tahlia skrev:Nu var det ju så att jag var helt omedveten om min fasad. Och jag skrev också "hellre ett liv bakom en fasad jag är omedveten om" (något sådant).

tahlia skrev:Visst låter det fint. "Livet blir vad man gör det till". "Hitta ett sätt för det att funka på". Tror du på fullaste allvar att jag skulle gett upp INNAN jag utforskade alla möjligheter? Anledningen till att det är hopplöst är för att det är hopplöst. Inte för att jag är deprimerad eller för att jag sitter hemma och gnäller och inte gör något åt det. Som jag sagt tidigare finns det inget jag kan göra åt saken.

tahlia skrev:När jag fick min diagnos så skickade läkaren hem mig med orden "det blir inte bättre än såhär" och utan tid för återbesök, eftersom det inte fanns mer de kunde göra för mig.
Först gjorde det mig förbannad och "Jag skall minsann visa er". Men rätt snart upptäckte jag att jag inte fungerade så som jag hade hoppats. Slutligen gav jag liksom upp och insåg fakta. Det blir verkligen inte bättre än såhär.

Pemer skrev:Vadå inte mer de kunde göra för dig? Okej, inte läkarna själva i form av kirurgi eller så, men det är ju inte "slut" med att få diagnosen. Sedan kommer ju alla habiliterings- och stödmöjligheter, företrädesvis via kommunen efter ett LSS-beslut.

Där finns rätt mycket att göra - bara det att många cyniska kommuner har en policy att medvetet lägga sten på börda och göra allt för att komma undan från stödåtgärder åt dyra hjälpbehövande invånare.

weasley skrev:jo förvisso. men du förstår nu att det låter lite motsägelsefullt? att först uttala att man inte gillar falskhet, men sedan säga att man skulle vilja leva i en falsk värld.

weasley skrev:men problemet kan ju ligga i ens krav på sej själv. har du amputerat benen kan du inte vinna mästerskapen i sprint-för-tvåbenta. men det finns andra mästerskap man kan vinna. bara för att allt inte blev som man tänkt sej, är det inte kört eller hopplöst.

och har du nu den sorts personlighetstyp som en del kan kalla aspergers, så kanske du inte ska förvänta dej att du kommer att bli den sociala guru som du kanske skulle vilja. men du kan ju göra andra saker, det finns det ingen som hindrar dej att göra!

weasley skrev:
korkad läkare. jag säger bara det.

tahlia skrev:Jag har inget större behov av att vara någon social guru. Men det jag vill är att kunna studera och sedan få ett jobb. Det kan jag inte göra. Visst skulle jag kunna göra andra saker... kanske... men jag kan för mitt liv inte förstå vad de sakerna skulle kunna vara eller hur de skulle kunna ändra min ekonomiska situation. Således känns det rätt hopplöst.

tahlia skrev:Nej, inte så korkad. Han är bara uppfriskande ärlig.

Eddie The Man skrev:Uppmärksamhetshora.

Kristofer skrev:Tahlia:

Nu är jag jefligt trött på ditt gnällande. Flera forummedlemmar har gett dig alla möjliga idéer till lösningar och förbättringar. Men du ratar allt utan att ens tänka igenom det. Och så fort vi stöttar dig och peppar dig så säger du bara att vi sparkar på någon som ligger.

Om det nu är så hopplöst, sluta skriv om det. Det är väl ingen mening till det? Om vi nu är så elaka, oförstående och inte ger bra råd, sluta skriv till oss!

Kom inte nu heller med något inlägg där du ber om ursäkt för dig själv. För vi är inte alls som du ibland (åtminstone på chatten) vill påskina dumma och diskriminerande så fort vi säger emot dig eller inte håller med dig. SLuta hota med sådant!

weasley skrev:
du kunde ju plugga och jobba förut... och eftersom man har AS hela tiden, måste du haft AS då också. bara att du inte hade några ord att sätta på det. jag förstår inte varför du upplever just AS som ett sådant problem, när du ju har haft massor av ditten och datten och pluggat och jobbat förut! enda skillnaden mellan nu och då, är att NU har du fått ett ord att sätta på dej, av en som tycker sej vara standard i samhället.

är det det som är problemet? annars kan jag inte se något annat än att du fortf är deprimerad, oavsett medicinering och läkarutlåtande. för att vara så becksvart i sin uppfattning om AS är inte riktigt klokt, särskilt inte som AS är en personlighetstyp och alltså inte kan "avskiljas" på samma sätt som tex en benprotes som klämmer. hatar du din AS, hatar du ju dej själv.


det är inte ärligt att undanhålla dej hjälp som du är berättigad till om du vill ha den. det är inte ärligt av honom att avfärda dej (under pågående depression?) med att det inte blir roligare än såhär. askorkad läkare.

undrar vad för måttstock han använde när han måttade till med "än såhär" förresten...

Kristofer skrev:Ge fan i att hela tiden påstå att alla andra är dumma!!!

Inse det idoitiska i att påstå att alla du möter är idioter

tahlia skrev:När påstod jag att ALLA andra är dumma? Lägg inte ord i min mun. Jag har aldrig påstått att ALLA jag möter är idioter. Vettiga människor är försvinnande få, men de finns. Har aldrig påstått något annat.

Thunderchild skrev:En tanke bara..

Eftersom trådskaparen själv inte visat någon hyfs ens från sidan 1 så kanske man kan flytta hela tråden till Fria Forumet?

Kan inte se annat än att det var där den borde varit från början..

tahlia skrev: Jag har inte bett om råd, jag har konstaterat fakta. När då folk behagar påstå att mina fakta är felaktiga så känner jag ju att jag är tvungen att förklara mer ingående, för att de skall förstå.

Ja så uppfattar jag det. Jag har inte upplevt att du är otrevlig, bara att du blir upprörd när folk förnekar att din uppfattning om din verklighet är korrekt och att det istället minsann är deras verklighet som är den korrekta. Ger man råd och de visar sig kännas fel för den som får dem så kan man inte förvänta sig tacksamhet, speciellt när råden inte ens efterfrågats överhuvudtaget .

Råden kommer väl så där automatiskt för att folk tycker det låter hemskt det du berättar, många kan inte acceptera att man inte tycker AS är en frän diagnos för att Einstein tros ha haft den, och då blir Aspergerförhärligandet satt ur spel.

Har man en mer negativ syn på Asperger blir det svårt att acceptera för en del. De som övervunnit sina svårigheter vill frälsa den som är svartsynt, och det blir en nästan religiös stämning, och åter igen vill folk gärna köra en genom samma form som de stöptes i. Precis som det är överallt i livet, i skolan, på arbetsplatserna. Den som inte passar in i mallarna måste ändra på sig, och det på en gång, allt för att smälta samman till en enda stor lycklig deg med alla de andra Syndrombarnen.

Intressant är det, synnerligen intressant att se hur människor fungerar...