en enorm trenchcoat, solbrillor och filhatt med ett lite smålurigt uttryck vore det bra. I värsta fall kan du stapla en struts på en elefant. Knyt fast snabeln så struts-elefant-giraff-konstitutet inte blir obscent bara. Men OM du nu är för lat... så ge i alla fall inte elefanten mjölk. Jag drar gränsen vid en struts-elefant-giraff med lakterande snabel. Med trenchcoaten blir det liksom bara läbbigt...

nassepuh skrev:

Inger skrev:Förklara gärna hur. Och vad du i så fall menade med din kommentar om kognitiva föreställningar?

Nej... då måste jag ju vrida och vända på alla pusselbitar ändå, vilket jag ju då uttryckligen inte ville göra i det här specifika fallet. Det är ju enormt många aspekter och vinklar som inte bara måste täckas utan dessutom sorteras och sammanställas på ett begripligt sätt. Man skulle ju i princip behöva gå igenom den kognitva psykologin, nyandlighet, arketypernas förhållning till de traditionellt manliga och kvinnliga rollerna i sammanhanget, olika perspektiv på varför man kan tänkas vilja vara en hunter eller gatherer, hunter-gatherers egentliga innebörd i förhållande till den symboliska bilden som presenterats här, peka på individuella såväl som kulturella skillnader, dra korsreferenser till rasforskning o.s.v. o.s.v. o.s.v. Mycket arbete för litet stycke alltså, jag har svårt att motivera mig till varför jag skulle göra det.

Inget besvär för min skull. (Jag skrev ju som sagt att det inte var nåt att ta på större allvar än andra typologier. Detta är väl att räkna till kategorin populärpsykologi.)

Det är ju dumt att tala emot kognitioner genom att gräva ner sig i sina egna liksom.

Instämmer. Och i så fall borde du kanske utelämnat den kommentaren helt och hållet? (Eftersom den inte blev begriplig utan den förklaring som du inte gitter bifoga.)

Men jag skulle gärna vilja att du förklarar vad du menade med "nu projicerar du faktiskt". Om du påstår en sån sak så är det väl inte för mycket begärt att du förklarar hur du kom fram till den tolkningen?

>Instämmer. Och i så fall borde du kanske utelämnat den kommentaren helt och hållet? (Eftersom den inte blev begriplig utan den förklaring som du inte gitter bifoga.)<

Den är nog begriplig för många. De som förstår, förstår. De som inte förstår... jag kan som sagt inte förmedla den förståelsen utan att förmedla den kunskap som lett mig dit, så varför ens försöka? I slutändan blir det bara en massa stötande av åsikter hit och dit, och inte alltför sällan, en argumentation. Och även om jag tycker att argumentationer kan vara kul på ett ironiskt/sarkastiskt/absurt plan, så ger jag mig inte gärna in i dem för att bevisa "min sak". Däremot känner jag mig fri att lufta mina åsikter utan säljargumenten... helt enkelt för att jag annars skulle tvingas vara tyst(och det kan du väl knappast mena att jag ska vara?).

För övrigt uppskattar jag inte alls att du tror dig kunna säga åt mig vad jag får/bör skriva och inte skriva även om du givetvis är fri att ge uttryck för det. Förvänta dig bara inte att jag kommer att följa dina råd.

>Men jag skulle gärna vilja att du förklarar vad du menade med "nu projicerar du faktiskt". Om du påstår en sån sak så är det väl inte för mycket begärt att du förklarar hur du kom fram till den tolkningen?<

Jaha. Ja, jag kunde inte veta säkert att det var det du efterfrågade, så jag bestämde mig för att ge dig tvivlets förmån. Dessutom är jag rädd att en sådan förklaring kan låsa dig vid en strävan efter att motbevisa mig.

Men okej, en förklaring (enbart för att du frågar efter den):

Du säger att jag tar det på för stort allvar, att jag inte behöver känna mig tvingad. Samtidigt så kände jag inte alls ett stort allvar eller tvång, jag slängde bara ur mig min åsikt utan några speciella baktankar. Alltså... *fyll i här*

Jag noterar också att du inte kan släppa det här, vilket gör att dina uttalanden om icke-tvång och icke-allvar får sig en ytterligare törn. Nu har du alltså krävt svar, inte bara en, utan två gånger.... vilket är ganska allvarligt och krävande(eller?).

Det ger då alltså per definition en solklar projektion.


Vill du ha fler "svar" än så är jag rädd att jag inte kan hjälpa dig.

Jag släpper det mer än gärna. Verkar som om vår kommunikationsstil är för olika för att vi ska ha några utsikter att förstå varandra.

Om vi inte kan diskutera i giraffernas anda... ja.

Jag har som sagt ingenting emot dig dock, jag orkar liksom bara inte vända och vrida på varenda sten hela tiden.

Inget personligt.

*bump*

Apropå temperamentsskillnader.

Jag har diagnoserna ADD, AS samt bipolär sjukdom. Är även fysiskt bräcklig. Känner mig verkligen inte som en malplacerad jägare eller samlare. Min egen "stenåldersteori" går ju som jag tidigare nämnt på forumet ut på att jag tror att de flesta med NPF (alltså såväl det vi idag kallar "AS" som "ADHD/ADD") hade blivit utsatta i skogen.

Jag tycker att den här indelningen känns ungefär lika seriös som frenologi, men samtidigt är det ju alltid kul att pilla lite navelludd. Typologi är rätt kul, faktiskt. Här blev det dock svårt, för jag tycker att jag är en salig blandning av alla dessa karaktärsdrag och egenskaper.