Aspie - NT: Förklara och utveckla

av **Iris** » 2007-07-17 22:22:28

tahlia skrev:Det är något jag inte riktigt förstår och som även ger mig utslag. Människor med AS säger sig vilja bli accepterade som alla andra människor, de säger sig vilja bli behandlade som "vanliga" människor, ha samma tillgångar och ses som just personer, individer. Samtidigt ser jag massor av människor som har AS som nyttjar begreppet NT. Det där går inte ihop för mig. Att först vilja bli accepterad som alla andra, och att sedan göra en sådan stor skillnad på sig själv och andra människor, att man sätter en annan benämning på andra människor, gör ju bara att man ökar klyftan och solklart visar att man inte alls hör ihop med dem på något vis.

Att säga att något är typiskt NT är lika korkat som att säga att något är typiskt AS. Vi är alla människor, och vi är alla olika. Du kan ta två människor med AS och de kan vara två helt skilda individer. Precis som en människa utan AS och en med är två skilda individer. Jag förstår inte detta med att ställa sig utanför på det sättet. Många tar sig även för att se ned på en människa som inte har AS. Det ger mig utslag.
Likadant när människor med AS i olika inlägg säger "vi" om alla med Asperger. De kan omöjligt prata för alla andra med AS eftersom vi fortfarande är helt olika individer.

Är det bara jag som reagerar negativt på att dela in människor i "Aspie" och "NT"?
Jag ser inte mig själv som en Aspie. Jag ser mig själv som en människa. Jag vill gärna förstå detta fenomen, så om någon har någon bra förklaring till varför man skall ta avstånd till de människor man påstår sig vilja bli accepterad av så är det mycket välkommet.

Har läst en del i denna tråden, och jag är medveten om att den verkar ha gått framåt lite i ämnet, alltså kanske inte handlar om exakt det den var avsedd för i början längre. Ni har diskuterat så mycket.

Men jag bara undrar, tahlia, om jag förstått din åsikt rätt av vad du ville ha sagt från början men många inte verkade förstå riktigt eller hålla med om.

Du menar alltså att du är trött på att personer med AS och NT (som jag nu har förstått betyder neurotypisk om jag har rätt? Alltså, "normala"?) ska delas in i fack hela tiden. Att det är jobbigt att personer med AS kallar sig "vi", eller ser sig överlägsna NT-personer eftersom att du tycker att det inte finns något "vi". Alla är individer, oavsett diagnos eller ej. Alla är olika och behöver nödvändigtvis inte ha samma "typiska" Aspergerdrag eller NT-drag. För du anser att det inte finns något som ens är typiskt, eftersom alla är just olika!
Varför säga att något är typiskt Aspigt när det ändå inte passar in på alla Aspergare tänker du. Varför säga att något är typiskt NT:are när det ändå inte passar in på alla NT:are undrar du.
Du vill bara vara en individ, som alla andra, men ändå inte. Du vill inte att någon ska döma din person i förväg bara för att den får veta att du har AS. Du vill att man ska förstå att AS är olika för alla. Och även att NT är olika och inte ska bli dömda för det.

Har jag förstått rätt?

av **tahlia** » 2007-07-17 23:19:33

Iris skrev:Har läst en del i denna tråden, och jag är medveten om att den verkar ha gått framåt lite i ämnet, alltså kanske inte handlar om exakt det den var avsedd för i början längre. Ni har diskuterat så mycket.

Men jag bara undrar, tahlia, om jag förstått din åsikt rätt av vad du ville ha sagt från början men många inte verkade förstå riktigt eller hålla med om.

Du menar alltså att du är trött på att personer med AS och NT (som jag nu har förstått betyder neurotypisk om jag har rätt? Alltså, "normala"?) ska delas in i fack hela tiden. Att det är jobbigt att personer med AS kallar sig "vi", eller ser sig överlägsna NT-personer eftersom att du tycker att det inte finns något "vi". Alla är individer, oavsett diagnos eller ej. Alla är olika och behöver nödvändigtvis inte ha samma "typiska" Aspergerdrag eller NT-drag. För du anser att det inte finns något som ens är typiskt, eftersom alla är just olika!
Varför säga att något är typiskt Aspigt när det ändå inte passar in på alla Aspergare tänker du. Varför säga att något är typiskt NT:are när det ändå inte passar in på alla NT:are undrar du.
Du vill bara vara en individ, som alla andra, men ändå inte. Du vill inte att någon ska döma din person i förväg bara för att den får veta att du har AS. Du vill att man ska förstå att AS är olika för alla. Och även att NT är olika och inte ska bli dömda för det.

Har jag förstått rätt?

Mitt i prick! :lol:

av **Mats** » 2007-07-18 18:09:33

tahlia skrev:
Iris skrev:Har läst en del i denna tråden, och jag är medveten om att den verkar ha gått framåt lite i ämnet, alltså kanske inte handlar om exakt det den var avsedd för i början längre. Ni har diskuterat så mycket.

Men jag bara undrar, tahlia, om jag förstått din åsikt rätt av vad du ville ha sagt från början men många inte verkade förstå riktigt eller hålla med om.

Du menar alltså att du är trött på att personer med AS och NT (som jag nu har förstått betyder neurotypisk om jag har rätt? Alltså, "normala"?) ska delas in i fack hela tiden. Att det är jobbigt att personer med AS kallar sig "vi", eller ser sig överlägsna NT-personer eftersom att du tycker att det inte finns något "vi". Alla är individer, oavsett diagnos eller ej. Alla är olika och behöver nödvändigtvis inte ha samma "typiska" Aspergerdrag eller NT-drag. För du anser att det inte finns något som ens är typiskt, eftersom alla är just olika!
Varför säga att något är typiskt Aspigt när det ändå inte passar in på alla Aspergare tänker du. Varför säga att något är typiskt NT:are när det ändå inte passar in på alla NT:are undrar du.
Du vill bara vara en individ, som alla andra, men ändå inte. Du vill inte att någon ska döma din person i förväg bara för att den får veta att du har AS. Du vill att man ska förstå att AS är olika för alla. Och även att NT är olika och inte ska bli dömda för det.

Har jag förstått rätt?

Mitt i prick!

Jag är en väldig massa saker, till exempel:
- Jag är medelålders man. Det betyder inte att jag är likadan som alla medelålders män.
- Jag är skild. Det betyder inte att jag är likadan som alla skilda.
- Jag är inflyttad gotlänning. Det betyder inte att jag är likadan som alla inflyttade gotlänningar.
- Jag är civilingengör. Det betyder inte att jag är likadan som alla civilingengörer.
- Jag är Aspie. Det betyder inte att jag är likadan som alla Aspisar.

Sen finns det en väldig massa saker jag inte är, till exempel:
- Jag är inte mamma. Det betyder inte att alla mammor är lika.
- Jag är inte sambo. Det betyder inte att alla sambor är lika.
- Jag är inte värmlänning. Det betyder inte att alla värmlänningar är lika.
- Jag är inte professor. Det betyder inte att alla professorer är lika.
- Jag är inte NT. Det betyder inte att alla NT är lika.

Varför är just indelningen AS - NT så problematisk när en väldig massa andra indelningar inte är det?

av **Thunderchild** » 2007-07-18 21:35:54

Mats är som vanligt GLASKLAR..

av **Pemer** » 2007-07-18 21:48:33

Ja, det var klockrent!

av **tahlia** » 2007-07-18 23:09:48

Mats skrev:Jag är en väldig massa saker, till exempel:
- Jag är medelålders man. Det betyder inte att jag är likadan som alla medelålders män.
- Jag är skild. Det betyder inte att jag är likadan som alla skilda.
- Jag är inflyttad gotlänning. Det betyder inte att jag är likadan som alla inflyttade gotlänningar.
- Jag är civilingengör. Det betyder inte att jag är likadan som alla civilingengörer.
- Jag är Aspie. Det betyder inte att jag är likadan som alla Aspisar.

Sen finns det en väldig massa saker jag inte är, till exempel:
- Jag är inte mamma. Det betyder inte att alla mammor är lika.
- Jag är inte sambo. Det betyder inte att alla sambor är lika.
- Jag är inte värmlänning. Det betyder inte att alla värmlänningar är lika.
- Jag är inte professor. Det betyder inte att alla professorer är lika.
- Jag är inte NT. Det betyder inte att alla NT är lika.

Varför är just indelningen AS - NT så problematisk när en väldig massa andra indelningar inte är det?

För att det faktum att du är man och civilingengör inte säger ett skit om dig som person. Benämningen Aspie och NT handlar om skillnaden mellan personligheter och personer. Trodde det var självklart.

av **Tomtenissa** » 2007-07-19 2:48:44

tahlia skrev:Då säger jag såhär. Hur många av er har levt ett "normalt" NT-liv under 10 år, och dessutom mått oerhört bra och varit riktigt lycklig under den tiden? Hur många av er står med en fot i båda lägren, utan att höra hemma någonstans? Hur många av er var helt övertygad om en ljus framtid med arbete och familj, bara för att få hela skiten raserat och tvingas inse att man får leva på svältgränsen resten av sitt liv? Hur många av er var helt utan minsta misstanke att ni kunde ha ett funktionshinder så som AS? Hur många av er kan inte hantera ett jobb, eller ens studier? Hur många av er hade hela den sociala biten, förstår den till fullo och kan hantera den fullt ut, men har totalt förlorat förmågan att umgås med människor av den enkla anledningen att ni finner att ni plötsligt tycker illa om dem? Hur många av er är asexuella?

Slutligen, hur många av er är allt ovanstående, eller ens större delen av det? Börjar du nu förstå vad jag menar med att ni inte har en susning, eller att jag inte finner människor som varit i min situation?

Nu känner jag att jag måste svara på detta.
När jag var fyra år frågade jag mamma vad ”normal” betydde. Hon svarade att ”normal är man när man är som de flesta andra”. Jag drog upp en dagiskompis som exempel och hon svarade jakande.
I samma sekund bestämde jag mig för att sträva efter att bli ”normal”. Jag visste att jag var annorlunda på något sätt och jag avgudade personen som jag tagit upp som exempel. Sedan dess har mitt liv varit en ständig kamp om att verka ”normal” och lägga mig till med ”normala” beteenden, språk (d.v.s. inte för lillgammalt eller formellt), kroppsspråk, ögonkontakt o.s.v.

Jag har kraschat ner i djupa depressioner flera gånger och har varit så långt ner i botten att jag skulle ha dött om det inte vore för en annan persons ingripande.

MEN.

Mellan depressionerna har jag mått bra och varit lycklig (jag är lycklig i skrivande stund) trots mobbing om både diverse udda beteenden och annorlunda utseende.

Jag är också en sådan person som har ”förmågan att anpassa, eller kamouflera, mig” (för att sno mina utredares och psykologers ord) trots att det tar så mycket energi att jag oftast faller ihop och gråter på kvällen av ren utmattning.
På grund av denna förmåga: jag kan verka som vilken ”NTare” som helst men är Aspie på insidan, känns det som om att jag aldrig kan passa in helt perfekt i något av ”lägren”: för ”NTarna” har jag för många udda beteenden kvar (såsom rutinbundenhet och svårt för förändringar) för att helt passa in i deras krav… och för aspiesarna kan jag inte riktigt visa mitt ”rätta” jag: masken har nästan blivit en del av mig trots att jag ideligen kämpar både med och mot den.

Först när jag var 11 år och hade läst en bok om Autism och Asperger i mellanstadieskolans bibliotek började jag misstänka att jag kunde ha detta. Jag hade aldrig förut förstått VARFÖR jag gick till BUP: ingen informerade mig, barnet, om syftet. Det visade sig i och för sig senare att det knappast fanns något riktigt syfte eftersom de är inkompetenta idioter. Men det är en annan sak.

11 år kanske kan tyckas lite, men det är ändå mer än hälften av mitt levda liv, och under den perioden hade jag inte någon misstanke om att jag kunde ha Asperger eller något liknande inom autismspektrat. Det var väl snarare så att jag inte hade några referensramar åt det hållet, vilket gjorde att jag kämpade på med mina egna udda problem som jag bara antog att ”alla andra” hade övervunnit.

Förresten, jag vet inte ens om jag försöker leva ett normalt ”NT” liv eller inte… *skratt*

Jag hoppas och drömmer fortfarande om en framtid med man, barn, villa, volvo och segelbåt… men efter diverse händelser (mer än vad jag har berättat här på forumet) har jag börjat tro att det finns en överhängande risk att jag inte kommer att få uppleva detta någonsin... detta vid 19 års ålder!
Vad gäller sexualitet är jag väl inte direkt ”naturligt asexuell”, jag vet inte ens vad jag är när det gäller just det ämnet. Det är väl mest inte så viktigt för mig eftersom jag inte vet vad jag går miste om, eller hur man nu ska uttrycka det.

Jag vet inte hur min ekonomi kommer att se ut i framtiden, men nog har jag problem med den även som student… och studierna är knog, knog och knog. Jag har inte fått någon stödhjälp alls så att klara av att ta alla mina poäng är vad den största delen av mitt liv handlar om just nu. Till hösten kommer jag däremot att kunna få hjälp på universitetet, så på den punkten har jag det mycket ljusare.
Sedan så jag ju ett bra betyg från gymnasiet… och förvisso bara ynka 40… förlåt, jag menar 60 (dumma omräkning) högskolepoäng nu… men det går mot en utbildning även om det går långsamt och är knegigt som bara den! ^_^

Jag ”har den sociala biten” och ”kan hantera den mycket bra” efter träning, träning och åter träning. Däremot så tar det upp väldigt mycket energi också, så jag är nästan ständigt trött och känner mig ”stretched out thin” när jag är bland folk och spenderar (som jag skrev) några minuter varje dag med att gråta av ren utmattning.

Jag tycker ju också om ”människor” så på den punkten stämmer jag ju inte in alls.

Nu ska jag ju inte vara så förmäten att jag säger att jag förstår hur du känner dig: jag är inte på långa vägar gammal nog och jag har inga barn, jag har inte ens haft ett långt förhållande.

Jag vet inte vad du tycker om mig, eller om mitt inlägg, du har ju inte ens läst det än. Men jag kände att jag måste skriva någonting som egenskap av tonåring som ”inte känner sig som att hon passar in någonstans”. Det skulle nog de flesta i och för sig vifta undan som ”typiskt tonåring”, men det förklarar inte varför jag aldrig har känt mig som mina jämnåriga vänner säger sig ha känt på angst-punkten.
Jag känner mig (och har alltid gjort det) snarare som om att jag skulle vara runt 25-snåret, även om mitt språk för det mesta inte pekar åt det hållet. Just nu ”skyller” jag det på trötthet. Min förmåga att uttrycka mina tankar i ord sjunker med tröttheten. Så om det är något som verkar konstigt eller om du inte förstår något, är det bara att fråga så ska jag försöka förtydliga.

Just det… glömde nästan bort: jag måste passa på och påpeka att jag håller mig neutral i hela den här debatten och tänker inte döma ut NÅGON sida. Det här var bara ett svar på Tahlias utskickade retoriska fråga. INTE ett ställningstagande. >_<;

av **Mats** » 2007-07-19 7:15:45

tahlia skrev:För att det faktum att du är man och civilingengör inte säger ett skit om dig som person. Benämningen Aspie och NT handlar om skillnaden mellan personligheter och personer. Trodde det var självklart.

Jag är ledsen men jag förstår faktiskt inte vad du menar. Menar du att det faktum att jag är man och civilingengör inte säger ett skit om min personlighet? Det håller jag inte med om i så fall. När jag berättar att jag är civilingengör och man tycker många att det säger en hel del om min (förväntade) personlighet. Jag har mer än en gång hört uttryck som: "Typiskt män!".

Det verkar som att du tycker det är OK att dela in människor efter till exempel kön, yrke, geografisk vistelse och ålder men inte efter diagnos, eftersom diagnosen i det här fallet säger nånting om personligheten. Stämmer det? Jag håller inte med. Begreppen "Aspie" och "NT" säger bara så mycket om personligheten som man själv tolkar in i det - precis som begreppen "man" och "civilingengör" - och för den delen "gotlänning".

Det du trodde var självklart kanske inte var så enkelt?

av **tahlia** » 2007-07-19 10:31:11

Mats skrev:
tahlia skrev:För att det faktum att du är man och civilingengör inte säger ett skit om dig som person. Benämningen Aspie och NT handlar om skillnaden mellan personligheter och personer. Trodde det var självklart.

Jag är ledsen men jag förstår faktiskt inte vad du menar. Menar du att det faktum att jag är man och civilingengör inte säger ett skit om min personlighet? Det håller jag inte med om i så fall. När jag berättar att jag är civilingengör och man tycker många att det säger en hel del om min (förväntade) personlighet. Jag har mer än en gång hört uttryck som: "Typiskt män!".

Det verkar som att du tycker det är OK att dela in människor efter till exempel kön, yrke, geografisk vistelse och ålder men inte efter diagnos, eftersom diagnosen i det här fallet säger nånting om personligheten. Stämmer det? Jag håller inte med. Begreppen "Aspie" och "NT" säger bara så mycket om personligheten som man själv tolkar in i det - precis som begreppen "man" och "civilingengör" - och för den delen "gotlänning".

Det du trodde var självklart kanske inte var så enkelt?

Jo, det är enkelt. Om jag säger att jag är norrlänning så säger inte det något om mig öht mer än att jag bor i norrland. Om jag säger att jag är översättare så säger det inte mer om mig än att jag översätter saker. Om jag däremot säger att jag är en Aspie, så tolkar folk det direkt som att jag är avvikande och många har läst mycket om Asperger och tror då genast att de vet hurdan jag är.
Sedan är det den där indelningen jag inte tycker om. Som om det vore två skilda "raser" av människor - AS och NT. Vi är människor allihop. Det är det som irriterar mig något så enormt.

av **Pemer** » 2007-07-19 11:18:01

Mats skrev:Jag har ett annat synsätt. Jag tycker att ett benbrott uppstår i det ögonblick man bryter benet, inte när en läkare ställer diagnosen "benbrott". Därför tycker jag att jag har AS trots att jag inte har fått diagnosen officiellt godkänd av Samhället.

Kan bara hålla med, väl uttryckt!

Och är benet väl brutet så är det ju brutet, även om man lever i en miljö där man är en riktig hejare på att ta sig fram precis så bra som man vill, och inte har några hinder i sin tillvaro av att det är brutet. Ett benbrott är det ju trots allt, och en skada på benet är det.

av **sugrövmanövern** » 2007-07-19 11:31:06

tahlia skrev:Jo, det är enkelt. Om jag säger att jag är norrlänning så säger inte det något om mig öht mer än att jag bor i norrland.

Sant, men hur det tolkas beror på vem som tolkar. Många drar nog slutsatsen att du är tystlåten och aningen autistisk, svaras schwuup istället för ja på frågor etc.

tahlia skrev: Om jag säger att jag är översättare så säger det inte mer om mig än att jag översätter saker.

Sant, men hur det tolkas beror på vem som tolkar. En del kanske tror att det rör sig om en bokmal med flaskbottnar till glasögon, som bara läser böcker hela dagarna.

tahlia skrev:Om jag däremot säger att jag är en Aspie, så tolkar folk det direkt som att jag är avvikande och många har läst mycket om Asperger och tror då genast att de vet hurdan jag är.

Japp! Men även här beror det på vem som tolkar. Men här blir det lätt en dålig sak att kalla sig för Aspie, eller för den delen kalla andra för tex NT. Den vi kallar NT kanske är psykopat eller Schizofren och då blir ju bilden av vad en NT är icke så överensstämmande.

tahlia skrev:Sedan är det den där indelningen jag inte tycker om. Som om det vore två skilda "raser" av människor - AS och NT. Vi är människor allihop. Det är det som irriterar mig något så enormt.

Det irriterar mig med, när jämförelsen går till överdrift och nästan blir en religion där man ska gå runt och ha orangea armband, kalla sig för Aspie och säga sig komma från planeten Aspergia. Säga typiskt Aschberger, det och det brukar funka för Aschbergare osv. Jämförelsen är dock någorlunda ok för mig så länge man använder den på ett vettigt sätt och har förstånd att inse att alla är olika.

av **maxholm** » 2007-07-19 11:48:07

tahlia skrev:Jo, det är enkelt. Om jag säger att jag är norrlänning så säger inte det något om mig öht mer än att jag bor i norrland. Om jag säger att jag är översättare så säger det inte mer om mig än att jag översätter saker. Om jag däremot säger att jag är en Aspie, så tolkar folk det direkt som att jag är avvikande och många har läst mycket om Asperger och tror då genast att de vet hurdan jag är.
Sedan är det den där indelningen jag inte tycker om. Som om det vore två skilda "raser" av människor - AS och NT. Vi är människor allihop. Det är det som irriterar mig något så enormt.

Förstår inte att du irriterar dig på uppdelningen AS - NT.

av **tahlia** » 2007-07-19 12:19:22

maxholm skrev:
tahlia skrev:Jo, det är enkelt. Om jag säger att jag är norrlänning så säger inte det något om mig öht mer än att jag bor i norrland. Om jag säger att jag är översättare så säger det inte mer om mig än att jag översätter saker. Om jag däremot säger att jag är en Aspie, så tolkar folk det direkt som att jag är avvikande och många har läst mycket om Asperger och tror då genast att de vet hurdan jag är.
Sedan är det den där indelningen jag inte tycker om. Som om det vore två skilda "raser" av människor - AS och NT. Vi är människor allihop. Det är det som irriterar mig något så enormt.

Förstår inte att du irriterar dig på uppdelningen AS - NT.

Därför det låter väldigt mycket som "vi mot dem". Jag anser inte att någon av lägren är bättre eller sämre än den andra. Men när man börjar prata om "oss Aspisar" eller "de där NT" så låter det onekligen som att den ena är bättre än den andra. Det är sånt jag inte gillar.

av **Pemer** » 2007-07-19 13:28:52

Mats skrev:
sugrövmanövern skrev:Vad är det för killar som tycker att en socialt handikappad kvinna är attraktiv? Inte så många va?
Kanske en socialt handikappad man... *räcker upp handen*

Nu är ju skillnaden i fråga sådan att en stor del av kvinorna med diagnoser inte verkar vara tillnärmelsevis lika socialt handikappade som män med diagnos. Totalt sett verkar en man med *AS-symptom enbart* generellt vara så annorlunda att han "försvinner", medan en kvinna med *AS-symptom enbart* generellt verkar vara varken mer eller mindre osynlig än en jämförbar kvinna som inga diagnoser har. Är väl medveten om undantag hit och dit, men som generell sammanfattning verkar det stämma.

Mats skrev:
sugrövmanövern skrev:Det där om att sticka ut på ett positivt sätt stämmer då inte in på mig för fem öre. Okej, jag har inte varit 100% osynlig. Det finns en sak som har fått killar att dras till mig ibland, och det är mitt utseende. Men så fort de upptäckt hur underlig jag är, tex att jag inte pratade så mycket/säger konstiga saker så har de börjat skruva på sig och gått därifrån (krogen).
Om jag går på krogen är det ingen som pratar med mig över huvud taget. Så något lite lättare verkar du ha det i den miljön. Du får i alla fall någon form av kontakt.

Jo precis. Du bekräftar alltså själv att söta tjejer verkar bli sedda av killar till att börja med, åtminstone, diagnos eller inte. Vi killar med AS får däremot hela vår uppenbarelse avfjärmad som om vi hade varit utseendemässigt direkt frånstötande, även om vi uppenbarligen i själva verket inte alls ser särskilt illa ut. Hos oss verkar alltså alla tiders könsrollsmönster ligga emellan och göra så att för stora fel i vår totaluppenbarelse skapar distortion i hur ens vårt utseende uppfattas. Eller i varje fall räcker tydligen inte ett helt okej utseende enbart för att tjejer ska bli intresserade av killar. :?:

Jag brukade undra hur förbannat ful jag var, eller om jag snarare var någonstans mitt emellan, precis varken ful eller snygg (eftersom objektivt sett betydligt fulare killar kunde få tjejer också), innan jag började få höra hur många som tyckte jag såg "helt okej", "bra" eller "riktigt bra" ut, eller rentav både söt och snygg. Kristofer har skrivit tonvis i forumet om hur ful han tycker han är, och inte tror jag många tjejer här på forumet som träffat honom håller med om det? (Han måste ju vara en snyggare kille än jag, eller?)

Mats skrev:Enligt vad jag har hört är mönstret är att tjejer med AS hamnar i dåliga förhållanden medan killar med AS inte får något förhållande alls. Sen finns det förstås undantag från mönstret både för tjejer och killar. Det kanske är så att båda sidor tycker att gräset verkar grönare på andra sidan? Själv är jag långt ifrån säker på att det är bättre att leva i ett dåligt förhållande än att leva ensam.

Nej, det tror nog ingen. Däremot brukar väldigt många härja om det resonemanget just när de är ensamma, som om det vore närmast normalfallet att alla förhållanden är dåliga, och att det därför skulle vara så oerhört mycket bättre att hålla sig till ensamliv och närmast utgå ifrån att alla man möter bara kan presentera ett dåligt förhållande. Medan de flesta som redan sitter i dåliga förhållanden och är medvetna om det gör allt de kan för att bita ihop och räkna med att det snart blir bättre. In absurdum.

Som tjejen jag skrev med på Vilda Webben ett tag "jag vill ha barn nu, men vi har aldrig ens sex, ingen närhet och ömhet alls i relationen". "Jaha, men det låter ju som en rätt dålig ekvation, kanske dags att överväga om ni passar ihop då...?" tyckte jag. "Ja men ALLT ANNAT funkar ju så bra..."

Ja just det. Allt annat. Det är ju så mycket annat som är VIKTIGARE än närhet och ömhet i en relation, till och med för någon som egentligen vill ha barn med mannen som inte ens tar i henne längre. Jag har aldrig hört talas om vad det är, men jag är ju man så kommer nog aldrig att uppleva de bitarna själv. Alla sådana "andra" bitar verkar vara sådana som bara kvinnor kan uppleva i sina relationer... :roll:

(Fast jag har väl "varit där" i någon mån, jag hade en flickvän med körkort och bil ett tag. :-P

)

Vilken tur jag har haft att jag hittade forumet och började yla en del här, så att en viss person fick syn på mig...

av **Pemer** » 2007-07-19 13:32:30

tahlia skrev:Därför det låter väldigt mycket som "vi mot dem". Jag anser inte att någon av lägren är bättre eller sämre än den andra. Men när man börjar prata om "oss Aspisar" eller "de där NT" så låter det onekligen som att den ena är bättre än den andra. Det är sånt jag inte gillar.

Men gör det det mer just när man talar om aspisar och NT:s än om man t ex konstaterar att du är kvinna och jag är man? Låter det också lika mycket som en gradering att det ena är bättre än det andra?

av **maxholm** » 2007-07-19 13:39:22

tahlia skrev:Därför det låter väldigt mycket som "vi mot dem". Jag anser inte att någon av lägren är bättre eller sämre än den andra. Men när man börjar prata om "oss Aspisar" eller "de där NT" så låter det onekligen som att den ena är bättre än den andra. Det är sånt jag inte gillar.

Förstår inte hur du kan tolka det på det sättet.

av **sugrövmanövern** » 2007-07-19 14:40:02

Pemer skrev:
Mats skrev:
sugrövmanövern skrev:Vad är det för killar som tycker att en socialt handikappad kvinna är attraktiv? Inte så många va?
Kanske en socialt handikappad man... *räcker upp handen*
Nu är ju skillnaden i fråga sådan att en stor del av kvinorna med diagnoser inte verkar vara tillnärmelsevis lika socialt handikappade som män med diagnos. Totalt sett verkar en man med *AS-symptom enbart* generellt vara så annorlunda att han "försvinner", medan en kvinna med *AS-symptom enbart* generellt verkar vara varken mer eller mindre osynlig än en jämförbar kvinna som inga diagnoser har. Är väl medveten om undantag hit och dit, men som generell sammanfattning verkar det stämma.

Jo, jag tror nog också det här med könsrollerna kan spela in. Ett exempel: En man som är blyg och tystlåten kanske uppfattas som avvisande. Men en tjej som är blyg och tystlåten antas kanske oftare vara just bara det. Och eftersom det är mannens uppgift att ragga, enligt de gamla "reglerna", så kör de på ändå.

Pemer skrev:Vilken tur jag har haft att jag hittade forumet och började yla en del här, så att en viss person fick syn på mig...

Internet är inte dumt det inte, där skrämmer man inte bort folk genom sitt sätt att vara, om man nu inte skriver en massa dumma saker :-)097

.

av **Pemer** » 2007-07-19 15:18:34

sugrövmanövern skrev:Jo, jag tror nog också det här med könsrollerna kan spela in. Ett exempel: En man som är blyg och tystlåten kanske uppfattas som avvisande. Men en tjej som är blyg och tystlåten antas kanske oftare vara just bara det. Och eftersom det är mannens uppgift att ragga, enligt de gamla "reglerna", så kör de på ändå.

Ja, det var en bra sammanfattning! Där ligger nog en stor förklaring. Som samtidigt blir så där klassiskt paradoxal för en kille av min, mer "desperata" typ. Killen ska vara "på" och visa intresse... men vissa av oss gör det uppenbarligen på fel sätt, eller med bara fel utstrålning.

På den punkten tror jag mer och mer på teorin jag kom på mot slutet av maratondiskussionen i "Ska jag lägga ner"-tråden, även om flera tyckte det var det värsta av allt jag hade skrivit, men jag tycker det är mer logiskt än något annat: Vi består alla av två större huvudgrupper, där den lite mindre gruppen som jag hör till har en något annorlunda utstrålning än den andra större gruppen.

Det är den skillnaden alla i den större gruppen känner av och tolkar som detta de kallar "desperation" och tycker att just vi i den mindre gruppen visar vår längtan mycket "mer" och "mer fel", och allt blir bara bevis på hur hysteriskt desperata vi är.

Någon som själv hör till "deras" grupp kan skoja hur öppet och vågat - sexuellt, flörtigt - som helst om relationer, blommor och bin, planer på barn eller inte, om att gå ut med den eller den som också skriver på samma forum osv, utan att något blir konstigt eller fel, han/hon är lika charmerande och "rätt" ändå, men för någon som är den "desperata" sorten slår allt han säger lika mycket tillbaka på en, allt är bara fel fel fel... "du är inte alls uppenbar och desperat, nej..."

Och den grupp man fötts in i hör man till på livstid, skillnaderna i sätt att vara verkar ju inte alls vara något man kan lära sig eller träna sig till. Tycker absolut ingenting tyder på det. Vi på den s k "desperata" sidan ser inget oattraktivt hos den andra gruppen och gör ofta och gärna misstaget att bli intresserade av medlemmar av den, men vi har i princip aldrig något för det. Vi kan se alla, men den stora gruppen kan bara se varandra. Just denna utstrålningsbit som man tolkar som detta så kallade "desperata" gör "oss" helt ointressanta. Över gränserna kan man bli vänner, men just inte mer.

sugrövmanövern skrev:
Pemer skrev:Vilken tur jag har haft att jag hittade forumet och började yla en del här, så att en viss person fick syn på mig...

Internet är inte dumt det inte, där skrämmer man inte bort folk genom sitt sätt att vara, om man nu inte skriver en massa dumma saker .

Eller i varje fall skrämmer man förhoppningsvis bara bort dem man förmodligen inte skulle ha haft så bra utbyte av själv ändå. Jag har uppenbarligen skrämt bort hundratals NT-tjejer på dejtingsajter genom mitt helt felaktiga sätt att vara. Men en viss liten filur som var helt rätt för mig fick se mig här på forumet, och då...

av **Mats** » 2007-07-19 18:37:03

maxholm skrev:
tahlia skrev:Därför det låter väldigt mycket som "vi mot dem". Jag anser inte att någon av lägren är bättre eller sämre än den andra. Men när man börjar prata om "oss Aspisar" eller "de där NT" så låter det onekligen som att den ena är bättre än den andra. Det är sånt jag inte gillar.

Förstår inte hur du kan tolka det på det sättet.

Jag förstår absolut att det går att tolka det på det sättet och när det används så tycker jag det är helt fel.

Det är bara det att vilken uppdelning som helst kan man få att låta som att ena lägret är bättre än det andra. Jag har många gånger fått höra typ: "Vi män, vi förstår det här. Det gör inte ni kvinnor.", "Vi vuxna, vi förstår det här. Det gör inte ni ungdomar." eller "Vi gotlänningar, vi förstår det här. Det gör inte ni fastlänningar." Nedlåtande, eller hur?

Jag använder inte Aspie / NT för att markera att den ena gruppen skulle vara bättre än den andra, utan bara som en av många uppdelningar som hjälper mig förstå mig själv och tillvaron.

av **Thunderchild** » 2007-07-19 20:45:37

tahlia skrev:
maxholm skrev:
tahlia skrev:
Jo, det är enkelt. Om jag säger att jag är norrlänning så säger inte det något om mig öht mer än att jag bor i norrland. Om jag säger att jag är översättare så säger det inte mer om mig än att jag översätter saker. Om jag däremot säger att jag är en Aspie, så tolkar folk det direkt som att jag är avvikande och många har läst mycket om Asperger och tror då genast att de vet hurdan jag är.
Sedan är det den där indelningen jag inte tycker om. Som om det vore två skilda "raser" av människor - AS och NT. Vi är människor allihop. Det är det som irriterar mig något så enormt.

Förstår inte att du irriterar dig på uppdelningen AS - NT.

Därför det låter väldigt mycket som "vi mot dem". Jag anser inte att någon av lägren är bättre eller sämre än den andra. Men när man börjar prata om "oss Aspisar" eller "de där NT" så låter det onekligen som att den ena är bättre än den andra. Det är sånt jag inte gillar.

Tycker det låter rätt logiskt att du inte vill göra den gruppindelningen när du själv dinglar mittemellan. Själv har jag känt mig som en ensamvarg som söker min flock hela livet och nästan 40 år är en lång tid att känna sig som man fallit från en annan planet..

När jag fick insikten om mina problem och sedan hittade till forumet så har det varit en stor glädje för mig och ett stort socialt uppsving. Äntligen känner jag någon sorts grupptillhörighet och det känns ganska självklart att jämföra "oss och dom.."

Faktum är att det är ganska roligt att jämföra typdragen hos AS jämfört med NT för i alla jämförelser så framstår NT som mera korkade men dock intuitiva..

Jag tycker att det är helt okej att svära över NT för att det i mina ögon är de som förstör den här världen med sina spel och lögner och oärlighet medans människor som är mera åt AS-hållet står för moral och sanning. Man kan även misstänka att de flesta tekniska landvinningar av olika slag som fört mänskligheten framåt har åstadkommits av just den senare gruppen..

Antar att du troligen kommer fnysa över mina påståenden, men du har ju heller inte läst allt om syndromet och om hur de olika typerna funkar så du har väl inte en susning egentligen?

av **jonsch** » 2007-07-19 21:56:36

sugrövmanövern skrev:
Pemer skrev: Men där har vi en grundläggande skillnad mellan män med AS och kvinnor med AS. Vi är tämligen generellt sett helt osynliga för det kvinnliga könet, så länge vi tror vi är normala och letar bland alla kvinnor. Det är däremot inte kvinnorna med AS-sidor, ni märks tvärtom och sticker ut på ett posititvt sätt i ögonen hos NT-killarna.

Vad är det för killar som tycker att en socialt handikappad kvinna är attraktiv? Inte så många va?

Pemer, jag är också nyfiken. Jag gillar teorin och tycker att den liknar teorier som emellanåt stämmer. Vad är det för mänskliga och/eller feminina, attraktiva drag som kan sticka ut hos AS-tjejer?

Hörreni, vi kan väl inte gissa vilka killar som fastnar för dessa tjejer innan Pemer berättat hurdana tjejerna är! Men det kanske är uppenbart för nästan alla utom mig, så kan det ju vara, för all del. Berätta i så fall!

av **Tomtenissa** » 2007-07-19 22:23:21

jonsch skrev:
sugrövmanövern skrev:
Pemer skrev: Men där har vi en grundläggande skillnad mellan män med AS och kvinnor med AS. Vi är tämligen generellt sett helt osynliga för det kvinnliga könet, så länge vi tror vi är normala och letar bland alla kvinnor. Det är däremot inte kvinnorna med AS-sidor, ni märks tvärtom och sticker ut på ett posititvt sätt i ögonen hos NT-killarna.

Vad är det för killar som tycker att en socialt handikappad kvinna är attraktiv? Inte så många va?

Pemer, jag är också nyfiken. Jag gillar teorin och tycker att den liknar teorier som emellanåt stämmer. Vad är det för mänskliga och/eller feminina, attraktiva drag som kan sticka ut hos AS-tjejer?

Hörreni, vi kan väl inte gissa vilka killar som fastnar för dessa tjejer innan Pemer berättat hurdana tjejerna är! Men det kanske är uppenbart för nästan alla utom mig, så kan det ju vara, för all del. Berätta i så fall!

....

.... *blinkar förvånat med ögonen*... jag är också ganska nyfiken på detta...

Och att AS-tjejer sticker ut och märks för NT-killar... betyder det att vi inte märks för killar med AS?

Jag har inte märkt något (killar som är intresserade), men så ser jag väl ut som en "normal NT" också (?)... då betyder det väl snarare att jag är osynlig för det motsatta könet?

av **tahlia** » 2007-07-19 23:36:44

Thunderchild skrev:Tycker det låter rätt logiskt att du inte vill göra den gruppindelningen när du själv dinglar mittemellan. Själv har jag känt mig som en ensamvarg som söker min flock hela livet och nästan 40 år är en lång tid att känna sig som man fallit från en annan planet..

När jag fick insikten om mina problem och sedan hittade till forumet så har det varit en stor glädje för mig och ett stort socialt uppsving. Äntligen känner jag någon sorts grupptillhörighet och det känns ganska självklart att jämföra "oss och dom.."

Faktum är att det är ganska roligt att jämföra typdragen hos AS jämfört med NT för i alla jämförelser så framstår NT som mera korkade men dock intuitiva..

Jag tycker att det är helt okej att svära över NT för att det i mina ögon är de som förstör den här världen med sina spel och lögner och oärlighet medans människor som är mera åt AS-hållet står för moral och sanning. Man kan även misstänka att de flesta tekniska landvinningar av olika slag som fört mänskligheten framåt har åstadkommits av just den senare gruppen..

Antar att du troligen kommer fnysa över mina påståenden, men du har ju heller inte läst allt om syndromet och om hur de olika typerna funkar så du har väl inte en susning egentligen?

Jag ogillar inte bara indelningen AS-NT, jag ogillar när någon säger "typsikt kvinnligt" eller "typiskt manligt" precis lika mycket. Det är översitteri i sådana uttalanden.
Vad det gälller moral och sanning är det knappast ett utmärkande AS-drag. Jag känner AS människor som både ljuger och manipulerar hej vilt, och jag känner "nt" människor som har en jävla massa moral och är otroligt ärliga. Så där är man ute och cyklar igen. Det går inte att dela in människor i grupper sådär, för vi är alla olika. Den enda grupp man kan dela in oss i är homo sapiens.
(och jo, jag har läst om AS)

av **Mats** » 2007-07-20 7:22:21

tahlia skrev:Jag ogillar inte bara indelningen AS-NT, jag ogillar när någon säger "typsikt kvinnligt" eller "typiskt manligt" precis lika mycket. Det är översitteri i sådana uttalanden.
Vad det gälller moral och sanning är det knappast ett utmärkande AS-drag. Jag känner AS människor som både ljuger och manipulerar hej vilt, och jag känner "nt" människor som har en jävla massa moral och är otroligt ärliga. Så där är man ute och cyklar igen.

Hit håller jag med dig till 100%.

tahlia skrev:Det går inte att dela in människor i grupper sådär, för vi är alla olika. Den enda grupp man kan dela in oss i är homo sapiens.

Här kanske jag gör en typiskt aspig (förlåt!) bokstavstolkning av det du skriver. Därför håller jag inte med. Det går att dela in människor i grupper som män/kvinnor, vuxna/ungdomar, Aspies/NT etc. Det du kanske menar är att det är fel att hävda att den ena gruppen är bättre än den andra? Det är så jag tycker. Att jag är Aspie gör mig inte bättre än NT, bara lite annorlunda.

Aspie - NT: Förklara och utveckla

Re: Aspie - NT : Förklara och utveckla

Re: Aspie - NT : Förklara och utveckla

Re: Aspie - NT : Förklara och utveckla

Re: Aspie - NT : Förklara och utveckla

Re: Aspie - NT : Förklara och utveckla

Re: Aspie - NT : Förklara och utveckla

Re: Aspie - NT : Förklara och utveckla

Re: Aspie - NT : Förklara och utveckla

Re: Aspie - NT : Förklara och utveckla

Re: Aspie - NT : Förklara och utveckla

Re: Aspie - NT : Förklara och utveckla

Re: Aspie - NT : Förklara och utveckla

Re: Aspie - NT : Förklara och utveckla

Re: Aspie - NT : Förklara och utveckla

Re: Aspie - NT : Förklara och utveckla

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in