Jag har just insett att jag har betydande svårigheter med vardagen. Tillexempel blir det sällan av att jag på eget initiativ badar eller borstar tänderna . Jag har även igångsättningssvårigheter, jag kan flänga runt innan jag kommer igång med det jag vill göra, om jag kommer igång över huvud taget.
Jag behöver tydliga tidsgränser för tillexempel skolarbetet, där jag går(aspergerklass) är det precis tvärt om: alla jobbar i sin egen takt. Min takt finns knappt, jag har gjort ett knappt kapitel i matematiken på en termin.
Jag har även svårt att göra det jag inte känner för, och det är ofta viktiga saker: bada, borsta tänder, göra läxor... Jag gör nästan bara det jag blir uttryckligen tillsagd att göra.
Jag har även börjat märka att jag har svårt att förvalta pengar, jag köper mest godis för mina pengar.
Vad jag har förstått är de svårigheter jag har väldigt typiska för aspergare. Någon mer som kan beskriva sina svårigheter eller känna igen sig i mina?

Ingen tidspress = inget gjort. Det är ett påtagligt personlighetsdrag jag har.

imperativ skrev:Ingen tidspress = inget gjort. Det är ett påtagligt personlighetsdrag jag har.

Jag lider också av det till viss del. Funderar ibland på hur mycket As-relaterat det är.

Jag har väldigt många problem med vardagen & har faktiskt fått boendestöd enligt LSS för att hjälpa mig med det. Det har gjort enorm skillnad för bilken ordning jag klarar av att ha på livet, typ diska, städa, byta kattsand, tvätta och allt möjligt annat.

Jag ska få mer hjälp nu också, så att jag kan hantera saker som att betala räkningar och kontakt med myndigheter själv, som det är nu går alla mina räkningar till mina föräldrar, som ordnar med betalning. Det är ju såklart en jävligt förnedrande situation. Men det är fan så mycket jobbigare när varannat brev som dimper ner är från kronofogden

Fortfarande får mina föräldrar och vänner dra ett alltför tungt lass för att mitt liv ska fungera. Förutom att ordna med mina räkningar, så äger mina föräldrar lägenheten jag bor i & jag är den enda anställda i min fars företag...

sommar skrev:

imperativ skrev:Ingen tidspress = inget gjort. Det är ett påtagligt personlighetsdrag jag har.

Jag lider också av det till viss del. Funderar ibland på hur mycket As-relaterat det är.

Jag delar alldeles definitivt det problemet

miserykidd skrev:Jag har väldigt många problem med vardagen & har faktiskt fått boendestöd enligt LSS för att hjälpa mig med det. Det har gjort enorm skillnad för bilken ordning jag klarar av att ha på livet, typ diska, städa, byta kattsand, tvätta och allt möjligt annat.

Jag ska få mer hjälp nu också, så att jag kan hantera saker som att betala räkningar och kontakt med myndigheter själv, som det är nu går alla mina räkningar till mina föräldrar, som ordnar med betalning. Det är ju såklart en jävligt förnedrande situation. Men det är fan så mycket jobbigare när varannat brev som dimper ner är från kronofogden

Fortfarande får mina föräldrar och vänner dra ett alltför tungt lass för att mitt liv ska fungera. Förutom att ordna med mina räkningar, så äger mina föräldrar lägenheten jag bor i & jag är den enda anställda i min fars företag...

Med några få små justeringar, så sätter jag mitt eget namn under din beskrivning. Boendestödet har förenklat saker som annars tog alldeles för mycket tid och kraft.

Jag får gjort väldigt lite pga utmattning. Faktum är att forumdeltagandet här kanske är mitt mest aktiva område i livet, och något som större delen av dygnet är för ansträngande för mig.

När det gäller vardagen så har jag fått lära mig att leva med en mer ostädad lägenhet än vad jag egentligen skulle vilja. Försöker kompensera det genom att undvika att stöka ner och att undvika att äga onödiga saker. Skulle förmodligen kunna få hemtjänst eller nåt, men jag vet inte om jag orkar ordna med att söka det, eller om jag har lust att ha folk som grejar här.

Altus skrev:Jag får gjort väldigt lite pga utmattning. Faktum är att forumdeltagandet här kanske är mitt mest aktiva område i livet, och något som större delen av dygnet är för ansträngande för mig.

Här är en till Utmattad! Syns det att jag har syrgasmask på mig? Inte?

Du skriver klokt och bra Altus, så du får väl räkna dina insatser utifrån perspektivet kvalitet i stället för kvantitet!

Jag läste en bok en gång som hette: "Ju mindre du gör desto mer får du gjort" av Tommy Hellsten. Borde nog läsa om den, för att peppa mig.

Debbido skrev:Här är en till Utmattad!

Utmattning suger.

Debbido skrev:Du skriver klokt och bra Altus, så du får väl räkna dina insatser utifrån perspektivet kvalitet i stället för kvantitet!

Tack. Fast min poäng var inte så mycket att jag får skrivet så lite i forumet (tycker att det stundvis blir ganska mycket), utan att forumaktiviteten nästan är det enda jag orkar med. Större delen av dygnet går åt till mer passiva aktiviteter som att se på tv eller lyssna på musik, eller läsa med begränsad förståelse.

Livet bara rinner bort... som tårar i regn.

Jag läste en bok en gång som hette: "Ju mindre du gör desto mer får du gjort" av Tommy Hellsten. Borde nog läsa om den, för att peppa mig.

Den boktiteln låter som ett falskt påstående.

Altus skrev:

Debbido skrev:Här är en till Utmattad!

Utmattning suger.

Debbido skrev:Du skriver klokt och bra Altus, så du får väl räkna dina insatser utifrån perspektivet kvalitet i stället för kvantitet!

Tack. Fast min poäng var inte så mycket att jag får skrivet så lite i forumet (tycker att det stundvis blir ganska mycket), utan att forumaktiviteten nästan är det enda jag orkar med. Större delen av dygnet går åt till mer passiva aktiviteter som att se på tv eller lyssna på musik, eller läsa med begränsad förståelse.

Livet bara rinner bort... som tårar i regn.

Jag läste en bok en gång som hette: "Ju mindre du gör desto mer får du gjort" av Tommy Hellsten. Borde nog läsa om den, för att peppa mig.

Den boktiteln låter som ett falskt påstående.

Ursäkta att jag inte orkar dela in stycke-svar! Mina händer är för trötta.
Den där boken handlade väl om en meditativ livshållning. Visst kan man vara effektivare om man är avslappnad och målmedveten än om man likt en yr höna springer hit och dit. Om jag är stressad brukar jag tappa saker som går sönder etc.

Jag förstår precis vad du menar. Jag är inte heller nöjd med ett sådant passivt liv. Nu är ju min kropp sjuk, så det finns inte så många alternativ, även om jag flammar upp och och lever då och då.

Har du själv möjligheter till daglig sysselsättning av något slag? Minns inte om du har somatiska problem som jag eller rakt av är "utbränd"? Just utbrändhet brukar ju gå över så smångom, med visst stöd..

"Livet bara rinner bort...som tårar i regn". Ska lägga den poesin på minnet. Vackert.

Debbido skrev:Ursäkta att jag inte orkar dela in stycke-svar! Mina händer är för trötta.
Den där boken handlade väl om en meditativ livshållning. Visst kan man vara effektivare om man är avslappnad och målmedveten än om man likt en yr höna springer hit och dit.

Jo det är klart, och jag tror helt på att man kan få gjort mer om man stressar mindre (det hade nog varit en bättre titel -- stressa mindre, få gjort mer).

Har du själv möjligheter till daglig sysselsättning av något slag?

Mitt problem är alltså för lite energi, inte för mycket.

Minns inte om du har somatiska problem som jag eller rakt av är "utbränd"? Just utbrändhet brukar ju gå över så smångom, med visst stöd..

Somatiska problem. Fast jag tror iofs att utbrändhet också ofta är (oidentifierade) somatiska problem.

"Livet bara rinner bort... som tårar i regn". Ska lägga den poesin på minnet. Vackert.

Parafras från en film dock, Bladerunner:

I've seen things you people wouldn't believe.
Attack ships on fire off the shoulder of Orion.
I watched C-beams glitter in the dark near the Tannhauser gate.
All those moments will be lost in time, like tears in rain.
Time to die.

Enda gången jag gjort ett skolarbete före deadlinen det senaste året var en historiauppsats. Det var för att den föll inom ramarna för mitt intressanta intresse.

Altus skrev:Mitt problem är alltså för lite energi, inte för mycket.

Minns inte om du har somatiska problem som jag eller rakt av är "utbränd"? Just utbrändhet brukar ju gå över så smångom, med visst stöd..

Somatiska problem. Fast jag tror iofs att utbrändhet också ofta är (oidentifierade) somatiska problem.

"Livet bara rinner bort... som tårar i regn". Ska lägga den poesin på minnet. Vackert.

Parafras från en film dock, Bladerunner:

like tears in rain.

Jaha, så det var inte Du som var den stora poeten...nåväl, du återger bra poesi.

Själv skrev jag i en sång b l a:

"Se himlen gråter utanför mitt fönster
Utanför, utanför...
Jag försökte komma innanför ditt hjärtas dörr
Innanför, innanför
Men du ville aldrig öppna dörren
bara ställde den på glänt ...etc"

Ja, om man har AS och somatiska problem samtidigt DÅ blir det svårt. Om man har kontaktproblem så blir det ju sju resor värre om KROPPEN inte lyder - den heller!

Är sååå avundsjuk på dem som har sjukpension "bara" pga psykiska problem, även på den som "bara" har reumatism. I det första fallet kan personen springa omkring mellan olika aktiviteter och rymma från sina problem. I det andra kan det vara så att reumatikern är lugn, sansad, gift och ändå har ett socialt liv.

De verkligt stora utmaningarna väntar när man har flera handikapp samtidigt. Förr använde jag mycket tid till meditation, lämplig "aktivitet". Numera finner jag det svårt då ensamheten är för massiv och handlingsförlamande.

Jag är faktiskt rädd för pykofarmakan också därför att den kan ta bort den där lilla energin som finns kvar. Man får se upp med det. På Efexor blev jag total soffpotatis.

Jag har mycket allvarliga igångsättningsproblem, så jag förstår dig. I mitt fall är det nästan bara igångsättningsproblemen som ger mig diagnos, för även om jag kanske skulle vara udda utan dem, är det troligt att jag skulle klara mig hyggligt. Nu klarar jag mig inte alls och kommer aldrig att göra det. Det finns inga lösningar eller ens åtgärder för att mildra problemet, så det är bara att lida till man dör. Jag har prövat de flesta former av terapi och psykofarmaka utan någon som helst förändring åt det positiva.

Debbido skrev:Jaha, så det var inte Du som var den stora poeten...nåväl, du återger bra poesi.

Nej, jag är inte mycket till poet tyvärr. Vilket är lite synd för jag försöker skriva sångtexter ibland (och du skriver också ser jag), men är sällan nöjd med resultatet. Enklare att skriva musik.

Ja, om man har AS och somatiska problem samtidigt DÅ blir det svårt. Om man har kontaktproblem så blir det ju sju resor värre om KROPPEN inte lyder - den heller!

Det är väldigt jobbigt.

Är sååå avundsjuk på dem som har sjukpension "bara" pga psykiska problem, även på den som "bara" har reumatism. I det första fallet kan personen springa omkring mellan olika aktiviteter och rymma från sina problem. I det andra kan det vara så att reumatikern är lugn, sansad, gift och ändå har ett socialt liv.

Jag har en känsla av att jag skulle klarat mig rätt bra med 'bara' AS, däremot inte med 'bara' mina utmattningsproblem, för utan energi så förlorar man alla möjligheter. Man kan inte arbeta, bara ägna sig minimalt åt intressen (att ägna mycket tid åt specialintressen kan man glömma), man får svårt att umgås etc. Allt förstörs för alla aktiviteter kräver energi, även saker som folk normalt räknar som vila (småprata, promenader etc).

Numera finner jag det svårt då ensamheten är för massiv och handlingsförlamande.

Ensamheten är tung.

Jag är faktiskt rädd för pykofarmakan också därför att den kan ta bort den där lilla energin som finns kvar. Man får se upp med det. På Efexor blev jag total soffpotatis.

Jag ska nog ta upp Voxra med min läkare vid nästa besök. Förhoppningen är att få lite mer mental energi.

Kan delvis känna igen mig trots att jag tillhör de som inte har boendestöd utan bor ensam i en helt vanlig studentlägenhet, sköter min egen ekonomi och även allt annat. Matlagning, hygien, shopping m.m Kan dock erkänna att jag har vissa svårigheter när det gäller att planera och prioritera. I mitt fall visar sig detta när det kommer till mitt skolarbete. Kanske även intressant att veta att jag bor i ena enden av Sverige medan mina föräldrar bor i mitten. Detta är dock självalt.

Altus skrev:Jag ska nog ta upp Voxra med min läkare vid nästa besök. Förhoppningen är att få lite mer mental energi.

Ha bara inte för stora förhoppningar. Min erfarenhet av Voxra var sådär. Inga genomgripande biverkningar (även om jag fick viss ledverk som jag knappast kan förklara med annat än Voxra, men den gick i stort sett över efter några månader). Åtminstone i början uppfattade jag att mitt humör blev något bättre och jag höll mig något lugnare när jag blev frustrerad, det vill säga fick något längre stubin. Vad gäller grundproblemen (brist på mental energi, problem att sätta igång/slutföra/förändra tillstånd) så märkte jag dock ingenting, varken åt det bättre eller åt det sämre. Jag har inte bestämt mig för huruvida jag skall göra doshöjning (det finns i princip två dosnivåer) eftersom det inte ens finns tillstymmelse till förbättring.

Själv är jag extremt rädd för att ta medicin undviker att ta allergimedicin vilket jag entligen borde. Tar inte gärna huvudvärkstabletter eller näsdroppar även om jag är förkyld. Har visserligen hört talas om att det finns medicin att få men då jag utgår från mig själv så har jag ingen erfarenhet av tidigare använding eller eventuella biverkningar.
Men som sagt om det kan hjälpa någon så är det bra.

Peter skrev:

Altus skrev:Jag ska nog ta upp Voxra med min läkare vid nästa besök. Förhoppningen är att få lite mer mental energi.

Ha bara inte för stora förhoppningar.

Har aldrig stora förhoppningar.

Min erfarenhet av Voxra var sådär. Inga genomgripande biverkningar (även om jag fick viss ledverk som jag knappast kan förklara med annat än Voxra, men den gick i stort sett över efter några månader). Åtminstone i början uppfattade jag att mitt humör blev något bättre och jag höll mig något lugnare när jag blev frustrerad, det vill säga fick något längre stubin.

Har inga stubinproblem. Eller jo, vid minsta påfrestning kan jag få det (och många andra problem också), som en konsekvens av ökad utmattning.

Vad gäller grundproblemen (brist på mental energi, problem att sätta igång/slutföra/förändra tillstånd) så märkte jag dock ingenting, varken åt det bättre eller åt det sämre.

Synd. Det är ungefär vad jag behöver det för. En del andra får dock god effekt på det området.

Oimpulsivtimpulsiv skrev:Själv är jag extremt rädd för att ta medicin undviker att ta allergimedicin vilket jag entligen borde.

Jag ska be om allergimedicin vid nästa läkarbesök, och jag har inte ens allergi.

På grund av att jag bland annat har svårt att sätta gränser så har jag hamnat i den del obehagliga situationer. Kanske är det en kombination av att jag även har lite svårt att kunna tyda kroppspråk och osynliga signaler...