earlydayminer skrev:

miserykidd skrev:

earlydayminer skrev:Emokids, elitist-indiesar och popkakor. Sådana där som hänger på Baba(?) och Debaser. Faktum är att jag hängde i Stockholm en gång i tiden. Jag fick intrycket av att alla kände alla inom den cirkeln. Det bor ju så sjukt mycket folk i Stockholm, men jag kände på något vis igen dig.

Jag har funderat på det ända sen jag såg ditt nick, nu tog jag chansen och frågade.

Kände igen?

Alltså, ja, debaser går jag till var och varannan helg. Det är väl dit eller Strand man är förvisad om man lyssnar på den musik jag gör?
Ace är ju <i>lite</i> väl ungt klientel alltså....

Baba hängde jag på typ hela tiden när det var nytt & bra, typ 2001/2002. Och naturligtvis på Metropolis också, då.

Det låter för övrigt så illa med uttryck som elit-indie, det stör mig som bara den, men är det samma sak som hipsters då eller? Eller som twee-gänget som hängde på Benno när det begav sig?

Jag vet inte vad jag säga riktigt, mina vänner är mina vänner....
Jag tror jag har lyckats komma upp i ett antal bekanta genom åren, eftersom jag babblar på i blind panik när jag träffar folk....

Ja. Jag vet inte riktigt hur! Just det! Metropolis heter det tredje jag tänkte på.

Oroa dig inte för begreppet, jag är ganska elitist när det gäller min värld. Det störde mig också, det kändes illa för mig med, att känna sig accepterad var lika sällsynt som en tia som ser ut som en femma. Nu vet jag ju delvis vad det berodde på, men oroa dig som sagt vad inte! Jag menar inget illa, miserykidd.

Ah, mettan alltså

Åh, skönt. Jag visste inte riktigt hur jag skulle ta det hela.
Men det där att "alla känner alla"; hänger man på samma klubbar, ungefär samma spelningar & samma communities & liknande under ett visst antal år, så börjar man ju känna igen varandra & olika kompisgrupper flätas in i varandra på ett eller annat sätt. Det är nog mest så det går till...

Jag är 29.

miserykidd skrev:
Åh, skönt. Jag visste inte riktigt hur jag skulle ta det hela.
Men det där att "alla känner alla"; hänger man på samma klubbar, ungefär samma spelningar & samma communities & liknande under ett visst antal år, så börjar man ju känna igen varandra & olika kompisgrupper flätas in i varandra på ett eller annat sätt. Det är nog mest så det går till...

Så där har jag aldrig haft det, men då har jag ju dragit mig ifrån alla kompisgrupper också.. Fast det kanske är en storstadsgrej... alltså att känna mycket folk.


edit: jag är 27

Jag är 30 och känner- samt beter mig som 30 i skolan och på jobbet. Här på forumet och hemma med Tess känner jag mig för närvarande snarare som 14, lite till och från...

är 15

carl: Det kan vara enklare att komma in i och vara annorlunda när man når en subkultur. Men det är klart att det finns en hel del spel i subkulturer, i grund och botten är många s k NTs. Med en subkultur har man ett säkert kort om man vill bryta sig ur det stela och vardagliga livet, och få känna på det lite mer kryddrika livet. Jag kom aldrig riktigt in, men en del var väldigt snälla. Jag tror att det märktes att jag var annorlunda och blev därför lite särbehandlad. Det var på både gott och ont. Dessutom var jag tillsammans med gängets raraste tjej.

Nåja, när jag skrev min ålder här sist var jag 23. Nu är jag 24.

Jag fyllde 22 i förrgår men känner mig inte ett dugg annorlunda än då jag fortfarande var 21.

Till er som grubblar och ojar er över er ålder vill jag säga: kom ihåg att ålder bara är en siffra på ett papper!

carl skrev:

miserykidd skrev:
Åh, skönt. Jag visste inte riktigt hur jag skulle ta det hela.
Men det där att "alla känner alla"; hänger man på samma klubbar, ungefär samma spelningar & samma communities & liknande under ett visst antal år, så börjar man ju känna igen varandra & olika kompisgrupper flätas in i varandra på ett eller annat sätt. Det är nog mest så det går till...

Så där har jag aldrig haft det, men då har jag ju dragit mig ifrån alla kompisgrupper också.. Fast det kanske är en storstadsgrej... alltså att känna mycket folk.


edit: jag är 27

earlydayminer skrev:carl: Det kan vara enklare att komma in i och vara annorlunda när man når en subkultur. Men det är klart att det finns en hel del spel i subkulturer, i grund och botten är många s k NTs. Med en subkultur har man ett säkert kort om man vill bryta sig ur det stela och vardagliga livet, och få känna på det lite mer kryddrika livet. Jag kom aldrig riktigt in, men en del var väldigt snälla. Jag tror att det märktes att jag var annorlunda och blev därför lite särbehandlad. Det var på både gott och ont. Dessutom var jag tillsammans med gängets raraste tjej.

Nåja, när jag skrev min ålder här sist var jag 23. Nu är jag 24.

Jag tror också att det är enklare om man rör sig i någon form av subkultur, om inte annat är det ju knappast en nackdel i en sådan miljö av att vara väldigt intresserad av någon del av den berörda subkulturen, typ musik/böcker/filmer/whatever.

Sen är det så att i min närmsta krets är det bra mycket mer ovanligt att vara utan problem av olika slag.
Mina närmsta vänner är bipolära eller har borderline eller ADHD eller har erfarenhet av psykoser eller nåt annat som inte riktigt ligger inom ramen för det normala. Och det underlättar ju för mig också såklart.
Det är mycket lättare att umgås med människor som inte tar för givet att deras omgivning fungerar normalt (snarare är det så att min omgivning tar för givet att alla som umgås med oss/i vår närhet är dysfunktionella på nåt sätt )

De flesta är 19 - 30 år ser jag, jag kunde vara mamma el mormor till er. Åren går fort, som sagt.

Numera behöver jag inte säga "förtidspensionär", folk tror mig om jag säger bara "pensionär", jag ser ut att ha åldern inne.

Ibland känner jag mig som jag aldrig lyckats bli mer än 12 år rent psykiskt. Var aldrig som man skulle vara i ungdomen. Nu satsar jag på att vara gammal, vis och excentrisk.

Här är förresten en tråd om att få diagnos efter 40:
http://www.aspergerforum.se/hur-manga-har-fatt-diagnos-efter-40-ars-alder-t3598.html

Rdos skrev:
Är det bara barnrumpor här?
Fyller 47 den 29:e.

Och jag är 55 och den här omröstningen bekräftar det jag tidigare både sagt och känt att det är mest yngre personer här. Inget jag har något emot, men som visar sig i hur man tänker och som inte alltid blir positivt emottaget om det är sagt av en lite äldre till en yngre.

Sanna

Är 18 år fyllda

ford skrev:Jag är 30 och känner- samt beter mig som 30 i skolan och på jobbet. Här på forumet och hemma med Tess känner jag mig för närvarande snarare som 14, lite till och från...

Blir 50 nästa år...

20..

18 år gammal

28 är jag

Jag är 45 år och fyller 46 år i slutet av hösten.

mvh Noli

23 är jag

25 som jag tidigare skrivit, men jag känner mig oftast mycket yngre eller mycket äldre.

Jag fyllde 29 i augusti men har nog mer gemensamt med små barn som upptäcker livet för första gången.

Jag är ett gott stycke över 50. Men jag känner mig inte som om jag har någon bestämd ålder.

Fyller 48 om en månad.

Hmm. Såg att jag inte har skrivit i den här tråden tidigare. Det går ju att ta reda på genom att bläddra igenom tråden.

Det som inte går att ta reda på är ifall jag har röstat tidigare. Om jag gjort det blir ju resultatet missvisande eftersom det blir mer än en röst på mig.

Av den anledningen gillar jag inte att omröstningar ligger öppna så länge som den här. Jag brukar själv sätta 30 dagar som en sorts lagomvärde.

skogsmulla skrev:Jag fyllde 29 i augusti...

Precis som jag. Ja, jag fyllde också 29 i augusti.

Jag fyllde 37 i juni.
Född 1972.