Kvasir skrev:

jonsch skrev:Hm? Förlåt om frågan är dum, men vad gör väl det för skada? Vilka personer skulle forska i saken och komma ihåg det efteråt, av dem som kan ställa upp hinder för en senare?

Personalen på hemmet, till exempel. Även om hemmet inte visar sig göra något fomellt fel, så låter det ju, bl.a. av Ensamflickans historia, inte som något praktexempel på hur ett sådant hem bör fungera. Men det är också så att om tjejen nu tror att hon är där frivilligt, men det visar sig efter medias efterforskningar att hon faktiskt är under tvångsvård, så kan det ju kännas pinsamt för henne själv att inte ha förstått det. Då är det bättre att hon får reda på det under mindre dramatiska former än att media rotar runt i det.

Det är mycket sant! Det tycker jag borde ha slagit mig direkt.

Men Kvasir, har inte du heller läst vad jag skrev till dig och Zombie?

Kommentera det, åtminstone, snälla!

weasley skrev:

Zombie skrev:Var snälla och ge fan i det jag har skrivit. Jag kan inte formulera om det, i varje fall inte för närvarande, men jag vill inte ha det missförstått så här. (Och det tjänar inte ni heller på att ni gör.) Tack.

Jag misstänker att du menar det jag skrev i mitt förra inlägg? Jag vill förtydliga att även om jag lånade dina ord så var det absolut inte dej jag ville peka ut på något sätt. Orden var dock en bra beskrivning av -stämningen- jag fick/får av tråden ifråga och därför använde jag dem. Förlåt om detta har förorsakat dej obehag av något slag. DET var i sanning inte min avsikt!

Ber så hemskt mycket om ursäkt.

Tack och för all del.

Jag menar nog både dig och Kvasir och kanske A-mamma och Danne. Av dem jag har sett inlägg av. Och att "diskussionen" överhuvudtaget blir så här destruktivt polariserad.

Och jag känner mig inte utpekad, bara fullständigt och i grunden missförstådd och utan några nya ord att försöka byta med. Dessutom borde jag kanske inte ha tagit risken att tala allmänt för folk i en tråd där jag bara var engagerad på kanten.

Zombie skrev:Jag menar nog både dig och Kvasir och kanske A-mamma och Danne. Av dem jag har sett inlägg av. Och att "diskussionen" överhuvudtaget blir så här osanningsenligt polariserad.

"Osanningsenligt" polariserad? Menar du att några av oss ljuger, och i så fall vilka? Det där låter som en allvarlig anklagelse, Zombie.

1. Se nuvarande version.
2. Jag menade den osanningsenlighet som ofta ofrånkomligen följer av polarisering. Tyckte jag nämnde ordet "missförstånd"? Jag kan också nämna "fel och klavertramp hos dem du kritiserar" som bidragande till polariseringen. Dock att tolkas opolariserat, tack.

Tyvärr förstår inte ditt svar, Zombie. I vart fall inte punkt 1.

Punkt 2 kan jag möjligen tolka som att du menade att det är väldigt polariserat och ingen sida har helt rätt. Nå, det kan jag hålla med om, för någon riktig sanning är svår att definiera i många fall här. Det gör att man måste diskutera en del konkreta fall, men jag ser inte mycket bemötande i de frågorna.

Denna tråd i likhet med några andra trådar på sistone har föranlett många upprörda känslor. Flera inlägg har förfasat sig över att andra låtit det känslomässiga ta överhanden och att tråden har urartat. I samma andetag efterlyser man mer fakta och menar att det borde vara enkelt att få fram det om man väl frågar efter det (hos polismyndigheten eller vad allt det nu varit tal om i tråden).

Vad är nu inte många av de inläggen om inte uttryck just för en känslomässig reaktion? Jag tycker det börjar likna grävandet av vallar inför ett skyttegravskrig, där argument och känsloyttringar plockas upp och blandas huller om buller bara det gagnar den egna sidan. Jag medger att detta är en drastisk formulering, som jag hoppas inte har verklighetstäckning - i vart fall inte mer än för stunden.

För den som följt forumet ett tag är det inte så svårt att urskilja hur olika personer av både personliga och andra skäl väljer att fokusera olika. Det gäller på vad man riktar sin skepsis och sin tilltro. Det gäller turordning och metoder för att få fram det man anser vara nödvändiga fakta. Liksom det gäller hur man fokuserar i sitt bemötande av andra och vilka man väljer att försöka stötta på det sätt man menar vara lämpligt (vilket kan ske inte bara "medhårs" utan även på andra sätt inklusive "mothårs"). Olikheten avser givetvis även relationen mellan fokus på beskrivning och på värdering, osv.

Mönstren är välbekanta. Allt efter hur känslomässigt upprört det blir så kan man ta till att vädja till andra att inte (eller anklaga andra för att) vara naiva, inte bry sig om att ta reda på fakta, att komma med förhastade slutsater, att låta känslorna ta överhanden, att manipuleras av andra ... Och om man inte får gehör för just sitt eget sätt att uppfatta saken, sitt eget sätt av värdera de uppseendeväckande fall (verkliga eller fiktiva), tycks det som att man blir ängslig för att hela forumet har fått nippran och börjar känna att man inte vill vara med i leken.

Varför kommer jag då med detta inlägg? Behövs det mer eld på brasan? Min fromma förhoppning är att en och annan väljer att tänka några varv till och att inte egga sina egna känslor för hårt. Huruvida fromma förhoppningar blir något annat än fromma, är en helt annan fråga. De som möjligen lärt känna mig något här på forumet vet sedan att jag tillhör dem som har lätt att bemäktigas av känslor. Så ni kan föreställa er vilken kamp jag genomlidit för att komma med ett trots allt förhållandevis sakligt inlägg som det här.

Diskussionens vågor går sannerligen höga och jag har inte hunnit ta del av de det allra senaste i tråden. När jag beslöt mig att göra ett försök att bidraga till gjuta olja på vågorna så var senaste inlägget weasleys inlägg:
post280928.html#280928

Punkt 1 betydde att jag bytte ut ordet efter att du hade citerat det. När jag insåg att det kunde misstolkas precis som du gjorde. Det står alltså inte i inläggets nuvarande version.

Punkt 2 fattade du tillräckligt rätt.

Zombie och Kvasir.

Om åtminstone ni båda herrar, som jag trots allt använde som exempel, ville kommentera det jag skrev till er i upphovstråden och citerade i denna, så skulle jag bli lugnare till sinnes. Så mycket känslomässig utpressning använder jag faktiskt utan att skämmas (om än med viss oro) även här på det allmänna nätforumet.

Jonsch, visst, men kan du vara snäll och klargöra vad du vill att vi ska kommentera? Jag lyckas inte få någon klarhet i det.

jonsch skrev:Kvasir och Zombie! Nu använder ni samma argumenttyp fast från olika håll och slår bara varandra i huvudet. Zombie skriver att Kvasirs (m.fl.:s) allmänna stil gör skada i såna här fall. Kvasir skriver att Zombies (m.fl.:s (bl.a. min)) allmänna stil gör skada i andra fall än det här ("i det här också", skrev just weasley men det lyckas jag inte se).

Jag föreslår att var och en erkänner att dess stil är olämplig i vissa fall - när så påtalas, och visas. Det är ett förslag, inget anant och man måste ju bli övertygad i varje fall, annars har man inget skäl att dra sig tillbaka eller tillfälligt modifiera sin stil. Men just nu är det mitt bästa förslag.

weasley skrev:[Återigen: Jag ser ingen motsats mellan att samla in fakta och att försöka stötta någon. Det låter sej utmärkt göras genom att exvis använda formuleringen:

"Oj, det där låter ju förfärligt! Ring till polisen och kolla med dem varför de plockade upp din kompis!"
...

Vad har hänt? Vem har gjort vad? Varför har detta skett? På vilket sätt? Hur kommer det sej att skeendet ser ut som det gör?

Jag instämmer. Det är nog bland det klokaste att skriva. Det gäller bara att man kommer på det, innan man hunnit skriva något annat.

weasley skrev:Att sedan försvara sej med att "vi kanske skulle ha börjat ta reda på fakta SEN" är inte relevant. Skadan är redan skedd.

Som jag skrev i kommentaren till Zombie och Kvasir: Jag ser ingen skada skedd. Kan du förklara?

jonsch, är det det här inlägget du menar ska kommenteras? Både jag och Kvasir har givit dej varsitt exempel på saker som gått snett alternativt kan gå snett när man förivrar sej.

Vad mer vill du ha kommenterat?

****

EDIT: Inlägget citerat härifrån hjalp-fange ... tml#280940

Snälla jonsch, tyvärr, jag har sagt att jag inte tänker blanda mig i det här mer på ett tag och jag har sagt varför. I alla fall så tydligt jag får till just nu.

När jag nu ändå postar det här så kanske jag - till alla - kan få rekommendera TK:s inlägg i Kringelhoras tråd. Kanske mer för begrundan än för omedelbart svar. Antipolariserande medicin för självdistansering.

Mitt korta svar på frågan - Är detta ett forum för rättshaverister? - är att det är ett förum för alla slags haverister (inte bara rättshaverister), vilket ju är tydligt när det hettar till.

Då är det ganska många som hukar eller som i likhet med Savanten Svante drar sig inomhus och håller sig undan. De har åtminstone hittills efter liknande stormar kommit tillbaka, många av dem.

Jag hoppas att det också ska vara öppet för andra än alla de slags haverister som här huserar.

Se för övrigt mitt inlägg i HJÄLP, FÅNGE HOS ASP CENTER!:

post280985.html#280985

Kvasir skrev:

Meppe skrev:Tror att ni glömmer att många Aspergare (också NT, jag visa tråden för en kompis) kan ha svårt att hitta något att skriva i såna här situationer. Men vist, jag ber om ursäkt för att försöka hjälpa

Nej då, du har rätt att det säkert kan vara så. Men då är det desto viktigare att ställa konkreta och relevanta frågor, och inte trötta ut den stackars Kringelhora med en massa förvirrande frågor och diskussioner som inte leder till något vettigt utan bara syftar till att hålla med och tycka synd om. Det är ju detta "brus" som gör att man till slut måste börja skrika till och bli lite vass i formuleringarna för att göra sig hörd.

Så nu är det andras fel att du "blev tvungen" att bli lite vass?

Ser inget fel i att efterfråga mer information och föreslå lämpliga åtgärder. Men sedan det gjorts, i varierande tonläge, tycker jag det spårat ur ordentligt. Inte minst för att du fortsatt tjafsa och misstro. (Jag också iofs men jag ser fortfarande ingen rationell anledning att misstro, baserat på de vittnesmål vi redan har.)

När det gäller MissNervvrak så fann jag ingen anledning att lägga till ännu en kommentar när andra redan hade givit så bra svar. Det är naturligtvis tråkigt att MissN blev uppskrämd. Men ska man inte få diskutera saker som faktiskt sker även i detta land och vädja om hjälp bara för att någon annan ev kan bli rädd för att det ska drabba dem själva? Det är väl bättre att det diskuteras öppet och att man kan förklara att det inte händer vem som helst bara, utan under särskilda omständigheter.

Har någon i herrskapet händelsevis noterat att dessa sista sidor av käbbel och misstro skrämt bort trådskaparen? Det är inte precis första gången det händer.

Och ändå fortsätter ni.

När ska vi återgå till att försöka hjälpa personen ifråga och ta reda på mer om det behövs? Har någon av er ringt polisen och hört sig för t ex?

weasley skrev:jonsch, är det det här inlägget du menar ska kommenteras? Både jag och Kvasir har givit dej varsitt exempel på saker som gått snett alternativt kan gå snett när man förivrar sej.

Vad mer vill du ha kommenterat?

Helt rätt gissat, weasley - med tyngdpunkt på det fetstilta:

jonsch skrev:Kvasir och Zombie! Nu använder ni samma argumenttyp fast från olika håll och slår bara varandra i huvudet. Zombie skriver att Kvasirs (m.fl.:s) allmänna stil gör skada i såna här fall. Kvasir skriver att Zombies (m.fl.:s (bl.a. min)) allmänna stil gör skada i andra fall än det här ("i det här också", skrev just [b]weasley men det lyckas jag inte se). [/b]

Jag föreslår att var och en erkänner att dess stil är olämplig i vissa fall - när så påtalas, och visas. Det är ett förslag, inget anant och man måste ju bli övertygad i varje fall, annars har man inget skäl att dra sig tillbaka eller tillfälligt modifiera sin stil. Men just nu är det mitt bästa förslag.

weasley skrev:Både jag och Kvasir har givit dej varsitt exempel på saker som gått snett alternativt kan gå snett när man förivrar sej.

Vad mer vill du ha kommenterat?

Du vinklar litet; "ivrar att krama först och tänka sen" hade varit mer objektivt menar jag men okej.

Jag vill - snarare från Kvasir än från dig, av er två - ha kommenterat mitt påstående att motsatsen mot att "krama först och tänka sen" kan skada lika mycket, och helt enkelt att alla bör vara ödmjuka i de trådar där de övertygas om att deras stil inte funkar så bra.

Som jag ser det så har båda sidor hittills menat att den andra borde ha hållit vantar för fingrarna från början.

Zombie skrev:Snälla jonsch, tyvärr, jag har sagt att jag inte tänker blanda mig i det här mer på ett tag och jag har sagt varför. I alla fall så tydligt jag får till just nu.

Okej.

Det kanske är mjäkigt av mig men jag viker mig alltid för såna fredliga antydnignar om att man inte orkar. Orättvist mot dem som inte kan skriva så mjukt, jag vet. Jag ska jobba på det. Och vara extra mjuk mot de hårdare.

Inger, enligt min åsikt är det många av er andra som försvårade möjligheterna att diskutera fram konkreta förslag på åtgärder. Så ja, på det sättet anser jag att det är ert fel.

Ni åberopar som vanligt brist på empati hos oss andra, och tar er därmed friheten att definiera vad som är empati. När flera av oss andra, också som vanligt, påpekar att empati kan yttra sig på olika sätt så tiger ni, vilket jag tolkar som att ni fortfarander anser er sitta inne med den enda sanningen i den frågan. Likaså bemöter ni inga konkreta påståenden och fakta, utan fortsätter bara hävda brist på empati hos oss andra, enligt er egna definition av begreppet. Det är sorgligt, för jag vet att ni kan bättre än så.

Hade tråden börjar mera konkret och mindre känslosamt från början så hade vi förhoppningsvis sluppit den här situationen, och vi hade varit längre på väg än vi är. För i nuläget står vi fortfarande och stampar.

Kvasir skrev:Inger, enligt min åsikt är det många av er andra som försvårade möjligheterna att diskutera fram konkreta förslag på åtgärder. Så ja, på det sättet anser jag att det är ert fel.

Ni åberopar som vanligt brist på empati hos oss andra, och tar er därmed friheten att definiera vad som är empati. När flera av oss andra, också som vanligt, påpekar att empati kan yttra sig på olika sätt så tiger ni, vilket jag tolkar som att ni fortfarander anser er sitta inne med den enda sanningen i den frågan.

Skillnaden mellan lägren består väl inte i att he eller inte ha empati, utan i att visa den främst och rota fakta sen eller tvärtom?

Kvasir skrev:Hade tråden börjar mera konkret och mindre känslosamt från början så hade vi förhoppningsvis sluppit den här situationen, och vi hade varit längre på väg än vi är. För i nuläget står vi fortfarande och stampar.

Står den och stampar? Vi som skriver just nu ägnar oss uppenbarligen inte lika mycket åt att rota efter fakta istället, men det är ett val vi gör av någon anledning. Just vi hade knappast gjort något konkretare om det vore ert läger som börjat och vårt som tjafsat bakefter. Det är istället vissa andra skribenter som gör saker, Kringelhora framför allt. Hon har kanske redan fått ut alla fakta ur polisen medan vi tjafsar.

/ J

jonsch!

Jag tror jag fattar vad det är du vill ha svar och/eller exempel på! Stod och duschade och har lite bråttom nu så jag klottrar ner det här lite snabbt innan jag glömmer....

Linje ett menar du står för "fakta först, känslor sen".
Linje två menar du står för "känslor först, fakta sen".

Och nu vill du ha exemplifieringar på där respektive linje har ställt till med skada? Är det så du menar?

Själv har jag propagerat för linje tre: "inskaffa fakta och försök stödja personen du talar med samtidigt".

En snabb kommentar till linje två. Skadan genom ett alltför känslomässigt reagerande har givit upphov till MissNervvraks oro samt kan ge upphov till skada för den unga kvinna som tydligen befinner sej på ett ställe utan att veta varför. Kvasir gav ett exempel på detta.

För inte så länge sedan hade vi ett liknande fall, där känsloyttringarna blev så stora att det slutade med två moderatorers avgång. Det var heller inte roligt.

Nu måste jag rusa.

weasley skrev:Det var heller inte roligt.

På sitt tragiska sätt är det däremot "roligt" hur mycket schabloniserade förenklingar som görs på det här forumet. Om det nu möjligen kan bero på vissa slags influenser från naturvetenskapligt tänkande (eller vissa slags uttolkningar av sådant tänkande), det kan jag bara ana men knappast ha några bestämda uppfattningar om.

Hur som helst är det inget jag vill diskutera nu, utan endast komma med denna syrliga kommentar till. Det var det jag litet antydningsvis syftade på med mitt grovt förenklade, tilllika ironiskt tillyxade generella begrepp haverist i mitt inlägg tidigare i tråden.

Där rusade weasley men det finns väl fler som läser, medan hon är iväg.

weasley skrev:jonsch!

Jag tror jag fattar vad det är du vill ha svar och/eller exempel på! Stod och duschade och har lite bråttom nu så jag klottrar ner det här lite snabbt innan jag glömmer....

Linje ett menar du står för "fakta först, känslor sen".
Linje två menar du står för "känslor först, fakta sen".

Just så!

weasley skrev:Och nu vill du ha exemplifieringar på där respektive linje har ställt till med skada? Är det så du menar?

Själv har jag propagerat för linje tre: "inskaffa fakta och försök stödja personen du talar med samtidigt".

Jo, jag gillar din Linje 3 så som du gav exempel på den förut. Och nej, det var inte så jag menade. Jag hoppas egentligen på löfte om försök, från båda övriga linjers (respektive representants) håll, om att vika sig i varje tråd där man själv blir övertygad om att ens linje passar illa. Bättre det, tycker jag, än att båda linjerna framhärdar i varje tråd.

Åtminstone skulle jag vilja ha kommentarer på det förslaget.


Nyansering:
Man kan väl inte någonsin helt ändra sin personliga stil och man har ju alltid yttranderätt men man bör enligt förslaget ibland åtminstone modifiera sig för att få sin linje (för att använda den införda termen) mer lik någon annans.

Generalisering... funkar gissningsvis till de flesta polariserade debatter.
--------------------------------

weasley skrev:En snabb kommentar till linje två. Skadan genom ett alltför känslomässigt reagerande har givit upphov till MissNervvraks oro samt kan ge upphov till skada för den unga kvinna som tydligen befinner sej på ett ställe utan att veta varför. Kvasir gav ett exempel på detta.

För inte så länge sedan hade vi ett liknande fall, där känsloyttringarna blev så stora att det slutade med två moderatorers avgång. Det var heller inte roligt.

Som sagt, det är (har ni övertygat mig om) exempel på när linje 2 skulle ha undvikits eller modifierats. Jag känner inte för att leta upp exempel på när linje 1 skulle ha undvikits eller modifierats. Men om någon i linje 1 och 3 vägrar att tro att sådana exempel existerar så vore det bra om den talar om det. Vägrar ni alla att tro det så kan vi släppa mitt förslag.

Edit: OK, jag ser att tråden börjat återgå till mer konstruktiva diskussioner redan. Utmärkt. Ber moddarna flytta detta inlägg till andra tråden.

Kvasir skrev:Inger, enligt min åsikt är det många av er andra som försvårade möjligheterna att diskutera fram konkreta förslag på åtgärder. Så ja, på det sättet anser jag att det är ert fel.

Ni åberopar som vanligt brist på empati hos oss andra, och tar er därmed friheten att definiera vad som är empati. När flera av oss andra, också som vanligt, påpekar att empati kan yttra sig på olika sätt så tiger ni, vilket jag tolkar som att ni fortfarander anser er sitta inne med den enda sanningen i den frågan. Likaså bemöter ni inga konkreta påståenden och fakta, utan fortsätter bara hävda brist på empati hos oss andra, enligt er egna definition av begreppet. Det är sorgligt, för jag vet att ni kan bättre än så.

Hade tråden börjar mera konkret och mindre känslosamt från början så hade vi förhoppningsvis sluppit den här situationen, och vi hade varit längre på väg än vi är. För i nuläget står vi fortfarande och stampar.

1. Jag yrkar på att allt käbbel i denna tråd flyttas över till rättshaveristtråden för fortsatt diskussion.

2. Definitionen på empati är "att kunna leva sig in i någon annans situation". I detta fall kan jag mycket lätt föreställa mig hur det är att (enligt utsago) ha uttömt alla andra möjligheter och komma till ett främmande forum med hopp om tips eller hjälp, och sen bli bemött med misstro. Jag frågade dig hur du tror det skulle kännas men fick inget svar på det.

3. Jag har aldrig sagt att det inte är en bra idé att ta reda på mer information om det går. Däremot förbehåller jag mig rätten att inte på förhand misstro någons berättelse när personen verkligen bemödat sig om att ge så många detaljer som möjligt och snabbt svarar på alla frågor som ställts.

4. Om andra vill förhålla sig mer neutrala så får de väl göra det men man kan inte rimligen diktera för mig vilken hållning jag väljer att inta.

5. Jag kände sedan tidigare till Ensamflickans berättelse och misstänkte på ett tidigt stadium att det kunde vara samma. Därför lät det inte så osannolikt i mina öron som det kanske gjorde för dem av er som inte känner till den historien eller gjorde kopplingen.

6. Vi hade dessutom Opterons historia parallellt, som med all önskvärd tydlighet visar hur vissa myndigheter tänker och ser på oss aspergare.

7. Till detta lägger jag de TV-program, artiklar och hemsidor ("botaautism") samt ett forum för assistenter jag läste nyligen, vilka alla bekräftat att beteendemodifikation (med enkla belönings- & bestraffningssystem) blivit den nya religionen.. öh.. ledande "terapi"-metoden i Sverige, och att denna används på många behandlingshem under det missledande namnet KBT för att försöka omvandla aspergare och andra till exemplariska NT, med myndigheters goda minne.

Vet inte om du såg Debatt efter incidenten med dödsfallet efter kontrolltagning? Där var det bara en modig person (psykolog tror jag) som a) påpekade att detta är den mest populära metoden (vilket inte förnekades av någon) b) ifrågasatte hur bra och väl utvärderad den faktiskt är. Det visade sig att det är enperson som infört den i Sverige och fått närmast oiskränkt makt av Socialstyrelsen (tror jag det var) att sprida den vidare på väldigt lösa grunder. Få verkar fatta hur alarmerande detta är eftersom man reducerar människan till en maskin som kan dresseras som en hund. Nu kanske detta inte direkt har med det aktuella fallet att göra, men den synen präglar hur man ser på de boende. Det blir en omänskligfiering. Allt man är och gör är sjukt och ska ändras på. Orsaker till beteenden, som att 'protestera' mot kränkningar genom att skrika, göra hyss eller rymma, är inte intressanta, bara beteendet i sig - som de skrev till Opteron.

8. Visst, det blev kanske lite spontant känslosamt i början men jag ser det är helt naturligt att bli upprörd över att folk blir frihetsberövade mot sin vilja. Sen tillkom fler fakta och alla verkade lugna ner sig, ända tills ni skeptiker kom in och började ifrågasätta sanningshalten i berättelsen istället för att diskutera vad man kunde göra för att hjälpa. Förslaget om att kontakta polisen ett av de få konstruktiva undantagen, kan vi inte fortsätta fokusera på sånt som är görbart?

9. Det jag skrev om högafflar tror jag alla förstår var ett skämt eftersom frågan efterföljdes av en smajley. När det gällde bil-diskussionen så var det också bara en allmän diskussion ifall något sådan skulle visa sig nödvändigt, men självklart är det bättre om det går att lösa i samförstånd med LSS-handläggaren (vi hade i det läget inte fått klart för oss att det var en LSS-placering).

10. Nu har vi lite mer information, och kan skaffa ännu mer om det behövs, så jag skulle önska att vi kunde återgå till att fokusera på vad vi kan göra. Den som inte är intresserad av att hjälpa till eller komma med konstruktiva försklag utan bara ifrågasätta kanske kan hålla sig i rättshaveristtråden och fortsätta käbbla där?

Är det några frågor du inte anser dig ha fått svar på är du välkommen att posta dem igen så ska jag svara om jag kan (med reservation för att jag dels har lite migrän, dels kommer vara upptagen delar av kvällen).

Arghh, jag vill också delta i den här tråden, men jag klarar inte av att samla mina tankar för tillfället. Det går för trögt och långsamt.

weasley skrev:För inte så länge sedan hade vi ett liknande fall, där känsloyttringarna blev så stora att det slutade med två moderatorers avgång. Det var heller inte roligt.

Om du nu skall blanda in mig i erat skitsnack här så kan du väl åtminstone hålla dig till sanningen.

Både du och jag vet mycket väl att fru T hade en högst marginell betydelse i sakfrågan, och att jag redan innan hennes inträde klargjort att jag skulle avgå.