Har man Aspergers syndrom har man ju i regel svårt att förstå Nt:s. Vore kul och få lite svar/synpunkter på nedanstående. (Tramstrådar finns på andra ställen på forumet).

1) Hur gör du för att (bättre) förstå Nt:s?

2) Om en privatperson tex. en kompis inte hört av sig på ett tag och/eller du är otålig - vad gör du?

3) Varför tror du att många inte hör av sig när det inte är intresserade längre = behandlar en respektlöst?

4) Hur försöker du reda ut ett misstag med Nt:s?

5) Hur gör du vid ev. problem med ögonkontakten?

1. Framförallt försöker jag att lära mig att förstå mig själv bättre och inse mina begränsningar - det känns som att jag måste bli bättre på att förstå och acceptera mig själv och mina svårigheter för att kunna förstå dem som inte har dessa svårigheter.

2. Jag tycker snarare att det är positivt om folk inte hör av sig. Jag orkar ändå inte umgås så mycket IRL.

3. Är inte folk intresserade så har de väl ingen skyldighet att höra av sig, tänker jag. Såvida det inte är släkt, då är det dålig stil.

4. Jag har börjat fråga om saker. Säga typ "hur menar du då?". Även om jag inte nämner mina funktionshinder vid namn, så kan jag säga t ex att "jag blir trött av sitta i soffan och prata samtidigt som TV:n är på". Eller "min läkare har sagt att det är bra för mig att vara sjukskriven ett tag framöver", om någon börjar föreslå jobb jag bör söka osv. Sen kan det ju vara svårt att stå på sig, men jag övar.

5. Ögonkontakt är ett jobbigt kapitel. Jag brukar försöka titta på näsan. En ny grej för mig är att jag tillåter mig själv att vara dålig på det där med ögonkontakt. Jag försöker känna att det är ok att inte klara av det.

Notera först att jag gör ingen skillnad på AS-/NT-personer. Alla är "samma" om inget annat sägs. Därmed basta.


1. Frågar vad personen menar. Om jag fortfarande inte fattar så frågar samma sak fast i andra ord.

2. Jag blir inte otålig av en sån sak./ Jag bryr mig verkligen inte.

3. Ingen frågar aldrig efter en. Utgå från att det är så.

4. Jag har aldrig hamnat i tillräckligt allvarliga misstag för det ska behövas rättas till i efterhand.

5. Jag har inga problem med min relativa avsaknad av ögonkontakt. Om någon flikar in nåt om min brist så är det den personen som har toleransproblem.

sommar skrev:Har man Aspergers syndrom har man ju i regel svårt att förstå Nt:s. Vore kul och få lite svar/synpunkter på nedanstående. (Tramstrådar finns på andra ställen på forumet).

1) Hur gör du för att (bättre) förstå Nt:s?

2) Om en privatperson tex. en kompis inte hört av sig på ett tag och/eller du är otålig - vad gör du?

3) Varför tror du att många inte hör av sig när det inte är intresserade längre = behandlar en respektlöst?

4) Hur försöker du reda ut ett misstag med Nt:s?

5) Hur gör du vid ev. problem med ögonkontakten?

Nu har jag visserligen ingen diagnos, men tillåter mig ändå att komma med några svar.

1. Jag försöker inte numera. Det räcker med att jag inser att jag inte förstår. Har förut försökt men det var alltför energikrävande.

2. Jag blir inte ofta otålig på sånt. Och om jag blir det så ringer jag.

3. Är dom inte intresserade så är dom inte. Inget att göra nåt åt. Det har inte med respekt att göra. Viktigare då med självrespekt.

4. Om det av nån anledning är viktigt för mig att reda ut misstaget så blir det i mycket tydlig klartext. Går det inte hem hos vederbörande så lämnar jag frågan.

5. Vet inte riktigt hur du menar?

Håller med Alexandra i allt hon skrev, utom det där att höra av sig till släkten - det tycker jag kan vara lika tröttande som något annat. Men visst ska man försöka värdesätta släkt och familj.

Otålig försöker jag undvika att vara, tycker alldeles för många är det. Men jag kan bli det i stressiga situationer och då blir jag impulsiv, rörig och ologisk.

1) Hur gör du för att (bättre) förstå Nt:s?
Läser kroppsspråksböcker, psykologi, historia, samhäll och sociologiböcker. Och kriminologi. Frågar mycket.

2) Om en privatperson tex. en kompis inte hört av sig på ett tag och/eller du är otålig - vad gör du?
Ringer och säger hej, så märker jag om personen är intresserad eller inte.

3) Varför tror du att många inte hör av sig när det inte är intresserade längre = behandlar en respektlöst?
De kan antingen glömma bort det om de inte prioriterar dig, eller så ser de ingen mening i att höra av sig om de ändå inte vill ha kontakt, det blir dubbla budskap.

4) Hur försöker du reda ut ett misstag med Nt:s?
Fråga och förklara. Funkar ibland.

5) Hur gör du vid ev. problem med ögonkontakten?
Jag har inga problem med ögonkontakten det är det alla andra som har! Nej men seriöst, jag försöker se folk i ögonen ibland, men det är ingenting jag tvingar mig till.

1. Har ingen aktiv strategi just nu. Men det bästa är väl praktisk erfarenhet.

2. Jag tycker det är mer jobbigt om de hör av sig. Igen och igen och igen... Det är oftast andra som är de otåliga på att jag aldrig hör av mig.

3. Jag hör inte av mig när jag inte vet om jag ska höra av mig eller om jag väntat för länge så jag inte vet om den andra vill att jag ska höra av mig. Jag har aldrig plågats av att nån inte hört av sig. Men däremot omvänt.

4. Fixa problemet direkt eller låt personen ta upp det. Annars reds det aldrig ut och jag äts upp av ångest.

5. Jag har ögonkontakt som man ska ha när man håller föreläsningar för stor publik. Man ser till att regelbundet växla ögonkontakt med olika personer (kolla dock på den man pratar med) och om man är ensam med en person så får man se till att växla kolla/ kolla inte. Om personen säger nåt den tycker är intressant så ska man kolla. Om personen pratar väder så ska man inte kolla.

1) Jag har gett upp att ens försöka.

2) Jag tänker inte på om någon inte hört av sig på länge. Detta gäller även för släktingar.

3) Det har nog oftast varit jag som slutat höra av mig.

4) Jag har nog i vissa fall försökt att prata med personen ifråga om det, när jag tyckt att det varit värt ansträngningen.

5) Jag har inga problem med att undvika ögonkontakt.

Jag börjar aldrig ett möte eller en konversation med att sortera in den/de jag möter som AS eller NT. Det är mig fullständigt likgiltigt, liksom mina diagnoser är det för de (utanför vården, alltså). Huvudfrågan är med andra ord irrelevant. Frågorna två och tre faller bort eftersom jag nästan aldrig hör av mig till någon, utan nöjer mig med att bli kontaktad om det nu är nödvändigt. Den femte frågan går heller inte att besvara eftersom det är jag som undviker ögonkontakt och den andre helt enkelt får hantera det på det sätt denne finner bäst.

Men fråga fyra har sina poänger: Det händer naturligtvis att jag inte förstår eller inte blir förstådd. I sådana fall säger jag till om att jag (eller den andre) inte förstår och frågar var i diskussionen som problemet uppstod. Jag förklarar också att det är viktigt att vara konkret och inte ställa alltför vida, luddiga frågor när man talar med mig, samt att det är viktigare att lyssna på vad jag säger, än hur jag säger det. Skulle missförståndet kvarstå, så sammanfattar jag min ståndpunkt och klargör att jag återkommer med en skriftlig redogörelse, som kanske kan kasta ljus på den röda trådens fnurror. Om inte det gör susen får jag antingen ångest över saken och anklagar mig själv, eller intar en närmast narcissistisk hållning där jag anklagar motparten för sammanbrottet.

sommar skrev:Har man Aspergers syndrom har man ju i regel svårt att förstå Nt:s. Vore kul och få lite svar/synpunkter på nedanstående. (Tramstrådar finns på andra ställen på forumet).

1) Hur gör du för att (bättre) förstå Nt:s?

2) Om en privatperson tex. en kompis inte hört av sig på ett tag och/eller du är otålig - vad gör du?

3) Varför tror du att många inte hör av sig när det inte är intresserade längre = behandlar en respektlöst?

4) Hur försöker du reda ut ett misstag med Nt:s?

5) Hur gör du vid ev. problem med ögonkontakten?

1. Numer samma som de gör för att förstå mig - inte mycket.
Fast jag frågar förstår i en situation om det behövs.

2. Jag har gjort som regel att höra av mig varannan gång. Förr när jag hade någon att vara med, så kunde jag höra av mig utan att fatta att den andra inte var intresserad. Men genom varannan gång-regeln, så dör det ut om det andra inte är intresserad.

Jag har inte problem med att höra av mig till en person jag umgås med rätt ofta och har något jag vill diskutera/prata om.
Värre är att jag pratar för länge eller hör av mig för mycket och inte förstår att den andra inte vill höra mer (fast det är bättre nu för tiden + att jag är för trött för att ha energi till sådant).

Jag har ringt folk och hållit monologer om hundar eller frågat ut dem om saker som jag vet att de kan bättre än jag.
Och det är nästan alltid så att det är den andra som avslutar samtalet. En påpekade detta, innan hade jag inte en tanke på det.
Fast om någon ringer mig så kan jag avsluta ibland, eftersom jag då inte har tagit initiativet och kanske inte vill prata eller har något att prata om.

Nu för tiden tänker jag på att om jag bara ringer för att fråga om något praktiskt, så ska jag inte börja prata en massa om något jag är intresserad av.

Släktingar har jag mycket svårt att höra av mig till. De vill liksom bara att man hör av sig pliktskyldigt och frågar nonsensfrågor och berättar om saker jag inte vill/orkar/finner intressant.

Av övriga, så är det mest folk jag vill umgås/prata med, så då finns inte "ringa och prata blaj"-problemet.

3. Eftersom de inte är intresserade, så ringer de ej. Eller så har de svårt att komma ihåg eller liknande.

4. Vet inte riktigt. Jag har fått höra på omvägar att jag är snobbig och oartig som inte hälsar, när det har handlat om att jag inte har vetat hur man gör, eller att jag inte har känt igen personen.
Vad ska jag göra åt det?
Om jag har möjlighet, så förklarar jag enskilda problem som "jag har jättesvårt för att känna igen folk" eller vad det kan handla om (hitta, hänga med i sociala kast...).

5. Försöker slänga en blick då och då. Jag har rätt lätt för ögonkontakt med personer som inte har för livliga ansiktsuttryck har jag kommit på. Jättestor skillnad för mig. En person med små små uttryck kan jag ha stadig kontakt med. Andra är störande när de har sina uttryck för sig.
Detta stämmer dock inte alltid, ibland har jag svårt även med de som inte har så starka uttryck. Fast jag upplever det ofta som svårt att tänka på att titta, för då glömmer jag att lyssna eller får svårt att lyssna, eller fastnar i detaljer i ögonen hos den andra (och missar att höra).

1. Analyserar erfarenheter drar slutsatser av det.

2. Ingenting. Eller så hör jag av mig.

3. I de här fallen tror jag aspergaren ofta haft för höga tankar på en person som visat sig trevlig.
Den där trevligheten betyder som bekant inte något alla gånger.
Den naive aspergaren som tror sig ha funnit en vän för livet när de pratat med en trevlig granne eller kollega som i sin tur bara småpratat lite är väl en klassiker. Jag kände en aspergare som var på det viset, otroligt pinsamt.
Han skrek HEJ!! och LÄGET!! till folk på stan som han i princip bara råkat på tidigare. De såg ut att undra vilken planet han var ifrån. Helt bakom flötet. Fullständigt godtrogen & naiv.

4. Det beror på vad misstaget består i.
Ibland träffar man folk som från början bestämt sig för att jag är si eller så, men det ger jag fan i. Jag är inte särskilt ängslig över vad andra tycker.

5. Jag är medveten om att ha ögonkontakt då och då, att stirra in i ögonen en längre tid tycker jag är distraherande.

KrigarSjäl skrev:Ibland träffar man folk som från början bestämt sig för att jag är si eller så (...)

Alla vet ju att du är si

Lakrits skrev:

KrigarSjäl skrev:Ibland träffar man folk som från början bestämt sig för att jag är si eller så (...)

Alla vet ju att du är si

Nej, där tar du helt fel Lakrits. KrigarSjäl är definitivt så!

sommar skrev:3) Varför tror du att många inte hör av sig när de inte är intresserade längre = behandlar en respektlöst?

Det brukar vara så att folk (NT?) låter det rinna ut i sanden när de inte är intresserade. Det är det vanliga. Jag undrar vad man skulle kunna göra i stället...? Kontakta personen och säga att man inte är intresserad längre? Det gör man ju inte. Man måste nog acceptera att det är så det är. Även tystnaden kan tala!

Camilla skrev:

sommar skrev:3) Varför tror du att många inte hör av sig när de inte är intresserade längre = behandlar en respektlöst?

Det brukar vara så att folk (NT?) låter det rinna ut i sanden när de inte är intresserade. Det är det vanliga. Jag undrar vad man skulle kunna göra i stället...? Kontakta personen och säga att man inte är intresserad längre? Det gör man ju inte. Man måste nog acceptera att det är så det är. Även tystnaden kan tala!

Jo, precis. Det är det vanliga. Var bara nyfiken på i fall någon på forumet hade något annat att säga i frågan.

Är man inte intresserad tycker jag man skriver och talar om det (jag och några enstaka andra gör det) om man nu är för feg för att ringa, vilket jag kan förstå. Tystnaden talar absolut men jag tycker det är ohyfsat/dålig stil att inte höra av sig när man tröttnat. Då visar man inte den andre respekt.

Sedan finns det gånger då man bara gör bort sig genom att säga att man inte vill ha kontakten mer dvs. när det gått snett och blivit väldigt uppenbart då man sågs och tystnaden efteråt blir vääldigt uppenbar, ord är överflödiga och man gör bort sig (mer) genom att meddela att man inte vill ha kontakt längre.

Lakrits skrev:

KrigarSjäl skrev:Ibland träffar man folk som från början bestämt sig för att jag är si eller så (...)

Alla vet ju att du är si

Menar du att han är en kis, el?

1) Hur gör du för att (bättre) förstå Nt:s?

Lägger all koncentration på vad som sägs och försöker slappna av så mycket som möjligt.

2) Om en privatperson tex. en kompis inte hört av sig på ett tag och/eller du är otålig - vad gör du?

Jag brukar vänta tills personen hör av sig, jag tycker inte om att ringa och prata i telefon. Men om personen är online på msn eller något så försöker jag vinna personens uppmärksamhet genom små meddelanden och/eller metaforer som bara den personen förstår där man kan ha ett meddelande bredvid namnet.

Ofta funderar jag på om jag gjort något fel, men eftersom att jag inte är i behov av sådär mycket kontakt så brukar den funderingen sällan verka riktig.

Jag har alltid varit personen som folk sällan ser och/eller får tag på över huvud taget. Numera ringer personer väldigt sällan, men jag har börjat svara när mina två närmsta vänner ringer, jag vet att dem vill det. Båda två har påpekat att jag aldrig svarar eller att jag inte hör av mig.

3) Varför tror du att många inte hör av sig när det inte är intresserade längre = behandlar en respektlöst?

De har sina egna liv att leva. Många har arbeten, flickvän, träning, utekvällar och familjeträffar. Jag kan inte vara på deras arbetet, jag tycker inte det är roligt att umgås när någons flickvän är ständigt närvarande, jag tränar inte på gym (men hemma, jag inspireras inte av att se andras muskler som så många andra gör), jag går inte ut och dricker väldigt sällan och deras familjeträffar är helt enkelt inget för mig.

4) Hur försöker du reda ut ett misstag med Nt:s?

Det är extremt svårt, något av det svåraste jag varit med om. Jag ger i stort sett aldrig upp en diskussion, eller t ex väljer att gå vidare utan att reda ut saker och ting. Jag är i stort behov av att veta specifikt om det som diskuteras. Det är omöjligt att diskutera med mina två närmsta vänner, så därför undviker jag alla konflikter eller är sarkastisk på ett diskret sätt.

Med en av mina kamrater har det blivit vilda diskussioner om acceptans kommer innan eller efter man har bearbetat sina problem, han är från medelklassen och hans fader är vd för ett företag = han är moderat och jag är från den lite mer fattiga delen = oberoende men en tar gärna en fight för de fattiga (jag glömmer aldrig var jag kommer ifrån), hur man lägger upp en budget (då blev jag förbannad, han var lite nonchalant och sa: "Vet du ens hur man lägger upp en budget eller?"

5) Hur gör du vid ev. problem med ögonkontakten?

Inget. Men jag har märkt att det sänker förtroendet och att många tycker man ljuger om man inte har ögonkontakt. Numera har jag en väldigt koncentrerad ögonkontakt när jag säger något allvarligt, i vanliga samtal har jag inte lika mycket ögonkontakt. Det känns i kroppen när man har ögonkontakt, det är oftast ingen behaglig känsla.

Har med mig handboken "NT:are For Dummies".

Språkpolisen skrev:Har med mig handboken "NT:are For Dummies".

Tack för boktipset!

Admin:

Det skulle varit en smiley där för boken finns inte, det var ett skämt...

Frågorna:

1) Hur gör du för att (bättre) förstå Nt:s?

2) Om en privatperson tex. en kompis inte hört av sig på ett tag och/eller du är otålig - vad gör du?

3) Varför tror du att många inte hör av sig när det inte är intresserade längre = behandlar en respektlöst?

4) Hur försöker du reda ut ett misstag med Nt:s?

5) Hur gör du vid ev. problem med ögonkontakten?


Mitt sammanfattande:

Jag borde skrivit detta för länge sedan men bättre sent än aldrig. Kul med så många svar. Försökte sammanfatta lite men det är inte min starka sida. Hursomhelst så skriva jag mina sammanfattande tankar.

1) Fråga och skaffa sig erfarenhet verkar vara det som vi flesta gör. Någon analyserar och det är säkert klokt. Såg att Ms Tibbs skrivit läsa böcker men då tänker jag att man kanske borde försöka prova det i verkligheten beroende på vad för bok naturligtvis.

2) Många med As. har tydligen inte det problemet. För mig är det ett stort problem. Några skrev ringa upp och det är ju inte fel bara man inte är påträngande, vilket jag tyvärr kan vara ibland.

3) Även här har många svarat tvärtemot vad jag tycker och känner men det finner jag intressant. Jag tycker inte man bara slutar höra av sig för att man tröttnat och sådant kan nog inte bara falla ur minnet huxflux. Dock håller jag helt med Krigarsjäl i sitt svar och det problemet hade jag ibland då jag var yngre och små glimtar tittar fram nu i vuxen ålder och det kan vara både jobbigt och pinsamt och jag besparar mig gärna dumma kommentarer likt i svaret nedan. Krigarsjäl skrev: 3. I de här fallen tror jag aspergaren ofta haft för höga tankar på en person som visat sig trevlig.
Den där trevligheten betyder som bekant inte något alla gånger.
Den naive aspergaren som tror sig ha funnit en vän för livet när de pratat med en trevlig granne eller kollega som i sin tur bara småpratat lite är väl en klassiker. Jag kände en aspergare som var på det viset, otroligt pinsamt.
Han skrek HEJ!! och LÄGET!! till folk på stan som han i princip bara råkat på tidigare. De såg ut att undra vilken planet han var ifrån. Helt bakom flötet. Fullständigt godtrogen & naiv.

4) Typ samma som jag brukar göra; fråga och förklara. Som Krigarsjäl skrev (med andra ord) så når man inte fram till somliga för det har bestämt på förhand hur man är - de tror att de vet och då är det bara att försöka lämna det. Någon skrev att man kan låta de andra ta tag i det men det hade jag aldrig klarat av att gå och vänta på men för en del kanske det fungerar. Lakrits nämnde att tydlighet och klartext är viktigt och att man bör lyssna på vad som sägs inte hur. Nyanser = hur saker sägs är viktiga men det är vad också och det glöms nog lätt bort just vid missförstånd och/eller då folk är arga eller irriterade.

Jag liksom Bror duktig blir (nog) ibland taget för "snobb" eftersom ja har svårt att hälsa på folk + har svårt med ögonkontakten och det är missförstånd om något. Jag ska försöka lära mig att inte fokusera mindre på det.

5) Tack för tipset, Alexandra om att acceptera att man är dålig på det. och som Ks. skrev försöka att inte stirra in i ögonen på den man pratar med.

På det hel taget tror jag det är bra om man kan slappna av mer som nämnde i svar 1 earlydayminer och försöka följa flödet mer för jag tror att många av oss går på spänn allt för ofta, i högre utsträckning än gemene man. Samtidigt är inte alla människor lätta, långtifrån. Att le brukar fungera om man orkar. Och försöka öva på att lär känna sig själv och sina begränsningar som Alexandra nämnde i svar 1 samtidigt öva på att säga ifrån så man inte mår dåligt samt våga utsätta sig för sociala situationer om man inte redan gör det.

earlydayminer skrev:1) Hur gör du för att (bättre) förstå Nt:s?

Lägger all koncentration på vad som sägs och försöker slappna av så mycket som möjligt.

2) Om en privatperson tex. en kompis inte hört av sig på ett tag och/eller du är otålig - vad gör du?

Jag brukar vänta tills personen hör av sig, jag tycker inte om att ringa och prata i telefon. Men om personen är online på msn eller något så försöker jag vinna personens uppmärksamhet genom små meddelanden och/eller metaforer som bara den personen förstår där man kan ha ett meddelande bredvid namnet.

Ofta funderar jag på om jag gjort något fel, men eftersom att jag inte är i behov av sådär mycket kontakt så brukar den funderingen sällan verka riktig.

Jag har alltid varit personen som folk sällan ser och/eller får tag på över huvud taget. Numera ringer personer väldigt sällan, men jag har börjat svara när mina två närmsta vänner ringer, jag vet att dem vill det. Båda två har påpekat att jag aldrig svarar eller att jag inte hör av mig.

3) Varför tror du att många inte hör av sig när det inte är intresserade längre = behandlar en respektlöst?

De har sina egna liv att leva. Många har arbeten, flickvän, träning, utekvällar och familjeträffar. Jag kan inte vara på deras arbetet, jag tycker inte det är roligt att umgås när någons flickvän är ständigt närvarande, jag tränar inte på gym (men hemma, jag inspireras inte av att se andras muskler som så många andra gör), jag går inte ut och dricker väldigt sällan och deras familjeträffar är helt enkelt inget för mig.

4) Hur försöker du reda ut ett misstag med Nt:s?

Det är extremt svårt, något av det svåraste jag varit med om. Jag ger i stort sett aldrig upp en diskussion, eller t ex väljer att gå vidare utan att reda ut saker och ting. Jag är i stort behov av att veta specifikt om det som diskuteras. Det är omöjligt att diskutera med mina två närmsta vänner, så därför undviker jag alla konflikter eller är sarkastisk på ett diskret sätt.

Med en av mina kamrater har det blivit vilda diskussioner om acceptans kommer innan eller efter man har bearbetat sina problem, han är från medelklassen och hans fader är vd för ett företag = han är moderat och jag är från den lite mer fattiga delen = oberoende men en tar gärna en fight för de fattiga (jag glömmer aldrig var jag kommer ifrån), hur man lägger upp en budget (då blev jag förbannad, han var lite nonchalant och sa: "Vet du ens hur man lägger upp en budget eller?"

5) Hur gör du vid ev. problem med ögonkontakten?

Inget. Men jag har märkt att det sänker förtroendet och att många tycker man ljuger om man inte har ögonkontakt. Numera har jag en väldigt koncentrerad ögonkontakt när jag säger något allvarligt, i vanliga samtal har jag inte lika mycket ögonkontakt. Det känns i kroppen när man har ögonkontakt, det är oftast ingen behaglig känsla.

Tack för många bra synpunkter! Du skriver intressant och eftertänksamt, tycker jag.