Är det tvångstankar att vara rädd för vad reaktionen på vad man säger ska bli?
Jag är ofta rädd att folk ska reagera positivt, för jag vet inte hur jag skulle reagera då.


Moderator: Kompletterade rubriken.

Beror väl på om det du säger är negativt, positivt eller neutralt.
Och vem det är som reagerar.

social fobi?

sanny skrev:Är det tvångstankar att vara rädd för vad reaktionen på vad man säger ska bli?

Kort svar: Nej, det är inte tvångstankar.

Parvlon skrev:Beror väl på om det du säger är negativt, positivt eller neutralt.
Och vem det är som reagerar.

Va?
Nej.

MsTibbs skrev:social fobi?

Kanske?

sanny skrev:

Parvlon skrev:Beror väl på om det du säger är negativt, positivt eller neutralt.
Och vem det är som reagerar.

Ja?
problemet beror inte på..

Varför inte "bero på"?
Försvinner inte problemet om du slutar att tänka, så kan det knappast vara ett tankeproblem.
Jag har svårt att se att du är rädd för att andra skall reagera positivt när du uttrycker dig negativt. Du får gärna ge oss ett exempel dock, så kanske jag ändrar mej.

Parvlon skrev:

sanny skrev:

Parvlon skrev:Beror väl på om det du säger är negativt, positivt eller neutralt.
Och vem det är som reagerar.

Ja?
problemet beror inte på..

Varför inte "bero på"?
Försvinner inte problemet om du slutar att tänka, så kan det knappast vara ett tankeproblem.
Jag har svårt att se att du är rädd för att andra skall reagera positivt när du uttrycker dig negativt. Du får gärna ge oss ett exempel dock, så kanske jag ändrar mej.

jag förstår inte vad du menar.
Vad menar du med att jag uttrycker mig negativt?

Parvlon skrev:

sanny skrev:

Parvlon skrev:Beror väl på om det du säger är negativt, positivt eller neutralt.
Och vem det är som reagerar.

Ja?
problemet beror inte på..

Varför inte "bero på"?
Försvinner inte problemet om du slutar att tänka, så kan det knappast vara ett tankeproblem.
Jag har svårt att se att du är rädd för att andra skall reagera positivt när du uttrycker dig negativt. Du får gärna ge oss ett exempel dock, så kanske jag ändrar mej.

jag har problem med mina känslor, är det något fel.
Och det är lika jobbigt oavsett om det är neg, pos, eller neutrala.

sanny skrev:jag förstår inte vad du menar.
Vad menar du med att jag uttrycker mig negativt?

Det var mer "ifall du gjorde", än ett påstående.

jag har problem med mina känslor, är det något fel.
Och det är lika jobbigt oavsett om det är neg, pos, eller neutrala.

Ok.
Är ett problem fel, så ja det är fel. Ända tills det blir rätt. Om ett problem inte är ett fel, så är det rätt från början. Kännns lite PK det här.
Jag skulle sätta mina slantar på att det är social fobi du har men om orsaken till din rädsla är en tankevurpa, kan jag inte svara på.

Parvlon skrev:

sanny skrev:jag förstår inte vad du menar.
Vad menar du med att jag uttrycker mig negativt?

Det var mer "ifall du gjorde", än ett påstående.

jag har problem med mina känslor, är det något fel.
Och det är lika jobbigt oavsett om det är neg, pos, eller neutrala.

Ok.
Är ett problem fel, så ja det är fel. Ända tills det blir rätt. Om ett problem inte är ett fel, så är det rätt från början. Kännns lite PK det här.
Jag skulle sätta mina slantar på att det är social fobi du har men om orsaken till din rädsla är en tankevurpa, kan jag inte svara på.

Jag missförstår dig ibland tror jag. och så kanske du är lite otålig, irriterad i tonen som inte alls har med mig att göra.
men jag tror jag fattar varifrån du kommer.

Jag tror inte att det är tvångstankar. Men någon form av kontroll, som jag egentligen saknar mer eller mindre.

Fobi låter så sterilt och hårt.
Blyghet känns bättre och hoppfullare.

Du får väl sätta dina egna namn på grejjerna då. Det gör jag med när det inte passar.

Jag har druckit några öl så din analys av mej verkar helt korrekt.
Däremot så har jag aldrig varit irriterad!

Vart kommer jag ifrån, menar du?

sanny skrev:Är det tvångstankar att vara rädd för vad reaktionen på vad man säger ska bli?

Jag är ofta rädd att folk ska reagera positivt, för jag vet inte hur jag skulle reagera då.

Jag har nog ett liknande problem, fast inte främst på enstaka positiva reaktioner kanske (uppskattas mkt för det mesta... ) utan mer om jag börjar komma någon lite närmare och då beror det på att jag är rädd för förväntningar som jag inte kan eller inte tror mig kunna leva upp till.

Kan det vara något sånt som ligger bakom även i ditt fall?

Så som du beskriver det så räknas det inte som tvångstankar (OCD).

Utifrån din korta beskrivning kommer jag inte att tänka på någon särskild diagnos utan tolkar det som allmän osäkerhet i den här situationen. Om du däremot har stora problem med att bli bedömd i allmänhet så kan det ju ev. röra sig om Social fobi. Finns ju mkt bra info på nätet om det.

Om du har Asperger så är det ju också väldigt vanligt att man har (eller har haft men lyckats träna upp förmågan) svårt att avgöra vad som av andra uppfattas som "rätt o fel" och vad som egentligen förväntas av en i olika sociala situtioner, och att bli osäker då är ju inte konstigt.

(Kom inte förrän nu att tänka på en viktig fråga: Uppfattade det som att du var rädd inför den andre i den här situationen? Eller menade du att du "inför dig själv" har svårt att hantera det? Självklart behöver du inte svara om det känns obekvämt).

(Edit: Såg inte de senaste två inläggen när jag skrev det här).

sanny skrev:Är det tvångstankar att vara rädd för vad reaktionen på vad man säger ska bli?
Jag är ofta rädd att folk ska reagera positivt, för jag vet inte hur jag skulle reagera då.

Nej, mig veterligen är det inte tvångstankar.

Okej, det låter jobbigt. Försök fundera på varför du känner så och sedan öva på det. Lättare sagt än gjort, jag vet men det går nog att göra något åt när du blivit medveten om varför du har den känslan.

Saga skrev:

sanny skrev:Är det tvångstankar att vara rädd för vad reaktionen på vad man säger ska bli?

Jag är ofta rädd att folk ska reagera positivt, för jag vet inte hur jag skulle reagera då.

Jag har nog ett liknande problem, fast inte främst på enstaka positiva reaktioner kanske (uppskattas mkt för det mesta... ) utan mer om jag börjar komma någon lite närmare och då beror det på att jag är rädd för förväntningar som jag inte kan eller inte tror mig kunna leva upp till.

Kan det vara något sånt som ligger bakom även i ditt fall?

Så som du beskriver det så räknas det inte som tvångstankar (OCD).

Utifrån din korta beskrivning kommer jag inte att tänka på någon särskild diagnos utan tolkar det som allmän osäkerhet i den här situationen. Om du däremot har stora problem med att bli bedömd i allmänhet så kan det ju ev. röra sig om Social fobi. Finns ju mkt bra info på nätet om det.

Om du har Asperger så är det ju också väldigt vanligt att man har (eller har haft men lyckats träna upp förmågan) svårt att avgöra vad som av andra uppfattas som "rätt o fel" och vad som egentligen förväntas av en i olika sociala situtioner, och att bli osäker då är ju inte konstigt.

(Kom inte förrän nu att tänka på en viktig fråga: Uppfattade det som att du var rädd inför den andre i den här situationen? Eller menade du att du "inför dig själv" har svårt att hantera det? Självklart behöver du inte svara om det känns obekvämt).

(Edit: Såg inte de senaste två inläggen när jag skrev det här).

Det stämmer det där med att det beror på mina höga förväntningar.

Jag har sen jag var i tidiga tonåren kännt mig extremt ångetsfylld i vissa situatuioner. Men jag vet inte om det är pga as eller om det är en fobi.


Efter en jobbig händelse jag jag var med om för två år sen har det blivit lite värre.

Jag tycker att jag har tvångstankar. Om det nu är tvångstankar så fungerar det så här:

Jag är i badrummet, sitter vid datorn eller är ute och går, och helt plötsligt dyker något obehagligt upp. Tankar som jag inte medvetet provocerat, men när jag tänker på varför jag tänkte de obehagliga tankarna så tänker jag att det verkar som att jag tvingade mig själv att tänka tankarna. Ibland kan det bli väldigt jobbigt och då försöker jag distrahera mig själv från att tänka. Men jag har inga vanliga tvångshandlingar. Jag försöker att sysselsätta mig med olika saker varje gång, på så vis kanske jag kan lura mig själv till att inte påbörja en repetitiv tvångshandling, trots att den tankegången kanske är den repetitiv tvångshandlingen jag försöker undvika.

Det är ganska vanligt att man oroar sig för att andra skall skada sig eller att man skall göra en själv eller någon annan illa. Den delen är en del av mina tvångstankar. Ibland blir det så bisarrt att man undrar hur det står till egentligen. Men varje gång en tanke går överstyrs så tänker jag på att det inte är jag som tänker tankarna. Det är naturligtvis jag som tänker tankarna, det är i min hjärna, men jag tänker inte tankarna i "ondskans namn", så att säga.

För att göra tvångstankar om att jag kommer bli brutalt mördad något enklare så brukar jag visualisera ganska rejält. Manipulerar både tid och rum så mycket jag kan. Jag kan t ex sparka min mördare/mina mördare långt utanför jordens atmosfär så att de "flyter" ut i rymden, bli så extremt stark och smidig att de inte har en chans mot mig osv.

När jag var 8-9 år så hörde jag att en liten pojke hade blivit brutalt mördad, styckad och utspridd i svarta sopsäckar. När jag försökte sova föreställde jag mig det och hur det gick till, på köpet blev jag rädd för att Thomas Quick skulle ta mig i sömnen. Det var väldigt detaljerat och jag minns fortfarande "startbilden" exakt som den var då.

Men de svåraste tankarna är tankarna om att jag skall hoppa framför ett tåg. Den tvångstanken är ganska välutvecklad och ger mig fysiska sensationer. Det som är så jobbigt med den är det faktum att det känns som att jag kan göra det "bara för att".

Har troligtvis haft det större delen av mitt liv.

Jag frågade min utredningspsykolog om jag hade OCD, psykologen svarade direkt nej. I mina papper som psykiatern var tvungen att godkänna står det att mina tvångstankar tillhör Aspergaren i mig.

sanny skrev:Är det tvångstankar att vara rädd för vad reaktionen på vad man säger ska bli?
Jag är ofta rädd att folk ska reagera positivt, för jag vet inte hur jag skulle reagera då.

Varför är du rädd för att folk ska reagera positivt, det är väl bara bra? Eller är det så att du har förväntat dig en annan reaktion, att det är det oväntade som skrämmer dig?

Jag har väl ofta varit rädd för att folk ska reagera negativt. Detta efter erfarenheter då folk reagerat negativt på vad jag sagt el gjort, utan att jag riktigt förstått varför. Det är något som hämmar ens spontanitet, man vågar inte lita på sig själv.

Det skulle kunna vara socialfobisk personlighetsstörning (inte exakt samma sak som social fobi):

Fobisk personlighetsstörning karaktäriseras av en rädsla för att bli dömd av sin omgivning, blyghet och ett ständigt obehag i sociala situationer. Detta obehag kan yttra sig i till exempel skamkänslor, att personen rodnar eller att personen undviker sociala situationer.

När personer med fobisk personlighetsstörning är tillsammans med andra känner han eller hon en ständig rädsla för att göra bort sig eller att inte kunna besvara frågor.

http://web4health.info/sv/answers/border-avoidant.htm

Bump!

En tråd om social fobi: as-och-social-fobi-t4000.html

Trådar om tvångstankar och tvångssyndrom:
tvangstankar-lattare-och-svarare-inkl-fixeringar-t5237.html

aspergers-syndrom-och-tvangssyndrom-ocd-t35954.html