Jag tycker det är lite intressant att se hur den mentala åldern skiljer sig från den biologiska (inte minst med tanke på önskemålet i en annan tråd)!

Hur ska man ta reda på detta då?

Går det ens?

Du kanske kan fråga någon, eller så väljer du sista alternativet...

Jag är definitivt yngre mentalt och antagligen ganska mycket dessutom men det gör inget för jag ser ju ung ut också.

+1

Frågan är alltför grovt förenklad för att kunna besvaras. Jag är nog 10-15 år äldre i vissa avseenden och minst lika mycket yngre i andra. Inget av alternativen passar därför in på mig.

Min mentala ålder är lika ojämn som min begåvningskurva.

Går inte att säga utan att veta vad du menar med mental ålder. Om du syftar på mognad, klokskap, erfarenhet osv eller om du menar vuxenpoäng och att göra samma val som de flesta i ens egen ålder.

Jag är som många med npf både barnslig (hoppar i vattenpölar och lövhögar osv) och väldigt "pensionärsaktig" (gillar inte högljuddhet eller rockmusik från grannarna, läser hellre än festar osv), om man nu generaliserar utifrån föreställningar om vad som gäller för de flesta eller många i en viss ålderskategori.

Och så heter det fluktuerar. Om man nu ska använda fina ord så är det extra fint om de är rättstavade... Det där är inte pensionärsmässigheten, det är språkpolisandet, det har jag haft med mig från start...

Saknar alternativet: Precis samma ålder. (räknat i antal solvarv)

Jag gjorde ett (skämt?)test på nätet i ett annat forum och fick resultatet mer än 10 år mindre än verklig ålder. Så jag svarar så lol

Mentalt känner jag mig defintivt som mer än tio år yngre än jag är. Någonstans i 25-årsåldern (är 40 enligt passet). Det röstade jag på.

Jag kryssar vet inte, för jag är väldigt mycket yngre/äldre än siffrorna på pappret.

Mer än 10 år äldre. Det är iaf vad jag får höra och det baseras ofta på det faktum att jag är en allvarlig person. Spex, skoj, lek... har aldrig varit min grej.
För egen del känner jag mig mycket, mycket gammal och mycket, mycket trött. Som om jag traskat runt i livet de senaste 200 åren.

Jag har inte den blekaste.
I vissa avseenden känner jag mig som 80, andra gånger känner jag mig som 8.

Jag tror helt enkelt inte en aspergares ålder inte riktigt kan mätas enligt samma skala som NT's. Som med så mycket annat så känns aspergare mer dynamiska och fluktuerande i sitt sinne än NT's, som jag tycker håller sig mer på en linjär skala.

Men det är bara mina generella intryck, självfallet finns det undantag i bägge lägren.