Zombie skrev:Det jag menar är att de kanske kan skaffa fram någon.

Ja, för om jag talar för min egen del helt själv då kommer motparten att säga att det är självklart att jag vill bli fri och har inget vettigt att komma med bara säger saker för att bli friad.

Men har du några som hjälper dig just nu?

Pemer och A?

Din advokat? Kontakta honom/henne, be att h*n samlar ihop lämpligt folk och argument (och kanske läser den här tråden?)?

opteron skrev:
Att misslyckas med sin behandling betyder att LVU bör fortsätta enligt psykologen.

Fast om de "behandlar" nåt som de missuppfattat från början så är det ju inte konstigt att det inte går att styra upp. Om du har konstiga sömnvanor vilket är vanligt vid AS, om än inte regel, bara som ett exempel, så är det ju inget som går att bota. Det går att jobba på en del och hitta strategier, och göra sin tillvaro så aspie-säkrad som det går, men det går inte att bota, eftersom det inte är nån sjukdom. Suck.

Det är lite som att nån har hjärntumör och man ger den Alvedon mot huvudvärken och när huvudvärken inte går över trots Alvedonen så säger man att Nä, du kan inte ha huvudvärk, för huvudvärkstabletter hjälper dig ju inte. Stenkorkat. Om jag har fattat saken rätt.

opteron skrev:

Zombie skrev:Det jag menar är att de kanske kan skaffa fram någon.

Ja, för om jag talar för min egen del helt själv då kommer motparten att säga att det är självklart att jag vill bli fri och har inget vettigt att komma med bara säger saker för att bli friad.

"Friad"? Du har ju inte begått något brott!!!

Utöver att vända på dygnet...

Be din advokat insistera på att de visar var i lagboken det står att det är olagligt...

Egentligen borde alla vi aspergare som vänder på dygnet och på andra sätt "inte klarar oss själva" massanmäla oss till socialnämnderna för våra brott.

Har A och Pemer läst det senaste i den här tråden?

Jag förstår inte hur det kan gå till så här. Det borde inte vara möjligt.

Är du medlem i FA opteron? Juristen kanske kan finnas med under förhandlingen? Du måste väl ha rätt till ett biträde åtsminstone?

Zombie skrev:De tänker med andra ord straffa dig (och om möjligt Pemer) för att du har hängt ut dem offentligt? Åtminstone har jag svårt att tolka det du skriver i din edit annorlunda.

************

Två saker som ska fram på bordet under rättegången är:

- psykologen är inte legitimerad;

- de kan inte mycket och har dessutom en rad missuppfattningar om Asperger.

Det senare bör vad jag förstår beläggas av en riktig expert som försvaret kallar in, eller något sådant.

Får jag lägga till i punktlistan att psykologen verkar saknar grundläggande yrkesetik så som denne beter sig...
Har denne inte läst det här? H*n får i så fall ta en titt
http://www.psykologforbundet.se/SiteCol ... etiska.pdf
Det bemötande du får verkar kränkande... H*n om inte annat borde ha mer respekt för sina klienter/patienter/ungdomar...

Jag är arg nu
och mycket ledsen för din skull opteron
Det känns så jävla orättvist

Idag blev jag allmänt trakasserad av en ungdom på avdelningen, han slängde saker på mig, och tryckte upp massa saker mot mitt ansikte.

Efter att han hållit på i en timme så skrek jag högt och bad honom att lägga av eller bråka på riktigt om han nu vill bråka.

Denne ungdom har tidigare knivhotat mig, men om man är rädd för dem det är då de fortsätter behandla en som skit.

Jag hade då tjallat om förra gången han begav sig på mig till personal och han fått reda på det så han tog upp det och fortsatte trakassera mig igen.

Då skrev de ner att jag hade hotat denna individ, så varje gång jag ens försöker försvara mig när jag blir misshandlad eller trakasserad så skriver de ner grejer och använder mot mig i rättegångar även om det var fel att jag ens fick det från första början alltså LVU så vill dem att jag skall lära mig att ignorera sådana saker som ungdomarna gör och detta görs bäst genom att låta dem få göra vad de vill och få det överstökat men det tänker jag inte acceptera att bli misshandlad eller trakasserad av andra ungdomar.

Detta borde också pressen få reda på. Kan du/ni ta kontakt med de journalister som skrev den första artikeln och se om de är intresserade av en uppföljare? Det låter ju bara mer och mer rättsvidrigt ju mer du berättar.

Inger skrev:Detta borde också pressen få reda på. Kan du/ni ta kontakt med de journalister som skrev den första artikeln och se om de är intresserade av en uppföljare? Det låter ju bara mer och mer rättsvidrigt ju mer du berättar.

Instämmer.

Kan inte tänka mig att sådana metoder skulle vara lagliga eller yrkesetiskt försvarbara vad man än må vara intagen för.

Som sagt tror jag inte de bryr sig föga om vad som är lagligt eller olagligt, de följer sina riktlinjer och de är mer värda än själva lagen.

Står det i psykologens riktlinjer att han måste leva sig in som psykolog och ta sitt jobb på stort allvar så kommer han med nöd och värn tvinga mig att bli placerad bland kriminella så länge han kan klappa sig på axeln och säga WOW vilken kille jag förändrat, han är social, han är trevlig och han TÅL att bli trakasserad och misshandlad av ungdomar för dessa ungdomar skojar ju givetvis med honom men detta förstår han inte då han har Asperger, bla bla.

Jag hade LVU i 2 år, precis som du tror jag

(föräldrarna ansågs väldigt bristfälliga och på eget nedbrytande beteende).

Och efter att jag äntligen fick komma till ett behandlingshem började jag tillslut kämpa.
15 år fick jag utslusslägenhet.
Nu är jag 16 år och började gymnasiet idag, starkare än någonsin.


Jag har en egen lägenhet med två kattungar. Äntligen, det var detta jag ville.

Jag förstår inte hur jag lyckades övertyga världen om att alla kan ta sig UPP, inklusive lilla trasiga Isabelle.


Jag fick behandlingshemmet att tro på mig.
Jag fick socialtjänsten att tro på mig.
Jag fick länsrätten/socialnämden att tro på mig.

Och jag har vuxit så mycket, blivit så stark. Jag behövde bara få chansen, och sedan bestämma mig.


Om du verkligen vill någonting, ska du kämpa med alla krafter du inte ens trodde du hade.

När jag sitter här med två kattungar som springer omkring, så känner jag i hjärtat att det var fucking värt det. Det är ödet, jag skulle inte ta livet av mig utan blev räddad av en anledning.



OCH NU ÄR MITT NÄSTA MÅL ATT BLI VÄRLDENS BÄSTA SOCIALSEKRETERARE!!!

Hehe.
Jag tycker man skall sluta med meningar som "h*n har ju ändå asperger, vad kan du förvänta dig?". Ba'a, jaha, okej, tack så mycket. Jag är just så vetande som du vill få mig till, liksom.
*var är hagelbössan?*?

IsabelleCykelställ^^ skrev:När jag sitter här med två kattungar som springer omkring, så känner jag i hjärtat att det var fucking värt det. Det är ödet, jag skulle inte ta livet av mig utan blev räddad av en anledning.

Jag är inte självmordsbenägen eller liknande, inte heller kriminell, de anledningar de vill ha mig fänslad för är verkligen bisarra, det är bokstavligen sjuka anledningar.

IsabelleCykelställ^^ skrev:OCH NU ÄR MITT NÄSTA MÅL ATT BLI VÄRLDENS BÄSTA SOCIALSEKRETERARE!!!

Bra idé! Det lär ju inte vara så vanligt med bra soctanter, det är ett träsk som behöver rensas upp.

Större delen av min psykiska ohälsa var just bottnat i min A.S.

Och efter en av de värsta händelserna i mitt liv, som jag nu ser som världens största missförstånd på något förvrängt sätt, så blev jag inlåst på en p12a!
Och jag förstod ingenting!

Förlåt, men alla sådana där tjänster och nämnder etc, tror de nånsin på nåt? Har sett så mkt exempel på dem att jag orkar inte själv tro på dem. Men det är ju bra om nån fått dem att tro, men jag undrar om de nånsin tror på nåt.. De verkar jämt tvivla på det man har...man blir less på sånt. Och av.

opteron skrev:Som sagt tror jag inte de bryr sig föga om vad som är lagligt eller olagligt, de följer sina riktlinjer och de är mer värda än själva lagen.

De kanske bryr sig föga.

Men de det du kan vittna om ska fram till är ju rättsväsendet, massmedia och allmänheten. Samt deras egna kollegor, branschorganisationer och tillsynsmyndigheter.

Opteron, jag läst den här tråden fram och åter men förstår inte det här. Du är väl ca 18 år nu, eller hur? Jag är s.k. NT men kunde inte diska, laga mat och tvätta kläder innan jag flyttade hemifrån och då lärde jag mig det efter kokbok, maskininstruktioner och trial and error.

(Min mor som drabbats av alltför mycket hemarbete under sin uppväxt lät det slå över åt andra hållet.)

Jag dessutom en god vän som är i medelåldern, i princip aldrig lagar mat men försörjer sig själv och jobbar på nätterna.

Varför skulle kravet på dig vid 18 års ålder vara så mycket större än för en "vanlig" ungdom eller vanlig människa?

Dessutom är det väl klart som fan att man blir förbannad om man blir instängd!!!

Jag måste säga att jag beundrar dig för att du kan uttrycka dig så samlat om din situation. Jag skulle aldrig ha kunnat behärska mig.

De får väl fram en massa krav och anledningar och allt så fort de hör att man är potentiell blivande psykopat, aspergare (lås därför in den för sitt eget bästa så det inte händer något farligt med personen, njäh njäh). Sorry, men sitter bara här och undrar allvarligt talat.

Själv så hade jag "allvarlig störning" (-tackar och bockar, vilken framtid, tack för lotten-) enligt några andra som låste in mig, så så är det säkert från deras ögon?

Edit: Man undrar ibland om man inte borde be dem avskriva diagnosen eller byta till något "mildare" så kanske man kan bli behandlad som människa.

Bjäbbmonstret skrev:Opteron, jag läst den här tråden fram och åter men förstår inte det här. Du är väl ca 18 år nu, eller hur? Jag är s.k. NT men kunde inte diska, laga mat och tvätta kläder innan jag flyttade hemifrån och då lärde jag mig det efter kokbok, maskininstruktioner och trial and error.

(Min mor som drabbats av alltför mycket hemarbete under sin uppväxt lät det slå över åt andra hållet.)

Jag dessutom en god vän som är i medelåldern, i princip aldrig lagar mat men försörjer sig själv och jobbar på nätterna.

Varför skulle kravet på dig vid 18 års ålder vara så mycket större än för en "vanlig" ungdom eller vanlig människa?

Exakt!

Jag lärde mig som sagt också själv, när jag fick egen lägenhet. När man väl måste så kan man ofta mer än man trodde. Men då måste man få chansen att prova. Detta jävla överbeskyddande kan ofta vara mer hämmande än utvecklande. Tycker de ska lägga ned sina dressyrförsök och börja lita till individens latenta resurser.

Dressyrförsök...
Hihi, jag håller med. Man kan väl ingenting snart för att man har lite AS i blodet. Det verkar allvarligt talat som så, och det tycker jag inte är för någons "bästa".
Ja, de får väl börja inrikta livets ridskola på hoppning om de orkar, så får man pröva några hinder kanske, men det har man väl inte funktion till..
Själv slutar jag lyssna om de kommer med konstiga metoder.

Min son har AS och han går inte att dressera ända sättet för att han ska kunna leva ett normalt svenssons liv när han är gammal nog för att flytta hemmifrån är nog
1. Att han hittar ett jobb där han får syssla med något han är intresserad av (kan bli svårt efterosm han totalt kan tappa intresset när han tycker han kan nog och det inte känns som en utmaning längre)
2. Att han får möjlighet att jobba på natten. Han mår deffenetivt bäst psykiskt när han kan sova på dagen och vara vaken på natten.

frågan är hur många miljoner som kan vara berättigat att slänga ut på behandligshem till att försöka ändra på någon med de ofta udda dyngsrytmer och intressen som personer med AS har. Är det inte bättre att försöka hitta en meningsfull sysslesättning där man i stället utnyttjar de anorlundaheter som dessa har till något possitivt.

Min son är en utpräglad nattmänniska det samma för många av hans kompisar som har samma diagnos. Jag har försått att det är vanligt att personer med AS har lätt för att vända på dygnet varför inte utnyttja detta i samhället i stället. Att ex Syokonsulenterna i skolorna ger råd till dessa personer att söka sig till yrken som innebär möjlighet till natttjänster.

Är rädd att de ska skicka av mig också på sånt. Jag fyller 17 i år, har också problem med dygnsrytmen och skolan. Jag skulle ha börjat i måndags men vägrade gå dit. I morgon ska jag och mamma dit och ha möte med rektorn och typ halva skolans personal om hur jag ska göra. Först var det meningen att jag inte skulle följa med, men mamma vill absolut inte prata om mig bakom min rygg så nu blev det så i alla fall. I höst ska jag prata med psykolog för första gången i mitt liv, och för att göra det behöver dom utlåtande från skolan om hur jag är. Vi ringde dit i april och jag kunde inte komma dit förrän i höst. Jag är SÅ nervös inför i morgon.